Visar inlägg med etikett Anders Emretsson. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Anders Emretsson. Visa alla inlägg

söndag 29 maj 2016

Effektivare kommunikation

Jag häver ur mig väldigt mycket text här på bloggen, liksom annorstädes. Ord, ord, ord, i en ändlös ström. Men jag har nu kommit fram till att denna ordström knappast är någon särskilt effektiv kommunikationsform, och att min avsikt i de allra flesta fall går att formulera mycket koncisare och mer ekonomiskt i form av en rörlig gif-bild. Det mesta jag har att komma med är reaktioner på vad någon av er andra har sagt, och jag tror att innemot 90% av era yttranden adekvat kan besvaras med någon av följande tre bilder. Den första, med den amerikanska skådespelerskan Krysten Ritter, kommer jag att använda som svar på yttranden jag i något avseende finner bristfälliga, och är därför troligen den jag kommer att få allra mest användning för:1

I fall då jag ser aningen mer förlåtande på era yttranden kan Leonard Nimoy som Mr Spock komma väl till pass:

Och slutligen, för den eventualitet att någon av er skulle yttra något jag tycker mig kunna instämma i, så tänker jag mig att Robert Redford i rollen som Jeremiah Johnson skulle kunna fungera:

Fotnot

1) Denna bild, liksom de båda påföljande, uppmärksammades jag på av vännen och kommunikationsproffset Anders Emretsson.

lördag 2 maj 2015

Om klädmode

Minnesgoda läsare kan påminna sig ett snart ett år gammalt blogginlägg i vilket jag i min förtvivlan över att inte kunna matcha Isabella Löwengrips (a.k.a. Blondinbella) bloggarframgångar övervägde att kopiera hennes framgångskoncept och börja skriva lite mer om mode och sådant. Det är hög tid att gå från ord till handling och börja leverera expertutlåtanden och klokskaper i modefrågor. Som en rivstart i sammanhanget bjuder jag härmed på en dagsfärsk Facebookdiskussion om herrmode med min gode vän Anders Emretsson:
    AE: Någon som har koll på herrmode? Vad (om något) på en kavaj från mitten av 1990-talet gör den urmodig i dag?

    OH: I vår ålder, Anders, är bärandet av urmodiga kläder ett tecken på miljövänligt leverne, gott omdöme och självständighet i förhållande till modesvängningarnas godtyckliga diktat.

    AE: Tack Olle! Det var ett mycket vackert sätt att säga "ingen koll".

Nedan (i sann Blondinbella-anda) en bild på bloggaren själv iförd elegant 90-talskavaj (med matchande Marimekko-skjorta). Bilden är från 2006, men de förevisade klädesplaggen är givetvis ännu i bruk.

torsdag 2 oktober 2014

Om trevnad

Trevnad är ett nästan lite paradoxalt begrepp. Trevnad i sig är (per definition) trevligt, medan tal om trevnad nästan aldrig är det. Så t.ex. upplever jag sällan trevnad när min kära hustru riktar uppmaningen "Kan du tänka dig att göra en insats för vår gemensamma trevnad?" till mig, ty när så sker (vilket händer emellanåt) så vet jag att det inte handlar om att ta med henne på romantisk weekend till Loka Brunn, eller ens om att korka upp en flaska rött, utan om andra och vanligtvis betydligt mindre trivsamma hushållsgöromål.

Låt mig ge ett annat exempel på tal om trevnad som inte resulterar i någon större trevnad, utan snarare i motsatsen. Sedan den välkände meteorologen Pär Holmgren för ett par veckor sedan gjort en Facebookuppdatering med länk till den artikel i UNT som han och jag tillsammans med Mikael Karlsson undertecknat, så skrev klimatförnekaren Lena Krantz (frontfigur i klimatförnekarnätverket Stockholmsinitiativet, i och med att hon är skribent på deras officiella blogg vilken går under det orwellskt klingande namnet Klimatupplysningen) en kommentar där hon ifrågasatte Pärs val att liera sig med en så "extremt otrevlig figur" som mig. Detta resulterade i en lång och rättså otrevlig diskussion om trevnad, i vilken, förutom yours truly (OH) och nämnda Lena Krantz (LK) och Pär Holmgren (PH), även Anders Emretsson (AE) och Bo Jonsson (BJ) deltog. Diskussionen ägde rum den 13-15 september, och jag saxar följande ur den:1
    LK: Förstår inte att du ger dig i lag med Olle Häggström. Han är ju knappast någon expert och dessutom är han en extremt otrevlig figur. En nedlåtande översittare.

