söndag 11 maj 2014

Om Lennart Bengtssons beklämmande färd ner i klimatförnekarträsket

Meteorologen och KVA-ledamoten Lennart Bengtsson, född 1935, är en av Sveriges mest meriterade klimatforskare.1 En diger vetenskaplig meritförteckning är dock ingen garanti för ett gott omdöme, och Bengtsson har på senare år gjort sig känd genom en räcka uppseendeväckande påståenden ämnade att bagatellisera klimathotet. Han har alltmer kommit att närma sig klimatförnekarlägret, vilket har varit en dyster resa att skåda, och i förra veckan tog han ett steg som knappast kan uppfattas som annat än att han officiellt kommer ut som klimatförnekare,2 genom att låta ansluta sig till den brittiska klimatförnekarorganisationen Global Warming Policy Foundations3 (GWPF) så kallade Academic Advisory Council, där han har sällskap av ökända klimatförnekare som exempelvis Ian Plimer, Richard Lindzen, Bob Carter och Freeman Dyson.

Första gången jag kom i kontakt med Lennart Bengtsson var på ett klimatseminarium i Rosenbad 2009, då vi båda var anlitade för att diskutera en klimatrapport av Markku Rummukainen och Erland Källén. Jag skall villigt erkänna att jag den gången blev ganska imponerad av hans auktoritet och hans person, och föga anade jag hans klimatförnekarböjelser. Av vad jag senare sett av hans debattinsatser har intrycket dragit något åt Dr-Jekyll-och-Mr-Hyde-hållet. Han har understundom (t.ex. i de gästinlägg han bidragit med på Uppsalainitiativet) riktat mycket skarp kritik mot de klimatförnekarfloskler som sprids från Stockholmsinitiativet och kretsen därikring, samtidigt som han i andra stunder sett sig föranledd att själv ventilera sådana floskler (en debattartikel i UNT 2009 med rubriken Växthursgasers inverkan är ringa är ett tidigt exempel).

Jag vet inte om vi i Uppsalainitiativet hade kunnat hejda Bengtssons glidning över mot klimatförnekarlägret genom att vårda vår relation till honom ännu lite bättre,4 men han började i alla fall så småningom att kommentera allt flitigare på Stockholmsinitiativets blogg, som tidigare hette The Climate Scam men som numera bär det orwellskt klingande namnet Klimatupplysningen. Det är uppenbart att han trivs bra med den råa antiintellektuella ton med dragning åt näthat som där är förhärskande, och han har smidigt rättat in sig i den diskurs som där råder. Ett typiskt exempel är följande kommentar som han gav ifrån sig den 23 januari i år:
    Det är ju synd att DDR försvunnit annars skulle man ha kunnat erbjuda enkelbiljetter dit för dessa vurmande socialister. Nu finns det ju tyvärr inte många renläriga länder kvar snart och jag tror väl ändå inte våra romantiska grönkommunister vill ha en enkelbiljett till Nordkorea. Men om intresse föreligger bidrar jag gärna till resan så länge det rör sig om en utresebiljett. Kanske man kunde ordna med en gallupstudie då det inte kan uteslutas att jag underskattat utresebehovet.5
Den sortens groteskerier blandar han glatt med inlägg som framstår som i stort sett helt förnuftiga, som förra årets stor uppslagna artikel på DN Debatt, även om det också där kan skönjas en något tendentiös överbetoning av resultat som pekar på en något lägre klimatkänslighet, på bekostnad av forskningsresultat i motsatt riktning.

