Ubbhultskt yttrandefrihetsgnäll

Detta är en uppföljare till min bloggpost Ubbhultska dumheter tidigare denna månad, om den moderate riksdagsledamoten och klimatförnekaren¹ Jan "Ubbhult" Ericson. Den förra bloggposten avslutades med en redogörelse för hur Ericson den 10 juli avböjde min invit att ta en öl tillsammans, och i samband med det stämplade mig som "respektlös", en beskrivning jag hade vissa invändningar emot. Föga anade jag att Ericson bara några dagar senare skulle eskalera baktaleriet genom att (i diskussion med tredje part den 16 juli) hävda att jag "visat mycket aggressiva tendenser". Detta ogrundade påhopp reagerade jag på i en snabb serie om fyra tweets den 17 juli. Ericson svarade inte på detta, så en vecka senare påminde jag honom om saken via Twitters meddelandefunktion, varpå följande meningsutbyte utspelade sig, där Ericson ventilerade sin önskan om att få bedriva sin klimatförnekarpropaganda oemotsagd, och därvid förföll till patetiskt yttrandefrihetsgnäll:

OH, 24 juli:

I en tweet den 16 juli skrev du att jag "visat mycket aggressiva tendenser". Jag svarade dig, men du reagerade inte, så nu skriver jag igen.

Jag finner det ytterst obehagligt att en ledamot av Sveriges högsta folkvalda församling gör den sortens ogrundade utfall mot en universitetsprofessor som kommer med ovälkomna besked. I själva verket är jag en ytterst fridsam person, och jag kan inte påminna mig att jag uppträtt aggressivt i vare sig ord eller handling sedan jag var typ 14.

På ett psykologiskt plan finner jag ditt utfall förståeligt. Jag kritiserar dig obamhärtigt för ditt spridande av desinformation i klimatfrågan och för bristande källkritik, och det är då begripligt [att du] känner en lust att ge igen. Om jag har rätt i denna förklaring behöver du dock förstå att sådan lust att ge igen inte legitimerar anklagelser gripna ur luften.

Eller är det så att jag missuppfattat våra mellanhavanden, och faktiskt uppträtt (oavsiktligt och omedvetet) på ett sätt som rimligen kan uppfattas som aggressivt? I så fall skulle jag sätta väldigt värde på om du kunde peka ut vari denna upplevda aggression består, så att jag kan bättra mig.

JE, 24 juli:

Du skrev bla en kommentar om en forskarkollega som gick långt över vad som är rimligt.² Du vet själv vad du skrev.

I övrigt tycker jag du har en allmänt nedlåtande ton mot både mig och andra som inte delar din syn. Och du vet att det ändå finns ett inte obetydligt antal forskare som ser annorlunda på saken. Respektera att jag då känner viss skepsis till att bara följa strömmen.

Jag kan ju samtidigt säga att jag tycker det är minst lika obehagligt att en professor angriper en riksdagsledamot på det sätt du gör. Du måste respektera att vi har yttrandefrihet och åsiktsfrihet i Sverige. Jag är jurist med dubbel examen, jag har 13 år bakom mig som riksdagsledamot och tror få betraktar mig som korkad. Det du kallar ”desinformation” anser jag tvärtom vara mycket intressant för debatten. Jag anser mig mer påläst i frågan än flertalet riksdagskolleger som bara följer strömmen. Och jag har en kritisk ingång när det gäller all slags alarmism och domedagsteorier. Att sedan en del av det jag säger och skriver övertolkas medvetet av media och politiska motståndare är en annan sak. Jag är faktiskt vare sig klimatförnekare eller motståndare till vettiga åtgärder.

OH, 25 juli:

Jaha OK, så om jag nu förstår dig rätt så är ditt belägg för att jag ”visat mycket aggressiva tendenser” att jag omnämnt professorskollegan Ingemar Nordin som ”ett av det svenska universitetsväsendets allra värsta rötägg”. Om detta mitt yttrande kan mycket sägas, och om du skulle stämpla det som ”onödigt rättframt” eller ”burdust” eller ”oartigt” eller rentav ”tölpaktigt” så skulle jag inte protestera. Men ”aggressivt”? Knappast. Med vad jag bara kan tolka som en avsiktligt vilseledande formulering får du det att låta som om jag hotat någon med stryk eller så. Jag finner det uppriktigt sagt hårresande att en riksdagsledamot tillåter sig den sortens ogrundade angrepp på en varmt samhällsengagerad medborgare.

