Then we have a bit of a situation

Very often on this blog, I have used Randall Munroe's xkcd comic in order to underline som view of mine or some interesting idea. Today, let me treat you to a real classic, dating way back to 2006 - the very year that xkcd was launched.

It is not clear to me whether the Senator appearing in the comic is intended to be someone in particular or just a generic Christian conservative Republican. To show the timeliness of the comic, still today in 2014, let me remind readers of the recent U.S. midterm elections and pretend that the person in question is the Oklahoma Republican Senator James Inhofe, who took office in the U.S. Senate 1994, and who was reelected earlier this month for his fourth full term. Congratulations, America - a lovely choice!¹

Inhofe is best know as an aggressive anti-environmentalist and anti-scientist. He suggested in an oft-quoted Senate floor speech in 2003 that "manmade global warming is the greatest hoax ever perpetrated on the American people". Regular readers of this blog will probably find his suggestion outrageous, but he does have evidence for his view. This evidence appears in the Bible. Here is what Inhofe said in a radio interview on August 2, 2012:

Well actually the Genesis 8:22 that I use in there is that "as long as the earth remains there will be seed time and harvest, cold and heat, winter and summer, day and night," my point is, God's still up there. The arrogance of people to think that we, human beings, would be able to change what He is doing in the climate is to me outrageous.

Footnote

1) Or not.

Filmtajm!

Nu, kära läsare, är det filmtajm! Två aktuella YouTube-filmer som jag omöjligt kan unanhålla er har kommit till min kännedom (båda för övrigt genom vännen Patrik Lindenfors försorg).

Den första av dem har vi redan presenterat på Uppsalainitiativet, men jag gör det här också eftersom den så väl illustrerar ett återkommande tema här på bloggen: den eskalerande galenskapen inom det amerikanska Republikanska partiet. Känsliga personer varnas: det här är enbart för den som står ut med att se republikanska kongressledamöter ägna sig åt rena rama Stockholmsinitiativs-pajaserierna.

Den andra filmen är något så ovanligt som en rap om Singulariteten. De läsare som är insatta i ämnet kommer att känna igen många referenser och glädjas åt musik- och videomakarnas humoristiska fyndigheter. De som är mindre insatta kommer i bästa fall att få sin nyfikenhet frestad och en impuls att lära sig mer. Låt mig då för säkerhets skull framhålla att videon i sig inte är att betrakta som någon pålitlig kunskapskälla, liksom inte heller Ray Kurzweils missionerande utgör den bästa och mest vederhäftiga vägen in i ämnet. Helst av allt rekommenderar jag Nick Bostroms bok Superintelligence, men för den som inte orkar med en hel bok lyfter jag gärna fram Eliezer Yudkowskys lite kortare text, David Chalmers ännu lite kortare text, eller (för den som verkligen har bråttom) Max Tegmarks pyttekorta text om samma ämne.

Knas i Kansas

Om det inte vore för att så allvarliga ting stod på spel så skulle amerikansk politik kunna betraktas som en fantastisk källa till humor och strålande komik. När jag förra året rapporterade hur det Republikanska partiets Texasavdelning skrivit in i sitt idé- och handlingsprogram att skolor borde förbjudas att lära elever ett kritiskt tänkande som annars riskerar "utmana deras fixa trosföreställningar och undergräva föräldrarnas auktoritet", så tänkte jag att botten nog var nådd. Kanske var den det, men när jag nu (via via Miljöaktuellt) ställs inför vad delstaten Kansas¹ högsta lagstiftande församling sysslar med på miljöområdet känner jag mig en smula osäker på om det är Texas aller Kansas som står för det allra mest vrickade vansinnet. De (i Kansas alltså) har nämligen långt gångna planer på en lagstiftning som skall förbjuda användandet av statliga och kommunala medel till hållbar utveckling. Jag citerar ur det förslag från deras energi- och miljöutskott som delstatens senat och representanthus skall ta upp den 8 maj:

HOUSE BILL No. 2366

By Committee on Energy and Environment

2-15

AN ACT concerning the use of public funds to promote or implement sustainable development.

Be it enacted by the Legislature of the State of Kansas:

Section 1. (a) No public funds may be used, either directly or indirectly, to promote, support, mandate, require, order, incentivize, advocate, plan for, participate in or implement sustainable development.

[...]

'sustainable development' means a mode of human development in which resource use aims to meet human needs while preserving the environment so that these needs can be met not only in the present, but also for generations to come.

