Om klädmode

Minnesgoda läsare kan påminna sig ett snart ett år gammalt blogginlägg i vilket jag i min förtvivlan över att inte kunna matcha Isabella Löwengrips (a.k.a. Blondinbella) bloggarframgångar övervägde att kopiera hennes framgångskoncept och börja skriva lite mer om mode och sådant. Det är hög tid att gå från ord till handling och börja leverera expertutlåtanden och klokskaper i modefrågor. Som en rivstart i sammanhanget bjuder jag härmed på en dagsfärsk Facebookdiskussion om herrmode med min gode vän Anders Emretsson:

AE: Någon som har koll på herrmode? Vad (om något) på en kavaj från mitten av 1990-talet gör den urmodig i dag?

OH: I vår ålder, Anders, är bärandet av urmodiga kläder ett tecken på miljövänligt leverne, gott omdöme och självständighet i förhållande till modesvängningarnas godtyckliga diktat.

AE: Tack Olle! Det var ett mycket vackert sätt att säga "ingen koll".

Nedan (i sann Blondinbella-anda) en bild på bloggaren själv iförd elegant 90-talskavaj (med matchande Marimekko-skjorta). Bilden är från 2006, men de förevisade klädesplaggen är givetvis ännu i bruk.

Territorialkonflikt med Blondinbella

Isabella Löwengrip, a.k.a. Blondinbella, har kring sin blogg en läsekrets som är hundra- eller kanske tusenfalt större än min. Detta faktum kan jag nödtorftigt stå ut med genom att så gott det går intala mig att skillnaden i popularitet alls icke beror på att hennes blogg skulle vara bättre än min, utan snarare på att folk i allmänhet har huvudet i röven som intresserar sig mer för mode och smink än för universums beskaffenhet, Fermis paradox och mänsklighetens eventuella utsikter till en blomstrande framtid.

Men hur skall jag göra för att skydda mitt bräckliga ego nu när det kommit till min kännedom att hon börjat skriva om samma ämnen som jag? Borde jag säga åt henne på skarpen, med Walter White i Breaking Bad som förebild?

Eller gör jag klokare i att sätta hårt mot hårt genom att själv börja skriva om mascara och den senaste Giluccipucci-accessoaren?