lördag 1 februari 2014

Om ordet "klimatförnekare"

Det enskilda ord i mitt aktiva ordförråd som jag fått mest kritik för mitt bruk av är förmodligen "klimatförnekare". Kritiken går i första hand ut på två saker, nämligen (a) att ordet är fånigt eftersom ingen förnekar existensen av ett klimat, och (b) att det är nedlåtande och därför bidrar till ett försämrat debattklimat. Trots kritiken har jag fortsatt att använda ordet. Min avsikt med denna bloggpost är att sammanfatta mitt svar på kritiken.

Kritik (a) är enklast att bemöta, ty den handlar om ett ganska barnsligt missförstånd - en överdrivet bokstavlig tolkning i stil med att kritisera ordet "sjömansbiff" för att biffen inte är gjord på sjömän, ordet "solnedgång" för att det åsyftade fenomenet inte orsakas av någon rörelse hos solen utan av jordens rotation, ordet "copywriter" för att de personer som kallar sig så inte sysslar med att skriva kopior, eller ordet "järnrör" då det används om rör som inte är gjorda av rent järn utan av någon stållegering. Vårt språk är fullt av sammansatta ord vilkas betydelse på detta vis avviker från vad en naiv och bokstavlig sammanfogning av de ingående begreppen landar i, och så är också fallet med "klimatförnekare". Jag har förklarat ordet fler gånger än jag hållit räkningen på (och oftare då för folk som avsiktligt obstruerar diskussionen än för dem som genuint undrar över ordets betydelse), som här, i en kommentar på VoF-forum för snart tre år sedan:
    Ordet klimatförnekare betyder inte "någon som förnekar att det existerar ett klimat", utan "någon som förnekar stora och viktiga delar av den klimatvetenskapliga kunskapsmassan".1
Tilläggas kan att den förnekelse som här avses i princip kan landa i vilken som helst slags avvikelse från vad vetenskapen säger om klimatet, men att det vanligen utmynnar i någon av uppfattningarna (i) att någon global uppvärmning inte pågår, (ii) att den globala uppvärmning som trots allt pågår inte är antropogent orsakad, eller (iii) att det bara är av godo om klimatet blir lite varamre - eller oftast en kombination av alla tre.

Kritik (b), som går ut på att ordet är ett oartigt invektiv och därför bör mönstras ut ur klimatdebatten, är aningen mer komplicerad att besvara. En del av denna kritik är dock enklare att besvara än annan, som t.ex. hur klimatförnekaren Pehr Björnbom, i ett långrandigt angrepp på mig med rubriken Klimatdebattens överdrifter: Arg statistikprofessor går till personangrepp2 stämplar ordet "klimatförnekare" som ett "hatepitet". Jag kan givetvis inte utesluta att det någon gång förekommit att ordet yttrats med hatiska känslor, men jag vågar påstå att i de kretsar jag rör mig i används inte ordet på det sättet. (Den tydligaste sinnesrörelse jag själv brukar känna då jag använder ordet "klimatförnekare" är moralisk indignation, men därifrån är det långt till något som förtjänar att kallas hat.) Tal om "hatepitet" fungerar istället som ett sätt för klimatförnekarna att undvika en sakdiskussion och framställa sig själva i en offerroll,3 och bidrar dessutom på ett osmakligt sätt till en språklig inflation som i sin tur innebär en bagatellisering av det verkliga hat som förekommer på t.ex. Avpixlat och liknande invandrarfientliga och extremistiska sajter.

En mer subtil variant av kritik (b) mot ordet "klimatförnekare" kan man höra, inte från klimatförnekarna själva utan från dem som i klimatfrågan håller vetenskaplighet och hederlighet lika högt som jag själv. Så här, t.ex., skrev min gode vän Thomas Svensson i en Facebookdiskussion om saken för några dagar sedan:
    Det väsentliga i detta fall är väl inte om definitionen av ordet är rätt eller fel, logiskt eller ologiskt, det väsentliga är att man bör använda de ord som maximalt minskar samhällsinflytandet från dem som hävdar att det inte existerar ett klimathot.

    Och från den utgångspunkten är jag faktiskt tveksam till alla ord som kan betraktas som invektiv.

