- Onsdagen den 14 september 2022 klockan 17:30-19:00 ger jag ett föredrag med rubriken Longtermism, Astrid Lindgren, the Unabomber and AI Alignment. Lokal är Litteraturhuset, Wergelandsveien 29, och det hela är ett arrangemang av Effektiv Altruisme Norge.
- Torsdagen den 15 september 2022 klockan 12.00-13:00 talar jag på BI (Norwegian Business School) Campus Oslo över ämnet AI Risk and AI Alignment at the Hinge of History.
En medborgare och matematiker ger synpunkter på samhällsfrågor, litteratur och vetenskap.
onsdag 24 augusti 2022
Jag framträder i Oslo den 14 och 15 september
onsdag 5 januari 2022
Do Look Up!
- [f]ör de allra flesta (förutom Morgonstudions redaktion) är [...] uppenbart vilka verkliga händelser som filmen baseras på. Igenkänningsfaktorn är hög, och filmteamet – inklusive regissör, manusförfattare och skådespelare – har upprepade gånger bekräftat att kometen är en metafor för just klimatkrisen.
- the comet in Don’t Look Up! [is] an obvious analogy to Critical Theory. Science!Grrrl is Helen Pluckrose, bearded-scruffy-white-male is James Lindsay. Civilisation will end, but nobody’s listening! How can you not see that obvious analogy?1
- it’s completely arbitrary what the comet “stands for”, and straight-faced discussions about that it *really-really* stands for just get shrugs from me. I. Don’t. Care. In particular, I would never seriously endorse the position “This is a timely satire warning us about Critical Theory.” When I write stuff like that, it’s obviously!satirical. Only somebody who thinks the comet is obviously!climatechange would ever think something else. To me, the movie is “about society”, and pretty funny.
- The first narrative says “there’s a consensus reality constructed by respectable people, and a few wild-eyed weirdos saying they’ve seen through the veil and it’s all lies...and you should trust the weirdos!” The second starts the same way, but ends “...and you should trust consensus reality!”.
- Unfortunately, Don’t Look Up can’t stop contradicting itself.
It depicts a monstrous world where the establishment is conspiring to keep the truth from you in every possible way. But it reserves its harshest barbs for anti-establishment wackos, who are constantly played for laughs. “THE COMET IS A MARXIST LIE!” says the guy on the Facebook stand-in. Maybe not literally, but at least he’s genre-savvy.
It depicts elites as simultaneously incompetent and omnicompetent. There’s a great scene where Female Scientist is talking to some rioters. The rioters bombard her with conspiracy theories - the elites have built bunkers! They’re lying low, totally safe, laughing at the idea of the comet wiping out the hoi polloi. “No,” Female Scientist answers, “they’re not that competent”. It’s a great line, played completely seriously. But later we learn that Tech CEO literally built a 2,000 person starship in less than six months so he and the other elites could escape.
söndag 24 oktober 2021
Tre nya avsnitt av Vetenskapligt med Häggström & Livh
-
1. Grandiosa framtider med Anders Sandberg, 16 juli 2021.
2. Pengar, pandemi och puffning med Linda Thunström, 5 augusti 2021.
3. Mitt i planeten med astronom Maria Sundin, 18 augusti 2021.
4. Medmänsklighet på smartast möjliga sätt med Stefan Schubert, 3 september 2021.
5. Tänkande maskiner, 29 september 2021.
6. Klimatforskare Christian Azar om att förse politiker med fakta, 22 oktober 2021.
tisdag 17 december 2019
In good physicist company
torsdag 26 september 2019
Om Stanislav Petrov och Greta Thunberg i P4
tisdag 30 juli 2019
Ubbhultskt yttrandefrihetsgnäll
- en varm vän av yttrandefriheten, som omfattar både Ericsons rätt att yttra dumheter och min rätt att påpeka att dessa är just dumheter.
måndag 24 juni 2019
Nu höjer jag ett bekymrat pekfinger mot två professorskollegor på ekonomsidan
- vi finner det överraskande och en smula perverterat att den som önskar hålla nere CO2-utsläppen med rådande system inte verkar ha anledning att undvika inrikesflygandet, varför andra sätt att minska detta flygande (med vidhängande utsläpp som ju trots allt finns där) snarast bör utformas.
