torsdag 26 september 2013

26 september: härmed tillönskas alla läsare och vänner en glad Petrovdag!

Jag skrev om saken här på bloggen för exakt ett år sedan, och dessförinnan i Göteborgs-Posten exakt två år tidigare. Läsekretsen må ursäkta min repetitivitet, men den här saken är faktiskt viktig. Så viktig är den enligt min mening att vi borde inrätta en röd dag i kalendern den 26 september. Ur min GP-artikel:
    Den svenska almanackan har tretton helgdagar, varav åtta (eller ännu fler, beroende på hur man räknar) firas till minne av en person som dog för nära 2000 år sedan, och som vi har så osäkra vittnesuppgifter om att till och med hans existens är ifrågasatt.

    Men oavsett om han funnits, och hans gärningar och egenskaper i övrigt, tycker jag att åtta av tretton är i ensidigaste laget. Nog finns det många andra personer i historien som förtjänar att hyllas? Specifikt vill jag förespråka att vi stryker en av de helgdagar som firas till Jesu åminnelse (förslagsvis trettondedag jul) och i stället upphöjer dagens datum, den 26 september, till röd dag med namnet Petrovdagen.

Det är idag 30 år sedan som den (numera pensionerade) sovjetiske flygofficeren Stanislav Petrov tog sitt livs viktigaste beslut - och måhända ett av de viktigaste beslut som någonsin tagits. Varningslamporna blinkade rött, indikerandes inkommande amerikanska kärnvapenmissiler. Petrov bestämde sig för att det hela nog var ett tekniskt fel, och avstod från att rapportera missilvarningen vidare i den kedja som annars mycket väl kan ha slutat i ett fullskaligt globalt kärnvapenkrig. Eliezer Yudkowsky beskriver händelseförloppet närmare i sin bloggpost från Petrovdagen 2007:
    The story begins on September 1st, 1983, when Soviet jet interceptors shot down a Korean Air Lines civilian airliner after the aircraft crossed into Soviet airspace and then, for reasons still unknown, failed to respond to radio hails. 269 passengers and crew died, including US Congressman Lawrence McDonald. Ronald Reagan called it "barbarism", "inhuman brutality", "a crime against humanity that must never be forgotten". Note that this was already a very, very poor time for US/USSR relations. Andropov, the ailing Soviet leader, was half-convinced the US was planning a first strike. The KGB sent a flash message to its operatives warning them to prepare for possible nuclear war.

    On September 26th, 1983, Lieutenant Colonel Stanislav Yevgrafovich Petrov was the officer on duty when the warning system reported a US missile launch. Petrov kept calm, suspecting a computer error.

    Then the system reported another US missile launch.

    And another, and another, and another.

    What had actually happened, investigators later determined, was sunlight on high-altitude clouds aligning with the satellite view on a US missile base.

    In the command post there were beeping signals, flashing lights, and officers screaming at people to remain calm. According to several accounts I've read, there was a large flashing screen from the automated computer system saying simply "START" (presumably in Russian). Afterward, when investigators asked Petrov why he hadn't written everything down in the logbook, Petrov replied,"Because I had a phone in one hand and the intercom in the other, and I don't have a third hand."

    The policy of the Soviet Union called for launch on warning. The Soviet Union's land radar could not detect missiles over the horizon, and waiting for positive identification would limit the response time to minutes. Petrov's report would be relayed to his military superiors, who would decide whether to start a nuclear war.

    Petrov decided that, all else being equal, he would prefer not to destroy the world. He sent messages declaring the launch detection a false alarm, based solely on his personal belief that the US did not seem likely to start an attack using only five missiles.

Vi kan inte veta bestämt vad som skulle ha hänt om Stanislav Petrov agerat annorlunda den 26 september 1983, men jag anser ändå att hans insats är värd att uppmärksamma och reflektera över. Eller som Yudkowsky avslutar sin bloggpost:
    Maybe someday, the names of people who decide not to start nuclear wars will be as well known as the name of Britney Spears. Looking forward to such a time, when humankind has grown a little wiser, let us celebrate, in this moment, Petrov Day.

5 kommentarer:

  1. Det här blev en perfekt avrundning på en fantastiskt fin föreläsning för oss på Falkenbergs gymnasieskola i dag. Tack för den, och för din lika uppskattade insats på det efterföljande seminariet, Olle!

    Det var så härligt att se dig och eleverna samtala om stora frågor med ömsesidig respekt. Det blir ett starkt minne för dem, och något som kommer att påverka dem påtagligt i positiv riktning framöver.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Björn! Nöjet var helt på min sida, och efter att ha träffat dina elever känner jag nu en gnutta mer av framtidstro än jag gjorde i morse...

      Radera
  2. Till slut så vaknade DN och publicerade en artikel idag baserad på en BBC-intervju med Petrov. Det är märkligt att svenska media inte uppmärksammat detta mer. Har under den gångna veckan lobbat vad jag kunnat för att berättelsen om om Petrov och vad som hände den 25-26 september 1983 ska nå ut. Bland annat via ett blogginlägg: http://lae.blogg.se/2013/september/30-ar-sedan-natten-da-varlden-var-nara-sin-undergang.html

    SvaraRadera
    Svar
    1. Strålande, Fred! Låt oss fortsätta lobba oförtrutet tills "the names of people who decide not to start nuclear wars will be as well known as the name of Britney Spears"!

      Radera
  3. Vi har ju en liknande historia under Kubakrisen. Vasili Arkhipov lyckades avstyra en kärnvapentorpedsattack efter att en rysk ubåt fått bruten radiokontakt med HQ efter att ha skakats om av sjukbomber. Kanske avstyrde denna handling också ett potentiellt kärnvapenkrig ...

    SvaraRadera