Visar inlägg med etikett Göteborgs universitet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Göteborgs universitet. Visa alla inlägg

fredag 11 januari 2019

Recognized by the BBC for our work on the long-term future of humanity

Yesterday (January 10), BBC and their features editor Richard Fisher published a long but highly comprehensible and easy-to-read article on The perils of short-termism: Civilisation's greatest threat. It focuses on the central human predicament of needing to weigh short-term versus long-term concerns, and highlights work we did at the GoCAS guest researcher program on existential risk to humanity during September-October 2017 which Anders Sandberg and I organized at Chalmers and the University of Gothenburg. That particular piece of work was turned into the paper Long-term trajectories of human civilization,1 which I've reported on before on this blog.2 Here's an extract from the BBC piece:
    In early September 2017, the world’s attention was focused on various pieces of salient news: Hurricane Irma was brewing in the Caribbean, Donald Trump’s administration had announced plans to dismantle an Obama-era immigration policy, and photographers captured Prince George’s first day at school.

    Around the same time, a small, little-known group of researchers were meeting at a workshop in Gothenburg, Sweden with a goal to look much, much further ahead – far beyond this latest news cycle. Motivated by a moral concern for our descendants, their goal was to discuss the existential risks facing humanity.

    The meeting would lead to an intriguing and readable co-authored paper called Long-term Trajectories of Human Civilisation, which attempts to “formalise a scientific and ethical field of study” for thousands of years hence. As they write: “To restrict attention to near-term decades may be akin to the drunk searching for his keys under the streetlight: it may be where empirical study is more robust, but the important part lies elsewhere.”

    The Trajectories group began with the assumption that, while the future is uncertain, it is not unknown. We can predict many things with reasonable confidence, via observed patterns, repeating events, and established behaviours throughout human history. For example: biology suggests that each mammalian species exists, on average, for roughly 1 million years before it becomes extinct; history shows that humanity has continually colonised new lands and strived to transform our abilities with technology; and the fossil record demonstrates that global extinction events can and do happen.

    Extrapolating these patterns and behaviours into the future allowed them to map out four possible long-term trajectories for our species:

    • Status quo trajectories, in which human civilisation persists in a broadly similar state into the distant future.

    • Catastrophe trajectories, in which one or more events cause significant harm to human civilisation.

    • Technological transformation trajectories, in which radical technological breakthroughs put human civilisation on a fundamentally different course.

    • Astronomical trajectories, in which human civilisation expands beyond its home planet and into the accessible portions of the cosmos.
    Following their discussions in Sweden and afterwards, the Trajectories group concluded that the ‘status quo’ path would be a pretty unlikely scenario once you get to longer-term timescales. “Instead, civilisation is likely to either end catastrophically or expand dramatically,” they write.

    So on the optimistic path, merging with some as-yet-unimagined technology or colonising the stars are two scenarios that are entirely possible with the passage of enough time, they suggest. Both paths could lead to our descendants thriving for millions if not billions of years, spreading out into the Universe or evolving into a more advanced species.

    But we also are almost certain to face serious existential risks along the way. Natural disasters have pruned life on Earth continually – this much we know. What worries the Trajectories researchers more is that in the 20th and early 21st Century we've added a whole host of additional human-made risks into the mix too – from nuclear armageddon to AI apocalypse to anthropogenic climate change.

    In their paper, they lay out a variety of chilling scenarios where civilisation is rewound back to pre-industrial times, or wiped out altogether. [...]

    The researchers can't predict which order any of this will play out. They can predict, though, that it’s our trajectory to shape – for better or worse, the decisions we make this century could shape the next one and far beyond. “The stakes are extremely large, and there may be a lot that people today can do to have a positive impact,” they write.

    The question is: will we?

"The Trajectories group" - well, why not, it has a nice ring to it. Read the entire BBC article here!

Footnotes

1) Seth D. Baum, Stuart Armstrong, Timoteus Ekenstedt, Olle Häggström, Robin Hanson, Karin Kuhlemann, Matthijs M. Maas, James D. Miller, Markus Salmela, Anders Sandberg, Kaj Sotala, Phil Torres, Alexey Turchin and Roman V. Yampolskiy (2019) Long-term trajectories of human civilization, Foresight, to appear.