- oj, en rullatorburen gammal pensionär har irrat sig in i de ruffiga hamnkvarteren, då är det oproblematiskt om jag rånar honom, för annars kommer garanterat någon annan att göra det.
torsdag 13 december 2018
Nu reder vi ut det här med Nordhaus och diskonteringsräntan
- Nordhaus, liksom många andra ekonomer, väljer att räkna ned värdet av kostnader som drabbar framtiden med en relativt hög nedräkningstakt (så kallad diskonteringstakt). Eftersom vi förväntas bli rikare i framtiden blir också kostnaderna för skadan relativt sett lägre. Men – och det här är mer kontroversiellt – Nordhaus (och många andra ekonomer) räknar också ned värdet av framtida skador enbart för att de uppstår i framtiden (den rena tidspreferensen).
Det här får oerhört stor betydelse. Med en diskonteringstakt på 5 procent per år blir en skada om 100 år hela 150 gånger mindre värd än om den inträffat i dag. Om 200 år betyder skadan i princip ingenting (22 000 gånger mindre). Eftersom klimatförändringarna är ett långsiktigt problem kan det därmed närmast trollas bort genom en teknikalitet.
- En modell med detta syfte måste i acceptabel grad överensstämma med vad vi faktiskt observerar. Detta tror jag är självklart för alla vad gäller de naturvetenskapliga delarna. Vi kan inte välja de parametrar som styr klimatkänsligheten utifrån vad vi vill att de skulle vara. De måste väljas så att modellens prediktioner är i linje med vad vi observerar. Det borde vara lika självklart att den ekonomiska modellen ska konstrueras så att den är i linje med vad vi observerar.
torsdag 3 maj 2018
Rekommenderad läsning: Aaronson om Caplan om utbildning
lördag 17 mars 2018
Om växthusgasutsläpp och invandring
- Ett lands växthusgasutsläpp (liksom annan miljöbelastning) tenderar att öka med ökad folkmängd. Om invandringen till ett land är stor leder det till ökad folkmängd. Eftersom det är angeläget att hålla nere de svenska växthusgasutsläppen leder detta till att vi bör begränsa invandringen.
- Vi anser att vi här i Sverige kan tillåta oss att tillskansa oss en hög levnadsstandard baserad på CO2-utsläpp som är högre än vad som är globalt hållbart, och högre än i andra länder. Detta privilegium bör vi dock vara ytterst försiktiga med att dela med oss av till Rashid och andra utlänningar, ty vår planet håller inte för om alla skulle leva som vi.
tisdag 30 januari 2018
Två tankar i huvudet samtidigt
söndag 11 juni 2017
Läs Derf Backderf!
torsdag 24 november 2016
Nya uttalanden från Trump om klimatfrågan
- Trump säger sig vara en verklig miljövän i kraft av att han låter bygga golfbanor: "I have some great, great, very successful golf courses. I’ve received so many environmental awards for the way I’ve done, you know. I’ve done a tremendous amount of work where I’ve received tremendous numbers. Sometimes I’ll say I’m actually an environmentalist and people will smile in some cases and other people that know me understand that’s true."
- Som sin främste auktoritet i klimatvetenskapliga frågor framhåller Trump sin farbror, elektroingenjören John G Trump, som dock saknar klimatvetenskapliga meriter, och som dog 1985: "My uncle was for 35 years a professor at M.I.T. He was a great engineer, scientist. He was a great guy. And he was... a long time ago, he had feelings - this was a long time ago - he had feelings on this subject. It’s a very complex subject. I’m not sure anybody is ever going to really know."
- Donald Trump schlepped across town on Tuesday to meet with the publisher of The New York Times and some editors, columnists and reporters at the paper.
As The Times reported, Trump actually seemed to soften some of his positions:
He seemed to indicate that he wouldn’t seek to prosecute Hillary Clinton. But he should never have said that he was going to do that in the first place.
He seemed to indicate that he wouldn’t encourage the military to use torture. But he should never have said that he would do that in the first place.
He said that he would have an "open mind" on climate change. But that should always have been his position.
You don't get a pat on the back for ratcheting down from rabid after exploiting that very radicalism to your advantage. Unrepentant opportunism belies a staggering lack of character and caring that can't simply be vanquished from memory. You did real harm to this country and many of its citizens, and I will never - never - forget that.
