Sanningen om Obama och Nobels fredspris

Det är intressant, tycker jag, att Länsstyrelsen i Stockholm, i egenskap av tillsynsmyndighet för Nobelstiftelsen, nu skall granska huruvida Nobels fredspris utdelas i enlighet med Alfred Nobels intentioner. Den norske juridikprofessorn Fredrik Heffermehl uppges ha varit pådrivande i frågan, och ha ifrågasatt bl.a. huruvida det är rätt och riktigt att priset går till företrädare för krigförande länder, som Barack Obama och Henry Kissinger.

Förvåning var en allmänt utbredd känsla, även bland oss som räknar eller räknade oss till Obamas anhängare, då denne tilldelades 2009 års fredspris. Den amerikanska serietecknaren Jen Sorensen har emellertid avslöjat sanningen bakom den norska Nobelkommitténs överraskande drag:

Sarah och jag i Acta Applicandae Mathematicae

Vetenskapliga uppsatser tenderar att uppvisa ett torrt språkbruk och en vad gäller disposition och andra stilistiska aspekter tämligen stel framställning. Matematikämnet utgör härvidlag inget undantag. Författaren förväntas hålla sig till sak, och några ovidkommande utvikningar - t.ex. rörande vad författaren råkar anse i den ena eller andra frågan som inte har med uppsatsens kärnfråga att göra - tolereras icke av de stränga redaktörerna och peer review-granskarna. Därför betraktar jag det som något av en prestation att jag lyckades smyga in följande passage i min uppsats A Pairwise Averaging Procedure with Application to Consensus Formation in the Deffuant Model som jag idag fått slutgiltigt accepterad i den matematiska tidskriften Acta Applicandae Mathematicae.

This can be thought of as a model for consensus formation in a social network. Each vertex v ∈ V represents an individual, and η_t(v) represents her belief or opinion on some matter. The dynamics defined in (1) and (2) is a crude model for the following phenomenon. Suppose I believe that the universe is 13.5 × 10⁹ years old, and that I encounter Lisa who believes the universe is 13.0×10⁹ years old. Her estimate sounds not unreasonable, and she thinks the same about mine. This causes me to adjust my estimate down to 13.4 × 10⁹ years, while she adjusts her estimate up to 13.1 × 10⁹ years. If instead I encounter Sarah who thinks the universe is merely 6000 years old, then I conclude that she is nuts, a view she reciprocates, so neither of us finds any reason to adjust our estimates. More generally, we are prone to take other people’s opinions seriously only if they fall within some given range θ of our own.

Presidentkandidaterna och klimatfrågan

Att USA skall ta ledningen i omställningen till fossilfria energisystem är rimligt att efterfråga, som t.ex. Papua Nya Guineas delegat Kevin Conrad gjorde i ett berömt uttalande vid klimatmötet i Bali 2007. Men det ser mörkt ut. Barack Obama har inte förmått göra mycket. Största bromsklossen finns i kongressen, och det är framför allt företrädare för det republikanska partiet (men inte bara de) som starkast motsätter sig en konstruktiv energi- och klimatpolitik. Republikanernas track record vad gäller synen på klimat- och annan vetenskap är förfärligt. Det skulle otvivelaktigt innebära ett nytt hårt slag mot förhoppningarna om ett amerikanskt ledarskap i klimatfrågan, om någon av de republikanska presidentkandidaterna skulle besegra Obama i presidentvalet 2012. Dock finns grader även i helvetet, och mellan de ledande republikanska kandidaterna kan tydliga nyansskillnader urskiljas i deras syn på (eller, snarast, ointresse för) klimatfrågan.

• Rick Perry, guvernör i Texas (en merit med skräckinjagande associationer), anser att reglering av växthusgasutsläpp skulle ha katastrofala följder för ekonomin, och att det förresten inte finns några vetenskapliga bevis för mänsklig klimatpåverkan.
  


• Michele Bachmann (som länge haft kampen mot energieffektiviseringsåtgärder - "the brave new world of energy conservation" - som en hjärtefråga) är om möjligt ännu tydligare: global uppvärmning är "voodoo, nonsense, hokum, a hoax".
  


• Sarah Palin har svajat lite hit och dit i frågan om mänsklig aktivitet kan ligga bakom global uppvärmning. I augusti 2008 hette det "I'm not one though who would attribute it to being man-made", men kort därefter mjukade hon upp det ställningstagande kraftigt - "I believe that man's activities certainly can be contributing to the issue of global warming, climate change" - och menar att åtgärder kanske ändå borde vidtas. Bara inte cap-and-trade. Hellre borra efter naturgas.
  


• Jon Huntsman arbetade för några år sedan, i sin roll som guvernör i Utah, för utsläppsbegränsningar, men har nu ändrat sig och menar att ekonomin måste bli bättre innan vi åter har råd att bry oss om klimatfrågan.
  


• Mitt Romney anser att antropogen global uppvärmning är en realitet och att växthusgasutsläpp är ett problem, men tvekar om vad som konkret borde göras, och varnar i synnerhet för unilaterala amerikanska åtgärder.