Eller, lite annorlunda uttryckt: vi bör undvika ord som tillåter klimatförnekarna att genom att dra på sig offerkoftan väcka sympatier för sin sak. Jag invände mot Thomas resonemang, och menade att
    vilket ord vi än använder som samlingsbegrepp på typer som Björnbom, Stilbs och Radetzki kommer per automatik snabbt att uppfattas som ett invektiv, och vi blir därför tvungna att tillföra språket en ännu snabbare ström av eufemismer.
När vi har avverkat ord som "klimatskeptiker", "klimatfritänkare", "klimatkontrarianer" och "klimatrealister", vad skall vi då dra till med? "Klimatsnällisar"? "Klimatgullepluttar"?4 Thomas föreslog att "det kanske vore bättre att ignorera dem än att kalla dem vid namn". Jag replikerade (lite i linje med den position jag formulerade i bloggposten Intervjuad i Qvintensen häromveckan) att
    det är möjligt att det är strategiskt bättre, Thomas. Nu är det dock dessvärre så att jag är den sortens moralist som inte står ut med att typer som Björnbom (vad vi nu skall kalla dem...) kommer undan med sina ohederligheter utan att någon avslöjar och exponerar deras metoder.
Nå, skulle man inte kunna göra sådana avslöjanden på en skall vi kalla det case by case basis, utan att göra några generaliserande yttranden som kräver användandet av ordet "klimatförnekare" eller någon synonym därtill? Jag tror dessvärre att det skulle göra det lättare för klimatförnekarna att komma undan vår granskande radar, och svårare för oss andra att se mönstret i deras agerande. Förekomsten av klimatförnekare är ett reellt samhällsfenomen - ett samhällsfenomen som det är viktigt att vi kan tala om i raka enkla termer utan att behöva göra långa krångliga omskrivningar.

Jag kommer att fortsätta använda ordet "klimatförnekare".

Fotnoter

1) I samma VoF-kommentar återger jag också följande lilla anekdot:
    Jag kan för övrigt berätta att jag minst två gånger haft följande konversation (fritt återgiven ur minnet) med gamle vännen Sten Kaijser, medlem i Stockholmsinitiativet.
      OH: [bla bla bla] klimatförnekare [bla bla]

      SK: Klimatförnekare är ett så urbota löjligt ord - ingen förnekar väl att det existerar ett klimat! Själv kallar jag mig klimatskeptiker.

      OH: Ojdå, Sten, betyder det att du är skeptisk till att det existerar ett klimat?

Även om Sten Kaijsers argument för att föredra "klimatskeptiker" framför "klimatförnekare" inte håller för ens den enklaste granskning kan man ju ändå överväga att tillmötesgå hans och många andra klimatförnekares önskemål om att hellre kallas klimatskeptiker. Den benämningen är emellertid något som jag numera helst inte tar i min mun, då, som jag på annat håll förklarat, ordet "klimatskeptiker" är
    olyckligt därför att det felaktigt för tankarna till den sunda skepsis som karaktäriserar god vetenskap. Ett kritiskt förhållningssätt till såväl kollegors som egna metoder, modeller och resultat är en central grundpelare i vad vi kallar vetenskaplighet, och en samvetsgrann forskare måste med lika stort allvar beakta det som talar emot hennes favoritteorier, som det som talar för. Detta gäller oavsett om hon uttalar sig i Nature eller i Expressen. De [klimatförnekare] jag här talar om uppvisar inga ambitioner att leva upp till den normen.
I samma VoF-diskussion som jag citerar ur ovan föreslår en annan av deltagarna, klimatförnekaren Lena Krantz, att hon och hennes meningsfränder borde ha något slags veto beträffande vad de skall kallas: "Själv kallar jag mig klimathotsskeptiker och tycker att det är lämpligt att jag får definera mig själv." En sådan vetorättsprincip skulle innebära att vi behövde Susanna Ehdins tillstånd för att kalla henne charlatan, Siv Jensens tillstånd för att kalla henne högerextremist, Vladimir Putins tillstånd för att kalla honom diktator, och Joseph Ratzingers tillstånd för att kalla honom "fucking motherfucker", etc etc. Jag anser att det vore orimligt med en sådan princip.

