Streisandeffekten - så uppkallad efter sångerskan Barbara Streisands misslyckade försök 2003 att hejda spridningen av bilder på hennes residens i Malibu - betecknar hur åtgärder för att hejda informationsspridning lätt kan bli kontraproduktiva. Begreppet har snabbt blivit mycket populärt i bloggosfären, och jag tycker mig i sociala media se en utbredd önskan att vilja medverka till informationsspridningen så snart något luktar Streisandeffekt. Intresset för själva sakfrågan är ofta sekundärt; det är informationsspridandet i sig som, när någon försökt hejda det, upplevs som angeläget och ett slag för yttrandefriheten.
Ett typexempel såg vi för några veckor sedan. En bloggare vid namn Tomas Gunnarsson hade fått syn på ett reportage om en stockholmskrog i Arlanda Express kundtidning Xpress, och skrev en kritisk text på sin blogg Genusfotografen om reportagets starkt sexualiserade bilder av den kvinnliga krögaren. Texten illustrerade han med fotografier han tagit av bilderna i reportaget. Snart började han få hotfulla och halvhjärtat anonyma ebrev där han anmodades plocka bort bilderna och reportagefotografens namn. Till slut såg sig Gunnarsson nödsakad att censurera dessa i sin bloggpost,1 samt att i en snabb förlikning betala bildbyrån 15 000 kr i skadestånd för copyrightintrång. Hans berättelse om detta i en senare bloggpost nådde snabb spridning. På Facebook bevittnade jag och rycktes med i den allmänna skadeglädjen kring att bildbyråns osympatiska agerande fick stor spridning och att deras ansats att tysta Genusfotografen Gunnarsson resulterade i en rejäl Streisandeffekt!
Men är det helt uppenbart att bildbyrån och reportagefotografen tagit skada av det inträffade? All reklam är ju bra reklam, sägs det, och jag kan gott tänka mig att många läsare finner bilderna på krögaren snygga och - hö hö hö - festliga samt att bildbyråns agerande mot Gunnarsson är helt i sin ordning. Helt klart är att de (bildbyrån och reportagefotografen) arbetar i en bransch där publicitet är väldigt viktigt.
Tänk om de, när de fick se Gunnarssons kritiska text, snabbt insåg att här fanns en ypperlig möjlighet att skapa rejäl publicitet på nätet. Tänk om de kände till Streisandeffekten och gick till angrepp mot Gunnarsson i avsikt att provocera fram just en sådan. Tänk om vi gått rakt i en fälla...
Fotnot
1) Numera är det emellertid lättare sagt än gjort att radera något från nätet. En cachekopia av Genusfotografens text i ocensurerat skick fanns tills helt nyligen här, och för den som letar går den antagligen alltjämt att hitta någon annan stans.
Utifrån hur allt gick till är min gissning att byrån inte var så smarta. Däremot inte sagt att nåt sånt inte skulle kunna hända. Det är nog också uppenbart att byrån hade juridiken på sin sida.
SvaraRaderaEn annan sak att tänka på är hur lätt det är att tysta/stoppa någon som arbetar öppet, men hur svårt det är att tysta dem som arbetar anonymt med hot och förtal (ofta genom att lägga upp sitt material på servrar i bananrepubliker, oåtkomliga för svenska myndigheters beslut)...
SvaraRaderaDet fotografen gjorde hade gått under "fair use" enligt USA's upphovsrättslag (DMCA) för digitala media.
SvaraRaderaSe t.ex.
http://en.wikipedia.org/wiki/Digital_Millennium_Copyright_Act
https://www.eff.org/issues/bloggers/legal/liability/IP
Det är uppenbart att den svenska lagstiftningen allvarligt brister i sitt skydd för yttrandefriheten för digitala media
Olle, vad sägs om att ta några bilder med slangen?
SvaraRaderaDet vore väl fint med ett reportage i Xpress om den bloggande statistikprofessorn i Götet.
Klänningen, banangreppet om slangen, skulle det inte passa menar du? Jo, men tänk Pride, så kanske du förstår.
Din parallell haltar enligt min mening betänkligt, Björnbom. Pridefestivalen fyller en viktig funktion för att synliggöra minoriteter som under århundraden varit osynliggjorda och förtryckta. Bilderna i Xpress fyller ingen angelägen funktion alls.
RaderaNej, men Genusfotografens analys av bilderna var angelägen och med lite fantasi kan vi förstå varför.
RaderaExakt vad som pågår i din snuskiga gubbfantasi vet jag inte, Björnbom, men jag kan säga att detta är första (och förhoppningsvis sista) gången som jag av en motbjudande gammal snuskgubbe föreslagits att klä mig i kvinnokläder. Var nu snäll och tag ditt pick och pack och ge dig av från min blogg.
Radera(Till er som inte känner till sammanhanget: Pehr Björnbom är en tröttsam gammal klimatförnekare som länge frekventerade Uppsalainitiativets kommentarsutrymme, tills jag för något år sedan bad honom dra. Nu är har han tydligen hittat hit med sitt snusk och sina oförskämdheter, men jag försäkrar er, han skulle just gå.)