Utvecklingen inom artificiell intelligens (AI) har potential att, på gott och/eller ont, totalt omstöpa våra levnadsvillkor. Detta har jag ofta skrivit om här på bloggen, med fokus på det hypotetiska scenario som benämns intelligensexplosion eller Singularitet, i vilket ett AI-genombrott sätter igång en mycket snabb utveckling, driven av en feedbackloop där de allt intelligentare maskinerna modifierar sig själva mot ännu högre intelligensnivåer, med oöverskådliga och eventuellt apokalyptiska konsekvenser. Det är emellertid inte detta scenario som avses när tidskriften Axess på förstasidan till sitt nya nummer meddelar att "maskinerna tar över". Vad de åsyftar är istället den i tiden mer närliggande revolution som det innebär när datorprogram och robotar tränger in på arbetsmarknanden och på område efter område konkurrerar ut den mänskliga arbetskraften. Detta är inte ens enbart ett framtidsscenario utan något som pågår idag, och utgör en fortsättning och förlängning på den utveckling där först jordbruket och sedan tillverkningsindustrin effektiviserats, automatiserats och alltmer tömts på arbetskraft.1 Vi har hela tiden lyckats hitta nya arbetsuppgifter för oss människor i takt med att de gamla automatiseras bort, men frågan är hur länge den balansen går att upprätthålla nu när maskinerna tar över inte bara manuellt arbete, utan även alltmer arbete av det slag vi kallat intellektuellt. Är det ens önskvärt att hålla oss i arbete? Är arbete verkligen livets mening? Är inte fritid bättre än löneslaveri? Kan vi skapa ett utopiskt samhälle där vi, befriade från arbetets bojor, helt hänger oss åt konstnärligt skapande, socialt umgänge och vad vi vill? Å andra sidan: även om ett sådant paradis2 skulle skymta långt där framme, hur klarar vi övergångsperiodens oundvikliga(?) turbulens och sociala utslagning?
Detta är några av de frågor som behandlas i inte mindre än åtta texter - författade av Annika Borg, Stefan Fölster, Helena Granström, Erik Helmerson, Gunnar Karlsson, Per Lundin, MarieLouise Samuelsson och Jan Söderqvist - i det nya Axess-numrets temablock I de tänkande maskinernas tid. De är mycket läsvärda och anlägger lite olika perspektiv,3 fast alla tar explicit avstamp i Erik Brynjolofssons och Andrew McAfees nya bok The Second Machine Age: Work, Progress, and Prosperity in a Time of Brilliant Technologies - en bok jag precis beställt och som verkar intressant, trots den obekymrade teknikoptimism som flera av Axess-skribenterna kritiserar den för. Kanske får jag anledning att återkomma till boken här på bloggen. Tills dess rekommenderar jag Axess-texterna i detta brännande viktiga ämne.4
En av de saker som slår mig när jag läser de åtta texterna är att där inte (med undantag för Helmersons ironiska i-förbifarten-omnämnande av Terminator, samt möjligen också två korta meningar av Granström som med lite god vilja kan förstås som pekande i den riktningen) finns någon indikation om att skribenterna funderar över förlängningen mot något Singularitets-liknande scenario där inte bara arbetsmarknaden utan mänsklighetens själva existens står på spel. Vågar man hoppas på att Axess försöker sig på ett uppföljande temanummer där blicken höjs till den nivån?
Fotnoter
1) Se t.ex. Oxford-rapporten The future of employment av Carl Benedikt Frey och Michael Osborne för en analys av vilka arbeten som står närmast på tur att automatiseras bort, och vilka som kan väntas få en lite längre respit.
2) Detta paradis besjungs av Kjell Höglund i Maskinerna är våra vänner:
- Maskinerna är våra vänner
Utan dom inget paradis
Maskinerna är våra vänner
Naturligtvis
Tryck på en knapp
Och lampan lyser
Tryck på en knapp
När du fryser
Tryck på en knapp
Tryck på en knapp
Kläderna tvättas
Tryck på en knapp
Munnarna mättas
Tryck på en knapp
[...]
Du ska inte längre slita
I ditt anletes svett
Du ska ägna dig åt vetenskap och konst
Har jag fel eller rätt?
[...]
Du ska inte längre släpa
På Sisyfos sätt
Du ska ägna dig åt kärlek och kultur
Har jag fel eller rätt?
4) Samma ämne behandlas också förtjänstfullt i Al Gores vittomspännande bok The Future.