2) Björnboms bloggpost är ett svar på min egen bloggpost Välkommen till Björnbomland/Absurdistan, där jag upprepade gånger använder mig av ordet klimatförnekare. Fördömandet av detta ordval är ett centralt och återkommande inslag i Björnboms bloggpost, men han anser också att jag har fel på samtliga övriga punkter. Hans argumentation är emellertid så erbarmligt svag att jag inte ser någon anledning till bemötande - ett bemötande som i alla händelser mest skulle bli en upprepning av saker jag redan sagt i Välkommen till Björnbomland/Absurdistan men som Björnbom antingen ignorerat eller valt att avsiktligt missförstå.

3) En liknande funktion fyller klimatförnekarnas ofta förekommande klagomål om att "klimatförnekare" för tankarna till "förintelseförnekare". Sällan har jag hört någon annan än dem själva dra fram parallellen. Men OK, om de absolut vill prata om den, så låt mig kort ge min syn. Jag tycker att parallellen haltar på vissa punkter, men att det också finns ett par avseenden i vilken den är träffande. Dels handlar ju både förintelseförnekeri och klimatförnekeri om att försvara en annars ohållbar position genom att systematiskt ignorera valda delar det empiriska evidensläget. Dels verkar båda fenomenen drivas av mindre ädla motiv (i det första fallet antisemitism, i det andra fallet en motvilja mot att låta omsorg om framtida generationer lägga sordin på vår idag pågående hämningslösa fossilförbränningsfest).

Klimatförnekarnas offeragerande på denna punkt kan också kontrasteras mot det glada jämnmod med vilket jag och andra ateister accepterar epitetet "Gudsförnekare".

4) Utöver denna vokabulärsförändringsbehovsspiral finns ett annat skäl till att jag är kritisk till eufemismer. Jag är nämligen anhängare av ett klart och rättframt språkbruk utan lager på lager av otydlighetsskapande diplomatisk fetvadd. Ordet "klimatförnekare" är överlägset eufemismer som "klimatskeptiker" och "klimatgulleplutt" när det gäller att ge en träffande och rättvisande bild av det fenomen som avses.

22 kommentarer:

  1. Kanske klimatvetenskapsförnekare? dock lite krångligare.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lite krångligt onekligen, men å andra sidan mindre krångligt än "jordrotationsillusionspseudosolnedgång".

      Radera
  2. Vi är inte förvånade. Skattepengadiande koldioxidhysteriker besatta av klimatalarmism och hat mot oliktänkande, som du själv, älskar att använda sina små fåniga glåpord som dom sitter och kokar ihop på sina dammiga institutioner. Blev du alldeles till dig i tofflorna när du hittade ditt lilla favoritord?

    Jag kommer fortsätta kalla psyksjuka PK-extremister för psyksjuka PK-extremister.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Anonym för din övertygande argumentation. Jag inser nu hur orättvist det är att kalla er för klimatförnekare, och hur fel det är att sätta nedvärderande stämplar på sina meningsmotståndare.

      Hans

      Radera
  3. Intressant och viktig diskussion. Många av argumenten mot ordet "klimatförnekare" (i den mening av ordet som avses här) är ju korrekta. Men så är många av motargumenten, så det är en svår avvägning. "Klimatvetenskapsförnekare" är ju onekligen tydligare, men har å andra sidan nackdelen att vara något långt. Jag själv brukar använda "klimatförnekare" men kanske borde försöka överkomma min naturliga lathet och försöka börja använda det (i och för sig opraktiskt långa) "klimatvetenskapsförnekare"?