En stående inslag i Lennart Bengtssons retorik är hans klagomål på klimatfrågans politisering, som i en DN-intervju med honom 2013. Denna ståndpunkt, i kombination med hans agerande i övrigt, blir snudd på obegriplig om man inte inser att Bengtsson med klimatfrågans politisering endast avser politisering i annan riktning än den han själv önskar. Ett tydligt exempel på hur obekymrat han själv blandar klimatpolitik och klimatvetenskap är följande meningsutbyte honom och mig emellan från ett klimatmöte på KVA i maj 2012; jag citerar ur den redogörelse jag meddelade några vänner senare samma dag:
    Idag var han [Bengtsson] ordförande på en diskussionssession där han (trots det mycket kvalificerade sällskapet) uppfattade sin ordförandefunktion som att han själv måste se till att prata minst halva tiden och förklara hur det ligger till. När han haft en utläggning om att feedbacks fungerar på väldigt olika tidsskalor, och att vi måste vara praktiska och fokusera på de tidsskalor som är relevanta för våra politiska beslut, nämligen "a couple of decades" - då begärde jag ordet och frågade "You said, Lennart, that the practically relevant time scale for climate politics is a couple of decades. Do you REALLY mean that??? Do you really mean that whatever happens after 2050 is unimportant?". Han svarade att han beklagade sin otydlighet, och att han förvisso skulle finna det allvarligt om det visade sig att vi riskerar gå mot klimatkatastrof 2100, men om så var fallet så har vi ju gott om tid att åtgärda saken och det är alltså inget som har någon betydelse för vilka beslut vi fattar idag.

    Ja, så sa han faktiskt. Jag blev helt stum. I tystnaden som uppstod sa han "Don't you agree with me? ... I can tell that you do not agree...".

Det står alltmer klart för mig att Lennart Bengtsson under de senaste åren har bringat stor oreda och stor skada åt svenska klimatdebatt. I KVA är han utan tvivel en huvudorsak till att 2009 års akademiuttalande om klimatförändringar blev så svagt och urvattnat som det blev. Han verkar också vara en drivande kraft inom KVA:s vindkraftsfientliga energiutskott. Sitt inflytande har han fått utrymme för i kraft av sin stora vetenskapliga prestige, men jag hoppas att han nu, efter det flagranta ställningstagande han gjort i och med anslutningen till klimatförnekarorganisationen GWPF, kommer att behandlas med något större skepsis såväl inom KVA som av massmedia.6

Fotnoter

1) Jag parallellpublicerar denna bloggpost här och på Uppsalainitiativet.

2) Se den här bloggposten för en förklaring till varför jag använder ordet klimatförnekare och inte klimatskeptiker eller någon annan eufemism.

3) Den som till äventyrs ifrågasätter om GWPF förtjänar beteckningen "klimatförnekarorganisation" uppmanas botanisera på deras hemsida, där man snabbt hittar en räcka typiska klimatförnekarprodukter, som denna och denna. Se vidare The Guardian för den senaste kontroversen kring GWPF.

4) Jag kunde t.ex. ha valt att avstå från den lite upphettade ebrevsutväxling jag hade med Bengtsson kort efter att han i januari 2013 hävt ur sig ett snuskigt personangrepp på min gode vän och Chalmerskollega Christian Azar.

5) Jag vill egentligen inte ägna mer utrymme åt en källa som den s.k. Klimatupplysningen, men kan inte låta bli att återge ännu ett Bengtsson-citat därifrån, som visar att han inte drar sig för att använda den inte helt välbetänkta "Sverige är ju ändå så litet"-argumentationen:
    Europa står för tillfället för ca 10% av de globala utsläppen och lilla Sverige som alltid vill gå i spetsen står för så där 0.2-0.0% beroende om man tar med nettoupptaget i den svenska vegetationen eller inte. Ibland tror jag att jag befinner mig i en förtrollad skog och inte i verkligheten när jag läser och lyssnar på vad politikerna säger att de vill göra. Det måste väl i himmelens namn finnas mer angelägna uppgifter som t ex att skaffa meningsfulla jobb åt unga människor samt att integrera alla invandrare i det svenska samhället! Detta, inte minst, är en jätteutmaning.
(Om vi, bara för skojs skull, låtsas att vi köper "Sverige är ju ändå så litet"-konceptet, så är det inte svårt att se att Bengtssons motförslag faller på hans eget grepp: Varför i hela himmelens namn vill han satsa resurser på en sådan idiotisk struntsak som att "skaffa meningsfulla jobb åt unga människor samt att integrera alla invandrare i det svenska samhället"? Sverige har ju, mellan tummen och pekfingret, blott en promille av jordens befolkning, och de specifika grupper i Bengtsson nämner är ju ännu mindre. Så även om vi gjorde en jättesatsning på arbetsmarknadsintegrering av de grupper han nämner, så kommer det ju inte rimligtvis att rubba den globala arbetslösheten med mer än (högt räknat) 0,01 procentenheter. Fullkomligt försumbart och bortkastade pengar!)