Ditt ordval ter sig omöjligt att försvara. Skulle det automatiskt vara ”aggressivt” att omnämna någon med ett så starkt negativt värdeladdat ord som ”rötägg”? Det vore orimligt, ty både ”terrorist” och ”diktator” bär på starkare negativ värdeladdning än ”rötägg”, och om vi dömde ut yttrandet ”Nordin är ett rötägg” (vilket han ju faktiskt är) som aggressivitet så skulle vi på samma sätt behöva döma ut yttranden som t.ex. ”Rakhmat Akilov är terrorist” (viket han ju är) eller ”Kim Jong-un är diktator” (vilket han ju är). Och du skulle väl knappast komma på tanken att anklaga en forskare eller politikerkollega som fäller något av de båda senare yttrandena för att ”visa mycket aggressiva tendenser”?

Ovanstående om kärnpunkten i vår diskussion, men du lyckas säga en hel del annat i ditt svar. På en punkt i din lista över negativa karaktäriseringar av mig kan jag faktiskt ge dig rätt: det här med att jag emellanåt uppvisar en nedlåtande ton. Jag har ägnat ofantlig tid de senaste 10-15 åren åt att förklara felen i olika slags pseudovetenskap och vanföreställningar om forskningsläget på olika områden. Ganska ofta möts jag då av bjäbb och ett totalt ointresse för att ta till sig ny kunskap, och då händer det att jag tappar tålamodet, varvid en nedlåtande ton lätt smyger sig in i mina yttranden. Denna karaktärsbrist erkänner jag utan omsvep.

I övrigt är det inte mycket bevänt med ditt svar. Jag finner det särskilt beklämmande att du återfaller i den martyrroll som jag tidigare noterat (se första stycket i den bloggpost http://haggstrom.blogspot.com/2019/07/ubbhultska-dumheter.html som jag för ett par veckor [sedan] tillägnade dig) att du är förtjust i. När du blir emotsagd tolkar du det som ett angrepp på din lagstadgade åsikts- och yttrandefrihet, vilket ju ärligt talat är löjligt. Yttrandefriheten ger dig ingen rätt att stå oemotsagd. Jag är, som jag skrev i nämnda bloggpost,

en varm vän av yttrandefriheten, som omfattar både Ericsons rätt att yttra dumheter och min rätt att påpeka att dessa är just dumheter.

Vidare ditt självförhärligande tal om hur ”påläst” du är i klimatfrågan. Rent kvantitativt är du kanske det, men genom det skeva urval du verkar tillämpa i vad du skall läsa – du föredrar uppenbarligen klimatförnekarbloggar och andra obskyra källor med minimal grad av trovärdighet framför seriösa forskarrapporter – så står det kvalitativt sämre till med din ”pålästhet”, och du har på detta vis kommit att få en vrångbild av det klimatvetenskapliga kunskapsläget. Där du tycker dig se två likvärdiga sidor kan en person som jag (som till skillnad från dig har arbetat med klimatvetenskap och behärskar såväl dess fysikaliska elementa som allmänna kunskaper både om naturvetenskapens metoder och om källkritik) konstatera att på det hela taget så är bara den ena sidan är uppbackad av solida vetenskapliga argument, medan den andra genomsyras av struntprat. Du får ursäkta, men när en riksdagsman drabbats av en sådan vrångbild i en vetenskaplig fråga där jag har sakkunskap så ser jag det som min medborgerliga plikt att försöka förklara hur det faktiskt ligger till med det vetenskapliga kunskapsläget – tvärtemot den etikettsregel du verkar förespråka, om att jag av något slags respekt för yttrandefriheten bör avhålla mig från sådana tillrättalägganden.³

Fotnoter

1) För den händelse någon läsare känner sig osäker på exakt vad detta ord betyder rekommenderar jag min bloggpost Om ordet klimatförnekare från 2014.

2) Första gången jag läste Ericsons meddelande gladde jag mig åt att han med sina ord om "gick långt över vad som är rimligt" tycktes ge mig i någon mån rätt angående Ingemar Nordins rötäggsbeteende. Sedan insåg jag emellertid att det rörde sig om ett enkelt syftningsfel och att det var min rättframma karaktärisering av Nordin han egentligen avsåg.

3) Här blev det tyst, vilket är synd, ty det hade kunnat vara intressant att höra hur Ericson ställer sig till mina synpunkter på hans uttalade önskan att som folkvald riksdagsledamot få ha sina missuppfattningar ifred från kritik från forskare och medborgare.