[...]
You are a fraud and a charlatan. Yes, you will be president, but you will not get any breaks just because one branch of your forked tongue is silver.
[...]
No, Mr. Trump, we will not all just get along. For as long as a threat to the state is the head of state, all citizens of good faith and national fidelity - and certainly this columnist - have an absolute obligation to meet you and your agenda with resistance at every turn.
onsdag 20 juli 2016
Allmänningens tragedi och Lars Karlssons myrstack
- Europa står för tillfället för ca 10% av de globala utsläppen och lilla Sverige som alltid vill gå i spetsen står för så där 0.2-0.0% beroende om man tar med nettoupptaget i den svenska vegetationen eller inte. Ibland tror jag att jag befinner mig i en förtrollad skog och inte i verkligheten när jag läser och lyssnar på vad politikerna säger att de vill göra. Det måste väl i himmelens namn finnas mer angelägna uppgifter!
- Det var en gång en myrstack som låg i en skog. Det var en fin och välbyggd stack, och dess drottning var väldigt stolt över den. Så en dag kom en vresig gammal björn förbi och rev större delen av stacken. Med stacken sönderriven var myrorna illa ute: de saknade skydd mot regn, kyla och värme och de föll ofta offer för rovdjur eller sjukdomar.
Drottningen kände att något måste göras. Hon talade med myrorna om att de måste reparera stacken, men varje myra hon talade med svarade ungefär så här:
"Det finns tusen myror i stacken. Det jag kan bidra med är så litet att det inte skulle märkas. Varför ska jag slita och släpa när det ändå inte gör någon märkbar skillnad?"
Och myrorna hade det hemskt och en del av dem dog, och det som fanns kvar av stacken förföll alltmer. Drottningen vädjade till sina myror:
"Så här kan det inte fortsätta. Vi måste göra något, innan vi alla går under."
Men varje myra svarade ungefär så här:
"Det vore hybris att tro att lilla jag kan rädda stacken. De andra är många fler än jag är: de får fixa det."
Det här kunde slutat som en riktig myr-tragedi. Lyckligtvis fanns det...
fredag 17 juli 2015
Om utomjordingar och klimatfrågan
- Alien: Why should I not blow up this planet?
Human: We are an advanced species.
A: How do you travel?
H: We light old dinosaurs on fire.
fredag 21 november 2014
En forskares mediaerfarenheter
torsdag 11 september 2014
Om väder och klimat i Upsala Nya Tidning
- Det väder som råder en viss dag på en viss plats kan beskrivas som en liten bit i ett stort pussel, som i sin helhet ger en bild av klimatet.
Vädret utspelas alltså inom klimatpusslets ramar, men den pågående klimatförändringen gör att hela ramen förflyttas. Extremväder ligger nära kanten på ramen och när ramen är i rörelse förändras också sannolikheterna för såväl kraftig nederbörd och översvämningar som torka och storbränder. Det är mot den bakgrunden som sommarens extremväder för det första ska förstås. För det andra är extremvädret en varningssignal i nutid om en framtid, där dagens extrema händelser kan bli det normala.
De som säger att extremvädret inte har med klimatförändringen att göra har därför fel.
Visst hade de extrema väderhändelserna den här sommaren kunnat ske även utan mänsklig klimatpåverkan, men det kan sägas om vädret även i ett förändrat klimat år 2050. Med den logiken beror då ingen väderhändelse på klimatet. Det är en missvisande retorik som bygger på en statisk och avgränsad syn på vetenskapen om klimatet.
En förklaring till den förvirrade debatten kan vara att extremväder är en känslig fråga ett valår, särskilt när politiken varit alltför passiv med tanke på de många studier som pekat på stora behov av klimatanpassning. Den som spelat ner klimatfrågan och arbetet med att förebygga utsläpp och anpassa samhället till den klimatförändring som redan pågår vill förstås hellre skylla på vädret än erkänna att man gjort för lite.
söndag 15 juni 2014
Ord och inga visor från Obama om klimatförnekarna
- I’m going to talk about one of the most significant long-term challenges that our country and our planet faces: the growing threat of a rapidly changing climate.
