onsdag 3 april 2013

Religionskritisk rekursion

Min bloggande kamrat Bo Sjögren införde i påskhelgen, i rubriken till sin läsvärda bloggpost Lite religionskritikkritikkritik,1 implicit en religionskritisk rekursion2 som jag tror kan vara till hjälp med att bringa ordning och reda i religionsdebatten och som därför enligt min mening förtjänar att göras helt explicit. Religionskritik av ordning n definieras rekursivt som kritik av religionskritik av ordning n-1, och rekursionen fortsätter tills vi är nere i ordning 0, vilken definieras som rätt och slätt religion. Låt oss för konkretionens skull bekanta oss med religionskritik av de mest grundläggande ordningarna:
    Ordning 0. Religion. Hur religion bör definieras är en kontroversiell fråga som stötts och blötts i otaliga fora. Jag vill inte här gå in på den debatten, utan nöjer mig med vad vi nog ändå kan enas om vara ett exempel på religion: en katolsk präst hävdar att Jesus är Guds son.

    Ordning 1. Religionskritik. Religionskritik är kritik av religion. Exempel på strålande religionskritik är Sam Harris lilla bok Letter to a Christian Nation och Christopher Hitchens något större God is Not Great. En särskild svårighet med religionskritik är att det man kritiserar ofta är väldigt undanglidande, varför ett ofta viktigt led i religionskritiken är att få religionsutövaren att precisera exakt vad han eller hon menar, som t.ex. då Hitchens söker utröna om ovan nämnde katolske präst menar att Jesus är Guds son i bokstavlig eller blott metaforisk mening.

    Ordning 2. Religionskritikkritik. Religionskritikkritik är kritik av religionskritik, som t.ex. Roland Poirier Martinssons3 påstående i Svenska Dagbladet förra året att Christopher Hitchens och andras religionskritik präglas av "fördomar, okunskap, irrationalitet och [...] dumhet".

    Ordning 3. Religionskritikkritikkritik. Religionskritikkritikkritik är kritik av religionskritikkritik, som t.ex. då Bo Sjögren i den bloggpost jag inledningsvis nämnde dissekerar Poirier Martinssons argumentation och finner den icke nöjaktig.

Så här kan vi naturligtvis fortsätta, men jag tror jag sätter stopp, i enlighet med devisen att man bör sluta när man är på topp.4,5

Fotnoter

1) Liksom Bo i sin bloggpost försäkrar jag härmed att jag inte snubblat på ordbehandlaren.

2) För den som undrar vad rekursion är kan jag meddela att det är svenska för engelskans recursion, vars betydelse preciseras i The Hackers' Dictionary of Computer Jargon:
    recursion
      n. See {recursion}.

3) Roland Poirier Martinsson anses vara konservatismens främste företrädare i nutida svensk idédebatt - något jag menar säger en hel del om nivån på nutida svensk konservativ idédebatt. Jag har haft glädje av honom främst som exempel på att vissa föreställningar om konservativa uppfattningar som annars kan framstå som nidbilder och karikatyrer faktiskt inte är det. En enda gång har jag haft det blandade nöjet att möta honom öga mot öga.

4) För den hugade kommentator som är sugen på att prova på religionskritik av ordning 4 är det dock fritt fram att rulla upp skjortärmarna och ge sig i kast med att kritisera Bo Sjögrens religionskritikkritikkritik. Men var i så fall beredd på att jag (eller någon annan) kanske faller för frestelsen att idka religionskritik av ordning 5!

5) Låt mig passa på att skryta med att jag själv ägnat mig åt religionskritik på alla dessa fyra nivåer. Vad gäller själva religionen (religionskritik av ordning 0) kan jag visserligen inte påminna mig att jag någonsin - inte ens i söndagsskolan - skulle ha gått in för denna med själ och hjärta, men jag har deltagit i eller åtminstone närvarit vid en rad kristna ritualer, inklusive dop, konfirmation, vigsel och begravningsgudstjänst. Religionskritik av ordning 1 är nog den jag ägnat mig mest åt - se exempelvis min essä Din tro - din ensak?Newsmill 2008. Vad gäller religionskritik av ordning 2, se gärna min text i Notices of the American Mathematical Society 2008, och som ett exempel på religionskritik av ordning 3 vill jag gärna lyfta fram min text McGrath vs Dawkins i Humanisten 2007.

