Dennett om transhumanism

Förra sommaren gjorde jag ett försök att på ett lättsamt vis engagera läsekretsen i det viktiga spänningsfältet biokonservatism vs transhumanism - något jag skrivit om även tidigare. Filosofen Daniel Dennett (en av de flitigast citerade personerna här på bloggen) har oftast varit upptagen av andra frågor. Ett undantag är hans medverkan som en av de få ljuspunkterna i rapporten Human Dignity and Bioethics: Essays Commissioned by the President's Council on Bioethics¹ från 2008, där han bland annat (på s 83-88) begår lustmord på den särskilt fåraktiga form av biokonservatism som vissa av volymens övriga bidragsgivare försvarar, nämligen den som bygger på idén att det som står att läsa i Första Mosebok och andra heliga skrifter utgör bokstavliga, gudomliga och obestridliga sanningar. Ett annat undantag är följande kloka ord ur hans bok Freedom Evloves från 2003:

The more we learn about what we are, the more options we will discern about what to try to become. Americans have long honored the “self-made man,” but now that we are actually learning enough to be able to remake ourselves into something new, many flinch. Many would apparently rather bumble around with their eyes closed, trusting in tradition, than look around to see what’s about to happen. Yes, it is unnerving; yes, it can be scary. After all, there are entirely new mistakes we are now empowered to make for the first time. But it’s the beginning of a great new adventure for our knowing species. And it’s much more exciting, as well as safer, if we open our eyes.

Fotnot

1) Den som inte vill läsa hela denna 577-sidiga lunta kan alternativt nöja sig med Steven Pinkers läsvärda och effektiva sågning i The New Republic.