En medborgare och matematiker ger synpunkter på samhällsfrågor, litteratur och vetenskap.
tisdag 27 maj 2014
Existens
lördag 24 maj 2014
En alldeles för radikal tanke?
söndag 18 maj 2014
Bengtsson fortsatt i rampljuset
- Lennart, du bör vara mer försiktig i framtiden så du inte återigen gör dig till ett verktyg för de som vill politisera vetenskapen. Miljontals människor har nu serverats en falsk bild av varför din artikel avslogs. Jag vet inte hur mycket det berodde på journalisterna och hur mycket det berodde på dig, men du bär ett ansvar för att det blev som det blev.
- En sak jag undrar över är att Bengtsson inte verkar vidare upprörd över det här. Jag menar, när han citeras korrekt i ett blogginlägg som läses av något tusental människor så går han alldeles i taket. Men när hans uppfattningar förvrängs i tidningar som går ut till många miljoner människor så verkar han vara tyst (förutom uttalandet i SMC).
torsdag 15 maj 2014
Ett tioårsjubileum
- Claes Johnson [...] anmälde mig [...] till Chalmers så kallade Verksamhetsetiska kommitté ledd av professor Anders Ulfvarson. Efter lång behandling kom kommittén fram till ett yttrande som utmynnade i en rekommendation att jag och Johnson "talar direkt med varandra". Vackert så, men det fanns annat i yttrandet som inte var fullt lika lysande. Jag tänker här bland annat på deras bedömning att "recensionen och särskilt presentationen av densamma samt efterföljande debattinlägg i fråga om ordval påminner om kvällstidningars stil och kan på det sättet skada Chalmers goda rykte". Att de på detta vis demonstrerar sin okunnighet i fråga om språk och stil är väl inte mycket att orda om, men när de talar om risken att "skada Chalmers goda rykte" är de inne på [en i fråga om den akademiska friheten farlig linje]. Jag har dock aldrig fäst något avseende vid detta yttrande och än mindre (som trogna läsare redan anar) låtit mig tystas av det, troligen som en följd av att jag uppfattade kommittén som både inkompetent och tandlös.
söndag 11 maj 2014
Om Lennart Bengtssons beklämmande färd ner i klimatförnekarträsket
- Det är ju synd att DDR försvunnit annars skulle man ha kunnat erbjuda enkelbiljetter dit för dessa vurmande socialister. Nu finns det ju tyvärr inte många renläriga länder kvar snart och jag tror väl ändå inte våra romantiska grönkommunister vill ha en enkelbiljett till Nordkorea. Men om intresse föreligger bidrar jag gärna till resan så länge det rör sig om en utresebiljett. Kanske man kunde ordna med en gallupstudie då det inte kan uteslutas att jag underskattat utresebehovet.5
- Idag var han [Bengtsson] ordförande på en diskussionssession där han (trots det mycket kvalificerade sällskapet) uppfattade sin ordförandefunktion som att han själv måste se till att prata minst halva tiden och förklara hur det ligger till. När han haft en utläggning om att feedbacks fungerar på väldigt olika tidsskalor, och att vi måste vara praktiska och fokusera på de tidsskalor som är relevanta för våra politiska beslut, nämligen "a couple of decades" - då begärde jag ordet och frågade "You said, Lennart, that the practically relevant time scale for climate politics is a couple of decades. Do you REALLY mean that??? Do you really mean that whatever happens after 2050 is unimportant?". Han svarade att han beklagade sin otydlighet, och att han förvisso skulle finna det allvarligt om det visade sig att vi riskerar gå mot klimatkatastrof 2100, men om så var fallet så har vi ju gott om tid att åtgärda saken och det är alltså inget som har någon betydelse för vilka beslut vi fattar idag.
Ja, så sa han faktiskt. Jag blev helt stum. I tystnaden som uppstod sa han "Don't you agree with me? ... I can tell that you do not agree...".
