Utilitarism och utomjordingar

En eventuell framtida konfrontation mellan mänskligheten och en fientligt sinnad utomjordisk civilisation är ett kärt tema i science fiction. Mer sällsynt är det i den vetenskapliga litteraturen, men det förekommer faktiskt.¹ En sammanfattning av kunskapsläget, som i brist på empiri domineras av spekulationer över tänkbara scenarier, publicerades för ett par månader sedan i tidskriften Acta Astronautica. I den översikten finns bl.a. en överraskande (men spekulativ) koppling till klimatfrågan, vilken, som jag rapporterade om på Uppsalainitiativet häromdagen, ledde den till att en nyhet om risken för utomjordisk invasion i veckan valsat runt i pressen. Min egen syn på saken är att den risken inte är mycket att bry sig om så länge som kunskapsläget i frågan är så utomordentligt magert som det är i dag, i synnerhet som en rad hot mot vår mänskliga civilisation föreligger vilka (troligtvis) är mer akuta och för vilka vi har ett avgjort bättre grepp om vad som behöver göras.

En i mitt tycke (åtminstone i dagens kunskapsläge) mer fruktbar tillämpning av idéer om möten med utomjordingar är att använda dem som inspiration för filosofiska tankeexperiment. Ett känt exempel är Newcombs paradox, ett något mindre känt är Eliezer Yudkowskys berättelse Three Worlds Collide som i novellform erbjuder högintressant input för moralfilosofiska funderingar. I denna bloggpost skall jag skissera ett tänkt möte med utomjordingar i ett försök att kasta ljus (eller möjligen skugga) över den moralfilosofiska inriktning som kallas utilitarism.

Enligt utilitarismen bör vi välja de handlingar som kommer till störst total nytta. Ett specialfall är den hedonistiska utilitarismen, som likställer nytta med graden av välbefinnande, summerat över alla varelser med förmåga att uppleva välbefinnande eller dess motsats lidande; även lidandet kommer med i kalkylen, i form av minusposter. (Om vi inte insisterar på det hedonistiska perspektivet är vi fria att räkna in sådant som t.ex. kunskap eller estetiska värden, såsom värden i sig själva och inte bara medel för att uppnå välbefinnande.) Det finns goda argument för ett utilitaristiskt synsätt. Personligen är jag emellertid skeptisk till att dogmatiskt binda mig vid en enda morallära, och är således inte beredd att oreserverat ansluta mig till utilitarismen, och i synnerhet inte till den hedonistiska. Men det finns många andra som är mer övertygade om den hedonistiska utilitarismens grundläggande riktighet, däribland (om jag förstått dem rätt) filosoferna Peter Singer och Torbjörn Tännsjö. Jag undrar hur de ställer sig till följande tankeexperiment.

Jorden angrips av en militär styrka av kentuarianer, så kallade därför att de kommer från en planet i omloppsbana runt stjärnan Alpha Centauri. Kentaurianernas avsikt är att tillfångata alla oss människor (eller så många de kan få tag i) i syfte att, för deras eget höga nöjes skull, hålla oss vid liv i små burar och utsätta oss för svår tortyr så länge som möjligt. Det står och väger huruvida invasionen skall lyckas, och det etiska dilemma jag härmed föreslår är huruvida man bör ställa upp för den mänskliga försvarsarmén eller hellre desertera och gå över till den kentaurianska anfallsstyrkan.

Jag gissar att de flesta, inklusive Singer och Tännsjö, spontant tar mänsklighetens parti i denna militära konflikt. Jag har emellertid inte redogjort för samtliga förutsättningar ännu. Så här ligger det nämligen till:

Kentaurianerna har ojämförligt mycket större förmåga än vi människor att känna välbefinnande. Deras sensitivitet i förhållande till vår är närmast att jämföra med hur vi föreställer oss att vår sensitivitet förhåller sig till flugors eller bacillers. Maximalt välbefinnande kan kentaurianerna uppnå på ett enda vis, nämligen genom att se oss stackars människor sprattla under bestialisk tortyr. När de får uppleva detta mår de så bra inombords att det lidande vi stackars människor utsätts för blir till försumbara växelpengar i den hedonistiska uträkningen.

Nå, Peter Singer och Torbjörn Tännsjö, på vilken sida ställer ni er i denna konflikt - människornas eller kentaurianernas? (Själv avser jag kämpa till sista blodsdroppen i den mänskliga försvarsstyrkan.)

Fotnot

1) I den häromåret utkomna antologin Global Catastrophic Risks, om existentiella hot mot mänskligheten, upptar konfrontationer med utomjordingar tre av totalt mer än 500 sidor, vilket jag uppfattar som närmast en överrepresentation i förhållande till temats förekomst i litteraturen som helhet.