tisdag 30 september 2014

En invariansprincip

Bland oss som inte sympatiserar med Sverigedemokraterna talas det i dessa dagar mycket om hur vi bör förhålla oss till dem. Är de rumsrena? Bör de behandlas som vilket annat riksdagsparti som helst? Eller är deras åsikter av sådant slag att vi inte bör ta i dem ens med tång?

Min avsikt med denna bloggpost är inte att sätta ned foten i dessa frågor. Istället har jag en synpunkt på vad för slags övervägande jag tycker bör (respektive inte bör) beaktas när man besvarar dem. Ofta hörs i dessa dagar synpunkter i stil med "Nu när de faktiskt har fått nästan 13% i ett riksdagsval (och till och med besitter posten som riksdagens andre vice talman) är det hög tid att behandla dem med respekt och som vilket annat parti som helst". En sådan synpunkt är enligt min mening irrelevant.

Inom fysiken talar man om invariansprinciper eller konserveringslagar, vilka anger hur någon viss kvantitet under vissa omständigheter måste förbli konstant: kända exempel är energikonserveringsprincipen och lagen om rörelsemängdens bevarande. I analogi med detta vill jag (dock fullt medveten om att analogin inte är perfekt, inte minst då jag överträder gränsen mellan fakta och värderingar) formulera följande politiska invariansprincip:
    Givet den politik ett parti för, dess ideologi, och de åsikter som deras företrädare uttrycker, så är den respekt och den rumsrenhet vi bör tillerkänna partiet konstant, oberoende av hur många anhängare det har.
Antag, hypotetiskt, att jag får ta del av partiprogram, ideologiska dokument, och yttranden och utspel från företrädare för två för mig tidigare okända partier A och B. Antag att jag på basis av denna information känner att de båda partierna står för lika förkastliga ideologier och åsikter, och att båda ligger strax bortom min gräns för vad jag finner respektabelt, rumsrent och något som det går an att förhandla med. Antag att jag sedan får reda på att A-partiet har stöd av 0,001% av den svenska väljarkåren, medan B-partiet har stöd av nära 13%. Om jag under de omständigheterna bestämmer mig för att upprätthålla min hårdföra linje mot A-partiet, medan jag gentemot B-partiet mjuknar och säger att "ett sådant parti måste man ju ändå respektera och tala med som med vilket annat som helst, allt annat vore ju odemokratiskt", då gör jag mig till en principlös ynkrygg och en efter-vinden-kappvändare.1 Lite grand som om jag vore högstadielärare och vände mig till klassen med följande besked:
    Hallå där Kalle, tag genast av dig din keps märkt Ljungskile SK, vi har faktiskt kepsförbud här i klassrumet! Lite ordning och reda får det väl ändå vara! Ni tiotalet ynglingar som sitter där med Hammarby-kepsar får däremot behålla dem på, ty ni representerar en så utbredd uppfattning att den måste respekteras.

Fotnot

1) Min invariansprincip är ett ideal. Jag vill inte vara så självförhärligande att jag påstår att jag aldrig någonsin skulle förfalla till kappvänderi. Det är naturligtvis härligt att försöka föreställa sig att man i Nazityskland skulle uppträda lika rakryggat som August Landmesser, men hur jag skulle agera under sådana extrema omständigheter (måtte jag aldrig utsättas för dem!) kan jag inte veta säkert.

15 kommentarer:

  1. Tack för ett betydligt elegantare argument än klassikern "bajs måste vara finfint då det diggas av så många flugor"!

    Inom Retoriken har väl sedan länge argument som bygger på storlekens betydelse förkastats?

    SvaraRadera
  2. Fast om 50 procent av folket röstar för en politik du tycker är helt fel så är det väl bara att tugga och svälja. Är du anti-demokrat?

    Försöker man stå emot en viss politisk åsikt med argument av typen "87 procent röstade inte på dem" så ligger alla partier illa till, eftersom tex 70 procent inte vill ha socialdemokratisk politik.

