torsdag 14 november 2019

Om mänskligt vs artificiellt beslutsfattande i P4 Göteborg

Idag har jag åter varit med i P4 Göteborgs förmiddagsprogram. Det delvis snudd på uppslupna samtalet med Ehwa Lindström och Hector Apelgren i P4 Göteborg pågår med diverse avbrott från ca 41:50 in i sändningen till ca 1:25:00, och behandlar ämnen som artificiell intelligens, beslutsfattande, Nobelfestligheter, en norsk forskningsetikpolicy, den israeliske historikern och författaren Yuval Noah Harari, och den tyska popgruppen Alphaville.

tisdag 12 november 2019

Kunstig intelligens

Igår var jag med i Oslo för att medverka som diskutant när NENT (Den nasjonale forskningsetiske komité for naturvitenskap og teknologi) lanserade sin Forskningsetisk betenkning om kunstig intelligens. Mötet filmades och är värt att se i sin helhet, men för den som mest är ute efter att se mig kan meddelas att jag kliver på scenen 29 minuter in i sändningen, och stiger av 21 minuter senare.

torsdag 24 oktober 2019

Ytterligare klimat- och AI-snack i P4 Göteborg

Dagens snack med Ehwa Lindström i P4 Göteborg bjöd på en blandning av gamla och nya ämnen, och jag fick tillfälle att kommentera så vitt skilda föreeteelser som klimatförändringar, artificiell intelligens, Boris Johnson och den gamla folkvisan Kristallen den fina. Som vanligt går vårt samtal att höra via nätet; det börjar ca 1:04:25 in i sändningen och pågår till cikra 1:25:20.

fredag 11 oktober 2019

I P4 om vetenskap på gott och ont

Vid mina tre framträdanden i september hos Stefan Livh i P4 Göteborg fanns Ehwa Lindström med som kompetent sidekick åt Stefan. När jag idag åter var med i programmet fanns han inte på plats, så Ehwa och jag fick sköta snacket själva. Vårt samtal pågick från cirka 1:03:30 in i sändningen till cirka 1:27:45, och kretsade främst kring hur forskning kan vara på gott och ont (med Richard Feynmans medverkan i Manhattanprojektet som ett av exemplen) samt mina etiska ställningstaganden i anslutning till det.

måndag 30 september 2019

Fallet Boris Johnson: en nyansering

Boris Johnson är inte helt igenom dum.

Jag gissar att flertalet läsare förfäras eller i alla fall förvånas över att jag kan säga något sådant, så låt mig försäkra att jag fram tills ganska nyligen bara såg en enda sida hos Johnson: hans Trump-lika närmast totala avsaknad av demokratisk ryggrad och flagranta prioritering av sin egen politiska karriär framför den nation han fått i förtroende att leda. Detta är dessvärre en sida som dominerar hans hantering av Brexit och hur han mer allmänt sköter det premiärministerämbete han förhoppningsvis inom kort blir av med. Den nidbild av honom som presenteras i följande videoklipp - vilket dök upp i mina flöden blott några timmar efter att hans suspendering av det brittiska parlamentet i tisdags förklarats olaglig av landets högsta domstol - är enligt min mening knappt ens att betrakta som nidbild utan snarare som ett sakligt välbalanserat konstaterande:

Detta är dock inte hela sanningen om Boris Johnson. En första aning om att han har en annan sida bortom sin tjurnacke och den primitiva trumpska brutaliteten fick jag när jag såg följande recitering ur Iliaden på originalspråk:

Detta och andra exempel gör tydligt att Johnson faktiskt besitter ett icke oävet mått av boklig bildning - och därtill är en estradör av rang. Om man vill vara avog mot honom kan man anföra även dessa egenheter på minuskontot, som blott ett slags överklassnobbism. Oavsett det var en artikel av Fintan O'Toole i New York Review of Books i augusti till stor hjälp för mig att förstå denna dubbelhet hos Boris Johnson, och även hur han har kunnat få det politiska stöd som fört honom ända till premiärministerposten. Enligt O'Toole handlar det om ett brittiskt (eller möjligen engelskt) nationellt särdrag som består i att det bedöms som coolt att vara relaxad och tillbakalutad och att inte bry sig. Den som reser sig upp och säger att det här duger inte - att politik är på allvar och att vår framtid hänger på att vi beter oss vuxet och fattar genomtänkta politiska beslut - riskerar att framstå som ocool. Alltför få vuxna britter har vågat ta den risken inför Johnsons (i detta specifika avseende) exceptionella coolhet.

Ännu mer komplicerad blev min bild av honom då jag häromdagen fick se följande remarkabla anförande som han i förra veckan (lite senare samma dag som ovan nämnda domstolsutslag om hans olagliga suspendering av parlamentet) levererade i FN:s högkvarter i New York. Här lyfter han, som ingen toppolitiker någonsin före honom, fram många av de poänger som jag själv (med dessvärre ojämförligt gråare framtoning och (brist på) karisma) brukar framföra rörande de enorma risker och bråddjupa etiska problem som mänskligheten står inför när det gäller fortsatt utveckling och utbredning av AI och andra emergenta teknologier.1 Boris Johnsons dragning är förvisso yvig, men också helt briljant!

Fotnot

1) Bra gjort av Johnson, även om det knappast är någon vågad gissning att hans rådgivare Dominic Cummings är hjärnan bakom talet.

torsdag 26 september 2019

Om Stanislav Petrov och Greta Thunberg i P4

Dagens snack med Stefan Livh i P4 Göteborg (börjar 1:06:45 in i sändningen1 och håller på till cirka 1:54:25) kom att fokusera på två personer som på olika sätt gjort avtryck i världen: Stanaislav Petrov och Greta Thunberg. Petrov räddade (antagligen) världen från fullskaligt atomkrig den 26 september 1983, något som fått mig och många andra att varje år plädera för att dagens datum skall benämnas Petrovdagen, och är värt att fira som en hyllning inte bara till Petrov utan ännu mer till individens möjlighet att göra skillnad, och vikten av att inte förgöra världen. Greta Thunberg och hennes mäktiga tal i FN häromdagen känner nog alla läsare av denna blogg till, och det borde inte komma som någon överrasskning att jag är sympatiskt inställd till hennes budskap.

Fotnot

1) Men börja gärna lyssna redaan vid 1:00:55 för att få höra Stefan Livhs musikaliska sampling av Greta Thunbergs FN-tal.

torsdag 19 september 2019

De stora frågorna i P4

Tillsammans med Chalmerskollegorna Jan Petter Hansen, Martin Nilsson Jacobi och Per Bjekeli är jag med och drar igång en ny kurs med rubriken De stora frågorna, som bland annat genom att den ges som kvällskurs vänder sig till lite bredare publik än bara de vanliga chalmeristerna. De fyra stora frågor vi i tur och ordning behandlar är följande, varav jag har ett särskilt ansvar för den sista:
  • Vilka är materiens minsta byggstenar?
  • Vad är liv?
  • Är vi ensamma i universum?
  • Vad kan vi vänta av framtiden?
Det blev en del snack om denna kurs i mitt möte i förmiddags med Stefan Livh i P4 Göteborg (som startade 53:25 in i sändningen, varefter vi med diverse avbrott för musik och annat höll på till 1:39:30), men det glada samtalet flöt omkring ganska fritt. Bland annat lyckades vi komma in även på den i år 100-årige forskarlegenden James Lovelock och hans nya (och bitvis läsvärda men också lite stolliga) bok Novacene, som behandlar hans Gaia-teori och vad han tror kommer att hända när AI tar över världen.