Ord och inga visor från Vår Herre

Det talas mycket om Guds godhet. Samtidigt förefaller han, om man får tro Bibeln, förbluffande hämndlysten. Se här vad som står att läsa i Femte Mosebok 28:15-68. (Tipstack till vännen Patrik Lindenfors.)

15 Men om du inte lyssnar till Herren, din Gud, och inte troget följer alla hans bud och stadgar, som jag i dag ger dig, då skall alla dessa förbannelser nå dig och komma över dig:

16 Förbannelse över dig inne i staden och förbannelse ute på åkern.

17 Förbannelse över dina korgar och dina baktråg.

18 Förbannelse över de barn du får och den skörd du bärgar, över kornas kalvar och tackornas lamm.

19 Förbannelse över dig när du kommer och förbannelse över dig när du går.

20 Herren skall sända förbannelse, förvirring och fruktan över dig i allt arbete du utför, tills du utplånas och möter en snar förintelse på grund av dina onda gärningar, för att du övergav mig.

21 Herren skall låta pesten få dig i sitt grepp, tills han har utrotat dig från det land du kommer till och tar i besittning.

22 Herren skall slå dig med sjukdom, feber, hetta och frossa, med torka, rost och sot, och allt detta skall förfölja dig tills du har förintats.

23 Himlen över ditt huvud skall bli koppar och marken under dig järn.

24 Herren skall förvandla regnet över ditt land till damm och sand, som faller över dig från himlen tills du har utplånats.

25 Herren skall låta dina fiender besegra dig. Om du anfaller dem från ett håll, skall du fly för dem åt sju håll. Du skall bli en skräckbild för alla riken på jorden.

26 Dina fallna skall bli till föda åt alla himlens fåglar och åt markens djur, ty ingen finns som kan jaga bort dem.

27 Herren skall slå dig med Egyptens bölder och med svulster, skabb och klåda, så att du aldrig kan botas.

28 Herren skall slå dig med vanvett, blindhet och skräck.

29 Mitt på dagen skall du famla dig fram som en blind i mörker. Du skall inte lyckas med något utan ständigt förtryckas och utnyttjas, och ingen skall hjälpa dig.

30 När du trolovar dig med en kvinna kommer en annan man att lägra henne. När du bygger ett hus kommer du inte att få bo i det. När du planterar en vingård kommer du inte att få skörda frukten.

31 Din oxe skall slaktas inför dina ögon utan att du får äta av köttet. Din åsna rövas bort, och du får den aldrig tillbaka. Dina fiender tar dina får, och ingen hjälper dig.

32 Dina söner och döttrar skall i din åsyn utlämnas åt ett främmande folk, och du skall gråta efter dem dagen lång, men du kan ingenting göra.

33 Ett folk du inte känner skall äta din skörd och frukten av all din möda, och du skall ständigt bli förtryckt och misshandlad.

34 Du kommer att bli galen av allt dina ögon tvingas se.

35 Herren skall slå dig med elakartade och obotliga bölder på knän och lår, ja, från huvud till fot.

36 Till ett folk, okänt för både dig och dina fäder, skall Herren fördriva dig och din kung, honom som du har gjort till din härskare. Där skall du tjäna andra gudar, gudar av trä och sten.

37 Du skall väcka fasa och bli till en skam och en visa bland alla folk till vilka Herren driver bort dig.

38 Fastän du sår mycket skall du skörda litet, ty gräshopporna förstör din gröda.

39 Planterar du vingårdar och arbetar i dem får du ändå inget vin att dricka eller lagra, ty larverna äter upp alltsammans.

40 Har du olivträd över hela ditt område får du ändå ingen olja att smörja dig med, ty oliverna faller av.

41 Får du söner och döttrar förlorar du dem, ty de förs bort i fångenskap.

42 Alla dina träd och allt som växer på dina åkrar härjas av skadedjur.

43 Invandraren som bor hos dig skall höja sig över dig, högre och högre, medan du skall sjunka, djupare och djupare.

44 Han skall ge lån till dig, men du kan inte ge lån till honom. Han skall bli huvud, du skall bli svans.

45 Alla dessa förbannelser skall nå dig, de skall förfölja dig och komma över dig tills du har utplånats, därför att du inte lyssnade till Herren, din Gud, och inte följde de bud och stadgar han gav dig.

