Om vikten av att häda

Det är fruktansvärt att vi så kort efter Charlie Hebdo-attacken i Paris åser ännu ett terrorattentat riktat mot det fria ordet: det mordförsök på Lars Vilks i Köpenhamn häromdagen som visserligen misslyckades men som ändå fick dödlig utgång. Precis som i samband med Charlie Hebdo känner jag mig manad att påpeka vikten av att stå upp för det fria ordet och för rätten att häda.

Men är verkligen just hädelse så viktigt? Svar ja. Jag känner flera i övrigt kloka och förståndiga personer som inte håller med mig om det, utan som anser att sådana tölpaktigheter bör undvikas i det längsta, då de ju av religiösa människor kan upplevas som kränkande. Jag anser att de har fel. Vari felet består är värt att förklara på nytt och på nytt. Jag ger ordet till min gode vän Patrik Lindenfors, som vältaligt förklarar sammanhangen i en debattartikel i Dala-Demokraten. Så här börjar hans artikel:

Allt mänskligheten har lärt sig om hur världen fungerar gör det idag väldigt svårt att tro att änglar kommer med budskap från Gud. Mycket tyder därför på att Muhammed aldrig fick något besök av ärkeängeln Gabriel när han var ensam i sin grotta, utan istället hittade på Koranen själv.

På ett liknande sätt förefaller det osannolikt att jungfru Maria blev gravid när hon var ensam hemma – även denna berättelse har en troligare förklaring. Det är överhuvudtaget väldigt få mytologiska berättelser som skulle tillmätas någon sanningshalt om de påstods ha inträffat i nutid.

Om man inte vet det här om sin egen religion så vet man det i alla fall om andras. Få kristna tror att den hinduiska guden Shiva skapade Ganesha genom att hugga av huvudet på en elefant för att reparera den son han just dekapiterat.

Få muslimer tror att rymdhärskaren Xenu fraktade kidnappade själar från sin hemplanet till vulkaner på jorden för att spränga dem i luften med vätebomber, något Scientologerna lär ut om man bara betalar dem tillräckligt.

Berättelser av den här typen har två problem. Dels är de uppenbart osanna, om man läser dem bokstavligt. Dels är de extremt enkla att parodiera.

Man kan fundera över om det inte är den här kombinationen som resulterat i all hädelselagstiftning som finns runt jordklotet, särskilt då makthavare historiskt inte sällan lierat sig med prästerskapet för att lättare kunna kontrollera sina undersåtar. Sitter den världsliga makten på Guds nåder kan inte gärna undersåtarna tillåtas underminera denna gudomliga uppbackning med hjälp av satir.

Läs hela Patriks artikel här!