    PH: Lena Krantz: Jag förstår inte att du ger dig i lag med ett stort antal av klimatskeptikerna i Sverige. INGEN av dem är någon expert. Många av dem är dessutom otrevliga figurer. ;-) Olle Häggström, om någon, är expert på statistik - vilket den här debattartikeln delvis handlar om.

    OH: Huruvida jag är "en extremt otrevlig figur" eller inte verkar det finnas delade meningar om, se t.ex. den sympatiska intervjun med mig i Chalmers Magasin i våras (http://haggstrom.blogspot.se/2014/06/omslagspojke.html). Sant är emellertid att det händer att jag säger ifrån på skarpen, utan otydlighetsskapande lager av diplomatisk fetvadd, då jag ställs inför personer hos vilka dumheten parar sig med arrogansen, och då är det fullt förståeligt om de som hamnar i skottlinjen (och ofta handlar det just om Lena Krantz och hennes klimatförnekarkollegor i Stockholmsinitiativet) uppfattar mig som "extremt otrevlig".

    LK: Olle, Jag tänkte nu inte på mig själv utan på Lennart Bengtsson och hur du understod dig att behandla honom. Han ÄR ju experten men inte du. Ändå tyckte du att du kunde sätta dig på höga hästar och skriva dumheter fulla av arrogans och nedlåtande kväden. Jag skriver nu bara vad jag personligen tycker utan diplomatiskt fetvadd. :-D

    LK: Pär, De är faktiskt mycket trevliga, alla de som skriver på klimatupplysningen.se. Jag känner ju dem så jag vet. ;-)

    OH: Då tycker jag att vi kan lämna till Pärs läsekrets att själva bedöma huruvida min text i våras om Lennart Bengtssons tragiska utveckling från framstående klimatforskare till alltmer högljudd antiklimatåtgärdsagitator innehåller "dumheter" eller saker som gör mig till "en extremt otrevlig figur": http://haggstrom.blogspot.se/2014/05/om-lennart-bengtssons-beklammande-fard.html

    OH: Bland Lena Krantz skribentkollegor på den klimatförnekarblogg som bär det orwellskt klingande namnet "Klimatupplysningen" återfinns en herre vid namn Ingemar Nordin. Han hör alltså till dem som Lena Krantz ovan försäkrar är "faktiskt mycket trevliga" (detta alltså i kontrast mot den "extremt otrevlige figur" som är yours truly). Låt oss då se hur denne "faktiskt mycket trevlige" Nordin kan uttrycka sig - här är tre exempel från sagda klimatförnekarblogg på hur han uttrycker sig om sina meningsmotståndare:

    Exempel 1 - "De här nazifierade Göbbelstyperna i Sydsvenskan vill ju bara utrota alla klimathotskeptiker."

    Exempel 2 - "Karln är uppenbarligen galen och lider svårt av paranoia."

    Exempel 3 - "Men när det gäller Uppsalainitiativet är jag mer betänksam. Här undrar jag om man inte passerat gränsen för det riktigt friska: från det genomtänkt strategiska och listiga till det mer emotionellt sjuka. De verkar rätt och slätt ha ett patologiskt hat mot alla som understår sig att tänka själva när det gäller klimatet."

    Samtliga tre Nordincitat handlar om specifika och lätt identifierbara personer.

    Som en liten utmaning till Lena Krantz och till övriga skulle jag vilja föreslå en övning. Försök att i den bloggpost som jag länkade till i min förra kommentar - och som enligt Lena Krantz kvalificerar mig för epitetet "en extremt otrevlig figur" - hitta någon formulering som ens tillnärmelsevis når den grad av otrevnad som Ingemar Nordin visar prov på i de tre exemplen. (Obs! Bloggposten innehåller en del direkta citat av Lennart Bengtsson, men dessa räknas såklart inte i detta sammanhang.)

    PH: Lena: Vi har nog olika definitioner om vad "trevlig" innebär...

