Vem är den störste segraren i de olympiska spelen i London 2012? Någon läsare kanske säger Usain Bolt, någon mer patriotiskt lagd kanske hellre lyfter fram Fredrik Lööf och Max Salminen, och den mer förnuftigt lagde kanske säger att det är för tidigt att ge ett svar eftersom spelen ännu pågår. Själv säger jag den sydafrikanske friidrottaren Oscar "Blade Runner" Pistorius!
Det är visserligen sant att Pistorius igår kväll med en åttondeplats i sitt semifinalheat misslyckades med att ta sig till final i herrarnas 400 meter, men det är en enorm prestation att först kvalificera sig till OS och där ta sig till semifinal. Inte minst med tanke på omständigheterna. Till följd av en missbildning fick Pistorius vid 11 månaders ålder båda sina ben amputerade halvvägs mellan knä och anklar. Istället för fötter springer han på ett par änadmålsenligt formade blad i kolfibermaterial. Stort grattis till din fina olympiska prestation, Oscar Pistorius!
Utöver att vara en glädjande och beundransvärd idrottsprestation i sig är Pistorius insats enligt min mening positiv på ett annat vis. Hans fall har nämligen inspirerat livlig debatt om artificiell förbättring av människans konstitution. En av många frågor fallet väcker är vad vi gör om det visar sig effektivare att springa med kolfiberblad än med fötter - bör vi då tillåta friska idrottare att amputera fötterna och gå över till de välformade skenorna? Det här är emellertid en debatt som potentiellt sträcker sig långt bortom idrottsliga frågor, mot en mer allmän diskussion om förbättring av människans fysiska, kognitiva och psykiska egenskaper längs exempelvis farmakologiska, mekaniska, elektroniska och genetiska vägar, och mot transhumanism. Teknikutvecklingen på dessa områden går fort, och kan få enorma konsekvenser för individ och samhälle. Det är hög tid att ta den bioetiska diskussionen om artificiell förbättring av människan på allvar.
