söndag 21 augusti 2011

Utilitarism och utomjordingar

En eventuell framtida konfrontation mellan mänskligheten och en fientligt sinnad utomjordisk civilisation är ett kärt tema i science fiction. Mer sällsynt är det i den vetenskapliga litteraturen, men det förekommer faktiskt.1 En sammanfattning av kunskapsläget, som i brist på empiri domineras av spekulationer över tänkbara scenarier, publicerades för ett par månader sedan i tidskriften Acta Astronautica. I den översikten finns bl.a. en överraskande (men spekulativ) koppling till klimatfrågan, vilken, som jag rapporterade om på Uppsalainitiativet häromdagen, ledde den till att en nyhet om risken för utomjordisk invasion i veckan valsat runt i pressen. Min egen syn på saken är att den risken inte är mycket att bry sig om så länge som kunskapsläget i frågan är så utomordentligt magert som det är i dag, i synnerhet som en rad hot mot vår mänskliga civilisation föreligger vilka (troligtvis) är mer akuta och för vilka vi har ett avgjort bättre grepp om vad som behöver göras.

En i mitt tycke (åtminstone i dagens kunskapsläge) mer fruktbar tillämpning av idéer om möten med utomjordingar är att använda dem som inspiration för filosofiska tankeexperiment. Ett känt exempel är Newcombs paradox, ett något mindre känt är Eliezer Yudkowskys berättelse Three Worlds Collide som i novellform erbjuder högintressant input för moralfilosofiska funderingar. I denna bloggpost skall jag skissera ett tänkt möte med utomjordingar i ett försök att kasta ljus (eller möjligen skugga) över den moralfilosofiska inriktning som kallas utilitarism.

Enligt utilitarismen bör vi välja de handlingar som kommer till störst total nytta. Ett specialfall är den hedonistiska utilitarismen, som likställer nytta med graden av välbefinnande, summerat över alla varelser med förmåga att uppleva välbefinnande eller dess motsats lidande; även lidandet kommer med i kalkylen, i form av minusposter. (Om vi inte insisterar på det hedonistiska perspektivet är vi fria att räkna in sådant som t.ex. kunskap eller estetiska värden, såsom värden i sig själva och inte bara medel för att uppnå välbefinnande.) Det finns goda argument för ett utilitaristiskt synsätt. Personligen är jag emellertid skeptisk till att dogmatiskt binda mig vid en enda morallära, och är således inte beredd att oreserverat ansluta mig till utilitarismen, och i synnerhet inte till den hedonistiska. Men det finns många andra som är mer övertygade om den hedonistiska utilitarismens grundläggande riktighet, däribland (om jag förstått dem rätt) filosoferna Peter Singer och Torbjörn Tännsjö. Jag undrar hur de ställer sig till följande tankeexperiment.
    Jorden angrips av en militär styrka av kentuarianer, så kallade därför att de kommer från en planet i omloppsbana runt stjärnan Alpha Centauri. Kentaurianernas avsikt är att tillfångata alla oss människor (eller så många de kan få tag i) i syfte att, för deras eget höga nöjes skull, hålla oss vid liv i små burar och utsätta oss för svår tortyr så länge som möjligt. Det står och väger huruvida invasionen skall lyckas, och det etiska dilemma jag härmed föreslår är huruvida man bör ställa upp för den mänskliga försvarsarmén eller hellre desertera och gå över till den kentaurianska anfallsstyrkan.
Jag gissar att de flesta, inklusive Singer och Tännsjö, spontant tar mänsklighetens parti i denna militära konflikt. Jag har emellertid inte redogjort för samtliga förutsättningar ännu. Så här ligger det nämligen till:
    Kentaurianerna har ojämförligt mycket större förmåga än vi människor att känna välbefinnande. Deras sensitivitet i förhållande till vår är närmast att jämföra med hur vi föreställer oss att vår sensitivitet förhåller sig till flugors eller bacillers. Maximalt välbefinnande kan kentaurianerna uppnå på ett enda vis, nämligen genom att se oss stackars människor sprattla under bestialisk tortyr. När de får uppleva detta mår de så bra inombords att det lidande vi stackars människor utsätts för blir till försumbara växelpengar i den hedonistiska uträkningen.
Nå, Peter Singer och Torbjörn Tännsjö, på vilken sida ställer ni er i denna konflikt - människornas eller kentaurianernas? (Själv avser jag kämpa till sista blodsdroppen i den mänskliga försvarsstyrkan.)

Fotnot

1) I den häromåret utkomna antologin Global Catastrophic Risks, om existentiella hot mot mänskligheten, upptar konfrontationer med utomjordingar tre av totalt mer än 500 sidor, vilket jag uppfattar som närmast en överrepresentation i förhållande till temats förekomst i litteraturen som helhet.

