Ett viktigt inslag i min vardag, och ett ofta avgörande moment för att ge mig en bra start på dagen, är att få läsa DN vid frukostbordet. Ibland, när tidningen någon gång är alltför välfylld med misshagligheter, fungerar det dock inte på önskat vis, och jag måste säga att hellre än ännu en debattartikel av professorn i företagsekonomi Mats Alvesson tar jag del av 24-sidiga reklambilagor från SIBA eller en kulturdel dominerad av Eurovisionsschlagerspekulationer.
När en artikel blir tillräckligt svamlig och dum blir det svårt att skilja rena skriv- och slarvfel från vad författaren faktiskt menar med sitt "resonemang". Så t.ex. är jag oförmögen att avgöra om Mats Alvesson verkligen menar vad han skriver då han i sin debattartikel Låt resultaten vägleda skolan – detaljstyr mindre i dagens DN föreslår att man "eventuellt kan [...] tänka sig ekonomiska incitament: de klart över eller under snittet i förhållande till jämförbara skolor kan få en belöning". Om jag ändå skall försöka mig på en sammanfattning av hans enastående floskulösa sörja till artikel, så verkar dess huvudbudskap vara att resultaten i det av New Public Management-tänkande genomsyrade svenska skolsystemet är dåliga, och att vad som fattas är ännu mera New Public Management-tänkande.
Ändå är det inte detta budskap som nära nog ger mig ett apoplektiskt anfall denna morgon, utan följande alvessonska förslag:
- Lärare i ämnen som kräver föga för- och efterarbete, till exempel matematik, skulle kunna undervisa mer, medan lärare som tar nya eller krävande kurser kanske kunde undervisa lite mindre.