I och med detta autentiska citat ur det föreliggande lagförslaget torde denna bloggpost härmed ha nått sin galghumoristiska höjdpunkt, men jag vill gärna avrunda med att återge ThinkProgress rapportering rörande hur utskottets ordförande Dennis Hedke ser på frågan om eventuellt jäv i sammanhanget:

Rep. Dennis Hedke, a Republican, brought the bill to the House Energy and Environment Committee of which he is chairman. He said Tuesday he saw no conflict of interest in the fact that he is a contract geophysicist whose client list includes 30 regional oil and gas companies.

“I can’t see why,” Hedke said. “I didn’t think about that. It really never crossed my mind. I’d probably just say no.”

Fotnot

1) Just det, Kansas igen, samma delstat vars utbildningsstyrelse 2005 beslöt att skolundervisning i naturvetenskap skall betona (och nu citerar jag Wikipedia) "that evolution could not rule out a supernatural or theistic source, that evolution itself was not fact but only a theory and one in crisis, and that ID must be considered a viable alternative to evolution".

Republikanska partiet: en uppdatering

Short summary for American readers: For chrissake, vote for Obama!

Har Republikanska partiet nått botten? Den frågan ställde jag i en bloggpost i somras, föranledd av att partiets Texasavdelning antagit ett program där de förespråkar förbud mot att i skolor lära elever ett kritiskt tänkande som annars riskerar att "utmana deras fixa trosföreställningar och undergräva föräldrarnas auktoritet".

Vad som är den absoluta botten i amerikansk politik är givetvis både en definitionsfråga och en smaksak. Jag vill hur som helst bjuda bloggens läsare på en uppdatering över remarkabelt idiotiska och/eller obehagliga insatser från republikanskt håll, som kommit till min kännedom efter bloggposten i somras. Saken är tämligen allvarlig, då Republikanska partiet har ett mycket starkt och på många håll dominerande inflytande i amerikansk politik. Som delar av läsekretsen säkert känner till är det till och med så illa att en företrädare för partiet vid namn Mitt Romney anses vara andrahandsfavorit i det presidentval som äger rum om några veckor. Efter en mindre lyckad insats av president Obama i en valdebatt med Romney den 3 oktober är det rentav många som hävdar att den senare har en rejäl chans att vinna, vilket i så fall torde bero på att den amerikanska väljarkåren tenderar att värdera kraftfull personlig framtoning högre än huruvida man i sak har täckning för sina påståenden.

Här, i alla fall, är några av de värsta republikanska lågvattenmärken som kommit fram på sistone:

• Charlie Fuqua, som kandiderar för Republikanska partiet till delstaten Arkansas representanthus, förespråkar dödsstraff på olydiga barn:
  The maintenance of civil order in society rests on the foundation of family discipline. Therefore, a child who disrespects his parents must be permanently removed from society in a way that gives an example to all other children of the importance of respect for parents. The death penalty for rebellious children is not something to be taken lightly. The guidelines for administering the death penalty to rebellious children are given in Deut 21:18-21.

  This passage does not give parents blanket authority to kill their children. They must follow the proper procedure in order to have the death penalty executed against their children. [...] Even though this procedure would rarely be used, if it were the law of land, it would give parents authority. Children would know that their parents had authority and it would be a tremendous incentive for children to give proper respect to their parents.

Nu är lyckligtvis inte Fuqua invald (ännu), men hör vad några av hans partivänner som redan sitter i sagda representanthus har att säga:

• Loy Mauch, republikansk ledamot i Arkansas representanthus, har gång på gång återkommit till sin hjärtefråga om att återupprätta Konfederationens och slaveriets rykte, exempelvis med följande påpekande:
  If slavery were so God-awful, why didn’t Jesus or Paul condemn it, why was it in the Constitution and why wasn’t there a war before 1861?
• Mauchs partikollega i samma representanthus Jon Hubbard är inne på liknande tankegångar:
  [T]he institution of slavery that the black race has long believed to be an abomination upon its people may actually have been a blessing in disguise. The blacks who could endure those conditions and circumstances would someday be rewarded with citizenship in the greatest nation ever established upon the face of the Earth.

Vi skall inte uppehålla oss vid avkroken Arkansas alltför länge. Hur har vi det med de republikaner som lyckats ta sig ända till parlamentet i Washington DC - de kan väl inte vara fullt lika knäppa? Låt oss se.

• Paul Broun, som sitter i det amerikanska representanthuset, berättade nyligen att evolutionsteorin och Big bang är "lögner rakt ur djävulens håla". Se videon! (Brouns bisarra utbrott är dessvärre blott ett tecken bland många på att Republikanska partiets fientliga inställning till vetenskap inte har mjukats upp sedan Chris Mooneys gedigna genomgång av saken i boken The Republican War on Science från 2005.)

