Ahlgren och Walin - den intellektuella gräddan bland svenska klimatförnekare

Hur tänker svenska klimatförnekare? För att se hur den intellektuella gräddan i denna kategori resonerar vill jag idag rekommendera texter av två av den svenska klimatförnekerirörelsens största tänkare och ledargestalter:¹

• Göran Ahlgren är docent i organisk kemi, sekreterare i klimatförnekarnätverket Stockholmsinitiativet och återkommande skribent på deras blogg med det orwellskt klingande namnet Klimatupplysningen. I sin bloggpost Klimathotet är ett faktum för några månader sedan anlägger han ett (vad skall vi kalla det?) "vetenskapsfilosofiskt" perspektiv:
  Klimathotet är ett faktum. Klimathotet är ett vetenskapligt faktum. Ett faktum lika sant som att solen snurrar runt jorden. Detta är kunskap.

  [...]

  Vad är kunskap? Något som en grupp är övertygade om är kunskap är kunskap. Det vi är överens om är vetenskap är vetenskap. Så, tillvaron består av cirkelresonemang! Allt detta, inte minst det senaste, gäller i allra högsta grad klimatvetenskapen.

  [...]

  Klimatvenskapen/växthushypotesen är ett bra exempel på ett sammanbrott för reduktionism som vetenskaplig metod. Återkopplingar är ett meningslöst begrepp som bara får en mening när vi delar upp klimatet i smådelar. Klimatet är. Att diskutera orsak-verkan samband när vi rör oss mellan olika hierarkier av komplexitetsnivåer (egenskaper för atmosfärens komponenter vs dess kollektiva egenskaper) är meningslöst. Jag påstår att fundamentala förhållanden mellan mikro och makro är ett oöverstigligt hinder. Det är dags för demontering!

  Och vad bygger vi upp i stället? En ångmaskin. Termodynamiken beskriver samband mellan värmetransport och arbete för ett system som helhet. Vilka svar kan man hoppas på att en sådan ansats ger? Man kan utgå ifrån att svaren kommer att ligga på samma nivå som ansatsen: modeller för atmosfärens temperaturprofil, den hydrologiska cykeln, konvektion, havsströmmar, värmetransport mellan ekvatorn och polerna etc. Samband mellan komplexitetsnivåer som komponentegenskaper och temperaturprofil? Knappast. Man måste acceptera att mellan mikro och makro ligger ett skikt av ovetbarhet. Ett skikt som är vetenskapligt ogenomträngligt. En epistemologisk gräns.

• Gösta Walin är professor emeritus i oceanografi vid Göteborgs universitet, och kommer på så vis närmare än de flesta att kunna kalla sig riktig klimatforskare. I klimatdebatten är han kanske mest känd för sin servettfysik. Nyligen skrev han på bloggen Det goda samhället ett inlägg rubricerat En välsingnelse för mänskligheten - en lovsång till den atmosfäriska koldioxidhaltsökningen:
  Från departement till förskola, från höger till vänster, från svenskt näringsliv till Greenpeace, från FN till kommunala miljörådgivare, från Australien till Kanada, samma budskap: Koldioxid är planetens förbannelse, något måste göras.

  Detta kallas konsensus och är mycket farligt, som masshysteri ungefär.

  [...]

  Så vad är då koldioxid? Koldioxid är livets gas. Växtligheten förbrukar koldioxid i frenetisk takt. Koldioxiden omvandlas därvid till syrgas och organiskt material dvs kol bundet i diverse organiska föreningar som återfinns i allt levande material men även i diverse dött material såsom ved eller fossila bränslen.

  [...]

  Det har visats i mängder av undersökningar att växtligheten gynnas av mer koldioxid. Det växer mer och snabbare. Lika viktigt är att växterna klarar sig med mindre vatten. Avsevärt större skördar och krympande ökenområden kan förväntas när koldioxidhalten stiger i atmosfären. Detta är ett dokumenterat faktum. Mer koldioxid är i sanning en välsignelse för mänskligheten.

  Hur påverkas då klimatet av koldioxid? Troligen obetydligt. Man kan tänka sig koldioxiden som ett florstunt täcke som dels ger en smula extra isolering, dels bidrar till att utjämna temperaturen över jorden.