2) The same paper recently also caught the attention of Swedish public radio.

måndag 7 januari 2019

Om existentiell risk och mänsklighetens framtid i P1:s Vetandets värld idag

Jag vill varmt rekommendera dagens avsnitt av P1:s Vetandets värld, trots att dess rubrik Så räknar man ut mänsklighetens framtid lovar något mer än avsnittet och dess medverkande kan leverera. Jag kommer utförligt till tals, jämte en rad andra forskare: Anders Sandberg, Simon Beard, Luke Kemp och Lauren Holt, samt David Sumpter1 vars korta inhopp på slutet tjänar att illustrera hur kontroversiell det slags radikal och långsiktig framtidsforskning är som avsnittet behandlar.

Det gästforskarprogram om existentiell risk som Anders och jag organiserade på Chalmers och Göteborgs universitet hösten 2017 omnämns, med särskilt fokus på den artikel rubricerad Long-term trajectories of human civilization som en rad av de medverkande gästforskarna, med Seth Baum i spetsen, bidrog till. Även den ökända gemapokalypsen behandlas kort, liksom min artikel Challenges to the Omohundro—Bostrom framework for AI motivations.

Fotnot

1) Jag uppskattar varmt matematikerkollegan David Sumpters och mina återkommande diskussioner om vetenskap och futurologi, trots (eller tack vare!) vår djupa meningsskiljaktighet i synen på vetenskap, som läsaren kan få en partiell inblick i genom Davids gästinlägg här på bloggen i oktober 2013 och mitt svar.

måndag 12 februari 2018

Meningsutbyte med Bo Rothstein om matematisk modellering

Bo Rothstein är med varje rimligt mått mätt en av Sveriges mest framstående statsvetare, och på tidningarnas debattsidor utgör han en frisk fläkt. Ibland går han dock en smula överstyr i sin argumentation, som i gårdagens artikel på DN Debatt, rubricerad Felaktig tolkning av metoo riskerar att skada tilliten. Det finns mycket att diskutera och kritisera i den artikeln, men här skall jag uppehålla mig vid en enda detalj, nämligen följande passage:
    [På] min egen arbetsplats, Göteborgs universitet, [utförs] ett antal undersökningar [...] där de tillfrågade fått svara på frågan om de under det senaste året utsatts för sexuella trakasserier. Resultatet är att cirka 2 procent av kvinnorna uppger att de blivit utsatta (och ungefär 1 procent av männen).

    Det är statistiskt inte helt enkelt att översätta dessa två procent per år till längre tidsperioder, men om man utgår från en anställningstid om 20 år är en någotsånär rimlig uppskattning att femton procent av de anställda kvinnorna blivit utsatta för vad de själva uppfattar vara sexuella trakasserier någon gång under en tjugoårsperiod.

Dessa 15% synes mig gripna ur luften, något som föranledde mig att igår skriva en Facebookuppdatering med följande innehåll.
    En sak jag inte begriper med den här artikeln är detta: om man är kritisk mot metoo och tycker att ett huvudproblem är att det är tyst kring vetenskapliga resultat om hur vanligt förekommande sexuella trakasserier är, på vad sätt skulle det då förbättra situationen att en ledande statsvetarprofessor killgissar1 på DN Debatt att 15% av kvinnliga anställda vid Göteborgs universitet blivit utsatta för sexuella trakasserier under sistlidna 20-årsperiod?
Jag skrev dock detta med en lite obehaglig magkänsla av att jag själv faktiskt kunde tänkas ha bidragit (om än helt oavsiktligt) till den av Rothstein anförda procentsiffran. Den 27 november förra året tog jag nämligen del av en Facebookuppdatering från samme Rothstein, där han frågade huruvida en årlig trakasserisannolikhet om 1,6% (en sifferuppgift som härrör från samma undersökning vid Göteborgs universitet men som avser en poolning av grupperna män och kvinnor) kunde översättas till en 32%-ig sannolikhet att bli trakasserad någon gång under en 20-årsperiod. Jag svarade nej, och Rothstein bad mig utveckla, varvid jag utvecklade:
    Det första du skall tänka på är huruvida du har tillräcklig information för att besvara din fråga. Det har du inte här, för sannolikheten att trakasseras inom loppet av en tjugoårsperiod beror inte bara på den årliga sannolikheten, utan också på beroendestrukturen mellan att trakasseras ett år och ett annat år. Givet att den årliga siffran är rätt kan, beroende på denna beroendestruktur, tjugoårssannolikheten landa var som helst mellan 1,6% och 32%. För att få fram en exaktare siffra krävs modellantaganden. Tre exempel:

    (1) Om trakasseri ett år immuniserar en person mot trakasseri alla kommande år (ett fullständigt orimligt antagande), så att det varje år uteslutande är nya personer som syns i statistiken, så fungerar din kalkyl, och svaret blir 32%.