    LK: Olle, Man kan ju lite försyn undra varför Lennart Bengtsson frekvent skriver kommentarer på vår blogg men aldrig på er? Ja med tanke på hur trevliga eller inte ni är. :-D

    AE: Att Lennart Bengtsson trivs bättre på Klimatupplysningen är väl inte så konstigt. Där får han knappast några mothugg, och han rör sig bland politiskt likasinnade.

    LK: Pär, Jag försöker alltid att ha en trevlig ton då jag menar att den går före ett eget tyckande. Alla människor har ett lika värde för mig. Vi är olika och tycker olika men det får man lov att respektera. I annat fall har man inget i diskussionen att göra tycker jag.

    OH: Nu framhåller Lena Krantz att hon "försöker alltid att ha en trevlig ton". Hedervärt! Som ett exempel på denna trevliga ton kan vi blicka uppåt i denna kommentarstråd och se hur hon inleder den med att meddela att jag är "en extremt otrevlig figur". Trevligt värre! Låt mig föreslå en applåd för Lena Krantz och den trevnad hon sprider omkring sig med sin trevliga ton!

    Vidare kan konstateras att denna så trevliga Lena Krantz verkar ha avböjt min utmaning om att peka ut var någonstans i min text jag kvalificerar mig för epitetet "en extremt otrevlig figur" eller i alla fall når ned någonstans i närheten av nivån hos den enligt henne "faktiskt mycket trevlige" Ingemar Nordin.

    Slutligen tror jag att hon kan ha rätt i att Lennart Bengtssons val att hänga på den s.k. Klimatupplysningen hellre än på Uppsalainitiativet kan ha med trevnadsnivån på respektive blogg att göra, åtminstone om man med "trevnad" menar något i stil med "benägenhet att lisma och svassa för Lennart Bengtsson och okritiskt instämma i alla hans utbrott om hur folk som förespråkar grön energiomställning är kommunister som borde deporteras till Nordkorea". Där verkar vi på Uppsalainitiativet ligga lite efter. Eller som jag påpekar i den ovan länkade bloggposten:

    "Jag vet inte om vi i Uppsalainitiativet hade kunnat hejda Bengtssons glidning över mot klimatförnekarlägret genom att vårda vår relation till honom ännu lite bättre,(FOTNOT 4: Jag kunde t.ex. ha valt att avstå från den lite upphettade ebrevsutväxling jag hade med Bengtsson kort efter att han i januari 2013 hävt ur sig ett snuskigt personangrepp på min gode vän och Chalmerskollega Christian Azar.) men han började i alla fall så småningom att kommentera allt flitigare på Stockholmsinitiativets blogg, som tidigare hette The Climate Scam men som numera bär det orwellskt klingande namnet Klimatupplysningen."

    LK: Olle, Det otrevliga i ditt fall handlar bland annat om att du tycker att du har mandat att sätta dig över en av sveriges mest meriterade klimatforskare. Du tycker att du vet bättre än han men det håller jag verkigen inte med om.

    Du är nog trevlig mot personer som betraktar dig som en auktoritet inom klimatområdet men är otrevlig när någon (som jag) inte alls ser dig så. Du är precis lika mycket lekman som jag, punkt. Mitt uttalande om dig är dessutom baserat på mångårig erfarenhet. Droppen var nog din svada och ditt försök att demonisera Lennart Bengtsson. Väldigt obehaglig sådad.

    Eller med andra ord, jag behandlar andra precis så trevligt som de behandlar mig. Ja jag börjar alltid med en trevlig ton men i ditt fall är det rätt lönlöst som med all önskvärd tydlighet framgår i dina kommentarer i denna tråd.

    Vi ska nog fortsätta att undvika varandra, det är en bra strategi.

    AE: Men något exempel fick vi alltså inte se, Lena?

    BJ: Lena Krantz, reagerar du inte över vad som skrivs på din blogg om Hansen, Mann och andra klimatforskare? Av personer som aldrig sysslat med klimatforskning?

    PH: Lena: Det är verkligen ett MYCKET konstigt resonemang som du för när det gäller Lennart B. Du försvarar ofta hans påståenden och slutsatser. MEN! Jag hör aldrig dig, eller någon annan med koppling till SI, försvara andra "experters" påståenden med samma energi.

