fredagen den 12:e augusti 2011

Marcus Birro till storms mot oss matematiker

Marcus Birros senaste Expressen-krönika, i onsdags, är ett rasande generalangrepp mot matematiken och mot oss matematiker. Han börjar med en självbiografisk notering om varifrån hans agg kommer:

    Jag har varit på kant med [...] matematikerna ända sedan den dagen på högstadiet när vår lärare i matematik funnit ett nytt, djävulskt påfund för oss harhjärtade drömmare.
    Matematik med bokstäver...
    Jag fattade ingenting. Ord var heliga, siffror obegripliga, så jag räckte upp handen:
    - Ja? undrade matteläraren.
    - Det är en bokstav i mitt mattetal.
    - Du ska göra om den bokstaven.
    - Till vad?
    - Till en siffra...

Liknande vittnessmål är vanligt förekommande (och pekar på ett skolans misslyckande som vi som arbetar med matematikutbildningsfrågor behöver ta på allvar), men det formidabla hat mot matematiken som Birro i sin krönika ger utryck för är ovanligare. Hans anklagelsepunkter är många, men jag fastnar för den här:

    Matematikerna låter sig aldrig svepas med av känslor. De har satt klorna i nästan varenda kultursida i hela landet. Allting ska sönderdelas, silas genom genusfilter, förödmjukas, förminskas, reduceras. Som om konsten och kulturen OCKSÅ var matematik.

    Det har fått till följd att de flesta inte längre läser kultursidorna fast kulturen borde vara det som ligger närmast varje medmänniskas innersta hemlighet. I stället har kulturen blivit en inbördes klubb med kollegiala blinkningar, kotterier och en, låt oss tala i klarspråk, en sorts upphöjd skitnödighet som har väldigt lite med kultur att göra.

Att vi matematiker skulle dominera de svenska kultursidorna låter som en lätt överdrift. Det är visserligen sant att Anders Björner hade en intressant artikel om matematikens tillämpningar i Dagens Nyheter för ett par år sedan, men det är långt ifrån varje år som någon matematiker får plats på DN:s kultursidor. Mer nyligen recenserade Helena Granström Lars Gustafssons senaste bok Mot noll i Svenska Dagbladet (vilket fick ett festligt efterspel), och i samma tidning skrev jag för nårga år sedan tre understreckare. Ola Hössjer fick förra året utrymme i Dagen för en mindre lyckad betraktelse över vetenskap och gudstro. Tanja Bergkvist bidrar (liksom jag själv) regelbundet till den högerinriktade kulturtidskriften Axess. Med detta har jag nog i stort sett tömt ut matematikerkårens närvaro på de svenska kultursidorna - jag kan ha glömt någon, men det ändrar knappast på det faktum att vi tillsammans tar långt mindre utrymme på kultursidorna än vad Marcus Birro alldeles ensam mäktar med.

I Birros bisarra världsbild är det för övrigt inte bara kultursidorna som vi matematiker tagit över, utan... hela världen!

    Världen styrs av matematiker. Det är viktiga män och kvinnor med staplar, siffror och diagram. De lyckas på något sätt förminska allt mänskligt så att det ryms i en uträkning. Ingenting är mystiskt eller oförklarligt. Allting går att omvandla till fysisk och riktig verklighet.

Nå, kanske Birro avser ladda ordet "matematiker" med en mer generell (och måhända metaforisk) betydelse än vanligt? Det skulle t.ex. kunna vara så att han med "matematiker" avser alla oss som emellanåt försöker oss på att resonera logiskt och rationellt. Eller avser han det bara som ett skällsord i största allmänhet? Den ende "matematiker" han nämner vid namn är hur som helst Christer Sturmark. Christer är en god vän till mig, och mycket kan sägas om honom, men han är rakt inte någon matematiker i ordets vanliga mening. Och möjligen är inte "matematiker" det enda ord som Birro använder i någon alldeles egen betydelse: för att begripa en mening som...

    När världen en dag slås ur bruk och dömer sig själv till underhållning kommer matematikerna vara attesternas överstepräster.