Now, this isn’t a policy speech. I understand it’s a commencement, and I already delivered a long climate address last summer. I remember because it was 95 degrees and my staff had me do it outside, and I was pouring with sweat - as a visual aid. And since this is a very educated group, you already know the science. Burning fossil fuels release carbon dioxide. Carbon dioxide traps heat. Levels of carbon dioxide in our atmosphere are higher than they’ve been in 800,000 years.
We know the trends. The 18 warmest years on record have all happened since you graduates were born. We know what we see with our own eyes. Out West, firefighters brave longer, harsher wildfire seasons; states have to budget for that. Mountain towns worry about what smaller snowpacks mean for tourism. Farmers and families at the bottom worry about what it will mean for their water. In cities like Norfolk and Miami, streets now flood frequently at high tide. Shrinking icecaps have National Geographic making the biggest change in its atlas since the Soviet Union broke apart.
So the question is not whether we need to act. The overwhelming judgment of science, accumulated and measured and reviewed over decades, has put that question to rest. The question is whether we have the will to act before it’s too late. For if we fail to protect the world we leave not just to my children, but to your children and your children’s children, we will fail one of our primary reasons for being on this world in the first place. And that is to leave the world a little bit better for the next generation.
[...]
If you need a reason to be optimistic about our future, then look around this stadium. [...] You are going to do great things. And I want you to know that I’ve got your back - because one of the reasons I ran for this office was because I believed our dangerous addiction to foreign oil left our economy at risk and our planet in peril. So when I took office, we set out to use more clean energy and less dirty energy, and waste less energy overall.
And since then, we’ve doubled the distance our cars will go on a gallon of gas by the middle of the next decade. We’ve tripled the electricity we harness from the wind, generating enough last year to power every home in California. We’ve multiplied the electricity we generate from the sun 10 times over. And this state, California, is so far ahead of the rest of the country in solar, that earlier this year solar power met 18 percent of your total power demand one day.
The bottom line is, America produces more renewable energy than ever, more natural gas than anyone. And for the first time in nearly two decades, we produce more oil here at home than we buy from other countries. And these advances have created jobs and grown our economy, and helped cut our carbon pollution to levels not seen in about 20 years. Since 2006, no country on Earth has reduced its total carbon pollution by as much as the United States of America.
So that’s all reason for optimism. Here’s the challenge: We’ve got to do more. What we’re doing is not enough.
[...]
Now, part of what’s unique about climate change, though, is the nature of some of the opposition to action. It’s pretty rare that you’ll encounter somebody who says the problem you’re trying to solve simply doesn’t exist. When President Kennedy set us on a course for the moon, there were a number of people who made a serious case that it wouldn’t be worth it; it was going to be too expensive, it was going to be too hard, it would take too long. But nobody ignored the science. I don’t remember anybody saying that the moon wasn’t there or that it was made of cheese.
And today’s Congress, though, is full of folks who stubbornly and automatically reject the scientific evidence about climate change. They will tell you it is a hoax, or a fad. One member of Congress actually says the world is cooling. There was one member of Congress who mentioned a theory involving “dinosaur flatulence” - which I won’t get into.
Now, their view may be wrong - and a fairly serious threat to everybody’s future - but at least they have the brass to say what they actually think. There are some who also duck the question. They say - when they’re asked about climate change, they say, “Hey, look, I’m not a scientist.” And I’ll translate that for you. What that really means is, “I know that manmade climate change really is happening, but if I admit it, I’ll be run out of town by a radical fringe that thinks climate science is a liberal plot, so I’m not going to admit it.”
Now, I’m not a scientist either, but we’ve got some really good ones at NASA. I do know that the overwhelming majority of scientists who work on climate change, including some who once disputed the data, have put that debate to rest. The writer Thomas Friedman recently put it to me this way. He were talking, and he says, “Your kid is sick, you consult 100 doctors; 97 of them tell you to do this, three tell [you] to do that, and you want to go with the three?”
[...]
These days, unfortunately, nothing is happening. Even minor energy efficiency bills are killed on the Senate floor. And the reason is because people are thinking about politics instead of thinking about what’s good for the next generation. What’s the point of public office if you’re not going to use your power to help solve problems?