6) Låt mig för tydlighets skull betona att jag med dessa ord inte uppmanar till någon bannlysning av honom eller hans åsikter, eller föreslår att hans skriverier bränns på bål. Vad jag uppmanar till är blott en något högre grad av kritiskt tänkande (och motsvarande lägre grad av naivitet) i bemötandet av honom, nu när vi fått så tydliga besked om vad för slags agendor som driver honom.

Att det är så jag menar är säkert självklart för de flesta av denna bloggs läsare, men kanske inte för Bengtsson själv, som har lätt för att se spöken i form av inskränkningar av den egna yttrandefriheten. Se t.ex. vad han skrev om det så sent som igår (och nu blir det dessvärre ännu ett citat från den s.k. Klimatupplysningen):
    Nästa steg blir väl att bannlysa det felaktiga tänkandet eller bannlysa eller rent av bränna olämpliga böcker som den framstående belgiske energiexperten Samuele Furfaris nyutkomna bok: ”Vive les énergies fossiles!” med undertiteln ”La contre-révolution énergétique” Det enda hoppfulla är väl att dessa untertecknare eller snarare deras klimatstridande studenter inte normalt läser böcker på franska. I slutstadiet får vi räkna med att även diverse olämpliga personer blir bannlysta i denna nysvenska omvända upplysningstid.

    [...]

    En hel del av vad som åstadkommits i vetenskapsakademins energigrupp riskerar nu också att bli bannlyst.

    Som enskild individ måste man nu också överväga risken att bli bannlyst eller i bästa fall att ens kritiska tänkande blir bannlyst. Att jag läst tillräckligt om 1930-talets intellektuella atmosfär i Europa är tillräckligt för att ge mig verkliga obehagskänslor.

Uppdatering 14 maj 2014: Lennart Bengtsson meddelar nu att han lämnar GWPF.

27 kommentarer:

  1. Ja, Sorgligt med Bengtsson. Började själv tveka om hans objektivitet för flera år sedan då han i UNT delvis felaktigt raljerade om andras forskning. Ett mailutbyte skedde men han förklrade aldrig sitt raljerande. Kan nog tycka att det hållts på en ok nivå i alla fall tills hans artikel i DN som jag redan påpekat inehöll fel, extra sorgligt var det att han undertecknade som ledamot av KVA.

    De mest aktiva och synliga felspelen från Lennart var väll om att klimatkänsligheten skulle vara betydligt lägre än man tidigare trott och att IPCC inte skulle komma att förändra sina slutsatser kring havsnivåhöjningen från den tidigare raporten (Se tidgare länk och denna). Dock har han alltid tidigare get sken av att man ska lita på IPCC, något som verkar vara borta nu. Jag tyvärr inte sett någon vetenskapligt grundad analys från Bengtsson om varför han skulle ha rätt och IPCC fel. Själv kan jag inte se annat än att Bengtsson har fel. Ett annat lågvattenmärke var Ole Humlums medverkan i KVA:s seminarium).

    Att jag inte kunde se att Bengtssons vilja rätta det som skrevs i en artikel i katternö när han blev intervjuad var dock det som fick mig att börja tvivla på hans objektivitet på allvar. Ja, det och hans många utspel med delar av KVA i energifrågan, en fråga utanför hans expertområde. Att det nu gått så långt som att Bengtsson vill betala enkelbiljätter till nordkorea för grönkomunister etc. och nu senast att han gått med i GWPF och delar “bord” med klimatförvirrare som Bob Carter. Mer om GWPF går att läsa här. Tyvärr ser jag inget allterntaiv till att börja ta allt Bengtsson säger med en hand salt tills man kollat om det finns något belägg för det han säger.