46 Förbannelserna som drabbar dig och dina efterkommande skall bli till varnande tecken för alla tider.

47 Eftersom du inte tjänade Herren, din Gud, när du levde glad och mätt och hade överflöd på allt,

48 måste du i stället, hungrig och törstig, naken och utblottad, tjäna den fiende som Herren sänder ut mot dig. Han skall lägga ett ok av järn på din nacke tills han har utplånat dig.

49 Herren skall sända ett folk mot dig långt bortifrån jordens ände, och det skall slå ner på dig som en örn, ett folk vars språk du inte förstår,

50 ett folk med ansikten av sten, ett folk som inte vördar de gamla och inte skonar de unga.

51 Detta folk skall äta de djur som föds hos dig och den skörd du bärgar tills du har utplånats. De skall inte låta dig behålla något av säden, vinet eller oljan, av kornas kalvar eller tackornas lamm, utan fortsätta tills de har förintat dig.

52 De skall belägra dig i alla dina städer tills murarna faller överallt i ditt land, de höga befästningsverk som du sätter din lit till. De skall belägra dig i alla dina städer överallt i ditt land, det som Herren, din Gud, har gett dig.

53 I den fruktansvärda nöd som fienden vållar dig kommer du att äta dina egna barn, köttet av sönerna och döttrarna som Herren, din Gud, har gett dig.

54 En man i ditt folk som är vek och bortskämd skall inte unna sin bror, sin egen hustru och de barn han ännu har kvar

55 att få ett stycke av hans barns kött, det enda han har att äta i den fruktansvärda nöd som fienden vållar dig i alla dina städer.

56 En kvinna i ditt folk som är vek och bortskämd, så bortskämd och vek att hon aldrig har behövt gå med sina fötter på marken, skall missunna sin egen man, sin son och sin dotter

57 både efterbörden som kommer ut ur hennes sköte och de barn hon föder, och hon skall själv äta upp detta i hemlighet, det enda hon har i den fruktansvärda nöd som fienden vållar dig i dina städer.

58 Om du inte troget följer allt som står i denna lag, allt som skrivits här i boken, och inte fruktar detta ärorika och fruktansvärda namn, Herren, din Gud,

59 då skall Herren slå dig och dina efterkommande med ofattbara plågor, väldiga plågor som inte går över, svåra sjukdomar som inte går över.

60 Alla de farsoter som du darrade för i Egypten skall han skicka mot dig, så att de får dig i sitt grepp.

61 Även alla sjukdomar och plågor som inte har nämnts i denna lagbok skall Herren låta hemsöka dig, tills du har utplånats.

62 Av er som förut var talrika som stjärnorna på himlen skall bara ett fåtal leva kvar, därför att du inte lyssnade till Herren, din Gud.

63 Liksom Herren gladde sig åt att låta det gå er väl och göra er talrika, så skall han glädja sig åt att förinta och utplåna er, och ni skall ryckas bort från det land du nu kommer till och tar i besittning.

64 Herren skall skingra dig bland alla folken, från jordens ena ände till den andra. Där skall du tjäna andra gudar, som varken du eller dina fäder har känt till, gudar av trä och sten.

65 Hos dessa folk får du ingen ro, ingen vila för din fot. Där skall Herren göra ditt hjärta ängsligt, låta din blick slockna och ditt livsmod vissna.

66 Du kommer att känna att ditt liv hänger på en tråd. Dag och natt skall du vara rädd och inte veta om du får leva.

67 På morgonen skall du säga: ”Om det ändå vore kväll!” och på kvällen: ”Om det ändå vore morgon!” Sådan skräck skall du känna, sådana ting skall dina ögon tvingas se.

68 Herren skall föra dig tillbaka till Egypten på skepp, fastän jag hade sagt till dig: ”Den vägen skall du aldrig mer behöva se.” Där skall ni bjuda ut er som slavar och slavinnor till era fiender, men ingen vill köpa er.