  Lite varmare kan det bli, men detta kommer knappast att märkas över nya köld- och värmeperioder som ingen kan förklara. Vi bör också betänka att lite varmare klimat är fördelaktigt. Den så kallade lilla istiden (ungefär 1500-1850) var periodvis förfärlig med missväxt, massdöd i pest, häxprocesser med mera elände.

  [...]

  Sätt stopp för den livsfientliga propagandan, ni som har makt att påverka. Försök se det positiva med mer koldioxid och lugna ner er. Fossila bränslen och mer koldioxid är en välsignelse för mänskligheten.

Ställd inför dessa stycken kanske någon nu undrar om jag menar allvar med att Ahlgren och Walin verkligen tillhör eliten bland svenska klimatförnekare. Men det gör jag. Bättre än så här blir det dessvärre inte.

En stor skillnad mellan å ena sidan klimatförnekarna, och å andra sidan oss som tar det faktiska klimatvetenskapliga kunskapsläget på större allvar² och som därför ibland benämns alarmister, är denna: medan klimatförnekarna inte ålägger sig själva några intellektuella redlighetskrav och därför känner sig fria att anföra vilka argument de vill, oavsett om dessa är välgrundade eller inte, så tillåter vi på den andra sidan oss inte lika stort utrymme. Detta att vi begär av oss själva att vi skall ha fog för vad vi säger kan till slut kännas lite grand som en tvångströja, och då kan det någon enstaka gång vara befriande att i satirens form tillåta sig att på klimatförnekares vis fabulera lite friare.

• Uppsalainitiativets Emma Jonson provade nyligen det satiriska greppet, inspirerad av de ovan nämnda texterna av Ahlgren och Walin, och resultatet blev en underhållande drapa rubricerad Ett meningslöst svammel, varur jag saxar följande:
  Från Sahlgrenska till Karolinska, från läkarkåren till Inspektionen för vård och omsorg, från vänster till höger. Överallt samma budskap: cancer måste behandlas med cellgifter, strålning och kirurgi. Detta kallas konsensus och är mycket farligt. Vad händer med de stackare som vill bota sina cancerpatienter med kollodialt silver, raw food-dieter eller kalla vinterbad?

  [...]

  Hur kan vi förresten utgå från att cancer är skadligt över huvud taget? Jag har själv googlat på det, och cancer är inget annat än en tillväxt av celler. Men faktum är att celler är kroppens beståndsdelar. Celler är i sanning en välsignelse för mänskligheten. De innehåller allt från mitokondrier till ribosomer. Varför utgår vi då från att en smula celltillväxt så småningom försätter individen i ett tillstånd av somatisk termodynamisk jämvikt med sin omgivning, det vi i folkmun kallar "att vara död"? Detta är faktiskt något som vetenskapen misslyckats med att bevisa. Man måste acceptera att mellan mikro och makro ligger ett skikt av ovetbarhet, ogenomträngligt för vetenskapen. En epistemologisk gräns.

  Läs Emma Jonsons satiriska alster i dess helhet här!

Fotnoter

1) Jag uppmanar läsarna att här fokusera på vad herrarna Ahlgren och Walin faktiskt säger, snarare än att med stöd av bilderna ovan förfalla till billiga lustigheter om att de är lika som bär, och att deras klimatförnekarkamrater Ingemar Nordin och Peter Stilbs tycks ingå i samma klon.

2) Att klimatförnekare vanligtvis mer eller mindre skiter i det vetenskapliga kunskapsläget är välkänt för alla som följer debatten med dem, samt sant nästan per definition, men det är sällan de själva erkänner detta förhållande så oförblommerat som Walin gör i kommentarsfältet till hans ovan citerade bloggpost:

Jag baserar inte mina slustsatser på den enorma mängd vetsnskaplig information som har producerats om klimatfrågan. [...] Klokskap fungerar på ett helt annat sätt. Hur är lite svårt att reda ut, dessvärre. Man fär försöka tänka lite på egen hand, hur nu det går till.

