tisdag 26 mars 2013

A nation at risk

A Nation at Risk: The Imperative For Educational Reform är titeln på slutrapporten 1983 från den kommission som Ronald Reagan hade tillsatt för att utröna tillståndet i det amerikanska skolsystemet, och vad som eventuellt borde göras. Vad kommissionen kom fram till var alarmerande, och rapporten bjöd på sammanfattande formuleringar som numera blivit klassiska:
    We report to the American people that while we can take justifiable pride in what our schools and colleges have historically accomplished and contributed to the United States and the well-being of its people, the educational foundations of our society are presently being eroded by a rising tide of mediocrity that threatens our very future as a Nation and a people. [...]

    If an unfriendly foreign power had attempted to impose on America the mediocre educational performance that exists today, we might well have viewed it as an act of war.

Ord och inga visor, men det som sades om den amerikanska skolan 1983 kan gott sägas om den svenska, idag, 30 år senare. Och det är lätt att identifiera den "unfriendly foreign power" som stått för nedmonteringen av en så sent som på 1980-talet någorlunda väl fungerande svenska skola: det handlar om våra egna skolpolitiker, med Göran Persson (skolminister 1989-1991) i spetsen.

Per Kornhall berättar i gårdagens Expressen om tillståndet i svensk skola. Det handlar om resultat i fritt fall, om den "dramatiskt [ökande] segregeringen vad gäller socioekonomiska faktorer och etnicitet", om hur vi idag har "det mest extremt marknadsliberalt utformade skolsystemet i världen", och om de förändringar som Göran Persson inledde:
    Krav på behörigheter togs bort från både rektorer och lärare. Man tog bort de regler som garanterade elever likvärdig undervisning och som gav rektorer och lärare trygghet. Man överlät allt ansvar för skolverksamheten på kommunerna och sedan genom snabba skolvals- och marknadsreformer till alla som ville driva skola oberoende av motiv. Skolan skulle i stället för att styras av regler arbeta med mål, mål som på grund av reformpedagogikens påverkan blev så löst formulerade att de inte gick att utvärdera.

    Skolöverstyrelsen lades ner, det nya skolverket bildades och allt ansvar för skolan hamnade över en natt hos, utan egen förskyllan, okunniga kommunala tjänstemän. När dessa försökte få hjälp från skolverket hade tjänstemännen på den nya myndigheten order om att inte svara på deras frågor.

    De nya kursplanerna från 1994 enligt skolverket hade som grund att "kunskap inte går att förmedla eller överföra från en individ till en annan, från den som undervisar till den som lär". Vad ska man då ha lärare till?

Det får vara nog nu. Det är dags att sätta stopp för det nyliberala och det flumpedagogiska vansinne som hand i hand och på blott ett par decennier drivit svensk skola i botten, och det är dags att rädda vad som räddas kan, följt av en svår och mödosam återuppbyggnadsfas. Med Per Kornhalls egna ord behöver vi
    se till att vi återställer en hel del av det som en gång var svensk skolas kännetecken: En skola för alla, där det inte spelade så stor roll i vilken familj du föddes eller i vilken skola du gick. En skola som försökte ge alla en chans och där rektorer och lärare hade tydliga regler att verka inom och det med stor autonomi. Vi behöver en skola för alla, för våra barns skull och för vårt samhälles överlevnads skull.
Jag har inte hunnit läsa Per Kornhalls nya bok Barnexperimentet - svensk skola i fritt fall, men jag beställde den så snart jag läst hans artikel i Expressen, och jag vågar mig faktiskt på att redan nu utropa den till obligatorisk läsning för alla och envar som känner intresse och ansvar för Sveriges framtid.

