För en global etik

På bloggen Uppsalainitiativet har jag och mina bloggande kamrater ägnat över 500 bloggposter åt klimatfrågan. Vi har fokuserat i första hand på att diskutera klimatvetenskapen och det klimatvetenskapliga evidensläget, och medvetet ägnat jämförelsevis litet utrymme åt att diskutera värderingsfrågor. Men värderingar är viktiga: utan att kompletteras med värderingar om vilket slags värld vi önskar leva i kan ingen klimatvetenskap, hur sofistikerad den än må vara, säga oss hur vi bör leva och hur vi bör agera i klimat- och naturresursfrågor.¹

Att jag, liksom för övrigt alla mina UI-kollegor, faktiskt har värderingar är emellertid ingen hemlighet. Bland annat har jag åsikter om det sätt vi lever på idag, i svensk medelklass, ohämmat körandes våra stora bensinslukande bilar och fyllandes våra redan välfyllda bukar med mer kött än någonsin, vilket tär på vår planets resurser på ett sätt som är ohållbart och som det inte finns utrymme för alla dess sju miljarder invånare att göra. Detta lyxliv lever vi på andra människors (varav de flesta ännu inte är födda) bekostnad, och detta anser jag vara oetiskt. Det är inte oetiskt på samma intuitivt uppenbara vis som det är oetiskt att råna pensionärer i parken, ty vi ser inte offren framför oss lika tydligt. Detta - att se det oetiska i vårt handlande även då de negativa konsekvenserna är utspädda och utspridda över många människor långt borta, nu och i framtiden - behöver vi lära oss. Anser jag.

Ett namnkunnigt dussin i form av Billy Larsson, Birger Schlaug, Gunilla Almered Olsson, Anders Wijkman, Nina Björk, Emin Tengström, KG Hammar, Annika Carlsson-Kanyama, Svante Axelsson, Alf Hornborg, Göran Greider och min gode vän Bengt Brülde resonerar kring detta i dagens Göteborgs-Posten, under rubriken Klimatfrågan kräver en ny global etik. De skriver att

människan har både egoistiska och altruistiska sidor. Det rimliga nu är att vi utvecklar vår altruistiska sida och blir en globalt solidarisk varelse. För en globaliserad värld där vi alla påverkas av varandras agerande fodrar en etik med globala hänsyn. Endast genom att bryta politikens snäva fokusering på att göra det materiellt bättre för oss nu levande svenskar, kan vi se oss själva som anständiga varelser. Och endast därigenom kan vi också bli betraktade som anständiga människor av dem som kommer att ta över vår planet efter oss.

Instämmer!

Fotnot

1) Detta är en tillämpning av Humes lag, som jag inom kort avser ägna en längre bloggpost.