19 kommentarer:

  1. En fråga som inställer sig är om religionskritik av ordning 0 skall klassificeras som (möjligen implicit) religionskritik av ordning 2? Man kan ju tänka sig argument av typen. "Olle säger att gud inte finns, men han har fel för jesus är guds son och då måste ju gud finnas". Men om sådana argument klassificeras som av ordning 2 så tappar systemet mycket av sin användbarhet och precision. Så mitt förslag är att ett uttalande skall klassificeras som ordning n om det är en kritik av ordning n-1 som inte bygger på argument av ordning n-2.

    En konsekvens blir då att en viss kritik samtidigt kan vara av flera ordningar.

    Men riktigt intressant blir det när vi lyckas konstruera en religionskritik av ordning -1.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Låter som att det skulle vara religionsberöm av första ordningen.

      Radera
    2. Sedan kan det dock bli lite skumt, allteftersom, i ordningarna.

      Jag vill uttrycka beröm över den som uttryckte beröm över en annan som uttryckte beröm över religion.
      ;-)

      Radera
  2. Undran: är det annorlunda än argumentationsstrukturer i allmänhet, där man med gängse analysmodeller (typ den som framställts i Björnssons et al flitigt använda lärobok) i debatter om alla möjliga frågor (även inom vetenskap) hittar komplicerade strukturer med trådar av typen procontracontraproprocontra etc.? Dvs. skulle man helt ankelt kunna byta ut "religionskritisk" mot "ateismkritisk" rekursion och få en lika upplysande analys? (Jag bortser här från samma sak som du, att ateism enligt många vedertagna religionsbegrepp mycket väl kan var religion och ateismkritik därmed religionskritik). Eller tänker du (och BS?) dig att det är något speciellt med just religionskritik - eller i vart fall kritik av just den sats du utgår från här?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag skall inte överdriva hur genomtänkt (från min sida) den rekursiva modellen är (se t.ex. Ola H:s välriktade kritik här ovan), men jag ser inte att den skulle förutsätta något specifikt hos begreppet religion. Den går nog precis lika bra - eller dåligt - att tillämpa den på ateismkritik, jazzkritik, fotbollskritik eller vad du vill...

      Radera
    2. Jag tänker mig naturligtvis inte att det är något speciellt med "religionskritik"; däremot har jag inget emot att skapa nya ord när jag tycker att de (1) med minimalt extra hjärnarbete kan förstås, och (2) ökar precisionen i det sagda, eller (3) av någon annan anledning pockar på att bli skapade. I det här fallet var det ju just att jag stod i begrepp att kritisera en artikel som kritiserade religionskritik, och behövde en någorlunda kort rubrik. (Mot slutet i mitt inlägg (eller "blogga", som jag börja kalla dem) stoppar jag faktiskt in en liten snutt religionskritik också, så jag håller mig inte helt puristiskt till ordning 3)

      Christian: Eftersom jag inte har en aning om vad "ateism" är, och absolut inte förstår hur man med något vedertaget religionsbegrepp kan få detta, vad det nu än kan vara, till en religion, skulle jag vara tacksam om du utvecklar det en smula. Jag har en "Mer religionskritikkritikkritik" i pajpen (kommer vilket år som helst) som är tänkt att diskutera just det orimliga i begreppet "ateism", och jag tar gärna emot kritik och synpunkter innan jag sätter igång...

      Radera
    3. Med risk att trampa igenom. Jag menar, utan att veta mer exakt vad atemism är än den bild jag fått efter diskussioner med uttalade ateister, att det är en religion så väl som någon annan vedertagen religion. Detta då de med övertygelse hävdar något som vi inte kan veta.

      Det senare har blivit min privata definition på religion. Motsatsen till religion har följaktligen enligt mig blivit: Ointresse för frågan.

      Samt jag hävdar att: alla som med intresse håller på att diskutera dessa tvister om "påvens skägg" är latent religiösa. Annars hade de diskuterat något annat mer gripbart.