...känner jag att jag skulle behöva ett lexikon som förser mig med översättningar från Birro-språk till konventionell svenska. Det troligaste är emellertid att några sådana översättningar inte går att skaka fram, helt enkelt därför att orden, när Birro använder dem, inte betyder något alls. För detta talar att om man slumpmässigt samplar och sammanfogar stycken ur Birros Expressen-krönikor så blir resultatet varken mer eller mindre begripligt än det ursprungliga materialet. Förlåt min primitiva den som sa't han va't-retorik, men när Birro talar om "upphöjd skitnödighet" och "den ansträngda och tillkämpade krångligheten på kultursidorna" så tycker jag att uttrycken passar allra bäst för att beskriva hans egna texter. Trots att jag är ganska härdad av allt trams som trycks i våra tidningar blir jag faktiskt förbluffad över att det finns tidningsredaktörer som tar på sig att publicera Birros rappakalja.

Andra bloggare som reagerat på Birros krönika är Patrik Lindenfors och signaturen charmkvark.

6 kommentarer:

  1. Inte heller Christer Sturmark är förtjust över Birros krönika:

    "Birro tycker att min opinionsbildande verksamhet och mina debattartiklar är 'rättshaveristiska'.

    Som ordförande i Humanisterna leder jag en människorättsorganisation som oförtrutet kämpar för människors rätt att slippa religiöst förtryck, för kvinnors rätt till sina kroppar och reproduktiv hälsa, HBT-personers rätt att slippa trakasseras eller misshandlas till döds som till exempel i Uganda och för allas rätt till yttrandefrihet och livsfrihet.

    Rättshaveristiskt? Jag har en känsla av att Birro tar sig mycket stora friheter att omdefiniera begreppens innebörd. Men det kanske är den store diktarens rätt?

    Birro menar också att jag uttrycker en 'slungande vrede' över de frågor jag debatterar i det offentliga rummet. På den sistnämnda punkten har han förstås rätt. Det religiöst sanktionerade förtrycket av kvinnor i världen är vår tids mest utbredda brott mot de mänskliga rättigheterna. Och mycket lite görs för att komma till rätta med det problemet. Det finns anledning att känna vrede över det. Men det tycker uppenbarligen inte Birro. Kanske bör man i stället mysa framför brasan med en kopp thé eller läsa en dikt.

    [...]

    Birro snöar också in på en märklig fördom, nämligen att vi humanister menar att allt ska gå att mäta. Jag har ingen aning om var han fått det ifrån, det framstår som fullständigt förvirrat. Det finns ju massor av saker som vi inte kan mäta i vetenskaplig mening - som kärlek, musikupplevelser, konstupplevelser etc. Birros barnsliga fördomar om vetenskap visar tyvärr att han saknar inblick både i det omätbara och i det mätbara. Det står honom givetvis fritt att fabulera, men han kanske skulle fundera en gång till innan han besinningslöst angriper människor som försöker bidra till en värld som präglas av allas rätt till liv, icke-diskriminering, yttrandefrihet och andra universella mänskliga rättigheter."

    SvaraRadera
  2. Man kan sammanfatta det som att Birro ser en konflikt mellan att tänka och känna. Birro hatar att tänka. Han kan inte känna sig att det finns människor som kan både tänka och känna.

    SvaraRadera
  3. Jag såg artikeln i förra veckan och förfasades (här finns mitt blogginlägg om saken: http://elinottergren.wordpress.com/2011/08/15/marcus-birro-ar-ute-och-cyklar-angaende-matematiker/). Vi var ganska många vid mat-inst SU som reagerade.

    Nu är väl iofs inte Expressen den mest frekventa källan till nyanserad och intresseväckande debatt, men det här var ju något i hästväg. Vi borde ha en tillsynsmyndighet som granskar allt dravel som stackars medborgare ska behöva stå ut med!

    SvaraRadera
  4. Tack Ottergren för kommentar och för länken till din blogg! I avvaktan på den Übergranschungscensurmündighet du föreslår får vi hjälpas åt att sköta bevakningen och granskningen från våra respektive bloggar...

    SvaraRadera
  5. Kärlek, dvs. mänskliga känslor (eller djuriska känslor/instinkter) går till viss del att mäta. Det är ju ett tillstånd eller känslor som uppstår när vissa hormoner finns i större andel än andra i hjärnan, t.ex. endorfiner och dopamin. Vi är helt nkelt byggda på detta sätt på grund av att det genom evolutionen gynnat våran arts bestånd, det hjälper oss att reproducera och bilda familj. För mig blir inte kärleken avtrubbad av detta. Jag tycker det är lika underbart att vara kär med vetskapen om hur jag är när jag är kär, som att vara ovetande förälskad. Sedan ser kärleksreaktioner ut på olika sätt hos människor, men man kommer inte ifrån att det är ett tillstånd som kan mätas.

    SvaraRadera