    (2) Om det ständigt är exakt samma personer som trakasseras (ett lika orimligt antagande) så att inga nya kommer in i statisktiken under ett nytt år, så blir svaret 1,6%.

    (3) Om statistiskt oberoende gäller mellan att en person blir trakasserad ett år och nästa (ett måhända aningen mindre orimligt antagande, men fortfarande orimligt), dvs noll korrelation, så fungerar den Lindbomska kalkylen1 nedan, och svaret blir 27,6%.

    Många alternativa modellantaganden är möjliga. Så vad är sanningen? I slutändan är det en empirisk fråga. Intill dess vi kan besvara den gissar jag (tentativt) att positiv men inte fullständig korrelation föreligger mellan trakasseri mot en och samma person ett år och ett annat, så att det rätta svaret i så fall hamnar någonstans mellan (2) och (3).

Min obehagliga magkänsla besannades för någon timme sedan, då Rothstein kommenterade på Facebook med följande ord.
    Modellantaganden har jag fått från Olle Häggström själv [se ovan] när jag får några månader sedan frågade honom hur man skulle resonera om detta. Som ni kan se [...] är hans egen "gissning" att man hamnar någonstans mellan 1,6% och 27,6. Och då blir det väl som jag skrev, runt 15%.

    [...]

    Kan tillägga att jag inte är förtjust i att bli förolämpad ("killgissning"). Jag är inte statistiker men har gjort så gott jag kunnat i detta genom att tillfråga en av landets främsta matematiska statistiker. Har jag gjort fel så vi jag naturligtvis rätta till det men tonen i många av dessa kommentarer ger mig avsmak

Mitt svar till honom:
    Det här var inte helt bra, Bo. Om du faktiskt på allvar tolkar något av det jag skrev på din FB den 27 november som stöd för din siffra 15% så ber jag härmed att å det bestämdaste få dementera detta.

    Att "tillfråga en av landets främsta matematiska statistiker" är naturligtvis en god idé i sådana här sammanhang, men det hade varit en ännu bättre idé om du hade fullföljt den strategin lite ihärdigare innan du vände dig till DN Debatt. Du hade exempelvis kunnat fråga mig (a) huruvida medelvärdet mellan två ytterlighetspunkter automatiskt ger en rimlig uppskattning, och (b) huruvida kvantifieringarna "någonstans mellan 1,6% och 27,6%" och "runt 15%" är att betrakta som synonyma. Mitt svar hade blivit ett kraftfullt nej på båda frågorna.

Rothstein valde då att insistera på att det jag skrivit utgjorde stöd för hans 15%:
    Olle, tråkigt att du inte vågar stå för vad du faktiskt skrev, eller åtminstone erkänna att du uttryckt dig på ett sätt som gjort min tolkning helt av vad du skrev rimlig. Igen, du avslutar med följande
      Så vad är sanningen? I slutändan är det en empirisk fråga. Intill dess vi kan besvara den gissar jag (tentativt) att positiv men inte fullständig korrelation föreligger mellan trakasseri mot en och samma person ett år och ett annat, så att det rätta svaret i så fall hamnar någonstans mellan (2) och (3).
    Modell 2 var 1,6 procent, modell var 27, 6 procent. "Mellan" måste enligt svenskt språkbruk ses som en mittpunkt, och då hamnar man något under 15%.
Mitt korta svar på det:
    Jag står för det jag skrev, Bo. Och är ärligt talat lite chockad över hur du valt att vantolka detta.

Där tog dessvärre diskussionen slut, i och med att Rothstein, tydligen en smula förnärmad, valde att trycka på Facebooks avfriendningsknapp.

Fotnoter

1) I (den ganska omfattande) kommentarstråden fick jag viss berättigad kritik för ordvalet "killgissar" (inte bara från Rothstein). Ordet anbefalles visserligen av statliga Institutet för språk och folkminnen som ett av 2017 års nyord, men är likväl inte särskilt lyckat.

