Från Bollstabruk till Hägersten

I Mats Jonssons nya serieroman Nya Norrland löper två historier parallellt, för att då och då mötas och knyta ihop boken till en fungerande helhet. Dels har vi historien om den ångermanländska bruksorten Bollstabruks uppgång och fall, dels har vi den om författarens egen tidstypiska kluvenhet mellan samma Bollstabruk i vilket han växte upp och det Stockholm där han hunnit tillbringa halva sitt liv. Båda historierna är påfallande nyansrika. Den första spänner över århundraden men har sitt främsta fokus på 1900-tal och i ännu högre grad nutid, och kan fungera utmärkt som ännu en fallstudie ihop med Po Tidholms briljanta och bredare Norrland: essäer och reportage. I den andra kommer självbiografikern Jonsson fram på nytt - det är just i den rollen som han tidigare gjort sig ett namn. Han tecknar inte vackert, men är en skicklig berättare och beskriver sitt liv med skoningslös (mot sig själv och andra) skaprsynthet. I den nya boken får man (frånsett några barndomsåterblickar) ta del av det skede i hans liv som kan beskrivas som modern medelklassig urban familjefarstillvaro. Livet i 2010-talets Hägersten med dess bostadsrättsföreningar och fria skolval framstår inte som lika dramatiskt som tidigare faser i Jonssons liv, men en viss lättnad är det faktiskt att få veta att han tagit sig dit och att han inte återfallit i det slags mestadels beklämmande kärlekshistorier som skildras i hans tidigare bok Hey Princess.