    SvaraRadera
  2. Intressant. Personligen blir jag lite störd på att klimatengagemang ofta ter sig som ett sätt att slippa diskutera oljetoppen och andra naturresursfrågor. Man bör nog ha klart för sig att det finns en konflikt mellan personer som bekymrar sig för sinande resurser och folk som bekymrar sig för miljöpåverkan. Lennart Bengtsson hör tydligen mer till den förra gruppen medan miljöpartister helt slutat bekymra sig för sinande resurser och betraktar dem som ganska oändliga.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hör inte du till dem som uppfattar resurserna som oändliga?
      Eller har jag inte läst vad du skriver tillräckligt noga....

      Radera
    2. Finns det överhuvudtaget något sätt att förändra världens utveckling?
      Ligger det inte en hel del i funderingen om att vad som sker efter år 2050 egentligen inte har någon betydelse...
      Den verkliga krisen måste väl komma långt tidigare?

      Radera
  3. Blå hästskon11 maj 2014 12:14

    Tack för ännu ett intressant och läsvärt inlägg. Även om det enbart är av marginell betydelse för budskapet du för fram tycker jag att du är aningen orättvis mot Bengtsson i fotnot 5.

    Vad Bengtsson menar är sannolikt att svenska politiker främst ska lägga kraft på frågor som har stor positiv effekt för svenska medborgare. Ignorerar man de långsiktigt postiva effekter som det kan innebära att vara ett gott exempel och föregångsland följer troligtvis att arbetsfrågan och integrationsfrågan är viktigare än klimatfrågan.

    Jag anser att Bengtsson (i) har fel om han enbart ser till svenska medborgares välmående och mer eller mindre ignorerar andras, (ii) underskattar värdet i att vara ett föregångsland samt (iii) underskattar behovet av att ställa om vår energikonsumtion till mer hållbara källor, men jag kan inte se att hans "Sverige-är-så-litet" argument kan avfärdas på det enkla sätt du gör.

    Ifall vi altruistiskt ska mäta värdet av svenska politiska satsningar på världsbefolkningen, som ditt motargument förutsätter, får vi nog styra om stora delar av statsbudgeten till satsningar i tredje världen. Det skulle inte nödvändigtvis vara fel, men en sådan uppoffrande altruism är inget man kan förutsätta och ej heller förvänta sig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för din insiktsfulla kommentar, Blå hästskon! Jag håller med dig på samtliga punkter.

      Min satiriskt anstrukna reflektion i Fotnot 5 hade i själva verket som avsikt att hos läsaren provocera fram just den reaktion som du här ger uttryck för: du tänkte efter ett varv och insåg att det Bengtsson i det citerade stycket i själva verket förespråkar är ett slags lokal egoism av typen "vi bör i första hand se till välståndet här i Sverige och inte bry oss så mycket om hur det går i andra delar av världen". Denna egosim är för övrigt nära besläktad med den temporala egoism han ger utryck för i den muntliga diskussion på KVA 2012 som jag refererar i bloggposten - en egoism av typen "vi bör i första hand se till välståndet för oss som lever och styr världen idag, och inte bry oss så mycket om hur det går för kommande generationer".

      Radera
    2. Evolutionen bygger på att man är taskig mot många av sina samtida för att kommande generationer skall kunna få det bättre. Miljöpartiet tror dock på den snällastes överlevnad. Det måste ha skett något dramatiskt i naturen på sistone. Med människans uppträdande förändrades plötsligt naturlagarna. Fantastiskt, va?!

      Radera
    3. Nu är jag inte riktigt klar över vad du menar, Kuckeliku, men om du förespråkar ett fatalistiskt synsätt där vi av evolutionen skulle vara determinerade att föra något slags socialdarwinistisk politik så kan jag meddela att jag inte köper sådant snack. Vi lever i en demokrati och kan alltså själva välja vad för slags politik som skall föras. Var vi landar är inte ristat i sten, och Richard Dawkins avslutade sin klassiska bok The Selfish Gene med följande ord:

      "We are built as gene machines and cultured as meme machines, but we have the power to turn against our creators. We, alone on earth, can rebel against the tyranny of the selfish replicators."

