torsdag 8 januari 2015

Je suis Charlie

Gårdagens vedervärdiga, samvetslösa och dödliga våldsdåd mot satirtidskriften Charlie Hebdo i Paris - ett dåd som ser ut som en förlängning av 2005 års Muhammedkris - utgör ett försök att skrämma oss till tystnad. Men vi skall inte låta dådets ynkliga gärningsmän lyckas. Vi behöver stå upp för vår rätt att säga vår mening, inklusive och i synnerhet om vår mening är misshaglig. Läs Christopher Hitchens text från februari 2006 om vikten av att göra narr av religion!

Vi har givit vika länge nog.1 Enough! Det är dags att lära fundamentalisterna att de inte kan stoppa oss från att påtala Guds omåttliga ondska eller en viss profets motbjudande pedofila leverne. Har de invändningar får de formulera dem verbalt, inte med kulor och gevär.

Fotnot

1) Ivar Arpis sammanfattning ger inte någon vacker bild:
    När Ayatollah Khomeini från sin sjukbädd utfärdade en fatwa mot Salman Rushdie år 1989 slöt de flesta svenska debattörer och kulturskribenter upp bakom författaren. Jan Myrdal var så gott som ensam när han kallade Rushdie för ”maktens hjon” och beskyllde honom för att gå i fronten för ”västvärldens krig mot islam”. Yttrandefriheten försvarades av den förkrossande majoriteten.

    Ungefär 20 år senare tecknade Lars Vilks sin rondellhund. Hur lät det då? Akademiker, journalister och kulturskribenter fördömde den nästan unisont. Tanken att det är fel att kritisera och håna religioner, och i synnerhet islam, har blivit närmast allmänt accepterad. I dag hade troligen ingen vågat publicera Satansverserna. I dag har vi internaliserat fatwan. Och rädslan för muslimska extremister är redan utbredd även i Sverige. Och det behöver inte handla om bitsk satir.

    När konstnären Elisabeth Ohlsson Wallin ställde ut bilder på Världskulturmuseet i Göteborg för ett par år sedan var temat homosexualitet inom kristendom, judendom och islam. Hon ombads dock bakom lyckta dörrar att ta bort allt med islam. Av rädsla för att stöta sig med extremister censurerades hon.

    2005 censurerades konstverket Scene d’amour av algerisk-franska Louzla Darabis. Också det på Världskulturmuseet i Göteborg. Detta efter påtryckningar från vissa muslimska organisationer. Också i det verket är motivet en kärleksakt, och det innehåller även citat ur Koranen. Även den gången var man rädda.

    För ett par år sedan ställde Stockholms kulturhus in dansföreställningen Celebration of womanhood av gruppen Freshest för att den innehöll en sång med Korancitat.

    När Nobelmuseet 2009 skulle visa filmen Submission av Theo van Gogh och Ayaan Hirsi Ali, om kvinnors situation inom islam, kontaktade de en imam och klippte sedan bort de delar av filmen som han fann misshagliga.

    Och när Lars Vilks visade upp konstnären Sooreh Heras verk Allah ho gaybar, med bilder av muslimska homosexuella män, attackerades han av uppretade åhörare vid sin föreläsning på Uppsala universitet år 2010. Föreläsningen fick ställas in.

    Listan på liknande händelser kan göras mycket längre.

19 kommentarer:

  1. Arpis sammanfattning som du har i fotnoten är en aningen missvisande m a på Wilks föreläsning på filosofen. Föreläsningen fick avbrytas första gången men prefekten Folke Tersman såg till att den genomfördes helt och hållet vid ett senare tillfälle med polisbevakning (och större publik).

    Gustaf

    SvaraRadera
  2. Hoppas bara att de har is i magen och inte sätter rättssäkerhet med mera åt sidan, då har man ju spelat terroristerna i händerna. Kommer i sammanhanget (apropå rättsäkerheten vid händelser av detta slag) att tänka på Åsa Linderborgs tio år gamla artikel om de västtyska RAF-terroristerna, se länken.

