Bengtsson fortsatt i rampljuset

Det är mycket Lennart Bengtsson nu. Och oh the irony: knappast någon har väl de senaste veckorna i ord talat sig så varm som Bengtsson för vikten av att undvika politisering av klimatvetenskapen, och knappast någon har gjort så mycket i handling som han för att åstadkomma just sådan politisering.

Det har gått snabbt, från hans anslutning för några veckor sedan till den brittiska klimatförnekarorganisationen Global Warming Policy Foundations akademiska råd (som jag rapporterat om här på bloggen), till hans uppmärksammade avgång från samma församling i onsdags (som jag skrev om på Uppsalainitiativet). Och nu i fredags dök han plötlsigt upp, i ett annat ärende, på brittiska The Times förstasida:

Även Daily Mail och The Telegraph rapporterar om samma händelse. Vad det handlar om är att Bengtsson fått en artikel refuserad av en vetenskplig tidskrift. Med stöd i en lösryckt mening ur refereerapporten menar Bengtsson att han och hans medförfattare blivit utsatta för fulspel, och att refuseringen handlar om att de kommit fram till obekväma resultat. Sedan tidskriften (Environmental Research Letters) valt att offentliggöra refereerapporten står emellertid klart att Bengtssons anklagelser är grundlösa. Vidare har Bengtsson hunnit dementera de mest svepande generaliseringarna i nyhetsrapporteringen.

Anders Martinsson sammanfattar det hela ypperligt på Uppsalainitiativet.¹ Här vill jag bara göra följande reflektion.

Att forskare får sina manuskript refuserade av tidskrifter är vardagsmat. Att de då surnar till och finner det redaktionella beslutet felaktigt är snarare regel än undantag. Det vanligaste är att de då antingen vänder sig till tidskriften med överklagan mot beslutet, eller att de bedömer en sådan åtgärd som fruktlös och istället vänder sig till annan tidskrift i hopp om positivare behandling. Att istället springa till dagspressen och där göra sig till martyr kan jag inte påminna mig att jag tidigare sett exempel på. Jag säger som den här jättesöta kattungen:

Fotnot

1) En annan av mina UI-kamrater, Lars Karlsson, har följt affären noga, och levererat flera träffsäkra kommentarer. Som den här:

Lennart, du bör vara mer försiktig i framtiden så du inte återigen gör dig till ett verktyg för de som vill politisera vetenskapen. Miljontals människor har nu serverats en falsk bild av varför din artikel avslogs. Jag vet inte hur mycket det berodde på journalisterna och hur mycket det berodde på dig, men du bär ett ansvar för att det blev som det blev.

Och den här:

En sak jag undrar över är att Bengtsson inte verkar vidare upprörd över det här. Jag menar, när han citeras korrekt i ett blogginlägg som läses av något tusental människor så går han alldeles i taket. Men när hans uppfattningar förvrängs i tidningar som går ut till många miljoner människor så verkar han vara tyst (förutom uttalandet i SMC).

(Länkar tillfogade av mig.)

Domedagsmaskin?

DN Debatt är ett av vårt lands mest prestigeladdade fora för samhällsdebatt. Exakt hur den ställningen tillskansats vet jag inte, men det är i alla fall inte i kraft av att hålla en genomgående hög nivå på publicerade inlägg. För ett extremt motexempel, backa ett år och ta del av den rent ut sagt befängda debattartikeln Högskolan måste satsa på tänkandets hantverk av Mats Lindgren, posör och lycksökare i managementkonsultbranschen (artikeln kommenteras förtjänstfullt av Björn Bengtsson här på bloggen).

Idag har vi fått ta del av ett nytt lågvattenmärke på DN Debatt, i form av en konspirationsteoretiskt genomsyrad text av herrarna Svenolof Karlsson, Jacob Nordangård och Marian Radetzki¹ med rubriken Domedagsindustrin har blivit en självgående maskin. Här bjuder de på en störtflod av konspirationsteoretiskt dravel, så gott som kliniskt fritt från faktamässig underbyggnad, och vi får bland annat veta att "den moderna undergångsberättelsen om klimatet drivs fram av grupper som sett att den främjar karriärer och ekonomiska och politiska intressen" och att "många stödjer en världsordning där demokratin sätts på undantag".

Ett föredömligt koncist och välformulerat svar levererades snabbt av en Per Gyberg i DN:s kommentarsfält:

Läs också: "Jorden-är-rund-industrin har blivit en självgående maskin". Den handlar om hur en liten grupp män genom olika tankesmedjor tog världsherravälde genom att sprida idén att jorden är rund. Hela rörelsen startade som ett sätt att finansiera redan stenrika sjöfarare och ta lite av makten från feodalherrarna. Ni kanske har hört talas om Magellan och Columbus - den tidens Brundtland... Vetenskapsmän var ju inte sena att sko sig på detta genom att finansiera sin forskning (Brahe, Kepler...)