      Radera
    4. Yes, we can! Men det är inte så självklart att vi gör det. Köttet är svagt, klagade Paulus, men han kunde lika gärna klagat på att köttet är starkt. "Det jag vill, det gör jag inte, men det jag avskyr, det gör jag."

      Radera
    5. Evolutionens drivkraft är, vad jag förstår, varje individs strävan att sprida sina gener maximalt. Dvs få så mycket avkomma som möjligt. Många tycks tro att detta med automatik gynnar egoistiska betéenden, men det kan lika gärna vara samarbete som ger bäst "genetisk utdelning".

      Kejsarpingvinen, t ex, samlas under ruvningen i stora klungor där de "turas om" att stå ytterst. Detta gynnar rimligtvis också varje individ bättre än om var och en står och ruvar ensam i den arktiska kylan.

      Evolutionen tar heller ingen hänsyn till kommande generationer, utan vad som premieras är vad som ger fortplantningsframgång för stunden. Läs t ex Staffans Ulfstrands bok "Gökmaffia och falska orkidéer". Ett kapitel tar upp det klassiska exemplet med en björkmätarart i Storbritannien, med anlag för både vitt och svart. När skogarna var rejält sotiga pga koleldning gynnades den svarta varianten. När föroreningarna minskade gynnades den andra färgvarianten.

      Krister Nässén

      Radera
  4. Bengtssons anslutning till GWPF innebär, som Lars Karlsson påpekar i en UI-kommentar, en propagandatriumf för förnekarna. I en artikel i Basler Zeitung som återges i engelsk översättning på GWPF:s hemsida heter det att "the ice seems to be melting – if not at the polar caps, then at least in the climate debates: for the first time, a widely recognized expert has changed camps."

    SvaraRadera
  5. Jag menar att man bör vara snäll på genomtänkta sätt. Sverige må vara en demokrati men världen är det inte och kommer sannolikt inte bli det inom överskådlig tid. Är man oreflekterat snäll kan man historiskt sett faktiskt gå under. Det är lite farligt att vara för säker på att vi har passerat det stadiet. Är man väldigt snäll måste man också vara väldigt stark. Sverige ter sig dock som en ganska skakig konstruktion i mina ögon. Vi behöver vara kloka om vi verkligen skall vara till nytta för världen. Jag upplever inte att vi är det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kan jag bara få korrigera nidbilden av evolutionen som du ger, Kuckeliku. Inte ens inom vanlig biologisk evolution gäller "starkast vinner". Om man inte är starkast kan man istället vinna genom att samarbeta med andra. Eller genom att ta han om sin avkomma bättre än "den starke". Eller genom att luras. Eller genom att flytta på sig. Eller genom vilken som helst av de miljontals alternativ som visat sig fungera för att föra sina gener vidare. Starkast är ETT alternativ i en stor rymd av möjligheter. Ser man noggrant på diversiteten i naturen står det snart klart att "starkast vinner" är den rådande principen bara i ett fåtal arter, däribland inte människan - som ju är mycket sämre utrustad på muskelfronten än våra närmaste släktingar.

      Radera
    2. Det känns som att du går till attack mot en halmgubbe. Jag kan inte återfinna orden "starkast vinner" i min kommentar. Jag ids därför inte bemöta det du skriver. Men tack för uppmärksamheten.

      Radera
  6. Fast Kuckelikus uppfattning om att vi behöver vara kloka låter trolig och den ansluter jag mig till.

    Uttrycket: "The survival of the fittest" var en mening från Darvin som förvanskats med bilder av stenåldersmän som slår klubbor i huvudet på varandra och dinosaurer. Finns många som tror vi varit samtidiga.

    Utmärkt att denna Bengtsson lyfts fram. Ibland måste man vara elak även om man vill vara snäll.