11 kommentarer:

  1. Per Kornhalls artikel är bra, men men måste också vara försiktig med att klumpa ihop ett antal händelser. Var och en av sakerna som Per tar upp har både en ideologisk, en teoretisk och en praktiskt sida. Det som Olle kallar "flumpedagogiken" är som jag ser det t ex en teoretiskt ide (som är bra) som fick implementerades mha ideologiskta övertygelser och sedan misstolkades (även) i praktiken. Och relationen mellan "det fria skolvalet" och "vinstintressen" är inte heller så enkel. Jag tror själv inte att eventuella negativa effekter av "vinstintressena" har gett sig till känna i elevers resultat ännu. Och dessutom finns det skolor där riskkapital används som det ska dvs för att skjuta till pengar så att en ny skola kan utveckla bra ideer utan att redan i starten fungera så bra ekonomiskt. Snarare är det nog i stort kommunernas förvaltning av skolan som har varit den stora boven. Så här långt... Förutom den (ganska tydligt visade) segregerande effekten tror jag istället att skolvalet tillsammans med de allt viktigare ekonomiska incitamenten spätt på en situation där lärares status degraderats. Det här tror jag är en av de absolut viktigaste punkterna när det gäller resultatens nedgång i stort. Och här finns det verkligen starka negativa samverkanseffekter mellan kommunaliseringen, den nya målstyrningen, skolverkets hållning när den implementerades, förskjutningen av makt mot föräldrarna och senare även skolinspektion och hårdare regleringar av andra slag.

    SvaraRadera
  2. Arne Söderqvist26 mars 2013 kl. 10:51

    Av det forna svenska skolväsendet återstår nu bara en ruin. För kunna att restaurera det kommer det att bildligen krävas ett digert arbete av arkeologer. Utbildningsministern har ju tex. föreslagit att lärarna nu ska få lära sig tavelundervisning. Den sista generationen lärare som behärskade detta medium har så gott som helt avgått med pension. De som styrt över skolväsendet har utdömt dessa lärare som konservativa och förändringsobenägna och som dåliga förebilder. Man måste alltså nu uppfinna hjulet på nytt.

    Det är många som försökt slå larm om skolundervisningens förfall. Men makthavarna vill bara lyssna på sådant som bekräftar att de är på rätt spår. Det hjälper inte att många personer med gediget kunnande och med stor erfarenhet av undervisning har försökt framföra sina åsikter. En av dem är Inger Enkvist, som skrivit flera böcker om problematiken. Alla Enkvists synpunkter har bemötts med total tystnad från makthavarnas sida. Jag är glad att det kommer ut nya böcker som belyser skolans förfall. Tyvärr tror jag inte att inte heller dessa kommer att göra intryck på dem som styr och ställer över skolan.

    Jag gläder mig också att det skrivs blogginlägg, insändare och debattartiklar om skolan. Jag har själv, efter förmåga, kommit med några sådana bidrag under åren. Vid mina utvecklingssamtal under min lärartjänstgöring har det visat sig att mina artiklar faktiskt blivit lästa. Jag sades ha visat illojalitet gentemot verksamheten. Vad man önskar sig från de styrandes sida är en personal bestående av vad Lenin lär ha kallat "nyttiga idioter". Eftersom man främst rekryterat sådana lärare kommer det att dröja mycket länge innan skolutvecklingen kan vändas.

    SvaraRadera
  3. Arne Söderqvist26 mars 2013 kl. 18:15

    I radioprogrammet Studio Ett i SR:s P1 intervjuades idag Per Kornhall. Bland de åtgärder han föreslog för att föra in den svenska skolan på rätt spår igen, utgjordes en av hörnstenarna av "lärarfortbildning".

    När jag var gymnasielärare hade jag många kolleger som anställts enbart på meriten att de var politiskt korrekta. Några ämneskunskaper att bygga vidare på vid en eventuell fortbildning kunde jag lätt konstatera inte fanns. En av matematiklärarna var en fd. överfurir från det militära och en lärare i engelska var en "dagisfröken", som kommunen behövde omplacera när barnunderlaget minskade. Som min efterträdare, när jag slutade, tillsatte man en trumslagare i en poporkester. Man motiverade detta med att "en konstnär behöver en fast inkomst vid sidan av".

    Hur lärarfortbildning fungerar i praktiken framgår av artikeln "Det är kul att tro på saker" av Per-Anders Ivert i Svenska Matematikersamfundets dåv. medlemstidning Medlemsutskicket, s. 25 i majnumret 2008. Lärarna som artikeln handlar om var matematiklärare, men kunde inte ens lösa andragradsekvationer. Den kurs på 60 hp som varit tanken de skulle genomgå fick därmed reduceras till att handla om bla. konjugatregeln (som faktiskt en av de deltagande lärarna redan hade hört talas om!).