Newsmill - en gengångare på nätet

Webbplatsen Newsmill lanserades 2008 som ett forum för "nyhetskommentarer och debatt", och det var flera personer i min bekantskapskrets som hoppades och trodde att satsningen skulle berika och modernisera det svenska medialandskapet. Själv såg jag tidigt tecken som gjorde mig skeptisk. Det drägg (rasister och klimatförnekare) som snart kom att dominera kommentarsfältet var det mest uppenbara tecknet, men även redaktionens artikelrekryteringspolicy föreföll mig ytterst tveksam. Den hade tydliga drag av kändis- och sensationsjournalistik, och de stolta ord med vilka de i början proklamerade att utrymmet att skriva artiklar och debattinlägg enbart var avsett för personer med expertis och särskilda insikter i de frågor som behandlades... well, de orden visade sig inte vara vatten värda, med tanke på bl.a. de rena pajasar som släpptes in att debattera klimatfrågan - folk som rörde sig på den nivå där de föreställde sig att den egna utomhustermometern på förstukvisten var en bra proxy för global medeltemperatur. Det lilla av kvalitet som i början kunde skönjas på webbplatsen blev allt ovanligare, och jag ser ingen anledning att sörja att den sommarstängtperiod som Newsmill deklarerade den 12 juni 2013 gick över i evig vila.

Torts denna negativa syn på Newsmill publicerade jag mig där flera gånger. Det är, som läsaren förstår, inget jag håller särskilt högt på min meritförteckning. Åtminstone ett par av publiceringarna kan förklaras med en viss refuseringströtthet. Det är inte alldeles lätt att få plats i den svenska debattens finrum i Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet, och när man åkt på refuseringar på båda de ställena är det lätt (åtminstone var det så för mig) att tänka något i stil med...

äh, skall jag fortsätta med Göteborgs-Posten, Upsala Nya Tidning etc, och bli refuserad av halva den svenska tidningsfloran innan till slut någon förbarmar sig och publicerar min text? Det orkar jag inte. Bättre då att vända sig till bottenskrapet direkt, och få det gjort. Newsmill får det bli.

Något sådant.

Så är, i och med Newsmills nedläggning, mina texter där för evigt förlorade? Svar nej. Det sägs ibland att allt som anslås på Internet finns kvar för evigt, vilket nog inte är bokstavligen sant, men en hel del arkiveras. Med hjälp av verktyget Wayback Machine kunde jag lätt återfå mina artiklar (och jag har även egna sparade versioner). Här är de:

• O. Häggström, Klimatdebatten och Lars Bern förlorade heder, Newsmill, 3 april 2009: pdf, Wayback Machine.

  Denna artikel har sin särskilda historia. När jag sensommaren och hösten 2008 upptäckte att i den styrelse för Förbundet Humanisterna jag på den tiden satt med i även fanns ett par herrar - Lars Bern och Åke Ortmark - som vid sidan om detta uppdrag ägnade sig åt antivetenskaplig förvillarpropaganda, så kunde jag inte hålla tyst om saken, utan meddelade hur olämpligt jag ansåg det var att sådan verksamhet kombinerades med förtroendeuppdrag i Humanisterna. Detta gav upphov till slitningar inom styrelsen och ett försämrat arbetsklimat, men i något läge lovade jag ordförande Sturmark att inte attackera Bern och Ortmark offentligt så länge vi satt i samma förbundsstyrelse. Så snart årsmötet röstat bort dem ur styrelsen tog jag bladet från munnen och levererade i Newsmill min i stort sett ocensurerade åsikt om Bern och hans skamlösa antivetenskapsretorik.

• S. Holst och O. Häggström, Varför vill Södertörns högskola ha en vetenskapsfientlig rektor?, Newsmill, 7 januari 2010: pdf, Wayback Machine.

  Detta är nog både den bästa och den mest uppmärksammade av de här uppradade Newsmill-artiklarna. Det är knappast någon tillfällighet att detta sammanfaller med att artikeln är den enda i listan där jag inte befattar mig med klimatförnekarna i Stockholmsinitiativet och deras imbecilla retorik. Ytterligare kommentarer om rektorstillsättningen på Södertörn gav jag senare i mitt föredrag Försvaret av vetenskapen - ett tvåfrontskrig.

• M. Westerstrand och O. Häggström, Stockholmsinitiativet förtjänar sin förvillarutmärkelse, Newsmill, 4 januari 2011: pdf, Wayback Machine.

  Denna text, liksom nästa, tjänade som inlägg i den lite upphettade debatt som följde på att föreningen Vetenskap och Folkbildning tilldelat klimatförnekarnätverket Stockholmsinitiativet 2010 års förvillarutmärkelse.

• O. Häggström, Hyckleri av Stockholmsinitiativets Göran Ahlgren, Newsmill, 17 januari 2011: pdf, Wayback Machine.