Ubbhultska dumheter

Den moderate riksdagsmannen Jan "Ubbhult" Ericson är inne på sin fjärde mandatperiod, och har i åtminstone ett decennium lagt betydande kraft på klimatdebatt med inriktning på det slags klimatförnekeri som jag, bland annat i Uppsalainitiativet, lagt stor möda på att bemöta.¹ Ericson verkar eftersträva ett slags martyrställning - den som besöker hans Twittersida finner överst en så kallad pinned tweet daterad den 16 april i år, med följande ordalydelse:

Efter de hätska påhoppen mot mig i klimatfrågan drar jag slutsatsen att hade vi levt på medeltiden hade jag nog redan varit bränd på bål. Trots de extra koldioxidutsläpp detta hade medfört. :)

Jag överser här med hans oförmåga att hålla isär biobränsle och fossila bränslen, men hoppas innerligt att det inte är mig han anser ligga bakom några "hätska påhopp". Det är förvisso sant att jag i år (med start den 9 mars²) varit relativt energisk med att på Twitter bemöta Ericsons klimatförnekerier, men några "hätska påhopp" har det knappast handlat om,³ och jag hyser ingen som helst önskan om att se honom bränd på bål eller utsatt för någon annan bestraffning. Jag är en varm vän av yttrandefriheten, som omfattar både Ericsons rätt att yttra dumheter och min rätt att påpeka att dessa är just dumheter.

Trots att jag någorlunda hunnit vänja mig vid den veritabla störtflod av trams och desinformation Ericson häver ur sig i klimatfrågan, så blev jag lite besviken när, i en intervju med Ericson i Aftonbladet i förra veckan, denna störtflod fortsatte. Min besvikelse kom sig av att jag bara någon vecka tidigare lyckats (trots visst spontant motstånd från hans sida) övertyga Ericson om att läsa en gammal introduktion till istider och paleoklimatologi jag skrivit, och att denne efter att ha läst anlade en försonlig ton och betonade att vi nog ändå var överens om det viktigaste. Kanske hade han sent omsider börjat ta klimatvetenskapen på allvar? Så tänkte jag, men i Aftonbladet-intervjun var allt sådant sans som bortblåst, och vi får istället ta del av hur Ericson på typiskt klimatförnekarvis skjuter från höften åt alla möjliga håll, och levererar i okunskap grundade ifrågasättanden av såväl i vad mån en global uppvärmning faktiskt pågår som vad den är orsakad av, och därtill antydningar om att det nog trots allt bara är bra med lite uppvärmning. Jag ids inte här ta mig an alla dumheter (mestadels gamla klassiska klimatförnekarargument som vederlagts till leda) som Ericson bjuder på i intervjun, utan nöjer mig med följande intervjusvar:

Det är väl känt att jordens klimat ändrats ofta och dramatiskt genom historien. Trots detta sätts i dag en bild av att alla klimatförändringar i dag enbart beror på människan. Att alla tidigare naturliga faktorer som påverkar klimatet plötsligt skulle ha försvunnit tycker jag är den allvarligaste formen av klimatförnekelse.

Detta är en mycket primitiv halmgubbe. Rent hittepå faktiskt. Varken IPCC eller någon annan rimlig företrädare för klimatvetenskapen hävdar att "alla tidigare naturliga faktorer som påverkar klimatet plötsligt skulle ha försvunnit". Det vet egentligen Ericson, exempelvis sedan han sett det IPCC-diagram över klimatdivande faktorer under 1900-talet som jag visade honom i våra Twitter-diskussioner i våras. Ericson upprepar ofta och gärna att han eftersträvar "god ton" i debatten, men jag tycker rakt inte att det gynnar vare sig ton eller något annat att komma dragandes med så fåniga karikatyrer av meningsmotståndares ståndpunkter. Möjligen kan hans yttrande bottna i något slags föreställning om att så snart man medgivit att såväl naturliga som mänskliga klimatdrivande faktorer föreligger i dagens klimatsystem så är man automatiskt clueless rörande vilka av dessa som dominerar den nu pågående uppvärmningen. Det är i så fall ett allvarligt missförstånd, och det finns en omfattande forskning med syfte att avgöra hur mycket var och en av dem bidrar med; ett sätt att börja orientera sig i denna i klimatvetenskapen så centrala fråga kan (för den som inte orkar med vare sig IPCC-rapporter eller David Archers ypperligt pedagogiska bok Global Warming: Understanding the Forecast) vara att läsa mina gamla bloggposter Om istider, klimatförändringar och återkopplingar och Koldioxid och procentsiffror.

Låt mig som avslutning berätta om de senaste dagarnas Twitter-växling Ericson och mig emellan, som inte egentligen behandlar klimatvetenskap utan mer klimatetik och klimatideologi. Det började med att Ericson tagit del av en nyhet om hur svenskars bokningar av sista minuten-resor de senaste veckorna ökat till följd av dåligt väder här hemma. Som den varma vän av ohämmade växthusgasutsläpp han är valde han att kommentera detta med ett hånfullt "Kom flygskammen av sig?". Detta gjorde mig tillräckligt irriterad när jag fick se det för att få mig att retweeta med den förklarande kommentaren "Skadeglädjen vissa - inklusive en och annan riksdagsledamot - känner när utvecklingen mot vidgade varma cirklar (inklusion av folk i fjärran länder och framtida generationer) i vårt moraliska tänkande för ett ögonblick verkar ha kommit av sig". Det meningsutbyte som därpå inträffade ser ut som följer:

JE: Tycker du ska svalka dig med en kall öl. Så känns det bättre.