• Todd Akin sitter i representanthuset och kandiderar till senaten, bland annat på sin hårdföra antiabortlinje, där inte ens våldtäktsoffer skall beviljas abort. Han hänvisar till ett (för oss andra okänt) medicinskt genombrott som säger att "[i]f it's a legitimate rape, the female body has ways to try to shut that whole thing down.". (Fråga mig inte vad "legitim våldtäkt" kan tänkas betyda.)

Här ännu en knäppgök i samma lagstiftande församling:

• Paul Ryan, som förutom att sitta i det amerikanska representanthuset lyckats bli det republikanska partiets vicepresidentkandidat i det stundande presidentvalet, har vid flera tillfällen medgivit vilken bisarr och sektliknande ideologisk bakgrund han har. Hör på det här:
  [T]he reason I got involved in public service, by and large, if I had to credit one thinker, one person, it would be Ayn Rand.
  Och det här:
  I give out "Atlas Shrugged" as Christmas presents, and I make all my interns read it.

Till sist har vi den värste knasbollen av dem alla:

• Mitt Romney har bestämt sig för vilka 53% av befolkningen han söker stöd hos, och han är så till den milda grad säker på deras uppslutning att han inte drar sig för att uttrycka det djupaste förakt för resterande 47%:
  There are 47 percent of the people who will vote for the president no matter what. All right, there are 47 percent who are with him, who are dependent upon government, who believe that they are victims, who believe the government has a responsibility to care for them, who believe that they are entitled to health care, to food, to housing, to you-name-it. That that's an entitlement. And the government should give it to them. And they will vote for this president no matter what. These are people who pay no income tax. [...] My job is not to worry about those people. I'll never convince them they should take personal responsibility and care for their lives.
  En vanlig idé i amerikanskt politiskt tänkande (eller åtminstone i dess retorik) är att en president, oavasett vilka som röstat respektive inte röstat på vederbörande, skall vara hela folkets president, men detta har Romney till synes helt ogenerat gått ifrån.

Atlas Shrugged för dig som har bråttom

Ayn Rands författarskap intresserar mig (som tidigare meddelats) inte alls. Hennes Atlas Shrugged (på svenska Och världen skälvde) är en av de sämsta böcker jag läst.¹ Varför tar jag då upp den, gång efter annan, här på bloggen?

Skälet till att ämnet Ayn Rand är svårt att undvika helt och hållet är att hennes hängivna och inte så lilla beundrarskara inkluderar en och annan inflytelserik person högt upp i den politiska hierarkin.² Det gamla Centerparti som en del av oss minns med viss värme från Thorbjörn Fälldins tid lär inte bli sig likt igen så länge det leds av den Annie Lööf (född Johansson) som lyft fram Atlas Shrugged som en av sina tre favoritböcker vad gäller liberal ideologisk vägledning. Nu har Rands författarskap dessvärre aktualiserats än mer, sedan den amerikanske republikanske presidentkandidaten Mitt Romney tillkännagivit att han kandiderar tillsammans med Paul Ryan som vicepresidentkandidat. Ryan är hämtad ur det republikanska partiets yttersta högerflygel, och tillhör eller har i alla fall tillhört den märkliga Ayn Rand-kulten.

Betyder detta att den som vill förstå svensk och amerikansk politisk höger är tvungen att bita ihop och läsa den fruktansvärda tegelstenen Atlas Shrugged? Nej, misströsta inte! Den begåvade serietecknaren Liv Strömquist kommer till vår undsättning med sin briljanta 14-sidiga sammanfattning av Atlas Shrugged, publicerad i tidskriften Galago. Här bjuder Strömquist, snyggt och starkt komprimerat, på allt vi egentligen behöver veta om Rand och hennes politiska filosofi.

Fotnoter

1) Precis som förra gången behöver jag kvalificera mitt påstående om att ha läst boken. Det jag skrev då gäller fortfarande:

Jag har faktiskt inte läst hela boken, utan la ifrån mig den med en känsla av avsmak efter mellan 300 och 400 [av totalt närmare 1200 tättskrivna] sidor, men läsningen var så plågsam att det kändes som flera böcker. Rent litterärt är Aynd Rand måhända inte särskilt mycket sämre än Enid Blyton, men hon är absolut inte bättre, och vad som gör boken allra mest frånstötande är inte stilen utan det människoförakt som genomsyrar hennes plädering för avskaffande av skatter, välfärd och annan samhällelig barlast.

2) Attraktionskraften i Rands författarskap är svårbegriplig, men likväl är den ett faktum. Så här skriver den kosmopolitiske journalisten och författaren Raj Patel:

There are two novels that can transform a bookish 14-year-kid’s life: The Lord of the Rings and Atlas Shrugged. One is a childish daydream that can lead to an emotionally stunted, socially crippled adulthood in which large chunks of the day are spent inventing ways to make real life more like a fantasy novel. The other is a book about orcs.