    Ett citat:

    "1972 greps Baader-Meinhof-ligan. Stammheimfängelset i Stuttgart, som höll fångarna strängt isolerade i flera år, blev snart föremål för kritik från Amnesty International. Efter farsartade rättegångar, där de åtalade förvägrades att ange sina motiv eftersom rättegången skulle vara "opolitisk", dömdes de till tre gånger livstid för fyra mord och ett trettiotal mordförsök. Rättsväsendet slog till oförsonligt i jämförelse med hur de nazistiska krigsförbrytarna behandlades: de hade låtits ostraffade eller fått strafflindring på grund av "sjukdom", den så kallade kalla amnestin. Det var den som gjort att de gamla nazisterna fortsatt kunde utgöra samhällseliten. Domarna mot nazisterna och domarna mot RAF menade RAF bekräftade precis vad de hela tiden hade velat visa: staten är i grunden fascistisk.

    Fängslade fick Baader-Meinhof-ligan sitt största inflytande. De blev martyrer och lockade nya generationer tyska terrorister att ta över. Klimax, ett par år efter Stockholmsdramat, var kidnappningen 1977 av arbetsgivarföreningens ordförande Hanns Martin Schleyer, kapitalist och ostraffad nazist. Som symbol för allt vad RAF bekämpade var han naturligtvis synnerligen väl vald, men samtidigt ingen folkkär figur som regeringen ville förhandla om."

    http://www.aftonbladet.se/kultur/article10583142.ab

    Krister Nässén

    SvaraRadera
  3. Är avrättningarna sanktionerade av FN?
    FN:s människorättsråd antog en resolution för några år sedan om att religionskritik ska betraktas som brott. Organisation of the Islamic Conference var drivande bakom resolutionen.
    Se bla.Hitchens på:
    http://opponent.se/2009/03/islamkritik-forbjuds-i-ny-fn-resolution/

    SvaraRadera
  4. Kloka ord av Göran Greider i en DD-ledare:

    "Hur ska den demokratiska och humanistiska reaktionen på terrordådet se ut? På torsdagen valde flera tidningar runtom i världen att som en solidarisk manifestation publicera Charlie Hebdos satirteckningar. Expressen valde det som förstasida. Det är givetvis upp till varje enskild redaktion att bestämma hur man vill göra, men personligen tror jag inte på den typen av manifestationer. Det känns märkligt att strömlinjeforma tidningar som ett svar på ett angrepp mot yttrandefriheten. Yttrandefriheten går över i något nästan metafysiskt och stelnat och liknar snarare ett slags yttrandetvång. Jag ser det som mycket bättre att tidningar skriver inkännande, fördömande, analytiskt och rapporterande om terrorn och att var och en gör det på sitt sätt: Så hyllar man en tidning som utsatts för angrepp. Det är inte det konkreta innehållet i Charlie Hebdo som till varje pris ska försvaras. Det är en tidnings rätt att publicera det den vill som ska försvaras.

    Lugna och värdiga demonstrationer, god journalistik, myndigheter som jagar rätt på de skyldiga och politiska ledare som förmår skilja mellan att fördöma terror och att skuldbelägga hela minoritetsgrupper – det är vad som behövs dessa dagar."

    http://www.dalademokraten.se/opinion/ledare/chockvagorna-foder-en-farlig-pessimism

    Krister Nässén

    SvaraRadera
  5. Arne Söderqvist11 januari 2015 20:22

    Jag anser att vilken religion man bekänner sig till är en privatsak. Alla har naturligtvis rätt att missionera för sin religion, men den som undanber sig ska förstås slippa att bli utsatt sådan verksamhet. Alla har rätt att bli respekterade för sin religiösa uppfattning.

    Förvisso har Lars Vilks haft laglig rätt att tillverka sina rondellhundar. Antagligen har han dessutom haft vederbörliga tillstånd att placera ut dem. Kanske han till och med fått betalt av någon beställare. Men det är många saker man har rätt att göra. Exempelvis är det inte förbjudet att ställa sig på ett ben på ett torg och gala som en tupp. Jag känner dock inte till någon som utnyttjat den rättigheten.

    Vilket syfte hade Lars Vilks med sina rondellhundar? Varför påstår han att de föreställer Muhammed? Den allmänna uppfattningen är att han velat göra narr av Islam och provocera dess anhängare. I så fall brister han i respekt för andras tro. Egentligen är det bara Lars Vilks själv som känner till sitt syfte.

