På DN Debatt idag skriver professor Bo Becker vid Handelshögskolan i Stockholm om den brain gain som USA och Australien erhåller genom att deras främsta universitet attraherar utländska toppstudenter, och han oroar sig över hur svenska lärosäten skall klara konkurrensen. Hans svar är...
TERMINSAVGIFTER!
Ja, ni läste rätt: terminsavgifter! Det är med terminsavgifter som vi skall attrahera utländska studenter.
För att nu vara lite rättvis mot Becker så är det nog inte terminsavgifterna i sig som han tror skall attrahera de utländska studenterna, utan hög kvalitet i utbildningen.1 Och kvalitet kostar.
Becker frågar retoriskt hur vi skall ha råd med hög kvalitet i universitet och högskolor "utan att ställa orimliga krav på skattebetalarna". Mitt svar är enkelt: den högre utbildningen skall även fortsättningsvis vara skattefinansierad. Detta är inte ett "orimligt krav på skattebetalarna", utan ett högst rimligt sådant, som vi hittills varit överens om (frånsett måhända en och annan medlem i Skattebetalarnas förening - huruvida Becker har medlemskort där vill jag inte spekulera över).
Det vore väldigt olyckligt om vi började rucka på principen att högre utbildning skall finansieras via skattsedeln och alltså vara gratis för studenten.2 Becker talar visserligen om att gå försiktigt fram: vi bör börja med ett tak på "10.000 kronor per termin", och "de lärosäten som vill får ha lägre avgifter" (åh tack snälla snälla schysstaste hygglo-Becker för att du så generöst vill ge oss den möjligheten!). Icke desto mindre skulle hans förslag innebära att vi slår in en kil mot det gamla systemet, tillkommet för att ge våra ungdomar rättvis tillgång till högre utbildning, så att det inte blir en exklusiv förmån för dem som kommer från välbärgade och studievana hemmiljöer.
Det finns även annat i Beckers framställning jag inte gillar. Han talar t.ex. om att det behövs incitament (eller, som han formulerar det, en "morot") för att vi på universiteten skall göra ett bra jobb, och han ser avgifterna som ett ekonomiskt sådant. Well, I've got news for you, Bo Becker: vi har redan gott om incitament. Framför allt består incitamenten i den yrkesstolthet som vi universitetslärare känner och som driver oss att göra vårt bästa (undantag finns givetvis, men huruvida Becker hör till dem vill jag inte spekulera över). Vi har till och med ekonomiska incitament, i fall att nu Becker har fått för sig att det endast är sådana som fungerar, ty de skattemedel vi får till våra utbildningar är inte ovillkorade. Det vore också bra om Becker satte sig in i vad den psykologiska forskningen säger om vad ekonomiska incitament gör med våra drivkrafter.
Fotnoter
1) Att kvalitetsproblem föreligger här och var i det svenska universitetsväsendet vill jag inte bestrida, men Beckers argumentation för att så är fallet är beklämmande svag. Han skriver att "inget svenskt universitet utom Karolinska institutet rankas numera bland världens topp 100", men detta är inte en indikation på att kvaliteten i svensk högre utbildning är låg, utan att den är hög.
Eftersom den beckerska argumentationen på denna punkt är vanligt förekommande (jag har hört den från både professorer och rektorer) tar jag mig friheten att förklara hur det ligger till. Världens befolkning är i runda slängar 7 miljarder, vilket betyder att om de 100 främsta universiteten i världen vore jämnt utspridda skulle det finnas ett per 70 miljoner invånare. Ett land som Sverige, med cirka 9,5 miljoner invånare, skulle väntas ha 0,14 sådana universitet. Nu är siffran istället 1 enligt vilken ranking det nu är som Becker stödjer sig på (han anger inte sin källa), vilket rimligtvis får anses vara ett gott utfall. (Det finns gott om universitetsrankingar, och utfallen varierar, men det kan i sammanhanget vara värt att nämna att enligt två av de mest välkända - såväl Shanghairankingen som (den tidigare i år här på bloggen omnämnda) Times Higher Education-rankingen - har vi inte mindre än 3 universitet på topp 100, vilket är en fantastiskt fin siffra med tanke på vilket litet land vi är!)
2) Noga taget så har vi redan börjat rucka på den saken, genom den avgiftsbeläggning för utomeuropeiska studenter som infördes 2011. Men denna bör tas bort, snarare än att vi som Becker föreslår fortsätter längre in på denna olyckliga väg.
