Är autenticitet viktigt, eller är det bara upplevelsen av autenticitet som betyder något?1 Jag vet faktiskt inte.
Fotnot
1) Denna svåra fråga tycks mig starkt relaterad till det så kallade wireheading-fenomenet, som jag tidigare diskuterat i bloggposter i augusti 2012 och november 2013. Se även den senare bloggpost som bär rubriken Superintelligence odds and ends I: What if human values are fundamentally incoherent.
Såtillvida du har en önskan att vara snäll och förbättra världen så tycker jag att det är bättre att du faktiskt gör det än att du ligger i en näringslösning och tror att du gör det (även om det kanske inte spelar någon roll för dig, i alla fall inte när du väl ligger där).
SvaraRaderaVad är egentligen argumentet för att autenticitet _inte_ skulle vara viktigt.
En autenticitetsskeptiker skulle inför ditt exempel, Ola, kunna hävda att det inte alls är autenticiteten i sig som är bra, utan bara det faktum att folk upplever att världen blivit bättre. I min frågeställning finns redan ett implicit erkännande av att autenticitet kan ha ett instrumentellt värde: upplevelsen av autenticitet har ju ett värde, och om autenticitet kan skapa sådan upplevelse så är ju det bra. Så frågan, om jag skall formulera den lite är exaktare, är om autenticitet har ett ultimat värde och inte bara ett instrumentellt. Ditt exempel verkar inte komma åt den frågan.
RaderaDet viktiga är kanske att uppleva autenticiteten som autentisk.
SvaraRaderaJag tänker mig att autenticitet har ett, icke mätbart, egenvärde, eftersom frånvaron av autenticitet, om den blir känd, i en upplevelse av autenticitet för de flesta (tror jag), i alla fall i många situationer, skulle upplevas negativt.
Om jag t ex spenderar en romantisk middag med min partner, och sen får veta att det bara var en simulering, fast den kändes autentisk då, så skulle jag nog bli lite nedslagen. Även om jag minns att jag tyckte det var en trevlig kväll. Alltså har autenticitet ett egenvärde, eftersom jag tillmäter det betydelse. Värdet är dock omätbart, jag kan inte artikulera det.
Som invändning kan man ju säga, att jag vet inte om det beror på mina föreställningar att jag skulle uppleva det negativt, eller om det beror på frånvaron av autenticitet i sig. Så att förväntan på autenticitet är avgörande för upplevelsen av autenticitet. Vilket iofs talar för att autenticitet har ett egenvärde.
Här tänkte jag att "Äntligen!" tar du tag i frågan. Så gjorde du inte det. Disappointed.
SvaraRaderaMan kanske kan koka ner det sanning eller lögn istället. Vilket är att föredra?
SvaraRaderaKulturmarxismen har skalat bort moralen och utnyttjar hämningslöst lögnen för att uppnå delmål som åsiktskorridoren och politisk rädsla (alternativt politisk Korrekthet). I Frankfurtskolan finns säkert intressanta vinklingar för denna diskussion.
Hur kommer det sig att en självutnämnd filosof och försvarare av vetenskaplig abjektivitet inte klarar av att bena ut denna fråga? Autenticitet är det vi _upplever_ som autentiskt (äkta), vilket befinner sig steget innan vi _vet_ vad som är äkta (autentiskt). När vi samtidigt accepterar uppfattningen att det verkligen finns en objektiv, faktuell, äkta, autentisk verklighet därute, som vi strävar efter att få grepp om , löser sig det inbillade problemet mycket snabbt och enkelt.
SvaraRaderaSvammel.
RaderaTyvärr icke, min bäste herre. Ordet autentiskt innebär att något är äkta, autenticitet innebär att något har egenskapen att vara äkta (och därför inte nödvändigtvis _måste_ vara äkta). Distinktionen är subtil men viktig.
RaderaHaha, subtil my ass!
Radera(Nu får det räcka, jag släpper inte in mer anonymt trams i den här diskussionen.)