Igår fick jag hem
det nya numret 1/2019 av Humanisternas medlemstidning
Humanisten i brevlådan. Bland mycket annat bjuder det på ett rasande angrepp på mig av en medlem vid namn Ernst Herslow, som är så upprörd över vad jag i
det föregående numret 4/2018 skriver om klimatfrågan och hur jag tycker att Humanisterna bör förhålla sig, att han villkorar sitt fortsatta medlemskap med att styrelsen tar avstånd från mina ståndpunkter. Med anledning av
det utmärkta svaret till Herslow från styrelseledamoten Patrik Lindenfors förmodar jag att han (Herslow) nu lämnar Humanisterna.
Jag har ingen anledning att tro att Ernst Herslow läser denna blogg, men om någon läsare råkar känna honom undrar jag om ni kan hälsa honom följande.
Herslow är givetvis i sin fulla rätt att ha vilka (miss-)uppfattningar i klimatfrågan han vill, att torgföra dessa, och att gå till storms mot mig. Men jag skulle önska att, om han nu känner ett så trängande behov av att göra det sistnämnda, han höll sig till att angripa ståndpunkter jag faktiskt har och yttranden jag faktiskt gjort, istället för att fabulera och fantisera. Det irriterar mig en smula när han tillskriver mig ordvalet "avfälling"1 och den gravt felaktiga uppfattningen att "ett så komplext och kaotiskt system [som klimatet], med så många okända faktorer, styrs av en enda komponent, nämligen koldioxid"2.
Fotnoter
1) Såpass språkkänsla har jag att jag uppfattar det ordets sektmentalitetskonnotationer, och jag kan inte minnas att jag någonsin skulle ha tagit det i min mun.
2) Atmosfärens koldioxidhalt har stor betydelse för klimatet, men är givetvis inte den enda faktor som påverkar. Se t.ex. min gamla Uppsalainitiativet-bloggpost
Koldioxid och procentsiffror för en närmare diskussion.