Den fråga jag ställer i bloggpostrubriken kan förefalla löjlig, och jag kan verkligen förstå den läsare som inte kan föreställa sig att någon faktiskt skulle besvara den jakande. Men det är exakt vad Expressen-skribenten Naomi Abramowicz gjorde i en krönika häromdagen. Jag rekommenderar inte läsning av krönikan, som är så urbota dum att man som läsare riskerar drabbas av hjärnblödning, men här är dess budskap i kort sammanfattning:
- Det är skittråkigt att som konsument få reda på vilken miljöpåverken ens konsumtion har. Därför bör denna miljöpåverkan hemlighållas.
Det absoluta lågvattenmärket i Abramowicz krönika nås i följande sandlådemässiga passage:
- Det ständiga predikandet kan väcka en sorts trotsighet. Nu ska jag köra min bil till mataffären, bara för att jag kan! Ha, där fick du! Jag tillhör själv gruppen som, nästan på pin kiv, lockas att göra tvärtom bara för att trotsa de gröna glädjedödarna.
-
Abramowicz (A) står och slår, för sitt eget höga nöjes skull, med piska på en åsna (Å) som visar tydliga tecken på smärta. En djurvän (D) kommer förbi.
D: Men vad gör du, människa?
A: Va?
D: Du står och slår på åsnan - ser du inte hur illa du gör den?
A: Skit i det du! Och om du nu trots allt behöver ta upp saken, var inte så negativ, utan berätta istället vad som vore vunnet på att jag slutar piska åsnan!
D: Åsnan skulle slippa lida!
A: Meh, pucko, jag skiter väl i åsnan, berätta nu vad JAG skulle tjäna på det!
D: Snälla, kan du inte bara sluta piska åsnan?
A, slåendes ännu hårdare: Ser du nu hur det går när du kommer och neggar på det där viset? Jag blir så förbannad!
Å: Aaaaaaaaaaaj...