Då och då i svensk samhällsdebatt dyker det upp kristna företrädare och apologeter som brännmärker sekulär livsåskådning såsom varandes sämre än religiös tro, och/eller något som behöver kväsas. Några av dem som yttrat sig i denna riktning på senare år har jag uppmärksammat här på bloggen: Åke Bonnier, Tuve Skånberg och Per Ewert. Tokstollar. Men att Marie Demker, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, skulle sälla sig till denna unkna tankeströmning, det hade jag då aldrig trott. I Borås Tidning igår den 18 september 2016 ondgör hon sig över att ett sekulärt alternativ till gudstjänsten i samband med Riksdagens högtidliga öppnande nu erbjuds, och liksom i förbifarten framhåller hon att endast den som bekänner sig till religiös tro bör få komma i åtnjutande av religionsfrihet:
- Religionsfrihet innebär en rätt till religion för dem som tror, inte från religion för de andra.
Fotnot
1) Lyckligtvis verkar jag på min sida i denna meningsmotsättning ha den svenska regeringen, som på en webbsajt ägnad de mänskliga rättigheterna skriver:
- Religionsfriheten skyddar inte bara rätten att tro utan även rätten att inte tro. Denna rätt är absolut och kan inte inskränkas genom lag.