    Vänliga hälsningar

    Nanotec

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ska man vara noggrann så är det en mening från Herbert Spencer, som senare användes av, bland andra, Darwin.
      http://en.wikipedia.org/wiki/Survival_of_the_fittest

      Radera
  7. Ack, min förebyggande Fotnot 6 verkar dessvärre ha varit förgäves, då Lennart Bengtsson trots dess klarläggande tycks uppfatta min kritik som en inskränkning i hans intellektuella frihet. Tydligen tar han kritiken så hårt att han finner den värd att väga in i valet av bostadsort. Se nedanstående ebrev som jag fick av honom denna morgon. Ebrevet är inte särskilt välskrivet, och i genren "förbittrad och i Tyskland bosatt svensk författar utbrott mot den bristande takhöjden i svenskt samtalsklimat" vill jag mycket hellre rekommendera Carl-Johan Vallgrens lysande pamflett För herr Bachmanns broschyr från 1999.

    From: Lennart Bengtsson
    Sent: Monday, May 12, 2014 07:39
    To: Olle Häggström; Lennart Bengtsson; Henning Rodhe; Rachlew, Elisabeth
    Subject: LB CV mm

    Bäste Olle Häggström

    Eftersom Du uppenbarligen har tagit på Dig uppgiften att analysera min karriär och vetenskapliga arbeten bifogar jag för Din information en kort sammanfattning samt en nyskriven artikel in Neue Zürcher Zeitung. Jag står gärna till tjänst med mer biografiska uppgifter om detta så önskas. Några senare arbeten har ännu inte kommit med i min publikationslista. Ett kort sådant som finns i en nyutkommen bok om den hydrologiska artikeln där jag i egenskap av huvudeditor skrev bifogad sammanfattning.

    Jag hade tidigare för avsikt att flytta tillbaka till Sverige men överväger nu att ändra mina planer då jag inte var medveten om hur illa ställt det är med den intellektuella friheten. Jag skall senare kontakta KVA om de efter Din nidskrivelse anser det korrekt att jag fortfarande står kvar som medlem i akademien.

    Men vänlig hälsning

    Lennart Bengtsson

    SvaraRadera
    Svar
    1. Han har blivit väl tränad efter att ha spenderat så mycket tid på "Klimatupplysningen (sic)".

      Om någon kritiserar dig - påstå att du är förtryckt!

      Direkt är läroboken.

      Det ironiska är att det var Lennart Bengtsson själv som ville skicka oliktänkande till Nordkorea. (Det ska nog inte tolkas bokstavligt, men det visar ändå på hur intolerant Bengtsson själv kan vara).

      Radera
  8. Verkar som det bara är bloggförfattaren med drabanter som är intresserade av att hålla smutskastningen igång här i kommentarsfältet?

    SvaraRadera
  9. Läsvärt som vanligt!

    SvaraRadera
  10. Visst är det tröttsamt att somliga alltid ser kritik och bemötanden som att man ifrågasätter deras rätt att yttra sig. Yttrandefrihet kan för mig aldrig omfatta rätten att slippa bli bemött eller kritiserad.
    .
    Kan i sammanhanget nämna att jag ibland skriver raljanta kommentarer på SvD:s ledarsida. Detta när ledarskribenterna på denna statligt understödda tidning moraliserar om andras bidragsberoende. Jag har då ofta fått frågan om jag vill stoppa dessa skribenter från att yttra sig och brukar ge följande standardsvar:

    "När det gäller yttrandefrihet är jag liberal ut i fingerspetsarna. Ledarskribenterna får således framföra vilka åsikter de vill. Jag har också min yttrandefrihet att anse att dessaskribenter är stora hycklare.

    En vanlig definition av en hycklare: En person som dömer sig själv efter en måttstock och andra efter en annan måttstock."

    Krister Nässén

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lustigt nog, Krister, är dina ord om att "yttrandefrihet kan för mig aldrig omfatta rätten att slippa bli bemött eller kritiserad" nästan exakt vad jag skrev till Bengtsson igår. Denne hade till en tredje person, med cc till mig, skrivit följande:

      Stort tack för Dina ord. Jag tror att vi båda ställer upp helhjärtat på Voltaires uppfattning. Detta kan man dessvärre inte säga om Olle Häggström

      Jag har inte besvarat alla de ebrev som den uppenbarligen djupt sårade och mycket arge Bengtsson i en veritabel epoststörtskur under gårdagen bombarderade mig med, men just denna antydan om att jag inte skulle ställa upp på "Voltaires uppfattning" fann jag vara en oerhörd förolämpning, och totalt ogrundad, varför jag tog till orda och skrev följande:

      Men snälla Lennart, lugna ned dig några hekto! Jag vet inte exakt vad du åsyftar då du åberopar Voltaire, men kan tänka mig att det har att göra med yttrandefrihet och det citat "Jag håller inte med om vad du säger, men jag är beredd att gå i döden för din rätt att säga det" som (lustigt nog felaktigt) brukar tillskrivas honom. Låt mig då lugna dig med att försäkra att jag är den varmaste anhängare av den hållning som återspeglas i citatet.

