måndag 7 november 2016

Dan före dan

Dan före dan. I morgon går amerikanerna till valurnorna. Om det vill sig väl löser de det första av de båda mycket allvarliga bekymmer som de själva och resten av världen idag står inför:
    (1) Trump. Sannolikheten att det bortskämda förvuxna barnet, rasisten och kvinnohataren Donald Trump vinner det amerikanska presidentvalet är långt ifrån försumbar, och om det händer så står vi inför en långt mer katastrofal och omvälvande händelse än 9/11 för femton år sedan. Mycket kan sägas om detta, om Trumps direkt fientliga inställning till alt vad miljö- och klimathänsyn heter, om destabiliserandet och raserandet av mödosamt uppbyggda internationella relationer, om den misogyni och den rasism som skulle fortsätta att spridas i USA med förebild och uppmuntran från allra högsta ort, och om det ena med det tredje. Men det allra värsta är ändå att världens största kärnvapenarsenal skulle hamna i händerna på en befälhavare vars personlighet är snart sagt så långt ifrån lämpad för detta man kan komma, något som mycket väl kan innebära slutet för hela vår civilisation.

    (2) Den opinionsströmning som fört Trump dit han är idag, och som är nära släkt med den europeiska motsvarighet som ligger bakom framgångarna för exempelvis Brexit, Nationella fronten, Sverigedemokraterna och polska Lag och rättvisa, kommer inte att försvinna även om Trump skulle förlora i morgon. Hans arga väljare finns kvar, det kommer nya presidentval och nya paralamentsval, och den västerländska demokratin befinner sig under starkt tryck. Om vi inte finner sätt att kanalisera detta folkliga missnöje fredligt och konstruktivt (och ingen vet ännu riktigt hur detta skall gå till) är vi illa ute.

Men first things first: nu gäller det att vi klarar oss undan (1). Och för den som har en timme över i kväll eller i morgon rekommenderar jag den underbara filmen Michael Moore in Trumpland, som formar sig till ett enda långt valtal för Hillary Clinton, känsloladdat, formidabelt och faktiskt ett av de bästa politiska tal jag någonsin hört. Här är den officiella trailern, men läsare i Sverige kan se filmen i dess helhet, med svensk text, på SVT Play.

16 kommentarer:

  1. Frustrerande att bara USA-medborgare får rösta. Hela världen är ju berörd av vem som styr i USA. Jag håller andan och hoppas kunna börja andas igen på onsdag. Om Hillary vinner, alltså.

    SvaraRadera
  2. Är det inte rätt så absurt att jämföra brexit med en röst på Trump.

    Själv åkte jag med en trevlig taxichaffis och brexitanhängare i sommras vars enkla motivering var att "vi kan gott stifta våra egna lagar idet här landet". En fullt legetim åsikt även om man inte delar den.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Varken de som idag röstar på Trump eller de som röstade på Brexit är (nödvändigtvis) onda människor; se Michael Moore-videon i bloggposten för en insiktsfull och empatisk inblick i den typiske Trumpväljarens motiv, och se den essä av Zaide Smith jag tidigare länkat till för motsvarande om Berxitväljaren.

      Men det finns, menar jag, väldigt mycket annat som förenar Trumps framgångar idag och Brexits dito i somras. I båda fallen orsakas framgångarna i hög grad av nationalism, antiglobalism, islamofobi och annan främlingsfientlighet, desinformation, populism, och helt enkelt den akterseglade lägre medelklassens maktlösa förtvivlan.

      Radera
  3. Jo men det är legetimt att vara mot EU. Själv nöjer jag mig med mindre entusiasm än förr.

    Att rösta fram en stolle till president är något helt annat.

    SvaraRadera
  4. Zaide Smiths text var mycket bra förresten tack för den.

    SvaraRadera
  5. Vad kan vi vänta oss här näst?
    Åkesson som statsminister?

    SvaraRadera
  6. Göran Lambertz???

    SvaraRadera
  7. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Svarsfrekvenser i opinionsundersökningar har gått nedåt stadigt i decennium efter decennium, vilket ökat osäkerheten kring hur represenatativ gruppen är som ännu svarar, och därmed kraftigt försvårat valprognoser. Men att tala om "totalt fiasko" när opinionsinstituten missbedömt läget med enstaka procent tycker jag inte är motiverat.

      När du skriver att "naturligtvis KAN det även bli utfall som har t ex 10 % chans" ger du intryck av probabilistiskt gott omdöme, ett intryck som du tyvärr omedelbart utraderar då du utan närmare motivering låter påskina att det "borde [...] ha varit fler undersökningar som gav störst chans för Trump".

      Radera
    2. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

      Radera
    3. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

      Radera
    4. Svaret på din fråga 12:21 ("Borde det inte i så fall...") är hur som helst nej. Och givetvis skulle jag kunna "motivera ordentligt" varför svaret är nej, men jag håller tillbaka denna impuls, då jag hellre lägger min pedagogiska energi (en ändlig resurs) på personer med en äkta vilja att lära sig, hellre än på typer som dig Lennart W, som inget annat vill än att insinuera, dra fram gammalt groll, och mer allmänt ställa till gräl.

      Radera
    5. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

      Radera
    6. Det är så jag uppfattar dem. Och om du nu menar allvar med att sluta kommentera här, så vill jag som en vänlig avskedsgest skicka med dig en konkret anvisning om specifikt vad det var jag fann provocerande i din inledande kommentar 12:21, för att på så vis kanske kunna hjälpa dig till ökad självförståelse och förmåga att i framtida meningsutbyten undvika oavsiktiligt(?) antagonistiskt uppträdande.

      Det till synes skadeglada talet om att "gnugga in förödmjukelsen" för den yrkesgrupp jag tillhör tycker jag inte var så farligt faktiskt; jag var beredd att överse med den som ett försök till skämtsamhet.

      Värre är det med det parentetiskt infogade "...kanske vi iaf kan undvika missförstånd om DET", med vilket du uppnår två saker. För det första antyder ditt påpekande att jag är så till den grad dum i huvudet att jag inte kan skilja mellan å ena sidan tal om underskattade trumpska opinionssiffror och å andra sidan ställningstagande för Trump - en väldigt förolämpande antydan. För det andra går det inte att ta miste på din avsikt med det parentetiska yttrandet att, med vad som förefaller vara gränslös långsinthet, dra fram den där gamla oförrätten om att jag i mitt kommentarsfält inte tolererar godtycklig brunmärkning av meningsmotståndares uppfattningar. Detta upplevde jag som aggressivt och osympatiskt.

      Radera
  8. Vill påpeka att de flesta institut hade Clinton som vinnare av popular vote vilket stämde. Normalt sett vinner man elektorskollegiet då.

    SvaraRadera
  9. Fast just det svaret duger ju inte riktigt. Det fanns valundersökningar i varje delstat för sig, och de som sammanställde dessa till en nationell prognos var förstås väl medvetna om hur USAs valsystem fungerar, med majoritetsval, gerrymandering, etc.


    Är det korrekt uppfattat att även om *inga* valundersökningar hade givit tRump vinsten innan det faktiska valet där han ju vann, så hade det INTE kunnat tolkas som ett underbetyg till valundersökningarna (även om det då skulle ha berott på t ex sånt som låg svarsfrekvens som instituten inte kunde rå för), och det skulle inte heller ge någon rättmätig grund till misstro mot framtida valundersökningar?

    Om svaret är ja är jag ärligt intresserad av en motivering. Gärna en länk om ingen vill eller orkar svara här.

    SvaraRadera