    Men, officiellt ser allt ut att vara gott och väl. De "fortbildade" lärarna fick antagligen sina 60 hp och Lunds universitet kunde antagligen kamma hem ekonomisk ersättning för erbjuden insats. Antagligen ansåg även beställaren av uppdraget utförts väl och var beredda att återkomma. Man kunde ju tro att sådan bokföring var avskaffad i och med att Sovjetunionen avvecklats.

    Skulle de aktuella lärarna ev. söka en ny tjänst så slår de ut andra sökande som har färre antal hp, förvärvade genom riktiga studier. Detta under förutsättningen att man faktiskt börjar beakta ämnesteori vid tjänstetillsättningar. Något reellt lyft har det alltså inte blivit, utan kanske tom. tvärt om.

    Per Kornhall sade också i intervjun att en viktig åtgärd måste vara att diskutera undervisningsmetoder. Om detta skulle innebära en återgång till "tavelundervisning" nämnde han inte.

    Radioprogrammet Nya Vågen, också sänt idag i P1, handlade om svenska barns allt sämre läsförmåga. En av åtgärderna som där föreslogs var att det skulle vara fler "vuxna" i skolorna. Detta speglar skolans huvudproblem: den som är "vuxen" anses också kunna vara lärare.

    Vi kommer att få dras med dålig skolundervisning åtminstone tills alla nu verksamma "lärare" pensionerats. Vi får alltså vänta in en ny generation lärare. Fast, förutsättningen är ju förstås att man genast börjar beakta ämneskunskaper. För att citera Peer Gynt: "Fan tro't!"

    SvaraRadera
    Svar
    1. Dina här återgivna erfarenheter, Arne, är (liksom Per-Anders Iverts) anmärkningsvärda och förtjänar att förfasas över. Jag undrar dock om inte din bild av det allmänna läget är i nattsvartaste laget. Inget av det du berättar visar att lärarfortbildning alltid (eller ens oftast) skulle vara värdelöst.

      Radera
    2. Arne Söderqvist26 mars 2013 kl. 19:55

      Jag hoppas förstås att mina erfarenheter utgör extrema undantag. Emellertid har jag fler exempel från andra skolor jag varit på, faktiskt inklusive KTH. Men för denna gång kan det räcka med vad jag redan skrivit.

      Den 19 mars var all tågtrafik hela dagen, ända fram till kvällen, inställd mellan Södertälje C och Uppsala C pga. skada på rälsen. (Hela sträckan har dubbelspår, men man stängde ändå av all trafik.) Eftersom inställda tåg inte bokförs som försenade i statistiken, så lyckades man tom. överträffa produktionsmålet denna dag. Produktionsmålet är nämligen att 95 % av tågen ska komma fram i tid. Med "i tid" räknas även tåg försenade upp till femton minuter.

      I skolans värld är det vanligt att man för statistik på motsvarande sätt. Till exempel är betygsinflation i hög grad en realitet.

      Radera
  4. Ett intressant inlägg. Jag hävdar att en nations framgångar (tekniskt, ekonomiskt mm ) hänger starkt samman med utbildningssystemet. Den fråga som inte besvaras är dock varifrån incitamenten till den ovan beskrivna skolpolitiken kommer ifrån...? Vad är det som får politiker att verkligen tro att de uttalanden som det refereras till ovan verkligen skulle förbättra svensk skola? För "förbättring" är väl ändå vad politikerna vill med svensk skola...? Eller är det som vanligt kortsiktiga ekonomiska vinster som är viktigare, och inte den mer långsiktiga vinsten för Sverige som nation? Kan det tom ha varit konsultbolag som varit framme och påverkat politikerna?

    Den enda mer trovärdiga teori som jag hört om på senare tid är att yrkeslivets villkor förändrats. Idag förväntas du göra lite ett av varje, och håller inte på med en och samma sak ett helt liv. Inte minst märker jag detta i mitt eget yrke, där jag förväntas vara mer än den tekniker jag är utbildad till. Jag skall ta hand on inköpsärenden, förstå grunderna i viss lagstiftning, kunna folja upp ekonomi, och framför allt ta egna initiativ. Det är inte längre så att en chef gärna pekar med hela handen idag. Det kan ju bli fel, om chefen inte har all de insikter som behövs i just mitt ärende. Den akademiska utbildningens främsta styrka sammanfattas väl i Thorilds motto "tänka fritt är stort, tänka rätt är större".
    Kjell Eriksson