    Vad gäller "klimatskeptiker" (eller "klimatvetenskapsskeptiker" och liknande, som man alltså kanske egentligen borde säga) så bör det ju inte användas -- om dem som inte är "skeptiker". Och det är inte de flesta av dem (som hörs i diskussionen i alla fall, vad gäller alla som vi inte hör något av är ju svårt att veta), de är istället helt övertygade (ickeskeptiska) (t.ex. de personer som diskuteras i OP). Men man bör vara aktsam här. Ty även om de flesta av dem vi debatterar mot inte är "klimat[vetenskaps]skeptiker" utan "klimat[vetenskaps]förnekare", så gäller det ju inte nödvändigtvis alla (oavsett om det rent faktiskt gäller alla eller inte så behöver det inte nödvändigtvis gälla alla). Om de inte är övertygade klimatvetenskapsförnekare, utan just endast skeptiska (kanske/förmodligen överskeptiska i att de har någon inte så bra kalibrerad modell för evidensbedömning, men likväl ändå inte så övertygade att "förnekare" är riktigt tillämpligt), då bör man använda "klimat[vetenskaps]skeptiker". Det finns en (i mitt tycke något olycklig) tendens inom den så-kallade skeptikerrörelsen att betrakta själva odet "skeptiker" som ett (alltid)positivt signalord, och därmed en tendens att förvägra användningen av ordet på sådant som inte överensstämmer med ens egna bedömningar eller värderingar. Se också diskussionen på VoF-forum:
    http://forum.vof.se/viewtopic.php?p=676546#p676546

    Vad gäller sammansatta ord så bör man -- speciellt i svenskan -- vara försiktig med att avvika från betydelse som kan härledas (någerlunda direkt) från de olika (oftast två) sammansatta delorden. Ty vi har i svenskan "fri sammansättningsrätt" med stor möjlighet att inom ramen för "korrekt svenska" spontant göra nya sammansättningar, och betydelsen av det sammansatta ordet är då tänkt att mer eller mindre "självklart" följa från delorden. ("Sjömansbiff" t.ex. betyder väll en maträtt som sjömän tänktes äta (oavsett om de faktiskt åt just denna maträtt eller inte), inte en maträtt tillagad på sjömänskött. Så "sjömansbiff" följer grundregeln, men visar också på att det där med att betydelsen skall "mer eller mindre självklart" följa från betydelserna av delorden inte är så självklar.) Men naturliga språk är ett träsk (själrefererande mening: "träsk" används här så-kallat metaforiskt). Det innebär att man skall (inte minst i svenska) vara extra försiktig med att för sammansatta ord avvika från en betydelse som avviker från en från delordens någerlunda direkt härledd, inte att en sådan avvikelse i undantagsfall någon gång skulle kunna vara motiverad.
    /tonyf

    SvaraRadera
  4. Ytterligare angående "klimatförnekare". I VoF-forumsdiskussionstråden som Olle Häggström refererar till i OP så häbdar VoF-forumanvändare Thomas P att Peter Stilbs inte bara är klimatvetenskapsförnekare, utan också i bokstavlig mening klimatförnekare. Det är ju ett bra argument för Bosses ståndpunkt ovan i denna kommentarstråden. Om det potentiellt finns både [bokstavliga] klimatförnekare och klimatvetenskapsförnekare, och dessa två ord refererar till två olika begrepp, så vore det ju opraktiskt att använda samma ord för de två olika begreppen.
    /tonyf

    SvaraRadera
  5. One of Descartes' greatest contribution to Science and Philosophy was his process of doubt. His premise "I think, therefore I am" indicates that he was an idealist in the sense that thought and ideas formed the basis for what he knew. Existence, is or is not, was the basis of Aristotle's logic system. Earlier, Socrates went about asking difficult true or false questions. He pointed out the difficulty in making assertions and taking sides on a question. Science tries to avoid this type of error through a form of objectivity which tries to separate the object from the observer as much as possible. One does not speak through one's authority but rather lets the evidence speak for itself. The problem is that we are not always in possession of all the facts. And lack of evidence is not evidence that something is not true. There are situations where it is better to say that "we don't know." Taking a vote on the matter is not likely to produce any new evidence. Avoiding possible hazards cannot always be justified. What we need to do is work for a better understanding. If we do not build on solid ground we can end up in a mire.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Descartes radikalskepticism som stöd för att rycka på axlarna åt klimathotet - djupsinnigt värre, Jim! (Obs ironi.)

      Radera
    2. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

      Radera
  6. The people you call deniers act like gamblers betting on long odds.

    SvaraRadera
  7. Den som vill se en äkta förnekare i farten kan beskåda Ingemar Nordin i det här inlägget, där han först fabricerar ett citat av Bette Midler ("As it happens,..."), och sedan konsekvent undviker att medge det.