And part of the challenge is that the media doesn’t spend a lot of time covering climate change and letting average Americans know how it could impact our future. Now, the broadcast networks’ nightly newscasts spend just a few minutes a month covering climate issues. On cable, the debate is usually between political pundits, not scientists. When we introduced those new anti-pollution standards a couple weeks ago, the instant reaction from the Washington’s political press wasn’t about what it would mean for our planet; it was what would it mean for an election six months from now. And that kind of misses the point. Of course, they’re not scientists, either.
And I want to tell you all this not to discourage you. I’m telling you all this because I want to light a fire under you. As the generation getting shortchanged by inaction on this issue, I want all of you to understand you cannot accept that this is the way it has to be.
[...]
Developing countries are using more and more energy, and tens of millions of people are entering the global middle class, and they want to buy cars and refrigerators. So if we don’t deal with this problem soon, we’re going to be overwhelmed. These nations have some of the fastest-rising levels of carbon pollution. They’re going to have to take action to meet this challenge. They’re more vulnerable to the effects of climate change than we are. They’ve got even more to lose. But they’re waiting to see what does America do. That’s what the world does. It waits to watch us act. And when we do, they move. And I’m convinced that on this issue, when America proves what’s possible, then they’re going to join us.
And America cannot meet this threat alone. Of course, the world cannot meet it without America. This is a fight that America must lead. So I’m going to keep doing my part for as long as I hold this office and as long as I’m a citizen once out of office. But we’re going to need you, the next generation, to finish the job.
We need scientists to design new fuels. We need farmers to help grow them. We need engineers to invent new technologies. We need entrepreneurs to sell those technologies. We need workers to operate assembly lines that hum with high-tech, zero-carbon components. We need builders to hammer into place the foundations for a clean energy age. We need diplomats and businessmen and women, and Peace Corps volunteers to help developing nations skip past the dirty phase of development and transition to sustainable sources of energy.
In other words, we need you.
söndag 11 maj 2014
Om Lennart Bengtssons beklämmande färd ner i klimatförnekarträsket
- Det är ju synd att DDR försvunnit annars skulle man ha kunnat erbjuda enkelbiljetter dit för dessa vurmande socialister. Nu finns det ju tyvärr inte många renläriga länder kvar snart och jag tror väl ändå inte våra romantiska grönkommunister vill ha en enkelbiljett till Nordkorea. Men om intresse föreligger bidrar jag gärna till resan så länge det rör sig om en utresebiljett. Kanske man kunde ordna med en gallupstudie då det inte kan uteslutas att jag underskattat utresebehovet.5
- Idag var han [Bengtsson] ordförande på en diskussionssession där han (trots det mycket kvalificerade sällskapet) uppfattade sin ordförandefunktion som att han själv måste se till att prata minst halva tiden och förklara hur det ligger till. När han haft en utläggning om att feedbacks fungerar på väldigt olika tidsskalor, och att vi måste vara praktiska och fokusera på de tidsskalor som är relevanta för våra politiska beslut, nämligen "a couple of decades" - då begärde jag ordet och frågade "You said, Lennart, that the practically relevant time scale for climate politics is a couple of decades. Do you REALLY mean that??? Do you really mean that whatever happens after 2050 is unimportant?". Han svarade att han beklagade sin otydlighet, och att han förvisso skulle finna det allvarligt om det visade sig att vi riskerar gå mot klimatkatastrof 2100, men om så var fallet så har vi ju gott om tid att åtgärda saken och det är alltså inget som har någon betydelse för vilka beslut vi fattar idag.
Ja, så sa han faktiskt. Jag blev helt stum. I tystnaden som uppstod sa han "Don't you agree with me? ... I can tell that you do not agree...".
- Europa står för tillfället för ca 10% av de globala utsläppen och lilla Sverige som alltid vill gå i spetsen står för så där 0.2-0.0% beroende om man tar med nettoupptaget i den svenska vegetationen eller inte. Ibland tror jag att jag befinner mig i en förtrollad skog och inte i verkligheten när jag läser och lyssnar på vad politikerna säger att de vill göra. Det måste väl i himmelens namn finnas mer angelägna uppgifter som t ex att skaffa meningsfulla jobb åt unga människor samt att integrera alla invandrare i det svenska samhället! Detta, inte minst, är en jätteutmaning.