    Det normala i ett demokratiskt samhälle är att man försöker tillmötesgå allas synpunkter i någon mån. När blev det demokratiskt att ge blanka fan i stora väljargrupper?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Amen för bövelen Kuckeliku, "anti-demokrat", skärp dig! Om vi (ännu ett hypotetiskt exempel) antar att Svenskarnas Parti erhåller 51% av fokets röster och riksdagsmajoritet, och om jag i det läget hårdnackat håller fast vid linjen "era åsikter är fullkomligt vidriga, er vägrar jag att tala med", på vilket sätt skulle det göra mig till anti-demokrat?

      Radera
    2. Det blev demokratiskt i exakt den stund det odemokratiska fascistpartiet fick 13%;

      M.v.h Peter Bodakarl Ericson

      Radera
    3. Here is a summary of the evolution of the National Socialist German Workers' Party (NSDAP) from 1924 onwards. Filth starts in small quantities, and, once the critical level is exceeded, its true face is shown.
      May 1924 6.5%
      December 1924 3.0%
      May 1928 2.6%
      September 1930 18.3%
      July 1932 37.3 %
      November 1932 33.1%
      March 1933 43.9%
      Same phenomenon is occurring elsewhere in Europe too. But we're not in the inter-war era. Supposedly, Europeans have learned something.

      Radera
  3. Oavsett politisk ideologi och övertygelse bör alla åsikter ges tillfälle att bemötas offentligt. I annat fall kan det uppstå hemliga sällskap vars stadgar bara en inre krets känner till.

    Jag hävdar att medlemskap i hemliga ordnar måste bli förbjudet för politiker och offentliganställda. Skälet är att man inte kan veta vad som prioriteras när olika beslut ska fattas. Kanske att ett vettigt beslut strider mot det hemliga sällskapets stadgar. Kanske att ett vettigt beslut tom. skulle leda till en dödsdom.

    Då Kennedy valdes till USA:s president 1960 fick han, som presidentkandidat, försäkra att han i första hand skulle ta beslut i nationens intresse och, om nödvändigt, ignorera påbud från Vatikanen. Därmed förlorade han kanske ett antal katolska väljare, med beskedet var nödvändigt. Skulle det uppdagas att någon av ”samhällets stöttepelare” var ordensmedlem av något slag, så borde detta vara diskvalificerande.

    Att SD:s valresultat inte är lika ideologiskt förankrat som det erhållna procenttalet antyder, visar sig genom att många av platserna i olika kommunfullmäktige inte kan besättas. Antagligen har många väljare bara velat ”röra om i grytan”.

    Min kommun, Botkyrka i Stockholms län, har tagit emot flyktingar sedan 1950-talet: från Ungern, från dåv. Jugoslavien och från Chile. Tiden har gått och jag tror att alla har blivit till medborgare som gjort goda insatser i samhället. När de en gång anlände möttes de av tvivel, precis såsom sker idag.

    Då Reinfeldt höll sitt valtal om invandringen talade han bara om kostnaderna. Han nämnde aldrig att kostnaderna även kunde ses som en investering. En omedelbar effekt är ju att vår sargade befolkningspyramid nu håller på att repareras.

    SvaraRadera
  4. En del av de som säger att SD pga 13% ska "behandlas med respekt" har nog fokus på konsekvens snarare än princip. De tänker kanske: vi prövade att isolera SD och de fick outsiderstatus och växte så därför ska vi välja en annan strategi nu. Det resonemanget antar att isolering är bidragande orsak till att partiet växt. Stämmer det? Jag tror inte det. I andra länder har högerpartier valt att samarbeta med SD:s auktoritära främlingsfientliga syskonpartier och de främlingsfientliga har ändå växt och dessutom har politiken där vridits i främlingsfientlig riktning.