- Europa står för tillfället för ca 10% av de globala utsläppen och lilla Sverige som alltid vill gå i spetsen står för så där 0.2-0.0% beroende om man tar med nettoupptaget i den svenska vegetationen eller inte. Ibland tror jag att jag befinner mig i en förtrollad skog och inte i verkligheten när jag läser och lyssnar på vad politikerna säger att de vill göra. Det måste väl i himmelens namn finnas mer angelägna uppgifter som t ex att skaffa meningsfulla jobb åt unga människor samt att integrera alla invandrare i det svenska samhället! Detta, inte minst, är en jätteutmaning.
- Nästa steg blir väl att bannlysa det felaktiga tänkandet eller bannlysa eller rent av bränna olämpliga böcker som den framstående belgiske energiexperten Samuele Furfaris nyutkomna bok: ”Vive les énergies fossiles!” med undertiteln ”La contre-révolution énergétique” Det enda hoppfulla är väl att dessa untertecknare eller snarare deras klimatstridande studenter inte normalt läser böcker på franska. I slutstadiet får vi räkna med att även diverse olämpliga personer blir bannlysta i denna nysvenska omvända upplysningstid.
[...]
En hel del av vad som åstadkommits i vetenskapsakademins energigrupp riskerar nu också att bli bannlyst.
Som enskild individ måste man nu också överväga risken att bli bannlyst eller i bästa fall att ens kritiska tänkande blir bannlyst. Att jag läst tillräckligt om 1930-talets intellektuella atmosfär i Europa är tillräckligt för att ge mig verkliga obehagskänslor.
lördag 10 maj 2014
Persson om Popper
- Den schablonmässiga utnämningen av Richard Dawkins till "förespråkare för genetisk determinism" (s 105) synes mig orättvis och ogrundad.
- När Ulf strax tidigare tar upp den mycket intressanta frågan om altruismens evolutionära ursprung, behandlad i E.O. Wilsons Sociobiology från 1975, gör han ett val jag finner smått obegripligt, nämligen då han vad gäller förklaringsmodeller förbigår både den släktskapsselektion som spelar så stor roll i Wilsons arbete och den tankegång om reciprok altruism som senare skulle vinna stora framsteg, till förmån för följande icke-förklaring:
- Den skenbara motsägelsen, att altruistiska personer har negativt överlevnadsvärde i förhållande till sina mer själviska fränder, kan som redan antytts lätt kringgås om man antar att altruismen beror på en kombination av flera gener. (s 104)
- I diskussionen på s 144 och framåt om klinisk utprövning av nya behandlingsmetoder och mediciner talar Ulf om försöks- och kontrollgrupp och om vikten av att "det enda som väsentligen skiljer grupperna åt är behandlingen" (s 145), men försummar att nämna det avgörande instrument som tillåter forskarna att åstadkomma det på ett statistiskt rigoröst sätt: randomiserad allokering av patienter till försöks- och kontrollgrupp.3 På detta vis kan man ur korrelationer på någorlunda säker grund härleda kausaliteter, i motsats till i de epidemiologiska sammanhang Ulf diskuterar på s 146-147, där kontrollerad randomisering inte är tillgänglig, vilket gör kausaliteter långt mer problematiska att belägga (utöver den multipelinferensproblematik han diskuterar).
- Bokens avslutande appendix om sannolikhetsbegreppet är direkt dåligt. Jag sympatiserar visserligen med Ulfs uttalade avsikt att påvisa att "det är meningslöst att tala om sannolikheten för en viss händelse eller ett visst faktum utan att göra preciseringar och antaganden" (s 185), men sättet han gör det på - en räcka svagt sammanhängande och slarvigt genomförda kombinatoriska räkneexempel - tjänar mest bara till att påvisa hans ytliga kännedom om ämnet.