- Nästa steg blir väl att bannlysa det felaktiga tänkandet eller bannlysa eller rent av bränna olämpliga böcker som den framstående belgiske energiexperten Samuele Furfaris nyutkomna bok: ”Vive les énergies fossiles!” med undertiteln ”La contre-révolution énergétique” Det enda hoppfulla är väl att dessa untertecknare eller snarare deras klimatstridande studenter inte normalt läser böcker på franska. I slutstadiet får vi räkna med att även diverse olämpliga personer blir bannlysta i denna nysvenska omvända upplysningstid.
[...]
En hel del av vad som åstadkommits i vetenskapsakademins energigrupp riskerar nu också att bli bannlyst.
Som enskild individ måste man nu också överväga risken att bli bannlyst eller i bästa fall att ens kritiska tänkande blir bannlyst. Att jag läst tillräckligt om 1930-talets intellektuella atmosfär i Europa är tillräckligt för att ge mig verkliga obehagskänslor.
torsdag 27 februari 2014
David Keith har skrivit en läsvärd liten bok om geoengineering
-
(1) I och med att metoden inte angriper den ökande koldioxidhalten så kvarstår det andra stora koldioxidproblemet (jämte global uppvärmning), nämligen försurningen av världshaven och de katastrofala ekologiska konsekvenser det kan föra med sig.
(2) Kemin i partikelbildningen är komplicerad och långt ifrån välutredd, och beroende på vad för ämne vi väljer att tillföra stratosfären finns risken att starta reaktioner som skadar det livsnödvändiga ozonskiktet.
(3) Metoden kan visserligen hejda den globala uppvärmningen, men den kan inte att stoppa klimatförändringarna. Då medeltemperaturen höjs med en mekanism (växthusgaser) och sedan sänks i motsvarande mån med en annan (aerosoler) kan vi inte räkna med bevarat status quo i andra avseenden än just global medeltemperatur. På vissa håll blir det varmare och på andra håll kallare; dessutom är stora regionala förändringar i nederbördsmönster att vänta.
(4) Om vi använder detta slags geoengineering som ursäkt för att inte dra ned på våra koldioxidutsläpp, så bygger vi in oss i en alltmer prekär situation där vi inte kan avbryta geoengineeringprojektet utan att orsaka en plötslig katastrofal uppvärmning inom loppet av bara ett par år. Utsläppen måste därför pågå i generation efter generation - men vad vet vi om huruvida den samhälleliga infrastrukturen flera hundra år fram i tiden kommer att klara att upprätthålla ett sådant högteknologiprojekt, och har vi verkligen rätt att pådyvla våra barnbarnsbarn och deras barnbarn en sådan arbetsuppgift?
- ...att om storskaligt genomförande av svavel-i-stratosfären-metoden och andra solskyddsmetoder överhuvudtaget kan komma ifråga, så är det i så fall enbart som temporärt bidrag till lösning på en akut klimatkris. Samtidigt framhöll han solskyddsmetodernas allmänna fördel jämfört med koldioxidborttagning, nämligen deras snabbhet: när vi fått ett solskyddsmedel på plats inverkar det genast med full kraft på jordens energibalans vilket kan kyla ned klimatet avsevärt på bara något år. Effekten av koldioxidborttagning däremot, behöver decennier på sig för att märkas i klimatet. Därför håller Keith öppet för att exempelvis svavel i stratosfären kan komma till användning under något decennium eller två, för att kapa en tillfällig temperaturtopp som i annat fall bedöms riskera att kasta klimatsystemet över en eller annan tipping point. Även med ambitiösa utsläppsmiskningar kan en sådan situation tänkas uppstå framemot mitten eller slutet av innevarande sekel, som en följd dels av fortsatt stor osäkerhet om koldioxidens klimatkänslighet (den temperaturökning som en fördubbling av koldioxidhalten leder till), dels av den stora tröghet i klimatsystemet som gör att temperaturen kan fortsätta stiga många decennier efter att vi lyckats vända koldioxidhalten nedåt.
- If geo-engineering is publicly considered a “solution” to climate change, governments may reduce their efforts to restrict the carbon emissions that caused global warming in the first place. If you promise that in a future emergency you can chill the Earth in a matter of months, cutting emissions today will seem far less urgent. “Geo-engineering needs some government funding, but the most disastrous thing that could happen would be for Barack Obama to stand up tomorrow and announce the creation of a geo-engineering task force with hundreds of millions in funds,” says David Keith.