Detta är betydelsemässigt liktydigt med att säga "Jag ger blanka fan i dina synpunkter", vilket ju inte är särskilt trevligt, men kanske menar Ericson att omskrivningen i termer av kylda maltdrycker gör att hans ideal om "god ton" likväl är uppfyllt. Jag är tveksam till den bedömningen, men valde att vända andra kinden till:

OH: Sagt och gjort. Det gav mycket riktigt viss lindring. Skulle till och med kunna tänka mig att ta en öl (och/eller gå och se Di Gule) med dig vid tillfälle, och försöka förstå vad som driver dig att sprida antivetenskap i klimatfrågan.

Denna inbjudan till samkväm och allsvensk fotboll möttes dock med inemot ett dygns tystnad, varför jag valde att upprepa och förklara:

OH: Jag menar allvar, @Ericson_ubbhult - skall vi inte göra slag i saken? Jag tror både på vikten av att möta människor utanför den egna bubblan, och på värdet av att ses IRL utan att behöva tänka på ev publik.

Nu vaknade Ericson till liv, dock dessvärre med ett negativt besked:

JE: Tyvärr känns du lite för respektlös. Du vet att ett inte obetydligt antal forskare delar min mer skeptiska hållning. Att då kalla den antivetenskap är ovetenskapligt. Du borde veta att vetenskap handlar just om att bryta åsikter mot varandra.

Detta gjorde mig faktiskt en gnutta arg - inte över den avböjda inviten, men över tillmälet "respektlös" - tillräckligt arg för att jag skulle brista ut i följande måhända inte alltför eleganta svada:

OH: Som du vill, @Ericson_ubbhult. Men låt mig kommentera det där med respekt vs respektlöshet. Jag har den allra största respekt för vetenskapen som idé och metod. Sedan barnsben har jag sett vetenskapens fria sanningssökande som bland de högsta värden som finns. Men...

OH: ...fritt sanningssökande är inte detsamma som att varje argument duger. En del argument är helt enkelt strunt. Jag har genom lång utbildning tillägnat mig viss kompetens i att se skillnaden. Och jag kan inte respektera struntargument som kläs i vetenskaplig förklädnad, eller...

OH: ...de (vanligtvis emeriterade) professorskollegor som drar vetenskapen i smutsen genom att torgföra desinformation och charlataneri. Hit hör dessvärre några av dina favoriter, folk som Ingemar Nordin och Lennart Bengtsson. Om jag valde att stå och bocka och artigt säga att...

OH: ...deras argument väger lika tungt som andra forskares, det skulle innebära att jag uppträdde respektlöst mot de vetenskapsideal jag håller så högt. Ja det skulle faktiskt innebära att jag trampade på vetenskapen. Det vägrar jag göra. Av respekt för vetenskapen.

Att Ericson tar sådant intryck av detta att han börjar ta vetenskapen på allvar och ger upp sitt klimatförnekeri är nog för mycket att hoppas på. Men om han läser detta skulle jag vilja be honom följande:

Kan du inte åtminstone försöka undvika de allra mest uttjatade och grundligt vederlagda klimatförnekarargumenten? Det blir så gräsligt långrandigt annars. Min Uppsalainitiativet-kamrat Lars Karlsson har en aktuell bloggpost-trilogi rubricerad Samma gamla visa (första versen, andra versen, tredje versen), och om du tar del av den och avstår från att upprepa de klimatförnekarargument som där vederläggs, så kanske åtmistone lite av monotonin och tjatigheten i ditt klimatförnekeri kan undvikas.

Fotnoter

1) Min första kontakt med honom var då vi båda deltog i ett beklämmande dåligt klimatseminarium i Riksdagshuset den 13 maj 2009. Seminariet var uppenbart riggat för att försöka skapa tvivel kring existensesn av ett klimathot. Ericson var där som medarrangör, medan jag fick nöja mig med rollen som kritisk röst i publiken.

2) Detta föranleddes av att Ericson med stöd i de divergerande ståndpunkter mellan mig och klimatforskaren Lennart Bengtsson som framkommit i en Expressen-artikel några dagar tidigare konstaterat att stor oenighet om klimatfrågan förekommer bland forskare, något han (med det slags logisk kullerbytta som är något av ett Ericsonskt signum) verkar ta som intäkt för att det går an att påstå lite vad som helst om klimatet.

3) Ericson blev arg över en tweet jag skrev när vi kommit in på behovet av källkritisk kompetens, men han missförstod min avsikt: jag menade den inte som ett påhopp utan som en välmenande litteraturhänvisning.