onsdag 23 augusti 2023

Okunnigt och yvigt i DN om AI

Tack alla vänner (ett halvdussin vid det här laget) som oberoende av varandra hört av sig för att uppmärksamma mig på vilken osedvanligt usel text om AI som publicerades på DN Debatt i söndags. Yep, jag vet. Och ni har alldeles rätt om dess uselhet.1

Debattartikeln är författad av religionsfilosofen Johan Eddebo, som ansluter sig till en lång tradition av tänkare som med olika argument hävdar att AI inte kan tänka. Det vi ser idag hos GPT-4 och annan avancerad AI är, enligt denna tradition, blott ett slags fejk-tänk.

Gemensamt för snart sagt alla dessa argument - och det kan exempelvis handla om att GPT-4 ibland säger korkade saker, att den bara kan rapportera om fakta den sett under träning, att den är uppbyggd av stendumma komponenter, att den saknar en inre modell av världen, att den är oförmögen till kreativitet, etc, etc2 - är att om vi tar dem på allvar så kan de, med minimala modifieringar, appliceras även på oss människor. Så snart denna insikt är gjord har vi stark anledning att misstänka att argumentet antingen är felaktigt eller inbegriper ett intelligensbegrepp så krävande att påståendet om AI:s bristande tankeförmåga blir ointressant. En halvsystematisk genomgång av detta slags argument och hur enkelt de på detta vis kan vederläggas är ämnet för min senaste artikel, rubricerad Are Large Language Models Intelligent? Are Humans?, vilken föregickas av ett inlägg här på bloggen med samma rubrik.

Väldigt vanligt i den tradition Eddebo ansluter sig till är också att anklaga oss som har en mindre inskränkt och antropo-chauvinistisk syn på intelligens för vidskepelse och tro på övernaturligheter. Så t.ex. talar min Chalmerskollega Devdatt Dubhashi i ett inlägg i våras om "fantasi" och "magiskt tänkande", och Marc Andreessen i ett av sommarens mest omtalade inlägg i AI-debatten om "vidskepligt handviftande". Eddebo talar redan i rubriken om att "det självständiga spöket i maskinen är en farlig myt", och släpper sedan alla hämningar med sitt ryande om "tomtar, troll, mirakel och andemakter".3

Jag finner en lite genant ironi i hojtandet med detta slags skällsord från Eddebo och hans meningsfränder. Deras argumentation vilar ju genomgående på idén att mänsklig intelligens skulle inbegripa något unikt som är utom räckhåll för maskinerna. Vad detta unika består i visar sig genomgående vara tämligen undflyende – så till den grad att det nästan verkar handla om något övernaturligt. (Detta i skarp kontrast mot oss som ser intelligens som frukten av ändamålsenlig informationsbehandling, utan tillstymmelse till behov av övernaturligheter.) På så vis skulle dessa anklagelser om tro på det övernaturliga passa betydligt bättre om det riktades mot Eddebo själv, och hans anhang.

Fotnoter

1) Torbjörn Tännsjös svar dagen efter är bättre, men trots att han omtalar Eddebos artikel med träffande ord som "förvirrad" och "tankeröra" så tycker jag inte att han fullt ut lyckas fånga dess undermålighet.

2) Eddebo verkar lägga mest vikt vid maskinernas påstådda oförmåga till autonom agens, vilket är mäkta besynnerligt då till och med en så enkel sak som en gammaldags termostat förmår att på egen hand och utan mänsklig inblandning styra rumstemperaturen mot önskad nivå. (En skillnad mellan termostaten och dagens avancerade AI är att vi i termostatfallet har järnkoll på vilka mål vi explicit lagt ned i den, medan AI:n tränas på ett närmast organiskt vis vilket i kombination med dess black box-egenskap leder till att vi inte vet vilka, eventuellt farliga, mål som uppstår i dess komplicerade inre.)

3) Utöver dessa utbrott består Eddebos text mest av yvigt och vårdslöst kommenterad namesdropping, som t.ex. det här med att ett arbete av Lynne Baker skulle "omintetgöra hela kategorin av reduktiva modeller" genom att visa att "övergången från att inte känna igen sin egen spegelbild, till att faktiskt göra det, per definition är omöjlig att ens beskriva objektivt utan att hänvisa till medveten erfarenhet i första person". Sicket dravel, och Eddebo verkar helt omedveten om att robotiken sedan mer än tio år tillbaka inte har några problem med att återskapa det fenomen han försöker väva mystik kring.