    Vi kan kanske vara överens om att LB har en lång och framgångsrik forskarkarriär i meteorologi bakom sig, men det gör väl honom knappast immun för kritik? Framför allt inte kritik mot de mer eller mindre politiska uttalanden han gör.

    Varför skulle just han vara i någon slags särställning?

    Som Bo Jonsson påpekar ovan: Är det ok att människor som aldrig sysslat med klimatforskning får kritisera Hansen, Mann m fl?

    OH: Bo och Pär: väl talat! På den s.k. Klimatupplysningen (KU), som Lena Krantz representerar, härskar en etikettsregel som innebär att man (a) placerar en enskild klimatforskare (Bengtsson) med goda forskningsmeriter på piedestal och anser att denne i kraft av sina meriter inte får lov att kritiseras med så mycket som ett pip vilka omdömeslösheter denne än förfaller till, samtidigt som man (b) tillåter sig att kasta vad för slags grundlös jävla skit som helst på andra minst lika välmeriterade klimatforskare. Jag kan inte uppfatta det som annat än djupaste djupaste hyckleri, och som en gravt perverterad förvanskning av den sunda respekt för vetenskapens metod och vetenskapens evidens som varje verklig vän av vetenskapligt tänkande känner, vilken de på KU ersatt med en bisarr avgudadyrkan av några få enskilda forskare som råkar ha välkomna ståndpunkter.

    Jag tycker att Lena Krantz borde skämmas (något hon dessvärre inte verkar ha förstånd till) som företräder ett sådant hyckleri. Om hon nu avser att hålla fast vid detta så kan jag inte annat än välkomna hennes deklaration om att hon fortsättningsvis avser undvika mig.

    Låt mig dock korrigera ett missförstånd i hennes senaste kommentar. Genom sin spekulation om att jag nog är "trevlig mot personer som betraktar [m]ig som en auktoritet inom klimatområdet men är otrevlig när någon (som [hon själv]) inte alls ser [m]ig så" så försöker hon göra det hela till en simpel personstrid. Men när jag tar till på skarpen mot det vetenskapsförnekeri som försiggår på KU och annorstädes, så handlar det som regel inte alls om hur dessa personer ser på mig. Min egen person är i sammanhanget oväsentig. Vad jag vänder mig emot är hur de förvränger och förvanskar det vetenskapliga evidensläget, och på annat sätt förfaller till ohederligheter.

    LK: Olle, Det är inte så intressant vad du skriver då du inte är någon auktoritet i ämnet. Det blir i det närmaste skrattretande när du skriver att du "tar i på skarpen" oss som skriver på Klimatupplysningen. Du har knappast någon tyngd i sammanhanget.

    LK: Pär och Olle. Det handlar inte om att sätta någon på en piedestal och Lennart Bengtsson har givetvis inte någon vetenskaplig särställning förutom viljan till att ändra sin syn. Jag tycker dock att han får ha vilka politiska åsikter han vill även när jag inte håller med. Vi kom ju i ett tvistemål när SDs Josef Fransson läste upp en LB intervju i riksdagen vilket jag då menade var mindre bra. Jag håller alltså verkligen inte med i alla vad LB skriver utanför det vetenskapliga.

    Däremot är det naturligtvis mycket mer intressant för klimathotsskeptiker att lyfta fram forskare som tänker själva och dessutom vågar ifrågasätta paradigmet. Judith Curry är en annan sådan forskare och det finns givetvis fler.

    Ska jag nämna någon forskare och forskarrapport som jag har lyft fram och som kan sägas tillhöra mainstream så är det ex Kevin Trenberth (hoppas att det blev rättstavat).

    PH: Lena Krantz: Intressanta formuleringar du har: "Det handlar inte om att sätta någon på en piedestal". Men det är ju det du/ni gör! :-(

    Olle Häggström är väl dessutom mycket mer auktoritet i ämnet än (gissar) 99% av alla som skriver/kommenterar på era sidor? Han är en IDAG aktiv och framgångsrik forskare i ett ämne som ligger mycket nära klimatforskningen. OM du ifrågasätter hans auktoritet behöver du rimligtvis ifrågasätta så gott som ALLAs, möjligen bortsett från (gissar) ett dussintal forskare i Sverige. Förstår du inte det? Eller vill du bara inte förstå det?