För ovana bibelläsare (som jag själv) kan denna långa passage i förstone se ut som om den motsäger Guds påstådda godhet. Tur då att experter som Per Ewert (som jag tidigare här på bloggen gjort vissa ansatser att försöka resonera med) kan förklara för oss att passagen behöver ses i sitt sammanhang. Så här skrev han i en Facebook-kommentar i samband med Patrik Lindenfors publicering av bibelverserna ifråga:

En summering av sammanhanget (du hoppade över avsnittet om Guds välsignelser och kärlek i första delen av kapitlet) kommer i 5 Mos 30:19: "Jag tar idag himmel och jord till vittne mot er att jag har förelagt dig liv och död, välsignelse och förbannelse. Välj då livet, för att du och dina efterkommande må leva." Valet ligger inte hos Gud, hans vilja är tydlig och god. Valet ligger hos oss.

Jamendåså - då är ju Gud god trots allt!

Per Ewert, ateismen och moralen: mitt försök att hålla igång stormen i vattenglaset

I min bloggpost i fredags återgav jag min diskussion med Per Ewert, informationssekreterare i den kristna tankesmedjan Claphaminstitutet, angående det "argument" denne ansåg sig ha för att en naturalistisk och ateistisk världsbild ger dåliga förutsättningar för en moral präglad av medmänsklighet. Igår svarade Per Ewert i ett inlägg på sin egen blogg. Och idag är det min tur igen. Jag har följande synpunkter på hans svar:

1. Som rubrik på sitt blogginlägg väljer Per Ewert "Kärlek och ateism – kan de gifta sig med varandra?". Jag antar att jag borde vara glad åt att han en bit in i bloggposten besvarar sin egen fråga jakande, då han säger sig vara "övertygad om att även ateister upplever något slags moraliskt krav på sig att visa omtanke och kärlek gentemot sina medmänniskor", men jag finner ändå rubriken anstötlig.¹ Vadan frågetecknet? Menar Per Ewert verkligen att det är en rimlig fråga han ställer? Vad säger det i så fall om hans människosyn? Jag tror att han skulle må bra av att träffa lite folk utanför den egna sekten, så att han slipper gå och grubbla så förtvivlat över om vi som inte delar hans tro verkligen är fullgoda älskande människor och inte moraliska krymplingar eller fullfjädrat egoistiska monster.

2. Då Per Ewert i sin bloggposts första stycke talar om att "det har stormat till lite i ett vattenglas", och fnyser åt att jag "ägnar onödigt stor kaliber åt en myggfråga", vill jag påminna om två saker. För det första gjorde jag i vår ursprungliga diskussion ett försök att avfärda hans ståndpunkt i en nätt 21-ordsmening, och det var först sedan han uttryckligen begärt explicita sakargument som jag lade ut texten med en uppsättning sådana. För det andra håller jag med honom om den onödigt stora kalibern - vilket med all önskvärd tydlighet torde framgå av såväl rubrik som inledningsstycke i min förra bloggpost i ämnet.

3. Per Ewert försöker vända sitt generösa medgivande om att "även ateister upplever något slags moraliskt krav på sig att visa omtanke och kärlek" till ett argument för Guds existens, då han hävdar att det utgör "ett indicium på att naturalismen är falsk" och "ett viktigt tecken på existensen av en yttersta moralisk auktoritet", dvs Gud.² För att det skall ligga något i detta hans resonemang behöver två saker gälla, nämligen

(a) att mänsklig moral inte är att vänta i ett gudlöst och naturalistiskt universum, medan

(b) Guds existens däremot gör existensen av mänsklig moral högst trolig.

Någon goda skäl att tro på dessa premisser lyckas emellertid inte Per Ewert prestera.