    SvaraRadera
  5. Faktiskt en totalt obegriplig liknelse, vad har en konsekvent hållning med konservingslagar att göra? Jag hoppas att du i din forskning inte använder samma resonemang! Typ:

    Antag, hypotetiskt, att jag tar del av artiklar som beskriver två för mig tidigare okända algoritmer A och B. Antag att jag på basis av denna information känner att de båda algoritmerna använder lika förkastliga beräkningsmetoder och antaganden, och att båda ligger strax bortom min gräns för vad jag finner vara god vetenskap. Antag att jag sedan får reda på att A-algoritmen ger ett beräkningsfel på nära 13%, medan B-algoritmen ger ett på bara 0,001%. Om jag under de omständigheterna bestämmer mig för att upprätthålla min hårdföra linje mot A- algoritmen, medan jag gentemot B- algoritmen mjuknar och säger att "en sådan god noggrannhet måste man ju ändå respektera och ta på allvar, allt annat vore ju ovetenskapligt", då gör jag mig till en principlös ynkrygg och en efter-vinden-kappvändare.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag inser nu att min formulering "I analogi med detta" kan missförstås som att jag ville anföra fysikens invariansprinciper som argument för min politiska invariansprincip. Ett sådant argument skulle, som du mycket riktigt framhåller, vara fulkomligt kockobäng.

      Någon sådan avsikt hade jag emellertid inte med mitt omnämnande av fysikens konserveringslagar, utan den enda avsikten var att förklara min terminologi, dvs vad som menas med en invariansprincip.

      Kanske kan det finnas andra läsare som missuppfattar mig på samma vis, så tack för att du tvingade mig till detta förtydligande!

      Radera
  6. Själv håller jag på och läser Niklas Orrenius bok "Jag är inte rabiat, jag äter pizza". Där har han samlat ett antal reportage om partiet under en tioårsperiod.

    Rekommenderas!

    http://www.bokus.com/bok/9789172321892/jag-ar-inte-rabiat-jag-ater-pizza-en-bok-om-sverigedemokraterna/

    Krister Nässén

    SvaraRadera
  7. Den som är mer intresserad av en intellektuellt hederlig djupare politisk analys av SD:s framgångar brukar jag i stället rekommendera att besöka Malcom Kyeyunes blogg Power & Politics

    Speciellt hans inlägg ”Vad kan vi egentligen säga om Sverigedemokraterna?” I-III, ”Och samfälld skall vår räddning bli” och ”Älskade extremism”. Han tillhör själv vänstern, men inläggen är faktiskt lika givande oavsett var man står politiskt. Men den SD-motståndare som bara vill få bekräftelse eller medhåll har nog inte så mycket att hämta där…

    SvaraRadera
  8. Du hör röster i ditt huvud som ingen annan hör - du är kockobello och borde institutionaliseras.
    Ah rösterna är Gud - då är ni så många att det är normalt och acceptabelt.
    -Richard

    SvaraRadera
  9. Jag tänkte på dig när jag igår läste debatten i Svd om kostnader för invandringen (http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/debatten-om-kostnad-for-invandring_3965596.svd?sidan=5). Skulle det inte vara en utmaning för dig att ge dig in i ett nytt ämnesområde och räkna på den aktuella invandringens kostnader och vinster. Du är både räknekunnig och ett tungt namn så chansen att slå igenom på riktigt i mainstream media borde var rätt stor. För en sann forskare räds väl inte sanningen eller är det indragen inbjudan att få dinera med kungen som spökar?

    Du är ofta stridbar och inte rädd för att påpeka felaktigheter, som i kampen mot miljöskeptiker gör du det på ett energiskt och förtjänstfullt sätt. Fast samtidigt riskerar du väl inte så mycket i sådan debatt når du redan är på den rätta sidan. Överhuvudtaget har jag känslan att du oftast kommer i polemik mot lite mer udda figurer som redan befinner sig i en svår situation och inte har så många vänner.

    /M

    P.S. Varför inte leva som man lär och flytta från fina Linnéstaden ut till någon av de mångkulturella stadsdelarna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hahahahaha skulle jag vara rädd för "indragen inbjudan att få dinera med kungen"? Nu skojar du allt min gode M, på den punkten har jag nog redan bränt mina broar!

      Radera
  10. Jag rekommenderar även denna krönika.
    http://www.svd.se/kultur/folkhemmet-gar-inte-att-aterskapa_4101931.svd

    SvaraRadera