    SvaraRadera
  8. Ytterligare ett kännetecken på en klimatförnekare, som Olle inte nämner, är att vissa anser att det är omöjligt för människan att minska det fossila kolets oxidering mer än obetydligt. Om detta ändå görs, med i sig ineffektiva politiska program, fås felallokeringar i naturresursernas utvinning, ett sänkt välstånd och förmodligen en snabbare kollaps av systemet i stort.

    Sedan år 2000 faller produktiviteten i all fossil utvinning kraftigt. Hälften av allt som kan utvinnas har kanske utvunnits. Kanske bara 1/3. På liknande sätt är det inom allt ickefossilt, om inte värre. Det åtgår mer energi, material, arbete och kapital per ton. Exempelvis har LKAB under 13 år haft reala (KPI) årliga kostnadsökningar över 7 procent totalt med pelletstillverkning, järnvägstransporter, fartygsfrakter med mera och kanske 10 procent under jord (redovisningen är en katastrof). Järnet har alltid varit viktigare för människan än oljan. Slutet på utvinningen är i varje fall inom överskådlig tid och här krävs inga akademiska kunskaper i matematik.

    Det är hög tid att tänka på att alla naturresurser utvinns maximalt och att inget lämnas kvar. Exempelvis är det dags sätta igång med den svenska alunskiffern. Den bästa skiffern ger nog ekonomi. Den främsta restprodukten och källan till liv när ingen utvinning längre är möjlig och systemet har kollapsat kanske blir koldioxidens gödande effekt för allt växande under hundratals år, innan den försvinner i djuphavet.

    Beteckningen klimatförnekare, som i sig inte är så tokig, borde kanske sparas till de med denna mer universella syn på frågan. En tro på politiska satsningar inom mindre förbränning och ett införande av något hållbart för mindre klimatförändringar är fullt jämförbar med verksamheten i religiösa samfund. Man avgränsar verkligheten. Dumma teorier stängs ute och så vidare.

    SvaraRadera
  9. Ett problem är att det finns två olika saker man kan mena med ordet. Antingen menar man personer som företräder den i princip vetenskapligt legitima hypotesen att människan inte nämnvärt påverkar klimatet. Eller så menar man personer som använder ohederliga metoder i klimatdebatten. Det gör stor skillnad för resonemanget även om det handlar om samma personer i båda fallen.

    Ordet "klimatförnekare" blandar lite av båda betydelserna. Det kopplas till att förneka mänsklig klimatpåverkan (även om det egentligen handlar om förnekandet av kunskapsmassan), och är samtidigt lite lagom nedlåtande. Detta och liknande ord som "förnekosfären" kanske fungerar bland luttrade debattörer, men riskerar att slå bakut inför allmänheten. Ordet "förnekare" kan associeras till gudsförnekare och hädare, vilket får användaren av ordet att framstå som företrädare för en dogm eller ideologi.

    Jag skulle föredra "klimatförvillare". Inte särskilt grovt, men gör klart att det är de ohederliga debattgreppen det handlar om, och inte bara att vederbörande förespråkar en vetenskaplig ståndpunkt som förnekar den av myndigheterna stipulerade läran. Det finns också en nyansskillnad som handlar om graden av aktivitet i handlingen. Att själv förneka eller förhålla sig skeptisk till en lära som frenetiskt sprids av en grupp entusiaster kan verka harmlöst. Att förvilla är däremot en aktiv handling som riktar sig till någon annan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Din argumentation är bestickande, Johan, och jag är nästan böjd att hålla med dig om att "klimatförvillare" är ett bättre ord än "klimatförnekare".

      En viss reservation, föranledd av en hälsosam dos av språklig konservatism, har jag emellertid. Språk tål inte hur hög omsättningshastighet som helst. Bara för att det vore mer logiskt och träffande att kalla glasögon "ögonglas" snarare än "glasögon" betyder inte det att vi bör ändra språkbruket; "glasögon" övertrumfar "ögonglas" i kraft av att vara mer etablerat. "Klimatförnekare" (13 400 Googleträffar) är mer etablerat än "klimatförvillare" (858 Googleträffar). Huruvida detta väger tyngre eller lättare än din argumentation är förstås en smaksak. Och "klimatförvillare" verkar vara på uppåtgående, så kanske jag trots allt borde haka på, min språkkonservativa läggning till trots...