    SvaraRadera
  5. Arne Söderqvist27 mars 2013 kl. 17:28

    Kjell Eriksson
    "Eller är det som vanligt kortsiktiga ekonomiska vinster som är viktigare, och inte den mer långsiktiga vinsten för Sverige som nation?"
    Ja, jag har den uppfattningen. Rektorerna tar sin kamerala uppgift, dvs. att "hålla budgeten", allra främst. Därmed anställer man gärna lärare som är så billiga som möjligt i drift. Det innebär ofta att man anställer "vuxna" oavsett deras ämnesteoretiska bakgrund. Vidare sparar man in på fiktiva kostnader, såsom att skolorna får hyra klassrum av i princip sig själva. (Kommunen äger i allmänhet skolbyggnaden och man betalar hyra till kommunen.) Detta har gjort "utomhuspedagogik" populärt bland rektorerna. Den innebär ju att klassrum kan få stå tomma så att man sparar in hyra.

    "Idag förväntas du göra lite ett av varje, och håller inte på med en och samma sak ett helt liv. Inte minst märker jag detta i mitt eget yrke, där jag förväntas vara mer än den tekniker jag är utbildad till."
    Jag anser att man minskat på kunskapskraven sedan jag själv gick i skolan. På den tiden måste alla tex. läsa minst tre främmande språk på gymnasiet. Nu är väl kravet endast ett sådant, vilket förstås brukar bli engelska. Vi måste också läsa några anvisade böcker på norska och danska. Jag tror att det tagits bort betydligt mer från läroplanen än vad som möjligen tillkommit sedan min egen skoltid.

    SvaraRadera
  6. Arne,
    Tack för exemplen. De var belysande. Så länge jag kan minnas har Jan Björklund talat om ökade krav i skolan. Och "äntligen" tänkte jag för säkert 10 år sedan, men trots att " mantrat" upprepats och upprepats, verkar utvecklingen snarast gå åt motsatt håll.....

    Detta med språk glömde jag ta upp i mitt förra inlägg. Men det är givetvis en viktig pusselbit i ett fullständigt yrkesliv. Jag tänker på att jag själv ändå måste ha gått i skolan i rätt tid, och fick en inspiration om att vara korrekt och inte slarva. Jag vinnlägger mig t.ex. om att uttrycka mig korrekt på engelska, och har köpt, och studerar fortfarande, i stort sett dagligen, engelsk grammatik. Jag blir irriterad på mig själv när jag upptäcker stavfel i efterhand. Mina inlägg här knappar jag just nu in från en mobiltelefon med wifi anslutning utomlands, så då ber jag om överseende med ev. slarv.
    Kjell Eriksson

    SvaraRadera
    Svar
    1. Arne Söderqvist28 mars 2013 kl. 11:02

      Kjell Eriksson

      Jag skickade denna länk till en intressant och belysande DN-artikel till Olle igår.
      http://www.dn.se/nyheter/sverige/nastan-vem-som-helst-kan-bli-larare

      Radera
  7. Delar av KD var ju i somras ute igen och pläderade för att kreationism i form av intelligent design bör läras ut i svenska skolor, se länken. När detta uppmärksammades kom de vanliga dementierna om att allt var ett missförstånd.

    Det känns ganska tragikomiskt att partiet ingår i en allians som sjunger en lovsång till kunskap i skolan.

    http://claphaminstitutet.se/2012/07/03/debatt-om-intelligent-design-i-almedalsveckan/

    Krister Nässén

    SvaraRadera
  8. Absolutely right. Except that I don't think that the state of misery of education is a Swedish phenomenon only. Rather, it is a pan-European epidemic. When, in the UK, for instance, in a school of mathematics, you have first-year students who "cannot add fractions" and that does not ring an alarm bell, we are witnessing a system which is sick in many ways. The only thing that makes the system not appear rotten is that we (our politicians or those who like to work as "politicians") choose to show only the still healthy aspects of the educational system, systematically hiding the seriously sick parts of it. On the other hand, have we ever thought that such a system could be convenient for some amongst us who don't want to try to learn or understand anything new and are content in teaching the same old mantra ad infinitum?

    SvaraRadera