    LK: Pär, visst är det svårt med gränsdragningar men jag kan inte se att statistik skulle ligga så när klimatforskningen mer än att visa att det verkligen har blivit ex fler och/eller kraftigare skyfall.

    Men visst, Olle kanske också kan skriva en forskarapport som efter granskning skulle bli accepterad i en välrenommerad vetenskaplig tidskrift där han förklarar varför detta sker (om det skulle vara/bli så). Jag är såklart inte detaljuppdaterad om hans kunskaper.

    Att jag uppfattar honom som otrevlig är min högst personliga upplevelse från otaliga svavelosande inlägg och kommentarer. Så även i denna tråd där jag enligt Olle är gravt perverterad och borde skämmas.

    OH: Jag drar mig för att gå in på min vetenskapliga meritering, då jag inte tycker att rätten att yttra sig kritiskt om andras argumentation skall vara en meriteringsfråga. (Och man kan ju undra hur Lena Krantz själv kan få för sig att yttra sig om hon verkligen på allvar tycker det skall vara villkorat med rätt slags vetenskaplig CV.) Men i alla fall, helt kort, då ämnet ju kommit upp:

    Jag dristar mig inte att kalla mig klimatforskare, och jag tycker att Pär med sina vänliga ord ovan tar i lite i överkant, men jag tycker också att Lena Krantz fjompiga utfall "Du är precis lika mycket lekman som jag, punkt" är lite väl onyanserat, då vi beaktar följande:

    * Min vetenskapliga meritering i det för klimatvetenskapen mycket viktiga grannämnet matematisk statistik kan nog rimligtvis betecknas som ganska stor.

    * Jag samarbetar för närvarande med klimatforskare i ett projekt om bayesiansk skattning av klimatkänsligheten. Någon publikation har detta ännu inte resulterat i, men jag tror och hoppas att det skall bli minst en.

    * I min kommande bok, kontrakterad med Oxford University Press med beräknad utgivning 2015, ägnas ett kapitel åt klimatvetenskap.

    * I den här vetenskapliga uppsatsen, publicerad 2013, ägnas långa stycken åt klimatvetenskapliga spörsmål: http://www.math.chalmers.se/~olleh/haggstrom_proc_ems.pdf

    OH: Nu påstår Lena Krantz att jag påstått att hon "är gravt perverterad och borde skämmas". Det är sant att jag sagt att hon borde skämmas (och det står jag sannerligen för), men att jag skulle ha sagt att hon "är gravt perverterad" är (med för KU-gänget typisk nivå på hederlighet) hennes eget påhitt.

    OH: Vidare känns det tämligen surrealistiskt att få bannor för mitt rättframma språkbruk av den person som inledde hela diskussionen med att stämpla mig som "en extremt otrevlig figur".

    LK: Olle, Du skrev i ett och samma kommentar "På den s.k. Klimatupplysningen (KU), som Lena Krantz representerar.....som en gravt perverterad förvanskning....Lena Krantz borde skämmas"

    Ärligt talat följer jag forskningen med stort intresse och med öppet sinne. Jag har förstått att du anser att din syn är den enda rätta och de forskare och forskningsstudier som du vill lyfta fram är de enda rätta. Den som inte håller med dig försöker du trycka ner med svavelosande tillmäten av typen ovan.

    JÄTTETREVLIGT Olle, verkligen.

    LK: Men nu får det vara bra för denna gång. Ha en trevlig valvakekväll allihop (inklusive Olle).

    OH: Undrar just om denna Lena Krantz på allvar föreställer sig att om man kan plocka ett antal ord ur en meningsmotståndare inlägg, och om man pusslar ihop dessa ord till ett påstående, så är det automatiskt OK att tillskriva meningsmotståndaren detta påstående.

    LK: Olle, Vaknade i morse och kände att jag inte har fått fram vad jag egentligen reagerar på när det gäller dig. Det beror på att jag har använt fel ord.

    Människor är olika men jag skulle säga att vissa är sk gränsöverskridare som ex Lennart Bengtsson. Det är jag själv också då jag inte tycker att det är intressant att diskutera något (handlar inte bara om klimatet givetvis) med människor som i stort sett tycker som jag. Min upplevelse av dig är att du mobbar. Dels dem som inte tycker som du men också gränsöverskridare som Lennart. Han hade ju sagt ja till ett uppdrag som expertrådgivare i en organisation som inte föll dig på läppen.