    Anhängarna till Islam kunde dock ha intagit attityden att eftersom Muhammed inte går att avbilda, så kan ju inte rondellhundarna föreställa Muhammed, hur intensivt Lars Vilks än hävdar den saken. Muhammed lär ha varit människa. Rondellhundarna liknar faktiskt inte någon människa. Hade inte Lars Vilks angivit sin kodnyckel, hade nog ingen muslim och ingen annan heller anat hur hans konstverk var avsedda att tolkas.

    Självmordsbombare brukar inte ange några kodnycklar. Deras syften är svåra att utröna, speciellt om de lyckas i sina uppsåt. Jag föreslår alla självmordsbombare in spe att kungöra sina syften och sedan diskutera sina krav. Även om man antagligen inte kan tillmötesgå dem eller ens ge dem något förhandlingsutrymme, så innebär det ändock en vinst för alla.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Arne Söderqvist12 januari 2015 18:18

      Känsligt ämne, tydligen. Jag har blivit kontaktad flera gånger sedan min kommentar publicerades. Det har varit både tummen upp och tummen ned.

      Någon påpekade för mig att Lars Vilks inte gjort någon rondellhund själv utan bara ritat av sådana, som är utställda av andra.

      Radera
    2. Lars Vilks teckning såg ut så här utom att det var en hundkropp i stället för apkropp och att flinten doldes av en turban:
      http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/6/6f/Editorial_cartoon_depicting_Charles_Darwin_as_an_ape_(1871).jpg

      Radera
  6. Här är ett försök av Gösta Ahlgren på KU att surfa på Charlie, genom att framställa sig själv som satiriker. Det går väl inte så där så jättebra, vilket kanske också förklarar rubriken "JAG ÄR INTE CHARLIE!"

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha vilken pajas! Och ser du vad han kallar mig? "Självutnämnt mattesnille". Den varianten har jag inte sett förut. Mitt minne kan givetvis fallera, men jag kan inte påminna mig att jag någon gång skulle ha kallat mig "mattesnille". Däremot presenterar jag mig ofta som professor i matematisk statistik och ledamot i KVA, något som väl för all del är möjligt att uppfatta som inbegripandes ett skrytsamt påskinande av den egna matematiska förståndsgåvorna. Är det detta Ahlgren syftar på, och föreställer han sig i så fall att jag skulle ha utnämnt mig själv till professor och till KVA-ledamot?

      Radera
    2. Om Ahlgren hade varit Charlie så hade terroristerna dött av tristess innan de hade hunnit avfyra ett enda skott.

      De skulle låtit Nordin skriva istället: hans yttranden är ofta väldigt komiska.

      Radera
    3. SI skulle passa bra i en kringresande cirkus. Kom och se: Ingemar, världens argaste man! Ormmänniskan Pehr, som kan slå knut på sig själv! Den mekaniske mannen Peter, som upprepar en enda sak: "Climategate"! Kalkonkvinnan!

      Obs! Satir!

      Radera
    4. Bara de inte visar upp Ahlgren, så att publiken går samma dystra öde till mötes som det du spekulerade över för terroristerna 10:45.

      Radera
    5. Till cirkusen hör också en bur med apor, som under föreställningen roar sig med att kasta avföring på publiken.

      Radera
    6. "Slabadang" tycker jag för övrigt är ett jätteroligt apnamn!

      Radera
    7. I synnerhet för en babian.

      Radera
  7. Nåväl, det finns i alla fall en person som kommenterar på KU som behärskar subtil ironi:

    14 bom 2015/01/15 kl. 11:01

    Så himla bra. Katharsis.

    SvaraRadera
  8. Kom och se: Göran, världens tråkigaste clown. Om han får dig att skratta så lovar vi dig pengarna tillbaka!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Han får använda Muhammeds knep (enligt Charlie Hebdo): "100 piskrapp om du inte dör av skratt!"
      http://humanistbloggen.blogspot.se/2015/01/nagra-kontroversiella-charlie-hebdo.html

      Radera