2) Nämligen uträkningen 1 - (1-0,016)20 = 0,276.

söndag 21 januari 2018

SVT:s Idévärlden om AI-risk

Veckans avsnitt av SVT:s Idévärlden behandlar risker med framtida utveckling inom artificiell intelligens (AI), och kan ses i SVT Play. AI-risk var ett framträdande tema vid det gästforskarprogrm om Existential risk to humanity som jag var med och drev vid Chalmers och Göteborgs universitet i höstas (något som t.ex. framgick av flera av föredragen vid vår publika workshop i september), och därför är det kanske inte helt ologiskt att samtliga tre gäster i SVT:programmet hämtades bland deltagarna i vårt gästforskarprogram: Anders Sandberg, Dorna Behdadi och Karim Jebari. Det blev ett riktigt bra avsnitt av Idévärlden, något som i alla fall för mig var ytterst väntat, i ljuset inte bara av de utmärkta interna diskussioner vi hade i gästforskarprogrammet, utan också av de publika paneldiskussioner jag de senaste åren deltagit i med var och en av tre: Anders, Dorna och Karim. Även programledaren Daniel Sjölin gjorde ett bra jobb.

fredag 13 oktober 2017

Fler ställen att läsa om vårt existentiell risk-program

Ingen någorlunda trogen läsare av denna blogg kan ha undvikit att notera det gästforskarprogram rubricerat Existential risk to humanity som för närvarande pågår på Chalmers och Göteborgs universitet. Vår särskilt inbjudne gästprofessor Anders Sandberg erbjuder på sin egen blogg den i mitt tycke allra bästa sammanfattningen av vad vi sysslar med i programmet, men jag gläds också åt den mediabevakning vi får. Jag har tidigare flaggat för inslag i DN, i P1 och i P4, och vill nu nämna ytterligare tre:

torsdag 21 september 2017

Ytterligare radioinslag om existentiell risk-programmet

Dagen efter att P1:s Vetandets värld sänt sitt 20-minutersreportage om vårt gästforskarprogram vid Chalmers och Göteborgs universitet om existentiella risker mot mänskligheten, så har två av landets lokalradiostationer passat på att prata med några av oss forskare i programmet:
  • Morgon i P4 Västernorrland valde att prata med Karim Jebari. Inslaget, som sträcker sig från 2.37.50 in i programmet till 2.58.55 och som tack vare Karims eminenta överblick över området blev ytterst kunskapsspäckat, strukturerades kring ett förslag till topp fem-lista över existentiella risker.
  • Förmiddag i P4 Göteborg med Stefan Livh tog istället ett snack med Anders Sandberg och mig, med start 1.34.25 in i programmet och fram till 1.58.00. Samtalet fick inte samma tydliga struktur som det P4 Västernorrland hade med Karim, men blev glatt och någorlunda informativt.

onsdag 20 september 2017

P1:s Vetandets värld om vårt gästforskarprogram om existentiell risk

Dagens avsnitt av P1:s Vetandets värld handlar om det tvärvetenskapliga gästforskarprogram på Chalmers och Göteborgs universitet med rubriken Existential Risk to Humanity som jag är med och driver. Jag kommer själv till tals några gånger i programmet, jämte gästforskarna Anders Sandberg, Phil Torres, Karin Kuhlemann och Thore Husfeldt. Ratta in P1 klockan 12:10 idag, eller lyssna på webben!

söndag 3 september 2017

Om existentiell risk i dagens DN

I DN denna söndagsmorgon bjuds på en stort uppslagen intervju med Anders Sandberg och mig om de olika existentiella hot mot mänsklighetens överlevnad som föreligger, och om det tvåmånaders gästforskarprogram om saken som vi precis dragit igång på Chalmers och Göteborgs universitet. Artikeln finns även elektroniskt, dock bakom betalvägg.

Kom gärna på programmets officiella invigning i morgon måndag klockan 17.30!

(Obs klockslaget, 17.30 - inte 18.30 som jag tidigare felaktigt skrev.)

torsdag 31 augusti 2017

I morgon börjar det

I morgon börjar det gästforskarprogram vid Chalmers och Göteborgs universitet med rubriken Existential risk to humanity som jag arrangerar. Läs gärna det pressmeddelande om programmet som Chalmers idag gått ut med!

