Om Stanislav Petrov och Greta Thunberg i P4

Dagens snack med Stefan Livh i P4 Göteborg (börjar 1:06:45 in i sändningen¹ och håller på till cirka 1:54:25) kom att fokusera på två personer som på olika sätt gjort avtryck i världen: Stanaislav Petrov och Greta Thunberg. Petrov räddade (antagligen) världen från fullskaligt atomkrig den 26 september 1983, något som fått mig och många andra att varje år plädera för att dagens datum skall benämnas Petrovdagen, och är värt att fira som en hyllning inte bara till Petrov utan ännu mer till individens möjlighet att göra skillnad, och vikten av att inte förgöra världen. Greta Thunberg och hennes mäktiga tal i FN häromdagen känner nog alla läsare av denna blogg till, och det borde inte komma som någon överrasskning att jag är sympatiskt inställd till hennes budskap.

Fotnot

1) Men börja gärna lyssna redaan vid 1:00:55 för att få höra Stefan Livhs musikaliska sampling av Greta Thunbergs FN-tal.

Så har vi överlevt ännu ett år...

Det har varit ett rent ut sagt j-a skitår, med Putins återinförande av idén att europeiska länder med tillräcklig militär slagstyrka får lov att ta för sig av sina grannländers territorier, med Islamska statens frammarsch i Syrien och Irak, med ännu ett krigsutbrott i Gaza, och med Kinas allt stöddigare expansionism. Men vi har i alla fall överlevt, vilket sannerligen är värt att fira, och vi är på nytt framme vid den 26 september - Petrovdagen! För den som inte vet varför Petrovdagen firas just denna dag hänvisar jag till förra årets bloggpost om saken.

26 september: härmed tillönskas alla läsare och vänner en glad Petrovdag!

Jag skrev om saken här på bloggen för exakt ett år sedan, och dessförinnan i Göteborgs-Posten exakt två år tidigare. Läsekretsen må ursäkta min repetitivitet, men den här saken är faktiskt viktig. Så viktig är den enligt min mening att vi borde inrätta en röd dag i kalendern den 26 september. Ur min GP-artikel:

Den svenska almanackan har tretton helgdagar, varav åtta (eller ännu fler, beroende på hur man räknar) firas till minne av en person som dog för nära 2000 år sedan, och som vi har så osäkra vittnesuppgifter om att till och med hans existens är ifrågasatt.

Men oavsett om han funnits, och hans gärningar och egenskaper i övrigt, tycker jag att åtta av tretton är i ensidigaste laget. Nog finns det många andra personer i historien som förtjänar att hyllas? Specifikt vill jag förespråka att vi stryker en av de helgdagar som firas till Jesu åminnelse (förslagsvis trettondedag jul) och i stället upphöjer dagens datum, den 26 september, till röd dag med namnet Petrovdagen.

Det är idag 30 år sedan som den (numera pensionerade) sovjetiske flygofficeren Stanislav Petrov tog sitt livs viktigaste beslut - och måhända ett av de viktigaste beslut som någonsin tagits. Varningslamporna blinkade rött, indikerandes inkommande amerikanska kärnvapenmissiler. Petrov bestämde sig för att det hela nog var ett tekniskt fel, och avstod från att rapportera missilvarningen vidare i den kedja som annars mycket väl kan ha slutat i ett fullskaligt globalt kärnvapenkrig. Eliezer Yudkowsky beskriver händelseförloppet närmare i sin bloggpost från Petrovdagen 2007:

The story begins on September 1st, 1983, when Soviet jet interceptors shot down a Korean Air Lines civilian airliner after the aircraft crossed into Soviet airspace and then, for reasons still unknown, failed to respond to radio hails. 269 passengers and crew died, including US Congressman Lawrence McDonald. Ronald Reagan called it "barbarism", "inhuman brutality", "a crime against humanity that must never be forgotten". Note that this was already a very, very poor time for US/USSR relations. Andropov, the ailing Soviet leader, was half-convinced the US was planning a first strike. The KGB sent a flash message to its operatives warning them to prepare for possible nuclear war.

On September 26th, 1983, Lieutenant Colonel Stanislav Yevgrafovich Petrov was the officer on duty when the warning system reported a US missile launch. Petrov kept calm, suspecting a computer error.

Then the system reported another US missile launch.

And another, and another, and another.

What had actually happened, investigators later determined, was sunlight on high-altitude clouds aligning with the satellite view on a US missile base.

In the command post there were beeping signals, flashing lights, and officers screaming at people to remain calm. According to several accounts I've read, there was a large flashing screen from the automated computer system saying simply "START" (presumably in Russian). Afterward, when investigators asked Petrov why he hadn't written everything down in the logbook, Petrov replied,"Because I had a phone in one hand and the intercom in the other, and I don't have a third hand."

The policy of the Soviet Union called for launch on warning. The Soviet Union's land radar could not detect missiles over the horizon, and waiting for positive identification would limit the response time to minutes. Petrov's report would be relayed to his military superiors, who would decide whether to start a nuclear war.

Petrov decided that, all else being equal, he would prefer not to destroy the world. He sent messages declaring the launch detection a false alarm, based solely on his personal belief that the US did not seem likely to start an attack using only five missiles.

Vi kan inte veta bestämt vad som skulle ha hänt om Stanislav Petrov agerat annorlunda den 26 september 1983, men jag anser ändå att hans insats är värd att uppmärksamma och reflektera över. Eller som Yudkowsky avslutar sin bloggpost:

Maybe someday, the names of people who decide not to start nuclear wars will be as well known as the name of Britney Spears. Looking forward to such a time, when humankind has grown a little wiser, let us celebrate, in this moment, Petrov Day.

26 september - Petrovdagen

Idag, den 26 september, firar vi (eller borde i alla fall fira) den årliga Petrovdagen! Vi gör det för att uppmärksamma den sovjetiske flygofficeren Stanislav Petrovs tappra insats den 26 september 1983, som kan ha räddat världen från globalt kärnvapenkrig. I Göteborgs-Posten för två år sedan lade jag ut texten aningen mer om detta; se även Eliezer Yudkowskys notis om saken.