Carlsen-Anand II

Ni minns säkert förra årets VM-match i schack mellan Magnus Carlsen och Viswanathan Anand - den match som gjorde det unge norske schackgeniet till världsmästare, och som jag rapporterade om i tre korta bloggposter. Nu är nästa VM-match mellan dem båda igång. Första partiet (i bäst av tolv) spelades igår och slutade remi efter hård kamp, där Anand inledde offensivt, men fumlade i övergången till slutspelet och överlät fördelen åt Carlsen, som sedan pressade men inte nådde ända till vinst.

Matchen omnämns ibland lite vilseledande som "returmatch", vilket för tankarna till svunna tider då en detroniserad världsmästare automatiskt hade rätt till en sådan - en regel som dock sedan länge är avskaffad. Efter förlusten med klara 6,5-3,5 i förra årets VM-match räknades Anand bort av många, men han lyckades överraskande komma tillbaka och vinna kandidatturneringen i våras framför bland andra favorittippade Levon Aronian och Vladimir Kramnik, och därmed kvalificera sig för ny VM-match.

Andra ronden spelas idag med start 13.00. Partiet kan, liksom återstoden av VM-matchen, följas t.ex. via arrangörernas hemsida, eller via NRK:s sevärda direktsändningar som för svensk publik levereras av SVT Play med start 12.30 varje speldag. Den som nöjer sig med att se partierna i efterhand kan med fördel ta del av den engelske stormästaren Daniel Kings pedagogiska genomgångar på hans YouTube-kanal PowerPlayChess (se gärna hans insiktsfulla diskussion av första matchpartiet).

Som alla schackälskare är jag entusiastisk över att VM-matchen nu har startat, och jag ser fram emot några veckor av fint och underhållande schack, förhoppningsvis åter med norsk seger. Enda smolket i glädjebägaren är att matchen efter värsldsschackförbundspresident Iljumzjinovs kuppartade utspel i juni spelas i Sotji, Ryssland, vilket därmed bjuder Adolf Hitl... förlåt, Vladimir Putin heter han visst, på ännu en stor propagandaseger.¹ För att dra ett litet strå till stacken i riktning mot att neutralisera det, så länkar jag härmed till författaren och Nobelpristagaren Herta Müllers uttalande om Putin i gårdagens DN -

Vi östeuropéer känner alltför väl till skräcken för ryssarna och deras politiska arrogans, deras nationalistiska överlägsenhet, liksom deras ekonomiska hänsynslöshet i plundringen av sina grannar. Inte ett enda östeuropeiskt land kunde, eller fick, skapa en egen identitet och tillvarata sina egna intressen. Efter Sovjetunionens fall andades vi ut och trodde att det skulle vara slut på detta för all framtid. Men efter att Putin, som en simpel tjuv, tog Krim är skräcken tillbaka i hela Östeuropa.

- och min egen svordomsdoftande bloggpost om Putin från i vintras.

Fotnot

1) Detta fick Carlsen att, som jag tidigare rapporterat, länge tveka om han överhuvudtaget skulle ställa upp. Det var ett svårt och komplicerat beslut, och vad som till sist fällde avgörandet vet möjligen bara Magnus Carlsen själv. Jag kan dock tänka mig att intalienaren Fabiano Caruanas storartade turneringsseger för ett par månader sedan i St Louis (där Carlsen blev tvåa) blev avgörande. Fram till dess framstod Carlsen som ohotad världsetta och kände möjligen att han hade råd att skänka bort VM-titeln utan att riskera sin status som världens bäste schackspelare, men så seglade Caruana upp till ett läge på världsrankingen som gjorde att Carlsen plötsligt inte längre kunde känna sig säker på sin förstaplats.

Carlsens kalldusch

Som motvikt till allt positivt jag skrivit om den unge, bildsköne och lite egensinnigt karismatiske schackvärldsmästaren Magnus Carlsen erbjuder jag idag en lite elak karikatyrbild, signerad den spanske skämttecknaren A Wadalupe.¹

För att även den läsare som inte noggrant följer schackelitens förehavanden skall kunna begripa bilden och uppskatta den fullt ut kan ett par bakgrundsupplysningar vara till hjälp:

1. Fabiano Caruana har den senaste tiden seglat upp som det kanske största hotet mot Magnus Carlsens schackliga dominans. I den just nu pågående superturneringen i St Louis har han efter sina fyra inledande segrar tillskansat sig en solklar ledning, alltmedan Carlsens spel inte riktigt står att känna igen.² En av vinsterna kom mot Carlsen i förrgår,³ och det är det partiet vi ser symboliskt avbildat i Wadalupes teckning.

2. Kort innan turneringen började accepterade Caruana det så kallade Ice Bucket Challenge.⁴

Fotnoter

1) Vad som gör Wadalupe till en bra skämttecknare är framför allt kombinationen av sakkunskap och nogrannhet. När andra tecknare slänger ut pjäser över brädet lite på måfå ser Wadalupe till att återge exakt den ställning i vilken Carlsen gav slaget förlorat mot Caruana.

2) Det är möjligt att Carlsens bleka insats (jämfört med vad vi är vana vid att se från hans sida) så här långt i turneringen åtminstone delvis kan förklaras med att han är distraherad av den konflikt som blossat upp mellan honom och världsschackförbundet FIDE, och som ser ut att kunna sluta med att han lämnar walk over i den VM-match mot Anand som planeras längre fram i höst. Norska medier har rapporterat flitigt om saken. För egen del står jag fast vid det ställningstagande jag gjorde på Facebook häromdagen:

Stå på dig, Magnus Carlsen! Du skall inte behöva resa till ett (erövrings-)krigförande land för att försvara din VM-titel. Du har ingen moralisk skyldighet att böja dig för den korrupte FIDE-presidenten Iljumzjinovs kuppartade utspel i juni, helt utanför protokollet, om att förlägga VM-matchen mellan dig och Anand till Sotji. Om han väljer att devalvera VM-titeln genom att i matchen ersätta dig med sin landsman Karjakin⁵ så är det inget som du bör lägga tid och kraft på att bekymra dig över. Fortsätt bara att spela ditt fina och nästan magiska schack, och fortsätt vinna, så kommer alla verkliga schackvänner att betrakta dig som den främste, oavsett hur Iljumzjinov väljer att trampa på VM-titeln!

3) I en annan turnering bara några veckor tidigare var rollerna ombytta då Carlsen i karaktäristik stil besegrade Caruana, något som Wadalupe förevigade i en annan teckning.

4) De celebriteter och andra som tar upp the Ice Bucket Challenge som stöd för ALS-forskningen har snabbt kommit att stå som spön i backen. Det är gott och väl, men jag gillar också Vår Herres perspektivisering av saken.

5) Karjakin gillar jag inte, efter hans avskyvärda twittrande i samband med Krim-invasionen tidigare i år, och det motbjudande vis på vilket han på Instagram framställer sig själv som trogen Putin-anhängare.