Årets (även om den utkom på originalspråk redan 2013 med titeln Le Capital au XXIe siècle) stora samhällsvetenskapliga snackis och hit verkar vara den franske nationalekonomen Thomas Pikettys Kapitalet i det tjugoförsta århundradet, som behandlar frågan om ekonomisk ojämlikhet i samhället. Det handlar om kapital- och inkomstfördelning och hur dessa förändrats över tid i en rad länder, hur dessa förändringar kan förklaras, och vad vi eventuellt borde göra framöver för att inte den ekonomiska ojämlikheten skall eskalera. Boken har klättrat högt på bestsellerlistor, den har hyllats av oräkneliga skribenter (alltifrån Paul Krugman i New York Review of Books till Sven-Eric Liedman i DN), den har kritiserats i Finacial Times, den har diskuterats i en rad inlägg på utmärkta grannbloggen Ekonomistas, och på Twitter diktade självaste Göran Greider i ett inspirerat ögonblick följande:
- Piketty
Piketty
alla läser däri
om dom som går i
sina gyllne skor
Dock är boken en rejäl tegelsten - så tjock att endast en liten minoritet av dess s.k. läsare faktiskt läst ut den. Detta fick mig i somras att bestämma mig för att trots allt prioritera bort den från min läslista. Men så, häromveckan, kom räddningen. Över en fika på ett av caféerna på Stockholm C berättade filosofen Gustaf Arrhenius entusiastiskt att den svenske nationalekonomen Jesper Roine (författare till ett par av de ovan länkade Ekonomistas-inläggen) skrivit en nätt liten 111-sidig reflekterande sammanfattning av boken. Bara minuter senare hittade jag Roines Thomas Pikettys Kapitalet i det tjugoförsta århundradet: Sammanfattning och svenskt perspektiv på PocketShop, och jag sträckläste den sedan på tåget hem till Göteborg. Jag välkomnar att Piketty fäster strålkastarljuset på fördelningsfrågor i en tid då annars det mesta av fokuset ligger på maximering av total tillväxt. Jag upplever inte de intellektuella insikter som han (genom Roines filtrering) bjuder på som särskilt hisnande,1 men de är knappast heller försumbara, och de är väl värda de där timmarna på tåget - rekommenderas! Naturligtvis kan jag fortfarande inte skrävla med att ha läst Pikettys tjocka bok, men jag tror mig genom Roines av allt att döma kompetenta sammanfattning ha ett ganska bra hum om vad folk snackar om när de snackar om Piketty.
Fotnot
1) Två andra ekonomer som i en aktuell och stort uppmärksammad bok befattar sig med den ökande ekonomiska ojämlikheten är Erik Brynjolofsson och Andrew McAfee, och om jag måste välja finner jag deras diskussion mer givande än (den genom Roine filtrerade) Piketty. Medan Piketty/Roine fokuserar på abstrakta makroekonomiska sammanhang, och som huvudförklaring till ökad ekonomisk ojämlikhet anger olikheten r>g, där r är avkastningen på kapital och g är tillväxttakten i ekonomin, så rör sig Brynjolfsson och McAfee på ett konkretare plan, då de pekar på digitaliseringens genombrott, och hur den via försumbara kopieringskostnader och eliminerandet av geografiska avstånd leder till en "vinnaren tar allt"-ekonomi där vi ser en förskjutning av allt större samhällssektorer från Mediokristan till Extremistan.
