Ve och fasa, ännu en frikyrkopredikant med synpunkter på folks sexliv

Jag rapporterade häromsistens om ett utspel i tidningen Dagen av 22 skogstokiga pingstpastorer med uppfattningen att Bibeln ger tillförlitliga anvisningar om vilka slag av könsumgänge mellan människor som är moraliskt acceptabla. I utspelet heter det bl.a. att "praktiserande homosexualitet [...] är synd" och att "om du lever på det sättet så ärver du inte Guds rike".

Kort därpå trädde ännu en frikyrkopredikant, Stefan Gustavsson, generalsekreterare för Svenska Evangeliska Alliansen, fram i samma tidning för att nyansera bilden något. Han menar nämligen att det inte bara är Bibeln som fungerar som kristendomens rättesnöre, utan även något han kallar "tillvarons grundstruktur". Så här skriver han:

Den kristna kyrkan har sin uppfattning inte enbart för att den stämmer med de bibliska texterna, utan också för att den stämmer överens med till­varons grundstruktur. Biologiskt är sexualitetens grundsyfte fortplantning och det är enbart man-kvinna-relationen som principiellt sett är fruktsam. Fysiologiskt är det mannens och kvinnans kropp som är a­npassade för varandra. Komplementariteten mellan man och kvinna – eftersträvansvärd i alla andra sammanhang – är grundläggande för den klassiskt kristna äktenskapssynen.

Med detta försök till tillrättaläggande gör han emellertid, som Patrik Lindenfors påpekat, bara saken värre. Moralfilosofer har länge insett att det slags argument som Gustavsson här begagnar sig av och som kallas appeal to nature (Wikipedia sammanfattar argumentet så här: "a thing is good because it is 'natural', or bad because it is 'unnatural'") helt enkelt inte är något giltigt resonemang. Och om vi likväl accepterade appeal to nature som ett giltigt argument skulle vi hamna i slutsatsen att malaria och böldpest (naturliga fenomen) är bra, medan bruk av glasögon (en onaturlig artefakt) är synd. Det sistnämnda har den lite tråkiga konsekvensen att den glasögonbärande Gustavsson inte kan räkna med att ärva Guds rike.

Töntigast av allt i Gustavssons argumentation finner jag hans anförande av att "fysiologiskt är det mannens och kvinnans kropp som är a­npassade för varandra". Här verkar han vara inspirerad av ett riksdagsanförande av en av svensk rikspolitiks största pajasar genom tiderna, nydemokraten John Bouvin:

Varför känner alla dessa Gustavsson- och Bouvin-typer ett så trängande behov av att på detta vis lägga sig i andras sexliv? Varför inte rätt och slätt låta folk få välja själva vad de tycker känns bra och hur de vill leva sina liv?