    Ditt "Nordkorea" inlägg om denna sak är inte kritik i min ögon utan ren mobbing.

    Jag uppfattar Pär som en fördragsam person som det går att diskutera klimatet med. Det gör det ju naturligtvis inte med dig utan att bli utsatt för mobbing om man dristar sig till att föra fram åsikter som du inte håller med om.

    Naturligtvis tar jag avstånd från mobbing och mobbare.

    Och ja, jag betraktar dem som otrevliga figurer. Det är väl snarare ganska milt uttryckt i sammanhanget.

    OH: Det är lite imponerande hur konsekvent och energiskt denna Lena Krantz, som ju (enligt egen utsago) "försöker alltid att ha en trevlig ton", går in för att smutskasta mig. Och hon kan verkligen (rutinerad KU-bloggare som hon är) sina fultricks!

    Att hon inte drar sig för att gravt förvanska vad jag sagt har vi redan konstaterat. Nu kör hon tricket att försöka kleta på mig en Nordkorea-stämpel, trots att det ju inte är jag utan Bengtsson som kör med Nordkorea-retorik - allt jag gjort är att citera Bengtsson för att ge exempel på hur lågt han kan sjunka i sin polemik. Om det räknas som "mobbing" mot en person att ordagrant återge vad denne själv har yttrat offentligt så erkänner jag mig skyldig.

    LK: Olle, Ja det var ren och skär mobbing. Jag kallar ditt inlägg för "Nordkorea" inlägget eftersom den delen i ditt mobbinglägg inte hade ett smack med saken att göra. Du hade grävt fram en kommentar långt ner i någon tråd som dessutom inte hade med klimatet att göra överhuvudtaget, än mindre med LBs medverkan i en organisation.2

Ja, ni ser... detta blev ju inte alls särskilt trevligt!

Fotnoter

1) Förutom att illustrera trevnadsparadoxen fyller utdraget en annan funktion. Det är ju nämligen så att den bild jag ger av mig själv här på bloggen emellanåt drar åt det lite självförhärligande hållet, och för balansens skull kan den tämligen negativa syn på mig som Lena Krantz ger uttryck för i diskussionen fungera som en välavvägd motvikt.

2) Med anledning av denna avrundande kommentar från Lena Krantz kan man fråga sig (a) om hon verkligen har rätt i att min exemplifiering av Lennart Bengtssons smidiga assimilering i den brutala hatretoriken på den s.k. Klimatupplysningen är irrelevant för helhetsbilden av dennes beklämmande färd ner i klimatförnekarträsket, och (b) huruvida påpekandet att jag är "en extremt otrevlig figur" är tillräckligt relevant för den av Pär Holmgren anslagna UNT-artikeln för att fria Krantz från en eventuell anklagelse om att uppfylla hennes egen definition av "ren och skär mobbing". Jag lämnar åt läsaren att själv fundera över dessa frågor.

onsdag 9 april 2014

Vänner i skoldebatten

Jag var under några år (cirka 2003-2005) mycket aktiv i svensk skoldebatt, och framhåller gärna min text Det är dags att göra upp räkningen (i Axess 4/2004) som en klar höjdpunkt från den perioden. Att den energi jag lade på skolfrågan sedan kom att minska kan möjligen i någon mån ha berott på en uppgivenhet inför oförmågan hos den politiker jag trots allt satt en del hopp till - Jan Björklund - att sedan han kommit i regeringsställning ställa saker och ting till rätta. Men mest handlar det nog om att andra frågor (inte minst klimatet) pockade på min uppmärksamhet.

Skolfrågan är emellertid minst lika viktig idag som för tio år sedan. Borde jag återvända till den? Just nu tycker jag inte att det behövs, då påtagligt många av mina klokaste vänner och bekanta levererar välgenomtänkta och vassa inlägg i skoldebatten. Främst i ledet går Per Kornhall,1 men här ett aktuellt axplock från några av de övriga:

  • Stridbare evolutionsbiologen och mångsysslaren Patrik LindenforsCurie-bloggen den 18 mars:
      Jag läser i tidningen om konkurrerande förslag i skoldebatten. Det verkar onekligen som om någon åtgärd behöver sättas in, som om någon behövde göra något och snart. Men vad? Förslagen från de två blocken är väldigt lika, men det handlar enbart om administrativa åtgärder. Pengar och strukturer, ordning och fler lärare, men aldrig högre löner till lärarna – aldrig det.

