torsdag 15 maj 2014

Ett tioårsjubileum

Fram med champagnen - idag är det exakt tio år sedan min text "Ett paradigmskifte i matematiken?" kom i tryck i Svenska Matematikersamfundets Medlemsutskick! Texten är en starkt kritisk recension av boken Dreams of Calculus, och jag betraktar den som ett genombrott för mig som orädd och skoningslös (samt snudd på elak, vet jag att det finns de som tycker) idé- och samhällsdebattör. En av bokens författare, min (på den tiden) lokale professorskollega Claes Johnson, valde att sätta hårt mot hårt i det påföljande meningsutbytet. Vad som därutöver inträffade har jag berättat om i en tidigare bloggpost:
    Claes Johnson [...] anmälde mig [...] till Chalmers så kallade Verksamhetsetiska kommitté ledd av professor Anders Ulfvarson. Efter lång behandling kom kommittén fram till ett yttrande som utmynnade i en rekommendation att jag och Johnson "talar direkt med varandra". Vackert så, men det fanns annat i yttrandet som inte var fullt lika lysande. Jag tänker här bland annat på deras bedömning att "recensionen och särskilt presentationen av densamma samt efterföljande debattinlägg i fråga om ordval påminner om kvällstidningars stil och kan på det sättet skada Chalmers goda rykte". Att de på detta vis demonstrerar sin okunnighet i fråga om språk och stil är väl inte mycket att orda om, men när de talar om risken att "skada Chalmers goda rykte" är de inne på [en i fråga om den akademiska friheten farlig linje]. Jag har dock aldrig fäst något avseende vid detta yttrande och än mindre (som trogna läsare redan anar) låtit mig tystas av det, troligen som en följd av att jag uppfattade kommittén som både inkompetent och tandlös.
Denna kvasijuridiska process, som drog ut till nästan ett halvårs tid, tyngde mig en smula medan den pågick, men i efterhand tänker jag på den som en lärorik erfarenhet som jag inte ett ögonblick ångrar att jag utsatte mig för. Både jag och Claes Johnson har sedan, under det årtionde som gått, fortsatt på var sitt håll som frispråkiga debattörer. Mina insatser härvidlag får anses relativt välbekanta för läsare av denna blogg, och jag ägnade häromåret en bloggpost åt att försöka sammanfatta Johnsons insatser som (oftast mer eller mindre bisarr) samhällsdebattör. Våra vägar korsas inte så ofta nuförtiden, men jag är faktiskt omnämnd på hans blogg så sent som i måndags (i en korrespondens med vår gemensamme bekant Lennart Bengtsson).

12 kommentarer:

  1. Hej Olle! Ja det gäller att hitta de små glädjeämnena i livet, såsom fredagsmys, kanelbullens dag och tioårsjubileum av bokrecensioner.

    Intressant triangeldrama som nu har utvecklat sig mellan dig, CJ och LB. Även om jag gissar att ingen av er vill kännas vid de uppenbara likheterna med de andra två herrarna, så skulle jag vilja säga att de är tydliga.

    Skulle du våga dig på en analys om vad som förenar er (dig, CJ och LB) och på vilket/vilka sätt ni skiljer er åt?

    Är likheten att ni alla drivs av att berätta Sanningen, och skillnaden att du har hittat den till skillnad mot dina meddebattörer?

    Bästa hälsningar från din nye professorskollega på Chalmers

    PS: Jag har inte tänkt att följa upp detta med någon diskussion, utan ställer bara en nyfiken fråga som läsare av din och - naturligtvis - CJs bloggar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Spännande fråga, Anders!

      Jag tror att LB, CJ och jag förenas av en obändlig lust att kämpa för det Sanna och det Rätta.

      Det knepiga är ju emellertid att rätt identifiera det Sanna och det Rätta. Här gäller det att inte drabbas av professorybris och tro att man, bara för att man är en någorlunda framgångsrik forskare, själv vet allt bäst. Samtidigt som det naturligtvis är viktigt att tänka själv behöver man, för att inte hamna snett, ha en ödmjukhet inför det samlade vetenskapliga evidensläget. Här vill jag (även om självkännedom på denna punkt är en extremt vansklig och förrädisk sak) gärna tänka mig att jag lyckats någorlunda med denna balansgången, medan CJ (med sin grandiosa tilltro till den egna förmågan att på egen hand kullkasta hundraåriga kollektiva forskningsinsatser genom att själv tänka ut allt från scratch) lyckats sällsynt illa. LB är överlägset bättre än CJ i detta avseende, men inte fullt så bra som man skulle önska då han på senare år tycks mig ha fått sitt omdöme en aning grumlat av politiska agendor.

      Prova gärna att ställa samma frågor till LB och CJ! Jag tror att svaren inte kommer att bli helt samstämmiga.

      Radera
  2. Nyfiken på mysterier som jag är undrar jag hur det kommer sig att den fil som innehåller recensionen senast ändrades den 20:e maj 2003 (enligt uppgift längst ned i densamma)?