Och missa inte vare sig
  • programmets officiella öppning på måndag där vår särskilt inbjudne gästprofessor Anders Sandberg håller en populärvetenskaplig föreläsning över ämnet "Existential risk: how threatened is humanity?", eller
  • workshopen på torsdag-fredag i nästa vecka, där både Anders och ett dussin andra spjutspetsforskare på området delar med sig av sina preliminära synpunkter på vilka risker mänskligheten står inför och vad vi kan göra åt dem.

måndag 7 augusti 2017

Workshop reminder

This is just a reminder of the (previously annonced) Workshop on existential risk to humanity that takes place on September 7-8, here at Chalmers and the University of Gothenburg, with some of the world's leading researchers in the growing and very important cross-disciplinary field of existential risk. The workshop is open to the general public, but note that the registration deadline (August 16) is approaching quickly.

The workshop is part of a longer guest researcher program on the same topic; see the interview with Anders Sandberg (who will serve as the program's invited GoCAS Distinguished Chair) and myself about the contents of the program. The official opening of the program takes place on September 4 at 17.30, with an overview talk by Anders on Existential risk: how threatened is humanity.

torsdag 27 oktober 2016

O'boy!

Det är aldrig kul att misslyckas. I januari 2009 gjorde jag ett tappert försök att bidra till förnyelse av utbildningsutbudet vid Göteborgs universitets Naturvetenskapliga fakultet, men förgäves. Länge sökte jag förtränga detta misslyckande, men nu har tillräckligt lång tid gått för att jag skall kunna tala om det utan att det gör ont. Nedan återges mitt genomtänkta förslag. Kanske kan det leda till att något modernare och mer framsynt lärosäte tar upp idén, eller kan det rentav visa sig att tiden nu blivit mogen mitt förslag även på självaste Göteborgs universitet?

* * *

Göteborgs universitets Naturvetenskapliga fakultet har på senare år brottats med bl.a. stora ekonomiska problem. Det inte svårt att förstå vad detta beror på, nämligen ett alltför gammaldags utbud av utbildningar, föga anpassat till dagens behov. Utbudet av kandidatprogram domineras av traditionella ämnen: Biologiprogrammet, Fysikprogrammet, Geografiprogrammet, Kemiprogrammet, Matematikprogrammet etc. Men där finns faktiskt ett lysande undantag, nämligen det som går under namnet Naturvetenskapligt program med inriktning mot vin.

Verkligen framsynt! Jag föreslår att vi nu fortsätter på den inslagna linjen, och mer konkret föreslår jag ett nytt kandidatprogram med namnet

Naturvetenskapligt program med inriktning mot O'boy!

Många tror att det här med O'boy är en enkel fråga om att blanda chokladpulvret med mjölk, men så är långt ifrån fallet. Det kan ju blandas i ett brett spektrum av koncentrationer, vilka på ett intrikat sätt samspelar med mjölkens fetthalt. Detta ger varje O'boyblandning dess egen unika smakupplevelse, och precis som med vin är det en synnerligen viktig och komplicerad fråga att avgöra vilka O'boyblandningar som passar till vilka maträtter (själv vet jag t.ex. av egen oförglömlig erferenhet att traditionellt doserad mellanmjölks-O'boy i kombination med grönmögelost överraskande nog är jätteäckligt). Till detta kommer allehanda ekonomiska, sociala, politiska och miljömässiga aspekter på O'boyen och O'boydrickandet.

Utbildningen grundas lämpligen med ett block om 60 hp matematik och matematisk statistik. På detta byggs därefter den mer specifika O'boykunskapen, förslagsvis organiserad i följande kurser.
  • O'boyteori
  • Stökiometri med inriktning på O'boyblandning
  • Dietik med O'boyinriktning
  • Gastronomi med O'boyinriktning
  • Laktologi
  • O'boy och hälsa
  • Chokladdryckens kulturhistoria
  • O'boydrickandets etikett
  • O'boyproduktionsteknik
  • O'boyfilosofi
  • O'boysociologi
  • Filmhistoria med särskild inriktning på den scen i Fucking Åmål där Elin och Agnes dricker O'boy
Härtill kan tänkas en eller ett par valfria kurser i relevanta ämnen som t.ex. kemi, fysik, och företagsekonomi, men inte gärna mer än så vilket i alltför hög grad skulle inkräkta på ovan uppräknade kärnämneskurser.

Utbildningen avslutas med ett kandidatarbete om O'boy.

Någon kanske undrar varför jag inte tagit upp "O'boy ur ett genusperspektiv" i ovanstående uppräkning av kurser. Skälet är att genusaspekten på ett naturligt sätt kommer in i samtliga kurser, och att programmet därför bättre organiseras så att vi stipulerar att genusfrågan i varje kurs skall behandlas explicit vid minst ett undervisningstillfälle.