      Något som också lyser med sin frånvaro är diskussionerna kring själva skolarbetets utformning. Det kanske är lika bra, för politisk styrning av pedagogik låter onekligen som en tanke från 70-talets Östtyskland. De två skolpolitiska talespersonerna har heller inga jättemeriter vad gäller faktiskt, praktiskt arbete med skolor. Så det enda de egentligen kan föreslå är väl att slänga pengar efter problemet – eller omorganisera hela skolorganisationen – igen.

      En tanke vore förstås att kontakta expertisen och fråga pedagogerna vad de tycker behöver göras. Vad säger forskningen om hur vi ökar kunskapsinhämtningen i skolan? Något praktisk nytta bör man väl kunna ha även av akademiker och här är ett fält där teoretiska resultat och jämförande utvärderingar direkt borde kunna omsättas i praktiken på ett sätt som gynnar samhället. Men här stöter man på något verkligt underligt – akademiker som menar att forskningsresultat inte ska användas för att förändra skolan.

      [Läs hela texten här!]

  • Chalmerskollegorna Torbjörn Lundh och Samuel Bengmark i Svenska Dagbladet den 4 april:
      Debatten om skolan går varm. Att skolans framgång är en ödesfråga för Sveriges framtida konkurrenskraft, ekonomi och välfärd, så långt är alla eniga. Att orsakssambanden till dagens allvarliga läge är komplexa och att förklaringar finns både inom och utanför skolan kan vi utgå ifrån. Det politiska ansvaret för dagens situation delas av olika regeringar under lång tid. Men oavsett vad man tycker om tidiga betyg eller mindre klasser så missar politikerna återigen att bli konkreta i huvudfrågan. Hur stärker vi lärarna och ger dem förutsättningarna för att klara sitt svåra uppdrag?

      [...]

      Det är vi utanför skolan som måste ge lärarna förutsättningarna att ta tillbaka sin yrkesstolthet och status. För att detta ska ske måste vi ändra både attityd och betalningsvilja till lärarkåren i grunden. Varför ska, som Sacos sammanställning visar, livslönen för en läkare vara nästan dubbelt så hög som för en lärare? Vem har det svåraste uppdraget? En utbildning till lärare i Sverige är i princip en förlustaffär där det ekonomiskt kan vara rationellt att välja andra yrken som inte kräver högskoleutbildning. Här sänder samhället en tydlig signal om hur vi värderar deras kompetens.

      [Läs hela texten här!]

  • Författaren Lena Andersson i Dagens Nyheter den 5 april:
      En vän till mig som undervisar på en svensk högskola berättar ofta om hur hennes studenter på fullt allvar och med stor indignation anser att om de inte klarar tentan är det läraren (det vill säga makthavaren) som misskött sina åligganden. De tycker sig ha beställt en medborgerlig rättighetstjänst i form av utbildning, där kunskap ingår. På samma sätt som tjänsten hårklippning garanterar studenten ny frisyr mot att den går till salongen samt betalar, ska de få en examen och kunskap mot att de infinner sig på högskolan samt är medborgare med ett människovärde.

      Frisörtjänster består som bekant i att frisörer arbetar med en annan persons hår utan dennes inblandning tills nöjaktigt resultat uppstått. Tror man att utbildningstjänster utgörs av att läraren bearbetar studentens tänkande och hjärna såsom frisören bearbetar kundens hår, har man gruvligt missuppfattat tingens väsen.

      Den tjänst man köper för skattepengar eller erhåller som rättighet är möjligheten att tentera kunskaper och få ett papper på det. I tjänsten ingår tillgång till lärares kompetens och organisering av kunskapsmassan. Det man inte köper eller erhåller som rättighet är fakta- och förståelseöverföring. Den är nämligen oköpbar, och därför omöjlig som rättighet, dock ej som frihet. Den är oköpbar men fri på exakt samma sätt som högre syreupptagning är det för löparen. Den kan bara införlivas genom eget utförande.

      [Läs hela texten här!]