Mer än så behöver egentligen inte sägas om det beklagliga inlägget av Karlsson, Nordangård och Radetzki. Jag vill ändå dra läsarens uppmärksamhet till en påpasslig kommentar rubricerad Konspirationsindustrin har blivit en självgående maskin på bloggen Badlands Hyena, samt till den lite mångordigare replik med rubriken Det är ingen konspiration utan ett verkligt problem, som DN Debatt har tagit in i sin nätupplaga (redan idag - här går det undan!) och som jag undertecknat tillsammans med tre av mina medbloggare på Uppsalainitiativet: Patrik Lindenfors, Anders Martinsson och Magnus Westerstrand. Här en passage ur vår text:

Egentligen borde det vara väldigt svårt att ta den här gigantiska konspirationsteorin på allvar. Man skulle kunna göra en väldigt lik lista av institutioner genom att rada upp de som menar att tobaksrökning orsakar cancer och att det därför vore en bra idé med någon sorts reglering av rökning. Vetenskapen har i båda fallen pekat på problem (cancer och klimatförändringar), dess orsaker (rökning och utsläpp) och möjliga lösningar (mindre rökning och mindre utsläpp), men för att implementera lösningarna krävs – förstås – ekonomiska och politiska åtgärder. Detta utan Sovjetkommunism eller någon annan totalitär lösning, det räcker bra med normala demokratiska beslut – förutsatt att den politiska viljan finns.

Det är förstås mot detta debattartikeln är tänkt att slå, den är ännu en i raden av debattartiklar ämnad att skapa falsk osäkerhet i klimatfrågan och på så sätt göra det politiskt möjligt att skjuta nödvändiga beslut ännu längre på framtiden. Exakt samma taktik användes under många år för att försena reformer kring tobaksrökning. Det är svårt att uppskatta hur många liv detta kostade i frågan om tobak, men det vore dumt att låta desinformationen få liknande effekter den här gången också.

Läs hela texten här!

Fotnot

1) Karlsson och Nordangård är för mig obekanta, medan Marian Radetzki är professor i nationalekonomi och ack så välbekant, bland annat från en intervju med Janne Josefsson 1997 där hans nyliberala tankevärld kommer i obamhärtigt öppen dager (del 1, del 2), och från en påstådd "granskning" av klimatvetenskapen som dock genast urartade i grövsta klimatförnekeri och bar rubriken En grön fatwa har utfärdats. Den senare författades tillsammans med Nils Lundgren och publicerades i tidskriften Ekonomisk Debatt 2009, vilket ledde till en omfattande debatt i samma tidskrift, som bland andra även jag själv deltog i. Här är debatten i dess helhet:

• M. Radetzki och N. Lundgren: En grön fatwa har utfärdats, Ekonomisk Debatt 5/2009.
• K. Eklund, O. Häggström och M. Rummukainen: Ekonomer på villovägar, Ekonomisk Debatt 6/2009.
• T. Sterner: Konsten att kasta stenar i växthuset, Ekonomisk Debatt 6/2009.
• M. Radetzki och N. Lundgren: Replik till Eklund-Häggström-Rummukainen (EHR) och Sterner, Ekonomisk Debatt 7/2009.
• K. Eklund, O. Häggström, M. Rummukainen och T. Sterner: Replik till Radetzki-Lundgren, Ekonomisk Debatt 8/2009.
• P. Kågesson: Satsa på rätt saker, Ekonomisk Debatt 8/2009.
• M. Radetzki och N. Lundgren: Slutreplik i klimatdebatten, Ekonomisk Debatt 8/2009.

Anders Martinsson om klimatvetenskap och klimatdebatt

Kollektivbloggen Uppsalainitiativet, som jag är med och driver, har två huvudsyften: dels att så lättillgängligt som möjligt presentera klimatvetenskapen och vad denna har att säga om klimatförändringar, dels att bemöta de felaktigheter i ämnet som sprids av klimatförnekare och andra. Bloggen har funnits sedan hösten 2008¹, och är nu uppe i över 400 blogginlägg och tusentals kommentarer.

För den som är nyfiken på vad vi sysslar med, eller för den som inte är insatt i debatten om klimatvetenskapen men som vill skaffa sig grundläggande kunskaper om vad det handlar om, kan denna stora informationsmassa ge ett oöverstigligt intryck. Vad göra?

Från och med idag finns lyckligtvis två intervjuer tillgängliga på YouTube som ger den oinsatte möjlighet att på mindre än en timme få veta det viktigaste och mest grundläggande. Intervjuare är (i båda fallen) Joacim Jonsson, styrelseledamot i föreningen Vetenskap och Folkbindning, och den intervjuade är (åter i båda fallen) Anders Martinsson, initiativtagare till och sammanhållande kraft i Uppsalainitiativet.²

Den första av intervjuerna handlar om det klimatvetenskapliga kunskapsläget, och varför den tillgängliga evidensen tyder så starkt på en pågående och av människan orsakad global uppvärmning:

Den andra intervjun handlar om klimatdebatten och om klimatförnekarnas³ metoder.⁴

Båda intervjuerna rekommenderas varmt!

Fotnoter

1) Själv anslöt jag mig till arbetet med Uppsalainitiativet våren 2009.

2) Till vardags arbetar Anders Martinsson som gymnasielärare i fysik.

3) I intervjun kallas klimatförnekarna istället "klimatskeptiker" - den term dessa själva föredrar och som börjat sätta sig i svenska språket. Det senare är beklagligt eftersom termen "klimatskeptiker" är vilseledande, av skäl som diskuteras i början av intervjun.

4) Den film som Anders nämner 19:15 in i intervjun finns här.