    De två naturliga förklaringar jag kan komma på är att endera har klockan på datorn där filen skapades gått fel med ett år (eller mer), eller så firar Olle H egentligen 11-årsjubileum i år. Det första alternativet är inte så märkligt som det låter; i forntiden då detta inträffade var det fortfarande vanligt med mjukvara vars licens gick ut efter ett visst datum, och ett sätt att gå runt det var att ställa om klockan till något lämpligt. Att jag mer tror på alternativ två är dels Olles oförvitliga framtoning, och dels att den 15 maj 2004 var en lördag, vilket minskar, ehuru icke eliminerar, sannolikheten att ett utskick gjorts denna dag.

    Eller finns det en naturlig förklaring som jag missat (eller, hemska tanke, en OnAtUrLiG förklaring...)?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Att min artikel utkom den 15 maj 2004, därom skall icke tu tvekan dragas i tvivelsmål.

      Det fanns en tid då våra webbsidor på Chalmers på något automatiskt vis tids- och datummärktes, men när klockan i samband med någon "upp"-gradering började bete sig konstigt och till slut en dag (det kan ha varit den 20 maj 2003) stannade så gjorde jag till en vana att manuellt ändra tidsmärkningen till "Last modified: some time ago", men tydligen så missade jag i en del fall att göra det. Beklagar de olägenheter och oklarheter som därmed uppstått.

      Radera
  3. Jag försöker följa principen att diskutera sak, men inte person. Jag försöker även tänka själv och det verkar vara upprörande för många, vilket väl kanske är begripligt eftersom det fina härliga samtyckandet i grupp kan störas av sådant.

    Jag brukar säga att jag tänker så här och sedan får andra tänka själva efter sina egna övertygelser. Jag propsar inte på att inneha någon sanning. Inte alls. Jag får då ofta reaktionen att det vore ännu bättre om jag höll tyst helt och inte sade något alls, att jag inte skrev några böcker eller någon blogg. Detta har den rättänkande akademin delvis lyckats med, då jag både blivit avstängd från att undervisa (på Chalmers) och fått se mina böcker brännas (på KTH). Jag kan då trösta opinionen med OH i täten med att tids nog så blir det tyst. Men till dess har jag ju i alla fall min blogg.

    Men LB blev tystad av bl OH, och det var väl inte så snyggt och emot den viktigaste vetenskapliga/demokratiska principen att fritt kunna uttrycka tankar utan repression.

    Claes

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var då alldeles makalöst vad populärt det blivit på sistone att orera om bokbränning! LB häromdagen, och nu alltså du, CJ. Om det finns någon i läsekretsen som bevittnat en sådan med egna ögon och således kan bekräfta att de faktiskt förekommer, i vår del av världen och nu på 2010-talet, så vill jag gärna veta det.

      För övrigt vill jag ogärna kännas vid att jag skulle ha "tystat" LB. Jag har i alla fall aldrig haft den ambitionen. Detta förklarade jag i Fotnot 6 till min förra bloggpost (lite överpedantiskt, tyckte jag då, men eftersom minst två intelligenta och högt utbildade personer redan hunnit missförstå mig på denna punkt var det nog ändå befogat).

      Radera
    2. Om bokbränning på KTH kan Du läsa här:
      http://claesjohnson.blogspot.se/2010/12/kth-gate-climate-mathematics-stopped.html

      Hur vet Du att det inte var Du som tystade LB?

      Radera
    3. OK, vi har nog helt enkelt olika uppfattning om vad ordet "bokbränning" betyder. För mig sorterar inte fenomenet "universitet byter ut undermålig kurslitteratur" under det begreppet. Fotot i bloggposten verkar förvisso föreställa riktig bokbränning, men jag får också intrycket att det härrör från annan tid och annan plats.

      Jag känner överhuvudtaget inte till att LB skulle ha blivit "tystad". Vad jag kan se så babblar han på rätt friskt. Men du har ju en poäng i att jag inte kan veta säkert att jag inte på något vis har "tystat" honom. Allt jag kan säga med absolut bestämdhet är att om mot all förmodan så skulle vara fallet så var det inte min avsikt. Kan du acceptera det beskedet?

      Radera
    4. Eftersom Du inte känner till detaljerna kring censurerande av min bok på KTH, så kan Du inte uttala Dig i denna fråga.

      Jag kan inte bedöma Dina avsikter, bara se effekten av Dina personangrepp på LB, och mig själv. Kanske Du en gång skulle läsa vad Etiska kommitten på Chalmers kom fram till i Ditt fall.

      Radera
    5. "Eftersom [...] så kan Du inte uttala Dig i denna fråga."

      Oj, det verkar som om CJ vill tysta mig! Ve och fasa! Ring polisen!

      Radera
    6. När man säger eller skriver något så har man ansvar för det. Man bör inte uttala sig om sånt man inte vet något om och därmed kanske orsaka skada på oriktiga grunder. Du har flera gånger brutit mot denna regel vad gäller min person, men kanske slutar Du nu, om Du blivit lite klokare under de 10 år som gått.

      Radera