  • Sist men inte minst (utom i fråga om inläggets längd), journalisten och ironikern Anders Emretsson på Facebook den 4 april:
      Men alltså, det här klagandet på att riskkapitalbolagen tar ut vinst på skolor? De har ju effektiviserat så att det finns pengar över trots att undervisningen är fullgod. Behövdes det mer resurser skulle det väl synas, till exempel genom att svenska elever halkar efter i internationella jämförelser?

Fotnot

1) Jag tvekar inte att gå så långt som att säga att Per Kornhall, med sina stora expertkunskaper och dito klokskap, är landets idag viktigaste skoldebattör. För detta är han värd all respekt, all beundran och allt stöd. Tyvärr verkar det som om hans arbetsgivare (Upplands Väsby kommun) inte delar den uppfattningen. Det Per idag berättar på sin blogg på tidningen Skolvärlden om kommunens antidemokratiska och med all säkerhet kriminella agerande mot honom är förfärande:
    För en tid sedan skrev jag på Twitter att jag blivit utsatt för repressalier efter debattinlägg om den svenska skolan. Det är en rätt allvarlig anklagelse och det kanske är på sin plats att jag förklarar mig. Det som hade hänt var att jag blev inkallad till min chef som tog upp innehållet i en debattartikel och uttryckte att den politiska ledningen (M-ledd allians) var tveksamma över det sätt som jag deltar i den offentliga debatten på.

    Det här var inte första gången det hände, men nu tyckte jag att måttet var rågat. Jag uttryckte tydligt att jag inte tyckte det var okej att varken min chef eller kommunledningen lade sig i min lagstadgade yttrandefrihet och bad om ett protokollfört möte, vilket jag nekades.

    Den omedelbara konsekvensen blev istället att jag blev portad från det kommunövergripande skolprojekt som jag hade blivit tillfrågad att arbeta i. Det gick till så att den ansvarige tjänstemannen helt enkelt slutade svara på mina mail och telefonsamtal. Min chef meddelade efter en veckas, för mig jobbig, tystnad att projektledaren hade fått order av kommundirektören att jag inte skulle vara med i projektet. Jag fick sedan i ett samtal med en annan chefstjänsteman i fackets närvaro veta att jag kunde få välja mellan ett konsultjobb, att de skulle göra det svårt för mig att ta semester eller tjänstledigt när jag behövde det till exempel för det lilla uppdrag jag har åt Europakommissionen, eller att man kunde tänka sig köpa ut mig om jag ville avsluta min tjänstgöring.

    Jag har mycket explicit frågat om man är missnöjd med det sätt jag utför mitt jobb. Nej, tvärtom, de är mycket nöjda med den skolstrategi jag tagit fram och det skolutvecklingsarbete som jag har initierat och som lärare, rektorer och lärarfacken uttrycker stort förtroende för. Det är alldeles uppenbarligen min frispråkighet som upprör.

    [...]

    Hur som haver kommer jag inte att sluta delta i den offentliga debatten på grund av att politiker och kommunala chefstjänstemän tycker illa vara. Offentlighetsprincip och demokratins spelregler är tänkta att lära barnen i våra skolor. Det vore inte minst därför hedersamt om kommunala politiker och tjänstemän respekterade grunderna för det demokratiska samhället och den offentliga förvaltningen.

    Så kanske vi sedan kan arbeta tillsammans för att skapa en bättre skola i ett öppet samtalsklimat?

    (Men det troligaste är väl att jag efter att ha skrivit detta får börja se mig om efter ett annat jobb. Ett där man förhoppningsvis uppskattar en kombination av kunskap, engagemang och ärlighet.)

    [Läs hela texten här!]

Jag räknar mig, liksom Per, som en frispråkig person, och ibland händer det till och med att jag offentligt riktar kritik mot min egen arbetsgivare Chalmers. Men jag har aldrig (möjligen med undantag för den tio år gamla incident som jag omnämner i Fotnot 5 i min bloggpost Om vett och etikett, del 2) upplevt att arbetsgivaren utsatt mig för något som liknar repressalier eller ens något ifrågasättande av min rätt att yttra mig. Men varje gång någon i min omgivning, likt Per i detta fall, utsätts för sådant, stärks jag i min beslutsamhet om att stå upp för min rätt att fritt yttra mig i viktiga frågor.