torsdag 30 augusti 2012

Atlas Shrugged för dig som har bråttom

Ayn Rands författarskap intresserar mig (som tidigare meddelats) inte alls. Hennes Atlas Shrugged (på svenska Och världen skälvde) är en av de sämsta böcker jag läst.1 Varför tar jag då upp den, gång efter annan, här på bloggen?

Skälet till att ämnet Ayn Rand är svårt att undvika helt och hållet är att hennes hängivna och inte så lilla beundrarskara inkluderar en och annan inflytelserik person högt upp i den politiska hierarkin.2 Det gamla Centerparti som en del av oss minns med viss värme från Thorbjörn Fälldins tid lär inte bli sig likt igen så länge det leds av den Annie Lööf (född Johansson) som lyft fram Atlas Shrugged som en av sina tre favoritböcker vad gäller liberal ideologisk vägledning. Nu har Rands författarskap dessvärre aktualiserats än mer, sedan den amerikanske republikanske presidentkandidaten Mitt Romney tillkännagivit att han kandiderar tillsammans med Paul Ryan som vicepresidentkandidat. Ryan är hämtad ur det republikanska partiets yttersta högerflygel, och tillhör eller har i alla fall tillhört den märkliga Ayn Rand-kulten.

Betyder detta att den som vill förstå svensk och amerikansk politisk höger är tvungen att bita ihop och läsa den fruktansvärda tegelstenen Atlas Shrugged? Nej, misströsta inte! Den begåvade serietecknaren Liv Strömquist kommer till vår undsättning med sin briljanta 14-sidiga sammanfattning av Atlas Shrugged, publicerad i tidskriften Galago. Här bjuder Strömquist, snyggt och starkt komprimerat, på allt vi egentligen behöver veta om Rand och hennes politiska filosofi.

Fotnoter

1) Precis som förra gången behöver jag kvalificera mitt påstående om att ha läst boken. Det jag skrev då gäller fortfarande:
    Jag har faktiskt inte läst hela boken, utan la ifrån mig den med en känsla av avsmak efter mellan 300 och 400 [av totalt närmare 1200 tättskrivna] sidor, men läsningen var så plågsam att det kändes som flera böcker. Rent litterärt är Aynd Rand måhända inte särskilt mycket sämre än Enid Blyton, men hon är absolut inte bättre, och vad som gör boken allra mest frånstötande är inte stilen utan det människoförakt som genomsyrar hennes plädering för avskaffande av skatter, välfärd och annan samhällelig barlast.

2) Attraktionskraften i Rands författarskap är svårbegriplig, men likväl är den ett faktum. Så här skriver den kosmopolitiske journalisten och författaren Raj Patel:
    There are two novels that can transform a bookish 14-year-kid’s life: The Lord of the Rings and Atlas Shrugged. One is a childish daydream that can lead to an emotionally stunted, socially crippled adulthood in which large chunks of the day are spent inventing ways to make real life more like a fantasy novel. The other is a book about orcs.

18 kommentarer:

  1. Min första kontakt med Ayn Rand kom i en sång av just nu sverigeaktuelle Paul Simon ("A simple desultory philippic (or How I was XXX'd into submission)", där "XXX" är Robert McNamara eller Lyndon Johnson beroende på vilken version man lyssnar på):

    I was Ayn Randed
    nearly branded
    a communist 'cause I'm left-handed

    Den andra var för något år sedan då jag lyssnade genom alla gamla filosofiska rummet efter att just ha blivit iFåne (http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=793&artikel=1976129). Just detta är nog ett av de sämsta FR-avsnitten jag hört, framför allt därför att andelen "intellektuellt samtal" var infinitesimalt och större tiden av tiden ägnades åt pajkastning (åtminstone som jag minns det, är det kanske bäst att tillägga).

    Så detta var alltså tredje gången. Mitt beslut att inte ägna Ms Rand någon uppmärksamhet känns mer och mer korrekt...

    SvaraRadera
  2. Den där undersökningen som visar att "Världen skälvde" kommer tvåa efter bibeln är en väl spridd historia. Det nämns aldrig att det handlar om 17 av 2000 röster.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nästan en procent svarade alltså Atlas Shrugged - det är ju fruktansvärt!!!

