Orwell om det engelska språket

Då jag häromdagen tittade in på den trevliga bokhandeln Aniara på Linnégatan i Göteborg fick jag raskt ögonen på ett litet häfte med titeln Politics and the English Language. Författaren är George Orwell - en av 1900-talets riktigt stora - och det tog mig inte många sekunder att besluta mig för att punga ut med de 19 kr som prislappen angav.¹

Huvuddelen av häftet utgörs av den essä med samma namn som först utom 1946.² Här går Orwell till generalangrepp mot den förslappning av det engelska språket, främst inom politisk retorik, som han menar går hand i hand med en motsvarande förslappning i själva tänkandet. Essän är mycket vass och fruktansvärt rolig, och vad som slår mig allra mest är hur aktuell den ännu känns, nära 70 år senare.³ Hans krav på gott språk är högt ställda, och inför passager som...

Modern writing at its worst does not consist in picking out words for the sake of their mening and inventing images in order to make the meaning clearer. It consists in gumming together long strips of words which have already been set in order by someone else, and making the results presentable by sheer humbug. The attraction of this way of writing is that it is easy. It is easier - even quicker, once you have the habit - to say In my opinion it is a not unjustifiable assumption that than to say I think.⁴

...känner jag tydligt vilket rungande underkänt min egen språkbehandling (såväl på engelska som på svenska) skulle få med Orwell som censor.

Han förutskickar också det Newspeak⁵ som senare skulle bli så känt genom hans roman Nineteen Eighty-Four:

Defenseless villages are bombarded from the air, the inhabitants driven out into the countryside, the cattle machine-gunned, the huts set on fire with incendiary bullets: this is called pacification. Millions of peasants are robbed of their farms and sent trudging along the roads with no more than they can carry: this is called transfer of population or rectification of frontiers. People are imprisoned for years without trial, or shot in the back of the neck or sent to die of scurvy in Arctic lumber camps: this is called elimination of unreliable elements. Such phraseology is needed if one wants to name things without calling up mental pictures of them. Consider for instance some comfortable English professor defending Russian totalitarianism. He cannot say outright, 'I believe in killing off your opponents when you can get good results by doing so.' Probably, therefore, he will say something like this:
While freely conceding that the Soviet régime exhibits certain features which the humanitarian may be inclined to deplore, we must, I think, agree that a certain curtailment of the right to political opposition is an unavoidable concomitant of transitional periods, and that the rigors which the Russian people have been called upon to undergo have been amply justified in the sphere of concrete achievement.

Mot slutet av essän sammanfattar Orwell sina rekommendationer i sex punkter:

i. Never use a metaphor, simile or other figure of speech which you are used to seeing in print.

ii. Never use a long word where a short one will do.

iii. If it is possible to cut a word out, always cut it out.

iv. Never use the passive where you can use the active.

v. Never use a foreign phrase, a scientific word or a jargon word if you can think of an everyday English equivalent.

Så långt kommen känner jag att Orwells regler är snudd på omöjliga att fullt ut leva upp till, men så kommer hans sjätte punkt, vars gummiparagrafskaraktär lättar upp instruktionerna en smula:

vi. Break any of these rules sooner than say anything outright barbarous.

Fotnoter

1) George Orwell (1903-1950) är mest känd för sina dystopiska romaner Animal Farm och Nineteen Eighty-Four, och för den principfasta hållning mot sovjetisk och annan diktatur som där kommer till uttryck. Personligen förknippar jag Animal Farm med ett av de lustigaste sammanträffanden jag varit med om. Handlingen börjar med hur djuren på en bondgård benämnd Manor Farm gör revolution mot bonden och tar över makten. En av de första åtgärderna för att markera maktövertagandet blir att döpa om gården till Animal Farm. Gårdens grisar blir snabbt till en korrupt maktelit, alltmer lik det tidigare mänskliga styret. En symbolladad passage är då de bestämmer sig för att återta det gamla namnet på gården. Jag läste boken i juni 1991, och jag minns hur jag, liggandes på sängen i det studentrum jag då bodde i, just hade läst den passagen, lade ifrån mig boken och slog på radion för att höra de senaste nyheterna från Dagens Eko. Dessa förkunnade beslutet att officiellt döpa om den stad som då hette Leningrad till dess äldre namn Sankt Petersburg. (Parallellen mellan dikt och verklighet är här inte perfekt, men sammanträffandet var likväl förbluffande.)

2) Häftet innehåller också Orwells i mars 1940 publicerade recension av Adolf Hitlers Mein Kampf. Recensionen är (givetvis) mycket välskriven, och jag slås av vilken insiktsfullhet om Hitler och vad denne stod för som det redan då var möjligt (för en välinformerad person som Orwell) att besitta.

3) Till och med de språkliga föroreningar som han menar utgör övergående fenomen dröjer sig kvar ännu idag, 2014. Orwell gör helt klart en missbedömning då han, i ett försök att påvisa att det faktiskt är möjligt att göra något åt det språkliga förfallet, skriver följande.

Silly words and expressions have often disappeared, not through any evolutionary process but owing to the conscious action of a minority. Two recent examples were explore every avenue and leave no stone unturned, which were killed by the jeers of a few journalists.

4) Orwell går loss specifikt mot konstruktionen not un- (som i not unjustified och not uncommon), och föreslår som ett vaccin memorerandet av meningen A not unblack dog was chasing a not unsmall rabbit across a not ungreen field. (Jag undrar vad han skulle ha sagt om det förtjusande svenska uttrycket inte oäven.)

5) Det är detta nyspråk som numera oftast avses med ordet orwellsk som t.ex. då jag häromsistens dömde ut det nya namnet på Sveriges mest kända klimatförnekarblogg The Climate Scam som "orwellskt klingande".