      Radera
  10. "Bestickande"? Hm, vad menas egentligen med det? Bäst att kolla upp. På typkanske.se anges en rad synonymer till "bestickande". Den första är "förvillande"...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har inte uppfattat ordet "bestickande" som fullt så laddat med negativa konnotationer (utan, måhända felaktigt, mer som en synonym till "övertygande"). Så om jag med min kommentar 15:33 ovan lyckades förolämpa dig var det inte med avsikt utan bara en lyckträff!

      Radera
    2. Jag förstod att du varken ville anklaga mig för bestickning eller antyda att jag är en förvillare. Det är nog fler än du, kanske en majoritet, som uppfattar ordet "bestickande" ganska positivt, som "övertygande". Vi bevittnar ett språk i ständig förändring. Det kan ibland bli lite, hur ska jag säga, förvillande ;)

      Radera
  11. Intressant att en av landets ledande experter på statistik så fullständigt undviker att behandla statistiska spörsmål, här på sin blogg och annorstädes.

    Trött på jobbet Olle?

    SvaraRadera
  12. Problemet med den här typen av ordval är väl snarare din egen trovärdighet än några eventuella offerkoftor. Som föga insatt i klimatforskning är man ju hänvisad till folk som brytt sig om att sätta sig in mer, vilket i andra sammanhang fungerar ganska bra. I "debatten" om vaccin behöver man till exempel inte plöja många hyllmeter för att ganska snabbt se att vaccintillverkarna inte försöker sterilisera världens fattiga, eller vad nu "kritikerna" brukar försöka göra gällande.

    När det gäller klimatet blir det dock lite annorlunda. Det är uppenbart att det finns ett antal forskare som har andra teorier än de som ligger till grund för politiken, forskare som inte hör hemma i det uppenbart rättshaveristiska foliehattslägret. De som driver din linje har också svåra saklighetsproblem (till skillnad från de som försvarar vaccin, som helt enkelt pekar på tillgänglig data). Jämför till exempel ditt eget inlägg idag om de sannolikt överdrivna slutsatserna rörande epigeniska samband mellan farmödrars svält och deras barnbarns hjärtproblem med hur du skriver om klimathotet och klimatförnekare. Jag har inga problem att ta dig på orden när du kritiserar slutsatserna som presenterats i DN, men hade du i samma veva anfört citat om att "maximalt minska professor Lars-Ove Bygrens samhällsinflytande" hade det funnits anledning att åtminstone kika närmare på din statistikhantering.

    Det är just den uppenbara kopplingen till ett politiskt projekt - komplett med konsprationsteorier och uppenbara överdrifter ("alla forskare som ifrågasätter det mänskliga klimathotet är finansierade av oljelobbyn", "HELA forskarvärlden är överens") - som gör att det blir svårt att hoppa på bandvagnen helt oreserverat. Politiska projekt skapar extremt lätt konfirmationsbias och falsk konsensus. Det illustreras visserligen bättre av klimatförnekarna själva, men skillnaden mellan er och dem är helt enkelt alldeles för liten.

    Att många människor ger uttryck för något, utvecklar strategier för att misstänkliggöra alternativa synpunkter och är framgångsrika i det värvet bevisar nämligen precis ingenting. I Sverige råder en vetenskaplig (humanistisk/samhällsvetenskaplig, nota bene) och medial konsensus om att den rådande naturvetenskapliga konsensunsen vad gäller sådant som ärftlighet, intelligens och könsbetingade biologiska skillnader är reaktionärt hokus pokus, för att ta ett konkret exempel. Och det dyker upp en och annan biolog och matematiker i den cirkusen också.

    Med det sagt är jag inte "klimatskeptiker", utan tycker nog att det verkar som att huvudlinjen är riktig. Det blir varmare för att vi eldar saker och kör bil. Däremot förstår jag inte varför ni är så dåliga på att framföra det på ett vettigt sätt. Om era meningsmotståndare kunde sluta vråla om "PK" hit och "klimattroende" dit skulle de - opinionsbildningsmässigt - ha ett övertag.

    SvaraRadera
  13. Varför inte säga klimatkrisförnekare?

    SvaraRadera