måndag 25 februari 2013

Vad är samhällsvetenskap? Robin Hanson svarar

På den AI-konferens i Oxford i december jag tidigare rapporterat om hade jag nöjet att träffa Robin Hanson, som är nationalekonom vid George Mason University i USA och en av de vassaste och mest kreativa akademiska tänkare jag överhuvudtaget känner till. Han är totalt orädd vad gäller att tänka utanför boxen och leverera oväntade och provocerande perspektiv, som t.ex. hans förslag "Shall we vote on values, but bet on beliefs?" eller då han la fram fördelarna med med att legalisera utpressning.1 Till de mest klargörande begrepp jag tagit till mig på senare år hör Hansons Great Filter, som jag diskuterat här på bloggen. Hans egen blogg Overcoming Bias hör enligt min mening till bloggosfärens allra mest läsvärda.

Robin Hanson har lagt mycket kraft på att fundera över samhälleliga och ekonomiska konsekvenser av radikala framtida teknologier, inklusive Singulariteten. På mötet i Oxford gav han ett föredrag över ämnet Envisioning the economy and society of whole brain emulations, där han med nationalekonomiska metoder analyserar vissa sådana konsekvenser, och landar i ett framtidsscenario så dystopiskt att tanken svindlar och gör ont.2 Till dem som likt mig instinktivt ryggar tillbaka inför Hansons ekonomiska analyser av helhjärneemuleringsteknikens konsekvenser hör Nikola Danaylov (på nätet mest känd under signaturen Socrates). Med avstamp i ett utkast till Hansons kommande bok i ämnet har Danaylov spelat in två intervjuer med Hanson: Tillsammans upptar de två intervjuerna mer än två och en halv timme, men att lyssna till dem är ändå, enligt min mening, synnerligen väl använd tid. Det är två exceptionellt klartänkta herrar som båda gör sitt yttersta att tydligt men med ömsesidig respekt och intellektuell nyfikenhet artikulera den djupa meningsmotsättning som råder mellan dem. Kärnfrågan, som samtalet successivt rör sig in mot, handlar om vad samhällsvetenskapen egentligen är och vad den är kapabel till ifråga om prediktioner, samt om huruvida dikotomin deskriptivt-normativt går att upprätthålla. På sin blogg fyller Hanson på med en kort efteranalys, varur jag saxar:
    You might think that Danaylov’s complaint is that I use the wrong social science, one biased too far toward libertarian conclusions. But in fact his complaint seems to be mainly against the very idea of social science: an ability to predict social outcomes. He apparently argues that since 1) future social outcomes depend in many billions of individual choices, 2) ethical and political considerations are relevant to such choices, and 3) humans have free will to be influenced by such considerations in making their choices, that therefore 4) it should be impossible to predict future social outcomes at a rate better than random chance.

    For example, if allowing some [emulated minds to run on faster computers] than others might offend common ethical ideals of equality, it must be impossible to predict that this will actually happen. While one might be able to use physics to predict the future paths of bouncing billiard balls, as soon as a human will free will enters the picture making a choice where ethics is relevant, all must fade into an opaque cloud of possibilities; no predictions are possible.

    Now I haven’t viewed them, but I find it extremely hard to believe that out of 90 interviews on the future, Danaylov has always vigorously complained whenever anyone even implicitly suggested that they could any better than random chance in guessing future outcomes in any context influenced by a human choice where ethics or politics might have been relevant. I’m in fact pretty sure he must have nodded in agreement with many explicit forecasts. So why complain more about me then?

    It seems to me that the real complaint here is that I forecast that human choices will in fact result in outcomes that violate the ethical principles Danaylov holds dear. He objects much more to my predicting a future of more inequality than if I had predicted a future of more equality. That is, I’m guessing he mostly approves of idealistic, and disapproves of cynical, predictions. Social science must be impossible if it would predict non-idealistic outcomes, because, well, just because.

Fotnoter

1) Så till den milda grad provocerande är han, att en av mina kommentatorer här på bloggen för något år sedan funderade över om "en del av sådana personer [som Robin Hanson] skulle kunna ha räddats genom att den s.k. skeptikerrörelsen gett dem skarp konstruktiv kritik i början av deras kontrarian karriärer" - på vilket jag svarade (med ett par rejäla underdrifter) att det knappast "hade varit önskvärt att 'rädda' honom i början av hans karriär" och att det "vore olyckligt om han hade neutraliserats till att enbart leverera mainstream-tänkande".