Vad (a) beträffar väljer han att helt ignorera den evolutionsbiologiska forskning som finns på området (se t.ex. välkända böcker av biologer som E.O. Wilson och Frans de Waal), och som levererar lovande förklaringar till hur evolutionen frambringar moraliska tendenser. Det hela är egentligen inte särskilt förvånande. Vi är utrustade med en mängd signalsystem med uppenbart överlevnadsvärde, som t.ex. hunger som får oss att vidta åtgärder för att inte svälta ihjäl, och sexualdrift för att sprida våra gener vidare till nya generationer. Det är lätt att tänka sig att moraliska instinkter likaledes kan ha varit fördelaktiga, exempelvis genom att de individer som saknade dem blev utstötta från flocken.

Vad gäller (b) tycks Per Ewert ha fått för sig att Guds existens skulle fungera som en förklaring till existensen av mänsklig moral. Problemet med den tankegången är att Guds existens fungerar lika bra för att förklara precis vad som helst - vem som helst kan gå omkring på gatorna och peka åt höger och vänster och säga att det där är precis vad man kan vänta sig om Gud finns, och det där, och det där och det där. Och det som duger lika bra till att förklara vad som helst duger i själva verket inte till att förklara något alls. Per Ewert är långt ifrån först med detta tankefel, som jag i min artikel Brister i sannolikhetsargument för och emot Guds existens (publicerad i Filosofisk tidskrift 2008) föreslår kan benämnas "bridgespelarens lapsus".³ Om Per Ewert på allvar är intresserad av att hålla sig till hållbara argument i sin teologiska argumentation gör han klokt i att läsa min artikel.

4. Per Ewert talar i sin bloggpost om existensen av en "objektiv" moral, och verkar mena de moralupfattningar som Gud har och vill pådyvla oss människor. Detta är lite konstigt, ty även om jag inte vill överdriva min teologiska belästhet har jag alldeles bestämt för mig att Gud i Bibeln och i andra kristna förkunnelser beskrivs som ett subjekt - inte ett objekt - varför en moraluppfttning som definieras av Guds åsikt i frågan rimligen borde benämnas subjektiv snarare än objektiv.

Jag är inte säker på om jag förstått Per Ewert rätt på denna punkt, men saken för mig osökt in på ett klassiskt dilemma. Varför sammanfaller den objektivt sanna moralen med Guds vilja? Är det (a) för att den objektivt sanna moralen definieras som Guds moraluppfattning, eller är det (b) för att Gud i sin godhet valt att ansluta sig till den objektivt sanna moralen? Med andra ord: vilket kom först av (a) Guds vilja och (b) den objektivt sanna moralen? Om Per Ewert väljer (a), så betyder det att om han fann sig leva i ett universum med en Gud som påbjuder gruppvåldtäkter, spädbarnsmord och tortyr så skulle han (Per Ewert alltså) anse dessa saker objektivt moraliskt riktiga (vilket i mina ögon i så fall gör honom till en moralisk krympling). Om han istället väljer (b), så finns den objektivt sanna moralen oberoende av Gud, varför det blir en onödig omväg för honom att dra in Gud i sina moraliska resonemang, och vi får i så fall ännu en anledning att konstatera att Per Ewerts resonemang om att "förekomsten av objektiv moral är [...] ett viktigt tecken på existensen av en yttersta moralisk auktoritet" kollapsar.

Fotnoter

1) Om Per Ewert har svårt att förstå varför jag finner rubriken anstötligt rekommenderar jag honom att fundera över vad han själv hade tyckt om jag valt att rubricera en bloggpost "Kan kristna tänka?".

2) Redan i sin beryktade debattartikel i Borås Tidning 2008 försökte Per Ewert sig på samma argumentation, men den var lika fel då som nu.

3) I artikeln gör jag slarvsylta av den engelske teologen Richard Swinburnes bok The Existence of God. Efter noggrann genomgång av vad bridgespelarens lapsus är skriver jag om hur Swinburne faller pladask i den:

Swinburne [menar] att det följer ur hans gudsdefinition att Gud vill göra världen så vacker som möjligt, och att det därför bara är att vänta att han (Gud) skall skapa de galaxer, stjärnor och planeter som vandrar i sina eleganta elliptiska banor, och den praktfulla skönhet som djur och natur erbjuder ögat, samt inte minst oss människor. Ett kapitel i [S1] med rubriken ”Argument med stöd i försynen” formar sig närmast till en lång predikan, där Swinburne går igenom allehanda inslag i människans livsvillkor – vilda djur, vår sexualdrift och vår kärlek, vår förmåga att systemstiskt undersöka naturen, åldrandet, döden, Gulagarkipelagen, vår benägenhet att uppleva moraliska dilemman, etc etc – och finner alltsammans vara precis sådant som är att vänta om hans gudshypotes h är sann.

Här gör sig Swinburne skyldig till ett klockrent fall av bridgespelarens lapsus. Likt bridgespelaren som tittar i sina kort och därpå formulerar en konspirationsteori som perfekt förklarar varför han fick just de korten, så ser sig Swinburne omkring i världen, och fyller de vaga orden i definitionen av Gud som ”en person med oändlig kraft, kunskap och frihet” med betydelser som förklarar just de fenomen han råkar se. När han t.ex. talar om att Gud vill göra världen så vacker som möjligt, så ger han ordet ”vacker” en antropocentrisk laddning: Swinburne tillskriver helt enkelt Gud sin egen uppfattning av vad som är respektive inte är vackert.

Jag kan inte motstå frestelsen att också bjuda på mitt lite elaka avslutningsstycke i artikeln:

Det hittills sagda räcker flera gånger om för att konstatera att Swinburnes argument för Guds sannolika existens läcker som ett såll. Jag vill dock tillägga att jag här blott demonstrerat toppen av ett jättelikt isberg av pretentiöst formulerade tankevurpor, motsägelser och logiska felslut i The Existence of God [S1]. På s 94 får vi en lite närmare precisering av vad som i den ovan citerade gudsdefinitionen menas med att Gud är oändligt fri, nämligen att ”ingenting på minsta vis kan utöva kausalt inflytande på vilka val han gör”, vilket dock inte hindrar Swinburne från att blott några få rader senare hävda förekomsten av bönhörelse. Efter att ha ordat sida upp och sida ner om Guds allsmäktighet hävdar Swinburne på s 110 att ”Gud är oförmögen till onda handlingar”, en motsägelse som blott är en uppvärmning inför hans långrandiga och invecklade behandling av teodicéproblemet. Så håller det på, kapitel efter kapitel. Att Swinburne med detta slags filosoferande trots allt lyckats skaffa sig en stark akademisk position med en professur i Oxford har gissningsvis att göra med en markant obalans mellan tillgång och efterfrågan på hållbara argument för Guds existens.

Mygg med kanoner

Den som läst vad jag skrivit här på bloggen exempelvis den 11 september 2011 eller den 7 juli i år vet att jag lätt blir provocerad av påståenden om att ateister skulle vara sämre människor än religiösa. Idag skall jag ge ännu ett exempel. Denna gång är det den kristne debattören Per Ewert (i mina kretsar mest känd för Borås Tidnings kanske mest vrickade debattartikel någonsin) som retat upp mig med ett sådant påstående. Att, som jag gjorde igår i den diskussion jag strax skall redogöra för, tillämpa något som liknar argumentationsanalys på Ewerts primitiva antydan till resonemang, är givetvis att skjuta mygg med kanoner - något som understryker hur lättprovocerad jag är på detta område.

Det hela började med att någon präst i tidningen Dagen ansåg att vålds- och mobbingkulturen på den nu stängda internatskolan Lundsberg berodde på att man avskaffat morgonbön och kvällsandakt, och att min gode vän Patrik Lindenfors gjorde en Facebook-uppdatering där han meddelade avvikande uppfattning. Patriks uppdatering följdes av en lång och spretig diskussion med många deltagare, inklusive Per Ewert. Följande korta utdrag ur diskussionen visar vad Ewert sa som jag fann så anstötligt, och hur jag reagerade på det.

PE: Låt oss säga att morgonandakten liksom på vår skola (därmed inget tvingande samband att alla elever därför handlar så som vi önskar) ofta skulle bestå i ett upprepande av att varje människa är skapad till Guds avbild, och att vi därför är pliktiga att älska och respektera varje medmänniska - borde det inte rimligtvis innebära en puff i rätt riktning?