      Du har din åsikts- och yttrandefrihet, Lennart, dessa vill jag absolut inte ifrågasätta. Men i dessa friheter ingår INTE rätten att slippa bli emotsagd och kritiserad.

      Det var just för att förebygga den här sortens Drama Queen-reaktion från din sida som jag inkluderade Fotnot 6 i min aktuella bloggpost (http://uppsalainitiativet.blogspot.se/2014/05/om-lennart-bengtssons-beklammande-fard.html), och jag beklagar att denna övertydlighet från min sida tydligen ändå inte var tillräcklig.

      Radera
  11. Kunde detta översättas? Lennarts glidning sprids nämligen internationellt:

    http://www.spiegel.de/international/world/meteorologist-lennart-bengtsson-joins-climate-skeptic-think-tank-a-968856.html

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är lite för upptagen med annat just nu för att kunna ta mig an den frågan,

      Radera
  12. A rough English translation of this blog post is now available at Rabett Run.

    SvaraRadera
  13. Lennart Bengtsson är verkligen enastående dålig på att hantera kritik. Här blott ett par exempel på vad han hävt ur sig med anledning av min kritiska bloggpost här ovan:

    Exempel 1: "Klimatfrågan i dag tycks inte längre styras av ett rationellt tänkande, den har blivit en ideologi eller snarare en religion. Inte minst i vårt land har den fyllt det tomrum som förra seklets avkristning lämnade. Det är av denna anledning som debatten har blivit så irrationell och för en agnostisk person som mig obehaglig och närmast hotfull. Efter att ha läst diverse mail och bloggyttranden den senaste veckan är det inte mina vetenskapliga bidrag som diskuteras, utan min brist på renlärighet och övertygelse i tron som upprör. Den rasande vidräkningen med mig från professor Häggström som nu sprids över världen är besvikelsen över avfällingen som han tidigare trott på och sett upp till och som fasa värre hade hamnat bland djävulens anhang. Det var när jag började inse detta som jag faktiskt blev rädd och frågade mig : Har det verkligen gått så lång att inte ens vetenskapen är en trygg plats för det rationella tänkandet längre. Jag började också inse hur det var för 1600-talets vetenskapsmän där jesuiterna med fast hand såg till att alla tänkte rätt." [länk i originalet]

    Allvarligt talat, vad är detta för fjanterier om "jesuiter", "närmast hotfull", och att han "faktiskt blev rädd" för att "inte ens vetenskapen är en trygg plats"? Jag utmanar Bengtsson att vaska fram något i min bloggpost som med minsta rim och reson kan tolkas som "närmast hotfullt". Och vad, i konkreta termer, är han egentligen rädd för? Kritik? Menar han att säga "hu, hjälp, nu är inte ens jag, den store klimatforskaren Lennart Bengtsson, immun mot kritik"? Låt mig i så fall meddela Bengtsson att vetenskapen aldrig har varit en trygg plats i det avseendet. Kritik är vetenskapens livsluft. Eller är det något annat än kritik han upplever att jag hotat med? Tala ur skägget, Bengtsson!

    Exempel 2: "De verkliga giftsprutorna som Häggström och nu också Mann är verksamma inom andra områden och berör mig inte." [länk tillfogad av mig]

    Detta kan låta karskt, men om man betänker att Bengtsson i samma veva hävt ur sig, bland mycket annat, Exempel 1 ovan, och ebrevet till mig om hur min bloggpost fått honom att ompröva sin avsikt att flytta hem till Sverige, klingar det inte så lite patetiskt.

    SvaraRadera