Vad existerar egentligen? Varför finns någonting överhuvudtaget? Finns det en objektiv moral, och vad påbjuder den i så fall att vi gör? Hur kan medvetandet få plats i ett fysiskt universum? Vad är meningen med livet?
Vi har vant oss genom århundraden och årtusenden vid att filosofer kan kasta en stund av ljus över dessa och andra Stora Frågor, men att frågorna förblir lika obesvarade som de var innan. Men behöver denna okunskap bestå? Kan man inte hoppas på att, någon gång i framtiden, en övermänsklig intelligens (en som kommit till som följd av ett genombrott inom artificiell intelligens, eller på något annat vis) levererar klara, koncisa, klockrena och obestridliga svar på dessa frågor, för att sedan gå vidare med svar på en rad ännu mer fundamentala frågor som vi inte ens haft förstånd nog att ställa? Nick Bostrom överväger på s 58-59 i sin nya bok Superintelligence1 den möjligheten, och målar upp en föga glamorös bild av de ledande filosofer vår civilisation har frambringat, som t.ex. Platon, Aristoteles, Descartes, Hume, Wittgenstein eller vilka vi nu vill räkna dit - för egen del är jag frestad att inkludera Bostrom själv i denna filosofisk-akrobatiska ensemble. Så här skriver han:
- And one can speculate that the tardiness and wobbliness of humanity's progress of the "eternal problems" of philosophy are due to the unsuitability of the human cortex for philosophical work. On this view, our most celebrated philosophers are like dogs walking on their hind legs - just barely attaining the threshold level of performance for engaging in the activity at all.
Fotnoter
1) Jag har visserligen redan deklarerat att jag inte tänker säga något mer om boken innan min recension av densamma är skriven och publicerad, men att på det här viset läcka en eller annan välfunnen passage kan väl knappast skada?
2) Photoshop och andra alternativa bildkonstnärliga tekniker är också tillåtna.
Du tar upp intressanta frågor. Jag tvivlar dock på att någon någonsin kommer att kunna besvara dem entydigt.
SvaraRaderaJag har några kommentarer.
* Vad menas med att något existerar?
Det duger inte att säga att vi kan uppleva det med våra sinnen. Radioaktivitet kan tex. bara påvisas med instrument. Å andra sidan upplevs ju hallucinationer med sinnena. Vad man då upplever brukar ju avfärdas som nonsens.
Man kunde ju hävda att vissa saker kan påvisas indirekt, som exempelvis higgspartikeln. Men länge ansåg man ju att såväl etern som flogiston påvisats indirekt.
Maxwell förutspådde existensen av radiovågor. Sådana existerade förstås såväl före Maxwells spådom som innan de påvisats "i verkligheten".
Många påstår sig indirekt kunna bevisa existensen av gudar, tomtar och troll.
* Vad menas med "mening"?
Jag tror inte att någon högre makt har någon avsikt med vad som händer och sker på jorden, eller för den delen i universum. Kanske att vår sol blir ett svart hål så småningom, men jag tvivlar på att någon därmed bockar av den som fullbordad, eller "mission effectuée". Som det sjöngs i en gammal slagdänga (förmodligen långt före din tid, Olle), "Que Sera, Sera".
Meningsfullt eller ej, så trivs jag med att dricka te ute tidiga vårmorgnar och samtidigt kunna se vitsipporna blomma och höra fåglarna sjunga. Att läsa och kanske lära mig nya saker och få nya perspektiv anser jag också innebär livskvalitet.
* Vilken logik?
I någon tidigare kommentar har jag framfört tankar på alternativa logiker. Om man tänker sig ett resonemang genom nyttjandet av någon annan logik än den sedvanliga (där tex. något sant inte kan implicera något falskt), kanske man även kommer fram till alternativa slutsatser, även beträffande "meningen" med olika saker.
En engelsk filosof vid namn Colin McGuinn har framfört intressanta tankar om vårt medvetande och det egentigen märkliga faktum att det kan uppstå i den ansamling av materia som vi kallar hjärnan. (Har endast kort tagit del av dem i Richard Leakeys bok På spaning efter människans ursprung.) Han menar bland annat att vi inte riktigt vill inse att det måste finnas gränser för denna hjärnas förmåga och att frågan om hur dess eget medvetande uppstår kanske ligger bortom denna gräns.
SvaraRaderaKrister Nässén
Tack Krister för påpekande! Jag läste McGinns Consciousness and its Objects häromåret, och övervägde faktiskt att till bloggposten ovan foga en fotnot med omnämnande av hans så kallade mysterianism, som ju går ut på att det inte ligger inom den mänskliga hjärnans möjligheter att begripa sig på medvetandets problem. En skillnad mellan hans position och den som Bostrom föreslår är dock att McGinn (så vitt jag kan minnas) inte sätter något hopp till eller ens överväger möjligheten att problemet skall kunna lösas av någon superintelligent AI.
RaderaBara ett påpekande; kanske uppenbart för Olles bildade läsekrets: Liknelsen med hunden som går på bakbenen kommer från Samuel Johnson, som använde den på kvinnliga predikanter. Dessa var enligt Johnson värda vår beundran på samma sätt som en hund som går på bakbenen - inte för att de predrikade så bra utan för att de alls kunde göra det.
SvaraRaderaTack för det, Bo! Samuel Johnson-citatet var alldeles säkert välkänt för Olles bildade läsekrets, men inte för Olle himself.
Radera