Har Republikanska partiet nått botten?

Det amerikanska Republikanska partiet går från klarhet till klarhet på många områden. Låt mig idag stanna upp inför deras utbildningspolitik.¹ Deras kamp för att lyfta in så kallad intelligent design i skolans biologiundervisning att undervisas sida vid sida med (eller helt enkelt istället för) evolutionsteorin är väl känd, liksom motståndet mot att sexualundervisning skall få lov att informera om preventivmedel. Även klimatvetenskapens varningar om en farlig antropogen global uppvärmning hör till det som man numera söker mönstra ut ur skolundervisningen.

Allt detta rör enskildheter i olika ämnen och kursplaner. Men risken finns ju att elever som skaffar sig allmänna intellektuella redskap, såsom kritiskt tänkande, går vidare och på egen hand lär sig om evolutionsbiologi, preventivmedel, klimatvetenskap och andra förtretligheter. Här behövs uppenbarligen bredare grepp! Republikanska partiets Texasavdelning har insett detta,² och vill i sitt nyligen antagna idé- och handlingsprogram förhindra att elever lär sig ett kritiskt tänkande som annars riskerar "utmana deras fixa trosföreställningar och undergräva föräldrarnas auktoritet":

Knowledge-Based Education – We oppose the teaching of Higher Order Thinking Skills (HOTS) (values clarification), critical thinking skills and similar programs that are simply a relabeling of Outcome-Based Education (OBE) (mastery learning) which focus on behavior modification and have the purpose of challenging the student’s fixed beliefs and undermining parental authority.

Fotnoter

1) Någon läsare kanske tänker att jag i det följande på ett tendentiöst sätt väljer ut de allra galnaste inslagen i ett mångfacetterat partis utbildningspolitik, och att presidentkandidat Romney väl inte rimligtvis kan vara fullt så väck. Något lite kan det väl för all del ligga i en sådan invändning, men tag gärna del av Diane Ravitchs avslöjande analys av Romneys skolpolitiska handlingsprogram.

2) Tack till Hermant Mehta på Friendly Atheist och Ulf Gustafsson på Humanistbloggen, vilkas bloggposter fäst min uppmärksamhet på denna nya utveckling.

Presidentkandidaterna och klimatfrågan

Att USA skall ta ledningen i omställningen till fossilfria energisystem är rimligt att efterfråga, som t.ex. Papua Nya Guineas delegat Kevin Conrad gjorde i ett berömt uttalande vid klimatmötet i Bali 2007. Men det ser mörkt ut. Barack Obama har inte förmått göra mycket. Största bromsklossen finns i kongressen, och det är framför allt företrädare för det republikanska partiet (men inte bara de) som starkast motsätter sig en konstruktiv energi- och klimatpolitik. Republikanernas track record vad gäller synen på klimat- och annan vetenskap är förfärligt. Det skulle otvivelaktigt innebära ett nytt hårt slag mot förhoppningarna om ett amerikanskt ledarskap i klimatfrågan, om någon av de republikanska presidentkandidaterna skulle besegra Obama i presidentvalet 2012. Dock finns grader även i helvetet, och mellan de ledande republikanska kandidaterna kan tydliga nyansskillnader urskiljas i deras syn på (eller, snarast, ointresse för) klimatfrågan.

• Rick Perry, guvernör i Texas (en merit med skräckinjagande associationer), anser att reglering av växthusgasutsläpp skulle ha katastrofala följder för ekonomin, och att det förresten inte finns några vetenskapliga bevis för mänsklig klimatpåverkan.
  


• Michele Bachmann (som länge haft kampen mot energieffektiviseringsåtgärder - "the brave new world of energy conservation" - som en hjärtefråga) är om möjligt ännu tydligare: global uppvärmning är "voodoo, nonsense, hokum, a hoax".
  


• Sarah Palin har svajat lite hit och dit i frågan om mänsklig aktivitet kan ligga bakom global uppvärmning. I augusti 2008 hette det "I'm not one though who would attribute it to being man-made", men kort därefter mjukade hon upp det ställningstagande kraftigt - "I believe that man's activities certainly can be contributing to the issue of global warming, climate change" - och menar att åtgärder kanske ändå borde vidtas. Bara inte cap-and-trade. Hellre borra efter naturgas.
  


• Jon Huntsman arbetade för några år sedan, i sin roll som guvernör i Utah, för utsläppsbegränsningar, men har nu ändrat sig och menar att ekonomin måste bli bättre innan vi åter har råd att bry oss om klimatfrågan.
  


• Mitt Romney anser att antropogen global uppvärmning är en realitet och att växthusgasutsläpp är ett problem, men tvekar om vad som konkret borde göras, och varnar i synnerhet för unilaterala amerikanska åtgärder.