SNS och den akademiska friheten

Trovärdigheten hos det näringslivsfinansierade forskningsinstitutet SNS (Studieförbundet Näringsliv och Samhälle) är just nu nere i noll, och det behövs en rejäl pudel från deras sida för att rädda åtminstone en liten gnutta av det som gått förlorat. Bakgrunden är följande.

För ett par veckor sedan publicerades institutets rapport Konkurrensens konsekvenser. Vad händer med svensk välfärd?, med Laura Hartman, forskningschef på SNS, som huvudredaktör. Rapportens huvudsakliga slutsats är att det inte finns belägg för att de senaste decenniernas privatiseringar inom välfärden resulterat i några kvalitets- eller effektivitetsvinster. Detta uppfattades på en del håll som anmärkningsvärt och till och med stötande för att komma från ett näringslivsanknutet institut, och rapporten och rapportförfattarna utsattes för hätska angrepp.¹

Sedan Hartman av SNS belagts med munkavle och inte fått lov att svara på kritiken kungjorde hon igår att hon fann sin situation på institutet ohållbar, och att hon med omedelbar verkan lämnar sin tjänst. Detta följdes snabbt av motsvarande åtgärd (omedelbar avgång) från en annan SNS-medarbetare, Olof Petersson, som klargör:

Akademisk frihet består av två delar. Den ena är friheten att söka kunskap, att lära sig ("Lernfreiheit"). Den andra är friheten att förmedla sin kunskap, att lära ut ("Lehrfreiheit").

I detta avseende kan det inte finnas någon skillnad mellan SNS-forskning och universitetsforskning. Snarast skulle SNS kunna sägas ha ett visst försteg genom att erbjuda en plattform för en samhällsforskare som vill träda ut i offentligheten och komma i kontakt med ledande beslutsfattare inom privat och offentlig verksamhet. [...]

Enligt min uppfattning borde det vara självklart att SNS inte begränsar en forskares yttrandefrihet. Men det har nu visat sig att den nuvarande SNS-ledningen har agerat på ett sätt som strider mot den akademiska friheten. Därför lämnar jag min anställning vid SNS.

Laura Hartmans och Olof Peterssons principfasta åtgärder är värda all respekt. Det verkar också som om det finns ytterligare SNS-medarbetare som allvarligt överväger samma steg. En av rapportens medförfattare, Eva Mörk, meddelar idag följande:

Jag själv och många forskare i min närhet ifrågasätter nu vårt framtida SNS-engagemang. Själv har jag bestämt mig för att ge SNS VD Anders Vredin en chans att ge sin bild av vad som egentligen hänt innan jag fattar mitt beslut. Dock vill jag redan nu ge mitt fulla stöd och respekt till Laura och Olof som har följt sina inre forskarröster och visat stor integritet.

SNS förefaller tagna på sängen av rapportens resultat. Att inte tillåta en forskare att försvara sina resultat då dessa inte blivit de önskade är ett brott mot den opartiskhet som är en av grundprinciperna i ett sunt vetenskapligt förhållningssätt - och, som sagt, mot principen om akademisk frihet. Läs gärna de kloka kommentarerna kring affären av Ulf Bjereld och Christian Munthe.

Fotnot

1) Så t.ex. tycker Hans Bergström på Newsmill att den huvudsakliga forskningsfrågeställningen i rapporten är en som överhuvudtaget inte borde får lov att ställas inom SNS. Att överlägsenheten i att marknadskraftsutsätta välfärden istället bör slås fast dogmatiskt, konstaterar Bergström med hjälp av följande jämförelse:

Ingen inom SNS skulle komma på tanken att studera huruvida ICA eller Konsum generellt sett är bäst och sedan ställa frågan huruvida ICA-handlare - alternativt konsumföreståndare - bör tillåtas för framtiden. Det i grunden goda med valrätt, etableringsfrihet och utrymme för innovationer tas för givet. Analyser ägnas sedan sådant som livsmedelskontroll och säkrande av sund konkurrens.