Seglora smedja vid vägs ände

Vi är vana vid att tänka på Svenska kyrkan som snäll - att den står för snällast möjliga lättmjölkskristendom fjärran från tankevärlden hos galna amerikanska presidentkandidater som går till storms mot ogudaktigheter som homosexualitet och preventivmedel, eller hos de Livets Ords framgångsteologer vilka låter hadikappade få veta att Gud har låtit lemlästa dem för att de har syndat. De senaste månaderna har allt fler sprickor börjat synas i denna snällhetsfasad. Jag har tidigare rapporterat här på bloggen om en del av de aggressioner som bubblat upp från Svenskkyrkligt håll, framför allt mot personer som i offentlig debatt haft mage att ta strid för oskyldiga gossebarns kroppsliga integritet och rätt att slippa utsättas för medicinskt omotiverade och irreversibla kirurgiska ingrepp.

Till de mest upphetsade rösterna hör den av Svenska kyrkan sponsrade nättidningen Seglora smedja och dess redaktör och grundare, prästen och journalisten Helle Klein. Invektiven därifrån har under en tid eskalerat allt mer, men nu tror jag faktiskt att de har nått vad som måste beskrivas som vägs ände och ett närmast ounderträffbart bottennapp, sedan de släppt in den unge teologistudenten Petter Zachrisson att, så rakt och oförblommerat det bara är möjligt utan att explicit nämna Adolf Hitler vid namn, bunta ihop två av deras meningsmotståndare med denne:

Man kan tycka att det är en metadebatt när personer som Annika Borg och Christer Sturmark äter upp så mycket mediautrymme, men minnet av hur totalitära ideologier växte fram under 1900-talet som ledde fram till folkmord och förtryck får aldrig glömmas bort.

Är fortsatt debatt och en återgång till sakfrågan överhuvudtaget möjlig efter ett sådant lågvattenmärke? Från Humanisternas sida (där Sturmark är förbundsordförande) har man valt en annan väg: att bidra till den kaskad av Domkapitelsanmälningar som vinterns debatt fört med sig. Det hela är på sätt och vis farsartat, men framför allt väldigt dystert.

Etikprofessorers etik i teori och praktik

Att etikprofessorer är bättre än folk i allmänhet på teoretiska resonemang i etikfrågor torde stå utom all tvivel. Men hur är det med det praktiska handlandet: beter de sig mer etiskt än genomsnittspersonen?

En av mina senaste favoritfilosofer, Eric Schwitzgebel, återkommer ofta till den frågan. Bara att komma på att ställa den tycker jag är imponerande kreativt, ett omdöme som kan utsträckas till vissa av de forskningsmetoder han använder, som till exempel att studera hur ofta böcker om etikfilosofi stjäls från universitetsbibliotek jämfört med andra böcker. Det verkar dock vara svårt att skönja någon tydligt positiv effekt, i betydelsen att etikprofessorer skulle agera mer etiskt än andra. I vissa fall pekar forskningen snarast mot en effekt åt andra hållet.

Jag kommer att tänka på Eric Schwitzgebels frågeställning när jag nu tar del av det senaste rörande hur Elisabeth Gerle, präst i Svenska kyrkan och och adjungerad professor i etik vid Uppsala universitet, uppträder. Gerle är arg på sin prästkollega Annika Borg för att denne tagit ställning emot omskärelse av pojkar. Så här skrev Gerle på Facebook den 4 januari:

Annika, du vet precis som jag att den svenska staten har en del på sitt samvete när det gäller det judiska folket. Liksom Svk. Men som vi försöker göra upp med. Därför blir jag orolig o ledsen när du rör dig så nära det bruna

Kyrkans tidning rapporterar att Gerle med anledning av detta yttrande blivit anmäld till domkapitlet i Lund och att "anmälaren tolkar orden som en beskyllning att Borg står nära nazismen och vill att domkapitlet prövar om Gerle genom yttrandet skadat det anseende en präst bör ha".¹

Anmälarens tolkning av Gerles ord synes mig obestridlig. Några synpunkter på vilket "anseende en präst bör ha" har jag inte, men är utan vidare beredd att klassa Gerles uttalande som oetiskt.² Det finns ingen rim och reson i att stämpla kritik mot omskärelse som nazism och antisemitism. Som Borg tillsammans med Johanna Andersson i ett färskt debattinlägg framhåller finns en omfattande intern judisk kritik mot omskärelseritualen. Förtjänar även den kritiken att stämplas som nazistisk? Ett jakande svar på den frågan framstår som helt groteskt. Ett nekande svar (vilket jag gissar att Gerle skulle ge) skulle å andra sidan innebära att en persons moraliska rätt att ta ställning för spädbarns rätt att slippa utsättas för religiöst motiverade och irreversibla kirurgiska ingrepp är avhängigt hennes religiösa tillhörighet. Även det synes mig alldeles åt helskotta.

Fotnoter

1) En anmälan mot Borg till domkapitlet i Stockholm föreligger också. Det är stiftsadjunkten Anna Karin Hammar som står för anmälan, vilken tycks gå ut på att det skulle vara oförenligt med prästämbete i Svenska kyrkan att kritisera andra religioners sedvänjor, att förespråka ett sekulärt samhälle, och att beblanda sig med organiserade ateister.

2) Det är inte första gången som Elisabeth Gerle uppträder oetiskt i offentlig debatt. 2010 utkom hon med boken Farlig förenkling - om religion och politik utifrån Sverigedemokraterna och Humanisterna där hon på det mest ohederliga och oanständiga vis (de direkta felaktigheterna står som spön i backen i boken) försöker smutskasta Förbundet Humanisterna. Christer Sturmarks Newsmill-inlägg om boken är värt att ta del av, liksom den efterföljande videofilmade debatten Gerle och Sturmark emellan.

Domprostens fördomar

Gårdagens läs- och hedervärda artikel på DN Debatt, där Annika Borg (präst i Svenska kyrkan) och Christer Sturmark (ordförande i Humanisterna) gör gemensam sak under parollen "Kyrkan måste sluta fred med religionskritikerna", provocerar domprosten i Stockholms domkyrkoförsamling Åke Bonnier att säga ifrån:

"Ett samhälle som på många olika sätt ger uttryck för Gudskärlek på många olika språk och där vi lär oss att Gud och människan hör samman och där vi medmänniskor i våra många olika variationer är systrar och bröder, ett sådant samhälle blir betydligt rikare och mänskligare än ett sekulariserat samhälle där, draget till sin spets, egoismen blir drivkraften."

Nejdu, Åke Bonnier, nu är du ta mig fan ute och cyklar. Även utan Gud är det möjligt att älska andra människor, att vilja dem väl, och att göra goda gärningar. Din fördomsfullhet är beklämmande.