      Radera
    4. GuDu: Du får akta dig så att du inte gör din religionsdefinition så bred att den omfattar alla föreställningar vi har om världen. Det finns väldigt lite (möjligen inget alls) som vi kan veta säkert. Vi kan inte veta att våra sinnesintryck svarar mot en extern yttre verklighet. Men vi går ändå omkring och tror saker. Det måste vi, ty annars blir vi inte långlivade. T.ex. tror jag, när jag står i begrepp att korsa gatan men ser något lastbilsliknande komma farande i vänstra delen av mitt synfält, att det faktiskt är en lastbil på gång, och jag aktar mig noga för att kliva ut i gatan framför den. Gör denna trosuppfattning mig till religiös?

      Eller ta det här med Russells tekanna. Om du frågar mig huruvida jag tror att det finns en tekanna av porslin som kretsar kring Solen i en elliptisk bana någonstans mellan Jordens bana och Mars, så svarar jag "Nej, någon sådan tekanna tror jag inte finns. En så långsökt tanke som existensen av en sådan tekanna behöver du presentera evidens för om jag skall tro på den; tills dess avvisar jag idén om dess existens". Gör detta mig till en religiös person?

      Radera
    5. GuDu: Din definition av religion som "...med övertygelse hävdar något som vi inte kan veta" är lite vag -- som Olle påpekar här ovan beror allt på vad man grundar sin övertygelse, och om man är beredd att ändra den om evidensläget förändras. Jämför till exempel Wikipedias begrepp svag respektive stark ateism. Med din definition, som faktiskt inte är helt olik den jag planerat att använda i ovan nämnda eventuella bloggpost, tycker jag att "starka ateister" kan kallas religiösa -- men min huvudpoäng är att "starka ateister" inte finns eller åtminstone är väldigt sällsynta. Ta kända ateister som Dawkins, Hitchens, Sturmark eller Häggström som exempel -- alla har de på direkta frågor svarat att de är beredda att ändra åsikt om de bedömer att det finns goda skäl att göra det. Någon har påstått att Sam Harris skulle vara en "stark ateist", men jag har ännu inte läst eller hört något av honom; någon (Olle?) som har bättre koll på honom?

      Ditt påstående i den tredje paragrafen är intressant, och jag kan inte direkt vederlägga det. Men jag skulle ändå ge en annan motivering för mitt eget intresse, och det är en vilja att rätta till sådant som jag upplever som uppenbart fel -- jag har en ämneslärarexamen i botten, och misstänker att ränderna aldrig går ur. Jag tror nästan alla, även religiösa, idag håller med om att religion idag utgör den största och viktigaste vidskepelsen i världen om man rangordnar dem efter dess påverkan i politiska frågor -- de religiösa har dock en tendens att undanta den egna religionen från det som räknas som vidskepelse -- och det gör just religion en viktig fråga att diskutera och kritisera, i jämförelse med andra vidskepelser som homeopati, currykryss och oknytt, och det är säkert därför den återkommer så ofta i samhällsdebatten.

      Radera
  3. Ett litet citat:

    "Det som hänt är faktiskt rätt häpnadsväckande. Det har gjorts en massa kulturövergripande studier av vad forskarna kallar ’religiös fanatism’ – inte personer som bara tror på Gud eller går i kyrkan utan de som verkligen är fanatiska, med en form av religiös hängivenhet som genomsyrar hela livet. Och vad de studierna visar är att detta är ett typiskt drag hos förindustriella samhällen – det korrelerar faktiskt mycket bra med industrialisering: när industrialiseringen ökar så minskar den typen av religiös fanatism. Nu finns det två länder som i princip avviker. Ett är Kanada, som har ett större fundamentalistiskt engagemang än man skulle vänta sig med tanke på industrialiseringsgraden. Det andra är USA som avviker helt, vi påminner om ett splittrat bondesamhälle. Den senaste studien jag såg om det var från omkring 1980: USA låg på Bangladesh nivå och mycket nära Iran. Åttio procent av amerikanerna tror bokstavligen på religiösa underverk. Halva befolkningen tror att världen skapades för några tusen år sedan och att fossiler har placerats ut för att vilseleda människor eller så – halva befolkningen! Man finner inget liknande i något annat industrisamhälle.