- Jag håller med Woit och Frenkel om att [Tegmark] går långt i sina spekulationer - så långt att han nog får anses ha överträtt gränsen mellan naturvetenskap och filosofi. Jag anser dock inte att det nödvändigtvis ligger något fel i detta, så länge man är tydlig över vad som är vad. Tegmark är föredömligt tydlig med vad som är mainstreamvetenskap (som hans utförliga och mycket intressanta redogörelse för den moderna kosmologins framväxt och var den står idag), vad som är något mindre etablerat, och vad som är hans egna tämligen sjövilda spekulationer. Och jag anser att frågan om universums (eller multiversums) fundamentala beskaffenhet är intressant och viktig, och finner det troligt att vi inte kan hitta fram till sanningen om detta med mindre än att en och annan forskare på Tegmarks vis tar sig friheten att söka sig långt utanför den etablerade boxen. Jag finner det en smula inskränkt att kräva att de spekulationer dessa pionjärer därvid levererar redan från början uppfyller alla gängse vetenskaplighetskrav om poppersk falsifierbarhet och liknande (Tegmark argumeterar för sina Nivå IV-teoriers falsifierbarhet, men övertygar inte riktigt på denna punkt). Sådant kan (förhoppningsvis) mejslas fram över tid.
- Under drygt femtio år har en matematiktävling anordnats i Sverige. Vid varje tillfälle tas omkring ett dussin individer ut till final: det rör sig om drygt halvtusendet finalister under det senaste halvseklet. Av dessa har endast en handfull varit flickor. Kan vi av detta sluta att pojkar är mera matematiskt begåvade än flickor?
torsdag 8 maj 2014
Snälla Mats Alvesson, stör mig inte när jag äter frukost!
- Lärare i ämnen som kräver föga för- och efterarbete, till exempel matematik, skulle kunna undervisa mer, medan lärare som tar nya eller krävande kurser kanske kunde undervisa lite mindre.
tisdag 6 maj 2014
Om förutsägelser, framtidsforskning och popperiansk falsifikationism på Vetenskapsfestivalen
- Ett viktigt inslag i vetenskapliga metoder är att kunna testa sina teorier och resultat. Men om resultaten handlar om vad som ska ske långt in i framtiden uppstår ett problem. Exempelvis kan vi ju inte nu, år 2014, få något facit på hur väl förutsägelser om klimatet år 2100 stämmer. I detta föredrag diskuteras framtidsforskning ur statistiska, vetenskapsteoretiska och filosofiska perspektiv, med exempel hämtade både från klimatforskning och från andra brännande områden.
lördag 3 maj 2014
Transcendence trailer
- With the Hollywood blockbuster Transcendence playing in cinemas, with Johnny Depp and Morgan Freeman showcasing clashing visions for the future of humanity, it's tempting to dismiss the notion of highly intelligent machines as mere science fiction. But this would be a mistake, and potentially our worst mistake in history.
- In the near term, world militaries are considering autonomous-weapon systems that can choose and eliminate targets; the UN and Human Rights Watch have advocated a treaty banning such weapons. In the medium term, as emphasised by Erik Brynjolfsson and Andrew McAfee in The Second Machine Age, AI may transform our economy to bring both great wealth and great dislocation.
Looking further ahead, there are no fundamental limits to what can be achieved: there is no physical law precluding particles from being organised in ways that perform even more advanced computations than the arrangements of particles in human brains. An explosive transition is possible, although it might play out differently from in the movie: as Irving Good realised in 1965, machines with superhuman intelligence could repeatedly improve their design even further, triggering what Vernor Vinge called a "singularity" and Johnny Depp's movie character calls "transcendence".
One can imagine such technology outsmarting financial markets, out-inventing human researchers, out-manipulating human leaders, and developing weapons we cannot even understand. Whereas the short-term impact of AI depends on who controls it, the long-term impact depends on whether it can be controlled at all.
- So, facing possible futures of incalculable benefits and risks, the experts are surely doing everything possible to ensure the best outcome, right? Wrong. [...] Although we are facing potentially the best or worst thing to happen to humanity in history, little serious research is devoted to these issues outside non-profit institutes such as the Cambridge Centre for the Study of Existential Risk, the Future of Humanity Institute, the Machine Intelligence Research Institute, and the Future Life Institute. All of us should ask ourselves what we can do now to improve the chances of reaping the benefits and avoiding the risks.