Liberalismens grundidé - som jag varmt ansluter mig till - är att värna individens frihet. Tyvärr är implementeringen av idén inte okomplicerad. Då vi försöker utforma samhället med individens frihet som ledstjärna inser vi snabbt att det inte går att göra fullständigt konsekvent, ty det blir lätt så att den enes frihet kommer i konflikt med den andres. Min frihet att klippa gräsmattan hur och när jag vill inkräktar på din frihet att slippa bli störd på vilodagen. Din frihet att köra din bil hur fort du vill på landsvägen inkräktar på min frihet att kunna använda samma landsväg utan att riskera bli nedmejad av en fartdåre. Etc, etc.
Liberalism kräver alltså i praktiken ett kompromissande mellan olika friheter. Frihet är otroligt viktigt, men vi behöver också ta oss en funderare på vilka friheter vi i första hand bör värna, och vilka som är mindre viktiga. Därför har jag lite svårt att förstå och känna sympati med de liberala debattörer som väljer ut någon rent ut sagt löjligt oviktig frihet, och satsar tid och energi på att tala sig varma för denna (ofta utan att reflektera närmare över vilka andra friheter den eventuellt kan komma i konflikt med). Jag tänker på försvaret av, exempelvis,
Liberalism kräver alltså i praktiken ett kompromissande mellan olika friheter. Frihet är otroligt viktigt, men vi behöver också ta oss en funderare på vilka friheter vi i första hand bör värna, och vilka som är mindre viktiga. Därför har jag lite svårt att förstå och känna sympati med de liberala debattörer som väljer ut någon rent ut sagt löjligt oviktig frihet, och satsar tid och energi på att tala sig varma för denna (ofta utan att reflektera närmare över vilka andra friheter den eventuellt kan komma i konflikt med). Jag tänker på försvaret av, exempelvis,
- friheten att få framföra stora motorbåtar när man är lite på örat,
- friheten att få inhandla berusningsmedel i den lokala matbutiken, och
- friheten att få lämna ölburkar och engångsgrillar efter sig i parken eller i naturen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar