Visar inlägg med etikett Douglas Adams. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Douglas Adams. Visa alla inlägg

onsdag 11 februari 2015

Douglas Adams - några favoritcitat

En av de slagfärdigaste och roligaste personer som världen skådat är den på tok för tidigt bortgångne engelske författaren Douglas Adams (1951-2001), mest känd för den underbara Liftarens guide-trilogin.1 Här är några av mina favoriter bland hans yttranden, hämtade från Wikiquotes Douglas Adams-sida:
  • I takt med att Liftarens guide-trilogin utökades till både fyra och fem delar hade Adams vissa svårigheter att hålla uppe den briljanta nivån på prosan, men när han började på nytt med Dirk Gentlys holistiska detektivbyrå (1987) blev det en nytändning och ett mästerverk. Följande passage ur boken behandlar den så kallade kattdörren, som en halsbrytande illustration till distinktionen mellan upptäckt och uppfinning:
      "Sir Isaac Newton, renowned inventor of the milled-edge coin and the catflap!"

      "The what?" said Richard.

      "The catflap! A device of the utmost cunning, perspicuity and invention. It is a door within a door, you see, a ..."

      "Yes," said Richard, "there was also the small matter of gravity."

      "Gravity," said Dirk with a slightly dismissed shrug, "yes, there was that as well, I suppose. Though that, of course, was merely a discovery. It was there to be discovered." ... "You see?" he said dropping his cigarette butt, "They even keep it on at weekends. Someone was bound to notice sooner or later. But the catflap ... ah, there is a very different matter. Invention, pure creative invention. It is a door within a door, you see."

  • En fråga inom kosmologin som jag då och då haft anledning att snudda vid här på bloggen är det så kallade finjusteringsproblemet - hur kommer det sig att naturlagarnas konstanter antar värden som på ett vad det verkar närmast mirakuöst vis passar för uppkomsten av liv? Vanliga försök till svar inbegriper existensen av antingen en Gud eller ett mutiversum. En helt annan förklaring går ut på att finjusteringsproblemet är ett missförstånd grundat i våra alltför snäva idéer om hur liv, intelligens och medvetande kan te sig, och formulerades på följande vis av Adams i ett föredrag i Cambridge 1998:
      Imagine a puddle waking up one morning and thinking, "This is an interesting world I find myself in — an interesting hole I find myself in — fits me rather neatly, doesn't it? In fact it fits me staggeringly well, must have been made to have me in it!"
    Adams fortsätter sedan vattenpölsanalogin för att inskärpa ännu en viktig poäng, nära släkt med Russells kalkon:
      This is such a powerful idea that as the sun rises in the sky and the air heats up and as, gradually, the puddle gets smaller and smaller, it's still frantically hanging on to the notion that everything's going to be alright, because this world was meant to have him in it, was built to have him in it; so the moment he disappears catches him rather by surprise. I think this may be something we need to be on the watch out for. We all know that at some point in the future the Universe will come to an end and at some other point, considerably in advance from that but still not immediately pressing, the sun will explode. We feel there's plenty of time to worry about that, but on the other hand that's a very dangerous thing to say.
  • Det talas mycket om jordens undergång, men det mesta som sägs är strängt taget ovederhäftigt, genom att det förbiser följande viktiga distinktion, som Adams föredömligt besserwisseraktigt framhöll i ett föredrag på UC Santa Barbara kort före sin död:
      We don't have to save the world. The world is big enough to look after itself. What we have to be concerned about is whether or not the world we live in will be capable of sustaining us in it.
  • Jag har inte läst Adams postumt publicerade The Salmon of Doubt, men följande ofta citerade observation ur boken synes mig insktsfull och väsentligen korrekt:
      I've come up with a set of rules that describe our reactions to technologies:

      1. Anything that is in the world when you’re born is normal and ordinary and is just a natural part of the way the world works.

      2. Anything that's invented between when you’re fifteen and thirty-five is new and exciting and revolutionary and you can probably get a career in it.

      3. Anything invented after you're thirty-five is against the natural order of things.

Fotnot

1) För mer om Douglas Adams, se t.ex. Richard Dawkins vackra minnesord i The Guardian.

måndag 21 juli 2014

Lästips i sommarvärmen: fem roliga romaner

Så här i sommarvärmen vill jag tipsa om några böcker för hängmattan - skönlitterära verk som jag valt ut för deras sköna humor. De är lättsamma men på intet vis poänglösa. Jag ger de fem titlarna utan rangordning, och listan är sammansatt såpass på en höft1 att jag inte kan gå ed på att den omfattar de fem absolut roligaste romaner jag läst. Men roliga är de, och jag rekommender dem varmt!
  • Douglas Adams: Dirk Gently's Holistic Detective Agency (i svensk översättning Dirk Gentlys holistiska detektivbyrå).

    Att alla eller nästan alla denna bloggs läsare är bekanta med Adams Liftarens guide till galaxen och dess fyra uppföljare tar jag för givet, så jag väljer att istället rekommendera del ett i den minst lika roliga serien om detektiven Dirk Gently, vars typiska kunder är gamla damer som önskar återfå sina försvunna katter. Gentlys arbetssätt är, som boktiteln antyder, holistiskt, men han har emellanåt visst besvär med att övertyga kunderna om att ett framgångsrikt återfinnande av katterna förutsätter att han ägnar åtskillig arvoderad tid åt stillsamt kontemplerande av de stora filosofiska frågorna om alltings beskaffenhet.

  • Erlend Loe: L (i svensk översättning: Expedition L).

    Denna bok har ett någor mer lågmält anslag än de övriga på listan, men är inte mindre rolig. Norske Loe är två år yngre än jag, och har här åstadkommit vad jag mer än någon annan bok tagit till mitt hjärta som en generationsroman. Liksom i flera andra av sina böcker fångar han den vilsenhet den som växt upp i det skandinaviska folkhemmet under 70- och 80-tal kan känna: allt är ju redan så välordnat, så vad kan egentligen lilla jag bidra med? Bokens huvudperson - en lätt skruvad version av Loe själv - är en stor beundrare av arkeologen Thor Heyerdahl, och vill gärna göra något stordåd i stil med Heyerdals expedition på flotte över Stilla Havet avsedd att visa att Söderhavet koloniserades av sydamerikanska indianer, men bekymrar sig över att alla stora vetenskapliga framsteg redan gjorts. Han önskar sig ett system där alla vetenskapliga landvinningar nollställs, så att han själv och andra unga hugade forskare skall få en chans att upptäcka något. Istället för att invänta en sådan reform bestämmer han sig till slut för att ta med sig några kamrater på en arkeologisk expedition till Söderhavet för att bevisa att öarna koloniserades genom korsande (under en period av kallare klimat) av Stilla Havet på skridskor. Av en uppsättning foton i boken får man intryck av att expeditionen faktiskt ägt rum, och jag frågade Loe på en författarafton i Stockholm för några år sedan huruvida boken verkligen var sann. Han svarade att expeditionen mycket riktigt ägt rum, men att villkoret han ställde för att betala sina kamraters resa var att de godtog att han efteråt skrev vad han ville (oavsett sanningshalt) om resan.

  • Mikael Niemi: Populärmusik från Vittula.

    Denna mustiga norrlandsskröna (belönad med 2000 års Augustpris) är helt enkelt vanvettigt rolig. Lite grand som en svensk Paasilinna, fast ännu bättre.

  • John Kennedy Toole: A Confedaracy of Dunces (i svensk översättning: Dumskallarnas sammansvärjning).

    Det här är ett postumt utgivet one hit wonder av en amerikansk författare som tog sitt liv 1969, blott 31 år gammal, och man undrar vilka ytterligare litterära underverk Toole i annat fall hade kunnat bjuda världen på. Huvudpersonen Ignatius J. Reilly driver omkring i New Orleans som ett slags mer akademisk och egensinnigt verbal SockerConny. I en av mina många favoritpassager blickar han tillbaka på sin misslyckade tid som doktorand i något humanistiskt ämne, och specifikt på en episod då en skara uppretade studenter vilkas uppsatser han försummat att rätta samlats utanför hans tjänsterum:

      Jag meddelade [...] studenterna att jag av omtanke om mänsklighetens framtid hoppades att dom alla var sterila. [...] Jag kunde inte rimligtvis ha läst igenom alla analfabetiska missuppfattningar som bubblade upp ur dessa studenters förmörkade hjärnor.

  • Carl-Johan Vallgren: För herr Bachmanns broschyr.

    Berättelsens jag, till förväxling lik författaren, lever i exil i Berlin på flykt undan det iskalla svenska kulturklimat som manifesterat sig i en kritisk recension i DN av hans senaste alster. Hela bokens första hälft formar sig till en enda lång och eldsprutande men samtidigt mycket välformulerad monolog till storms mot Sverige, den svenska avundsjukan och småsintheten och hyckleriet, och allt annat svenskt.

Fotnot

1) Jag är dock medveten om listans totala mansdominans (likt så mycket annat här på bloggen, dessvärre), och övervägde ett ögonblick att försöka göra något åt saken, men avstod till följd av min motvilja mot att göra författarens könstillhörighet till ett kriterium för om en bok skall platsa på en lista över mina favoriter. Och om jag härmed lyckas provocera någon läsare att kontra med en lista med annan könssammansättning så desto bättre...