    Nu har en massa samhällsforskare och andra försökt komma på varför den avvikelsen existerar. Detta är ett av många avseenden där USA är unikt, så man vill se om det hänger samman med andra saker – och det finns andra. USA har till exempel en ovanligt svag arbetarrörelse, det har ett ovanligt snävt politiskt system. Betänk att det inte finns något annat industrialiserat västland som saknar ett arbetarbaserat politiskt parti och som inte har haft något sedan populisterna på 1890-talet. Därför har vi en mycket avpolitiserad befolkning (…)."

    Ur Att förstå makten av Noam Chomsky.

    Källhänvisning finns via länken, punkt 34.

    http://www.understandingpower.com/chap2.htm


    Krister Nässén

    SvaraRadera
    Svar
    1. Detta får väl klassificeras om implicit religionskritik av ordning 1. En intressant övning skulle vara att bygga om texten så att den lyfte fram avsaknaden av en arbetarrörelse som en bra sak eftersom det verkar ha bidragit till den utbredda gudfruktigheten. Jfr det typiska sättet att beskriva orsak-verkansamband på conservapedia.

      Radera
  4. Jag vet inte om man skall klassa det här inslaget från Jesusmanifestationen 2009 som religionskritikkritik:

    http://www.youtube.com/watch?v=a1F6zVMF0mc

    En fråga som infinner sig är om talaren tror på vad han säger eller om han bara hittat en affärsidé som skruvats några varv...


    Krister Nässén

    SvaraRadera
  5. Wherefore there is no more condemnation to he who is in christ". "christ in you-the hope of glory".
    Om vi som kristna inte har mycket till jesus levande inom oss kan du ge dig fan på att olle häggström, sturmark eller någon annan felsökare, eller felfinnare kommer och sätter dit dig.
    Det är därför det är så viktigt att vara i kristus. De negativa rösterna kan annars bli för starka. Men vad Gud skulle kunna leda chalmeristerna om de bara ville tro.
    Då skulle kanske olle slippa lägga sig i klimatpolitiken och fientliga och hätska debatter.
    Humanisterna undrade varför det blir krig- om det var den svenska kungens nyck eller om det var någon typ av strategi som låg bakom.
    I bibeln finns i alla fall några förklaringar till varför. Israeliterna skaffar sig andra gudar än jahve, kaanans lands urinvånare blir utrotade pga deras orättfärdighet o.s.v
    "the fool says in his heart, there is no god". Kanske ni inte är något annat än dårar ändå.
    Det är surt för mig att vara beroende av sådana som ni. Att datorn jag använder skulle kunna vara programmerad av någon som tror han härstammar från en amöba. Fy fan.
    Förhoppningsvis kommer gud att ersätta människorna med robotar till slut men det lär dröja.
    Men hans som begår synd är syndens slav. Och otro är synd.
    Slavar får arbeta i sitt anletes svett för att sedan ge sina pengar till den rättfärdige." the wealth of the wicked is stored up for the righteous".


    om du inte tror att gud skapade världen så har du gjort honom till lögnare.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Som synes -- det finns en religionskritik av ordning kvadratroten ur minus ett också...

      Radera
  6. Men jag tror de flesta vetenskapsmän som verkligen uppfinner något bra förstår att deras ideer kommer från gud och att dem bara liksom downloadar ideen. Eller kanske förstår de inte det, jag vet inte. De kristna vetenskapsmännen gör i alla fall det,

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag känner många vetenskapsmän, men ingen som (mig veterligen) beskriver sin kreativitet på det viset - annat än på sin höjd som poetisk och metaforisk beskrivning av hur vissa aha-upplevelser kan kännas, men då handlar det bara om hur det känns och inte om vad som faktiskt händer.

      Radera
  7. de flesta vetenskapsmän använder sig snarare av metaforen /standing on the shoulders of giants/ än /downloading from god/

    SvaraRadera
  8. Arne Söderqvist7 maj 2013 04:26

    Understreckare i SvD 7 maj som har beröringspunkter med blogginlägget.
    http://www.svd.se/kultur/understrecket/fortrollning-finns-inom-rackhall_8143884.svd

    SvaraRadera