8 kommentarer:

  1. Varje moralfilosofi är väl egentligen försök att teoretisera den moral som evolutionen har frambringat. Så även utilitarismen. Den kan då bara användas för interpolation, inte extrapolation som konstruerade tankeexperiment. Att hitta tankeexperiment som falsifierar teorier är helt enkelt allt för lätt, det finns ju inga hållbara teorier.

    SvaraRadera
  2. Thomas

    Det ligger en del i vad du säger, tycker jag, men du fångar knappast hela sanningen om etikfilosofin. Den är inte alltid bara deskriptiv, utan kan också vara preskriptiv. När jag läser Peter Singers Det liv du kan rädda står det klart för mig att han vill korrigera vissa av de moraliska intuitioner evolutionen har försett (de flesta av) oss med, och ersätta dem med moraliska ståndpunkter som han genom systematiskt tankearbete kommit fram till. Detta tankearbete inbegriper alldeles säkert en hel del tankeexperiment, och han använder också tankeexperiment i sin pedagogiska framställning. Som t.ex. detta:

    "On your way to work, you pass a small pond. On hot days, children sometimes play in the pond, which is only about knee-deep. The weather’s cool today, though, and the hour is early, so you are surprised to see a child splashing about in the pond. As you get closer, you see that it is a very young child, just a
    toddler, who is flailing about, unable to stay upright or walk out of the pond. You look for the parents or babysitter, but there is no one else around. The child is unable to keep his head above the water for more than a few seconds at a time. If you don’t wade in and pull him out, he seems likely to drown. Wading
    in is easy and safe, but you will ruin the new shoes you bought only a few days ago, and get your suit wet and muddy. By the time you hand the child over to someone responsible for him, and change your clothes, you’ll be late for work. What should you do?"


    På detta kan ingen vettig människa svara annat än "självklart räddar jag barnet". Singer går då vidare och påvisar att situationen är analog med då man står inför valet att skicka några futtiga hundralappar till Rädda Barnen eller inte - frånsett ett antal faktorer, som geografiskt avstånd, vilka Singer menar är moraliskt irrelevanta (vilket vi förnuftsmässigt kan förstå trots att det är i strid med våra spontana moraliska intuitioner).

    SvaraRadera
  3. Christian Munthe har påpekat för mig att mitt tankeexperiment har en hel del gemensamt med Robert Nozicks lyckomonster.

    (Oops, Nozick är inte precis den filosof jag helst hamnar i säng med...)

    SvaraRadera
  4. En sak som krånglar till tänkandet kring exemplet lite grand är detta med krigs/anfallsaspekten. Denna behövs egentligen inte för att generera det resultat du är ute efter, men samtidigt triggar den starka intuitioner kring självförsvar, tvång, m.m. Man kunde ändra exemplet så att Kenturianerna snällt ber oss att överlämna jorden till dom och att frivilligt sterilisera oss så att mänskligheten dör ut, medan den kenturianska befolkningen kan expandera och frodas på jorden. De lovar ärligt att ge sig iväg någon annan stans om vi inte vill det. Då skulle klassisk utilitarism, givet dina övriga antaganden, implicera att vi bör tillmötesgå dem på den punkten (givet ett ytterligare antagande som även krävs i ditt första exempel: att kenturianerna inte har något bättre ställe att flytta till). Men jag undrar om våra intuitioner om att detta är helt galet är lika starka som när exemplet innehåller krigs- och anfallsingrediensen.

    SvaraRadera
  5. Oavsett om en etik är preskriptiv eller (enbart) deskriptiv känns det lite orättvist att kräva att den ska tåla ett tanke-experiment som omfattar utomjordingar - en grupp som ju är helt *extern*; står utanför "eko-systemet".

    Fast å andra sidan är det ju inte minst "vi-och dem"-situationer som tarvar en etik över huvud taget...

    Trevlig text och trevliga kommentarer. Tack, alla!

    SvaraRadera
  6. Inspirerad av fabeln om skorpionen och grodan har Torbjörn Lundh föreslagit följande försvar för mitt ställningstagande i strid med den utilitaristiska nyttokalkylens rekommendation: "Jag kan inte rå för det, jag är ju människa".

    SvaraRadera
  7. ”Skorpionförsvaret” kan dock även användas som försvar för gaskamrarna i Auschwitz (”Jag kan inte rå för det, jag är ju nazist”).

    Fabeln är väl egentligen inget försvar för utan snarare en förklaring till handlande som är amoraliskt eller självdestruktivt.

    SvaraRadera
  8. Instämmer, Anders! En viktig distinktion.

    SvaraRadera