Mikael Svanholm: Älska varje medmänniska? Förklara varför det är en bra idé.

PE: Mikael Svanholms kommentar ovan pekar på att en grundsyn där människan enbart är en av slump och naturligt urval uppkommen samling atomer ute på en resa från ingenting till ingenting kanske har ganska svårt att ge den medmänsklighet som nutiden behöver...

OH: Per Ewerts kommentar rörande naturligt urval och medmänsklighet ovan tyder på en fördomsfullhet av nästan Tuve Skånbergska proportioner gentemot icke-vidskepliga medmänniskor.

PE: Olle får gärna bemöta argumentet i sak istället för att hänvisa till fördomar.

OH: Argument, Per Ewert? Du påstod att "en grundsyn där människan enbart är en av slump och naturligt urval uppkommen samling atomer ute på en resa från ingenting till ingenting kanske har ganska svårt att ge den medmänsklighet som nutiden behöver", men där finns inget argument att bemöta. Bara en non sequitur och en unken fördom.

PE: Om dess bekännare, som exvs i fallet ovan, har svårt att inse varför man bör älska sina medmänniskor, har tesen kanske i någon mån bevisat sig själv? Det är ju också en filosofiskt konsekvent inställning. I en biblisk grundsyn är det dock tydligt att varje människa är skapad med en inneboende värdighet som gör att hon också är värd att älskas. Det är en ganska tydlig skillnad.

OH: OK då, Per Ewert, bara för skojs skull, låt mig för ett ögonblick låtsas att du har presterat ett argument värt att bemöta. Ditt argument verkar vara att från premisserna P1 och P2 sluta dig till C, där

P1 = {Mikael Svanholm har en naturalistisk världsbild.}

P2 = {Mikael Svanholm ifrågasätter det rimliga i att älska alla människor.}

C = {En grundsyn där människan enbart är en av slump och naturligt urval uppkommen samling atomer ute på en resa från ingenting till ingenting kanske har ganska svårt att ge den medmänsklighet som nutiden behöver.}

Jag känner inte Mikael Svanholm, så jag vet inte om P1 är sann, men låt oss anta det. Jag ser följande brister i ditt argument:
1. P2 implicerar inte att Mikael Svanholm skulle ha en krassare eller mindre inkluderande människosyn än du. Han kanske bara har en något mindre urvattnad uppfattning än du om vad ordet "älska" betyder? När jag säger till min hustru att jag älskar henne så menar jag det i en mycket starkare betydelse än blott detta att jag tillerkänner henne ett okränkbart människovärde. Och jag kan bara anta att när du går omkring och hävdar att du älskar alla människor (inklusive Josef Fritzl, får man förmoda), så gör du det i en annan och avsevärt svagare betydelse än vad jag avser när jag säger att jag älskar min hustru. Du verkar alltså dra jättestora växlar på någonting som kanske bara är en språkförbistring.

2. Även om P1 och P2 är sanna så återstår för dig att etablera ett orsakssamband mellan dem.

3. Anekdotisk bevisföring. Även om du skulle lyckas etablera ett orsakssamband mellan P1 och P2, så är det bara exemplet Mikael Svanholm du behandlat. I konklusionen C har du utan grund upphöjt detta till ett generellt samband.

Notera att var och en av pukterna 1, 2 och 3 räcker för att rasera ditt argument. Nu har du fått smaka på en tredubbel rasering. Nöjd?

På detta har Per Ewert ännu inte svarat, men jag lovar att återkomma om så sker.

Edit 2 september 2013: Som framgår i kommentarstråden nedan har Per Ewert nu svarat, i ett inlägg på sin egen blogg. Jag avser svara, men ber om läsekretsens tålamod (precis som Ewert behöver jag ofta prioritera annat än bloggandet).

Edit 3 september 2013: Nu har jag svarat - se min nya bloggpost Per Ewert, ateismen och moralen: mitt försök att hålla igång stormen i vattenglaset!