2) Jag har i en tidigare bloggpost länkat till en videoupptagning av ett snarlikt Hanson-föredrag rubricerat Uploads economics 101.

8 kommentarer:

  1. Fri vilja tror jag är helt ointressant i sammanhanget. Problemet är kaos och det inträder "ovanför" viljan. Problemet i väderförutsägelser har ju exempelvis inget att göra med varken någon eventuell fundamental slumpmässighet i fysiken eller med att vi är dåliga på den fundamentala fysiken bakom.

    Men det beror ju på vad man menar med förutsägelse. Jag tycker det är ett olyckligt ord eftersom det får en att tänka på någonting väldigt starkt. Om man istället säger att man skall "förstå" samhället, så innebär ju förståelse även en förmåga att förutsäga, men det är bredare än så. Det innebär också en förmåga att till exempel bygga processer för att hantera systemet - att systematiskt lära sig av misstag, att experimentera och så vidare.

    Idag är ambitionen att experten skall förutse - sen skall det bli som man har tänkt sig om man följer expertens råd. Idealet är ett one-shot. Man vet att man kan misslyckas och behöva korrigera såklart, men detta ses som ett misslyckande - inte (som jag anser att det är) som en integral del i hur det måste gå till att styra samhällen, och som kan systematiseras.

    SvaraRadera
  2. Snabb fråga: finns någon viktig skillnad mellan idén om "great filter" och "fermiparadoxen"?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nu hade jag tid att läsa lite själv.

      femi-frågan: varför finns inte enkelt observerbara utomjordiska intelligenser nära jorden redan?
      http://www.aleph.se/andart/archives/2012/02/dyson_spheres_make_the_fermi_paradox_worse.html

      stora filtret: "Robin Hanson, a research associate at the Future of Humanity Institute, says there must be something about the universe, or about life itself, that stops planets from generating galaxy-colonising civilisations. There must be a ‘great filter’, he says, an insurmountable barrier that sits somewhere on the line between dead matter and cosmic transcendence."
      http://www.aeonmagazine.com/world-views/ross-andersen-human-extinction/

      Jag tror skillnaden är att fermi-frågan är bredare: den har fler möjliga svar (dom är här och gömmer sig, dom kan komma men vill inte, ...) för oss att utforska. Hanson verkar anta att svaret är något hinder ("filtret") som är oberoende av intelligenta utomjordingarnas viljor.

      Radera
    2. Det är en skillnad. En annan är följande.

      Fermis problemformulering ger ingen indikation om att en lösning av problemet skulle ha någon praktisk betydelse för oss människor, utöver stillandet av vår nyfikenhet om hur världsalltet därute är beskaffat.

      Hansons Great Filter-formulering, däremot, gör problemet mycket mer existentiellt brännande, då den betonar att mänsklighetens utsikter till framtida blomstring och expansion hänger på vad svaret visar sig vara.

      Radera
  3. Hmm...men är inte det uppenbara svaret på Fermis fråga = att vi med massa/en raket, inte kan uppnå ens t ex 0,5 x ljushastigheten?

    Inte ens SETI-vågorna (de sändes väl ut för 40 år sedan?) har väl nått särskilt långt i Vintergatan enär den är ca 100 000 ljusår i diameter?

    Jag förstår inte hur andra intelligent-liv-planeter ska kunna uppnå tillräckliga hastigheter med sina kapslar för att kunna nå oss/varandra.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det finns många förslag till svar på Fermis fråga, Cecilia, men inget av dem är uppenbart rätt.

      Jorden tillhör inte den första generationen jordlika planeter, utan det finns (troligen) ett överflöd av andra som haft miljarder års försprång i förhållande till oss. I det perspektivet framstår inte de 100 000 ljusår du talar om som någon särskilt oöverstiglig srtäcka att överbrygga.

      I frågan om erövring av världsrymden i hastigheter nära ljusets så finns det en del som tyder på att det projektet är lättare än du tror. I det sammanhanget rekommenderar jag Stuart Armstrongs föredrag Von Neumann probes, Dyson spheres, exploratory engineering and the Fermi paradox.

      Radera
    2. Tack för referensen!

      Radera