      Radera
  3. Tja hellre en politiker som gillar Rand än en som gillar Lenin och Castro. Rand var anti-kommunist och anti-facsist och det är ju ingen dålig sak, tänker lite på min favorit Vilhelm Moberg men vet för lite om Rand för att jämföra. Serien var ju av fruktansvärt låg klass, vilka påhopp, lite Hänt-Extra över den. Lite besviken blir jag på dig nu Häggström men fortsätter väl titta in på din blogg ändå :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vilhelm Mobergs människoskildringar är fyllda av värme, humanism, inlevelse och komplexitet. Rands människosyn är endimensionell och iskallt föraktfull. Att nämna dem båda i samma mening är en oerhörd skymf mot den förstnämnde.

      Radera
    2. Jag skulle nog säga att samhällstrenden ett tag nu har gått i riktning mot en endimensionell och likriktad syn på moral och värderingar.

      Vi ser nu en extrem värderingsmässig likritning inom media och politikerkåren. EU, exempelvis, har blivit heligt hos politiker och granskas förbluffande sällan av journalister. Vidare har den tredje statsmakten samma syn på vad som uppfattas som rätt och fel beteende hos politiker och vad som anses vara värt att granska.

      Radera
  4. Haha, nu var vi där igen. Tack för länken, den var riktigt bra. Jag håller med dig till hundra procent, hos Ayn Rand finns verkligen endimensionella och enkelspåriga människoskildringar och beskrivningar av problem i samhället som medvetet utelämnar komplikationer och störande fakta. I Expressen och Aftonbladet däremot, där finns ju något helt annat; endimensionella och enkelspåriga människoskildringar och beskrivningar av problem i samhället som medvetet utelämnar komplikationer och störande fakta. Fast på ett annat sätt väl? Det är ju helt annorlunda... väl?

    SvaraRadera
  5. Lustigt, läste nyss om AR på Rasmus Fleischer's blog:

    http://copyriot.se/2012/08/27/krisen-del-54-pamela-geller-%E2%80%93-pa-jakt-efter-en-kontrajihadistisk-kristeori/

    ..., guldmyntfot jo det sägs ju vara i ropet nu hos centralbankerna.

    SvaraRadera
  6. 17 av 2000? Uppenbarligen ett Randfenomen.

    SvaraRadera
  7. Tänk vad mycket lättare det är att angripa person än argument.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, och skoj är det dessutom! Men om du händelsevis tycker att Liv Strömquists sammanfattning inte i tillräcklig utsträckning (för egen del finner jag den dock fullt tillräcklig) befattar sig med Ayn Rands argumentation, så kan jag rekommendera den här instruktiva texten av A(y)ndrej Bauer.

      Radera
  8. Typiskt noll koll och nästan inget konkret att bemöta. Alan greenspan är delvis ansvarig för finanskrisen, men snarare då han frångått principen om att pengars värde bör vara kopplat till något reelt underliggande värde och inte som greenspan gjort - inflaterat dollarn.

    SvaraRadera
  9. Angående citeringen i not två, sista meningen. Korrekt ska vara (tror jag): "The other, of course, involves orcs".
    Om inte annat blir det bättre så.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du kan ha rätt; en snabb googling ger vid handen att båda varianterna finns på diverse webbsidor. Den formulering du anger låter ju hur som helst lite vassare.

      Radera
  10. Jag kan tänka mig att smått vilsna ungdomar letar efter en objektiv moral. Det finns inga bevis för någon sådan, men tron kan vara skön att hålla fast vid. "Rasism är den fulaste formen av kollektivism" etc uttalanden. Allt som är fel = vänster.

    SvaraRadera
  11. Det var lättare att ta sig igenom "och världen skälvde" än galago serien, tråkigare serier tror jag aldrig har publicerats.

    SvaraRadera
  12. Det verkar här som många läsare och kritiker som med brist på ovilja och förståelse för bokens budskap, trots präglad som en romantisk politisk och sciene fiction betonade karaktär slaktar den utan läst hela boken. Det och att avslutningsvis inte skämma för att skräda sin alltför pompösa negativa subjektiva bedömningar av boken.Pinsamt och karaktärslöst.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hahaha, jämfört med denna "brist på ovilja" är det såklart desto karaktärsfastare att anonymt glida förbi och droppa lika anonyma lortar i andras bloggar!

      Radera